Speciallärare bistår kollegerna med att skriva åtgärdsprogram.
Det började på ett ledningsgruppsmöte för årskurserna 7–9. Rektorn tog upp frågan om all dokumentation som belastade lärarna. Tänk om någon kunde hjälpa till med detta? Det tog fem minuter, sedan räckte Louice Lind upp handen. "Jag kan", sa hon.
Lugnt och tryggt hejar sig Louice Lind fram i korridorerna. Sedan hon blev färdig lärare i matematik och NO för tio år sedan har hon jobbat här på Nyhemsskolan i Katrineholm. Louice Lind gillar kontakten med eleverna, inte minst de stökiga, trots att hon själv var en tyst flicka i skolan. Nu utbildar hon sig till speciallärare.
– Just när frågan kom läste jag en kurs om åtgärdsprogram och tyckte att det skulle vara intressant att omsätta mina högskolepoäng i praktiken.
I höstas fick hon uppdraget att på halvtid hjälpa till med skrivandet av åtgärdsprogram för de lärare som så önskar. På sin andra halvtid är hon fortfarande matte- och NO-lärare.
Louice Lind uppskattar att 75 procent av mentorerna anlitat henne, någon gång eller ofta.
– Det är den pedagogiska kartläggningen som tar tid, att ringa in problemet.
Medan varje mentor har kontakt med sin elev och sina föräldrar pratar Louice Lind med de berörda ämneslärarna. Sedan kan hon och mentorn gemensamt komma fram till huruvida eleven behöver ett åtgärdsprogram eller inte. Gäller det bara att pröva exempelvis att eleven ska sitta någon annanstans i klassrummet behöver inget program skrivas.
Liksom många andra är Louice Lind kritisk till den stora mängd dokumentation som numera ingår i läraruppdraget.
– Det är bra att dokumentera men vi skriver hellre ett åtgärdsprogram för mycket än ett för litet. Det tar oerhört mycket tid att formulera sig rätt, så att ingen kan missförstå. Och resurserna blir inte fler bara för att vi skriver åtgärdsprogram. När jag började som lärare, och det är inte så länge sedan, skrevs det inte så här mycket.
Framför allt tar det tid från planering och reflektion, menar Louice Lind.
– Jag ser lättnaden hos lärarna när de frågar om jag kan hjälpa dem att skriva. De drar en djup suck – jag tycker att jag kan se skillnad i ork. Det är bristen på tid som stressar lärare mest. Att jag gör något som underlättar för dem ger mycket till mig.
Under våren ska försöket utvärderas. Louice Lind fortsätter gärna, även om nackdelen är att hon får mindre tid att undervisa i matematik.
– Men ska man ha så mycket dokumentation tror jag att det krävs en sådan här funktion, säger Louice Lind, som detta år kallar sig administrativ speciallärare, den enda i landet vad hon vet.