Prat i kvadrat i nya matten

Ännu en mångmiljonsatsning ska lyfta resultaten i matematik. I Upplands Väsby finns en av pilotskolorna där lärarna fortbildar varandra.

– På det här papperet jag delar ut finns en uppgift som ni ska lösa. Jag vill att ni först tänker för er själva en liten stund hur ni tänker lösa den, säger läraren Ann Forsberg till eleverna i klass 2A efter att ha introducerat uppgiften med en kort saga.

Framför sig har eleven Matilda Bengtsson en radda med rektanglar, stjärnor och andra figurer. Uppgiften är att ge alla rektanglar ett och samma värde, exempelvis 7 eller 59. Alla stjärnor ska få ett annat värde och så vidare. Syftet är att eleverna ska lära sig att tolka och använda talsymboler och att uppfatta samband mellan symbolers värden.

Efter några minuters funderande på egen hand ber Ann Forsberg eleverna att arbeta två och två. Matilda Bengtsson och hennes bänkgranne Sofia Forsell ska nu tillsammans resonera sig fram till en lösning.

– Låt en av symbolerna bli ett likhets­tecken om ni vill göra det litet svårare, säger Ann Forsberg uppmuntrande.

Matilda Bengtsson och Sofia Forsell kör fast lite och snart ansluter eleven Elin Sjöström till gruppen för att visa hur hon har gjort. Matilda Bengtsson tycker att det är bra att eleverna hjälper varandra.

– Man får fler förslag på hur man kan göra, säger hon.

Denna torsdag förmiddag på Runby skola i Upplands Väsby fångar en hel del av Mate­matiklyftet, den pågående storsatsningen som fram till 2016 ska ge landets alla 40 000 matematiklärare nya verktyg i sin under­visning.

Svenska elever ägnar alltför mycket tid i matematik åt att lösa problem på egen hand. Motsvarande kan sägas om lärarna: deras utveckling i yrket sker alltför mycket på egen hand genom individuell fortbildning eller genom att testa något nytt i det egna klassrummet.

I Matematiklyftet slår regeringen med hjälp av Skolverket två flugor i en smäll. Med den största satsningen någonsin i Sverige på kollegialt lärande ska eleverna få bättre resultat i matte. Lärare ska samtala mer om sin egen undervisning, och det ska i sin tur leda till att eleverna samtalar mer om hur de löser matematiska problem.

Matematiklyftet drar i gång i full skala först kommande läsår. Men redan detta läsår testas modellen av 33 grundskolor, däribland Runby skola. På tisdagseftermiddagarna samlas därför de av skolans lärare som under­visar i matte i ett litet rum intill klass 2A:s hemklassrum.

– Det lärare efterlyser är att få prata om sin egen undervisning. Nu får jag göra det och det är jag är tacksam för, säger läraren Birgitta Nyberg med nickande medhåll från kollegerna.

Till detta tisdagsmöte har lärarna läst texter om att resonera om bråk som tal och som tal i decimalform. Texterna har gett lärarna en del aha-upplevelser.

– Jag har fått lära mig mycket nytt som jag inte kunde om stambråk, säger Birgitta Jönsson.

Lärarna följer ett kurspaket som Skol­verket har lagt upp på webben och som bygger på att lärarna träffas tio gånger. Inför varje tillfälle ska lärarna läsa ett antal texter som sedan diskuteras under träffen. Diskussionen ska utmynna i att lärarna utifrån kursmaterialet planerar en lektion eller någon annan aktivitet. Lektionen utvärderas vid nästa tillfälle.

Eftersom Matematiklyftets försöksår går mot sitt slut börjar det bli dags för lärarna på Runby skola att sammanfatta och utvärdera. Samtalet har kommit i gång ordentligt runt bordet nu när de för en gångs skull får diskutera läraryrkets kärna: konsten att undervisa. Inte ett ord om åtgärdsprogram, föräldra­kontakter eller vikariebehov.

– Vid varje medarbetarsamtal har jag efterlyst ett nytt arbetssätt som fungerar att jobba med rent konkret. Nu kan jag äntligen bocka av den punkten, säger Lisen Ström.

Men vad består det nya arbetssättet av egentligen? Går vi tillbaka till Ann Forsbergs lektion om tolkning av talsymboler får vi en fingervisning. Ann Forsberg delade ut ett problem till eleverna. De skulle fundera på en lösning, först enskilt och sedan tillsammans med en kamrat.

Tidigare såg upplägget snarare ut så här: Först en gemensam genomgång och sedan skulle eleverna ha löst uppgifterna på egen hand.

– Förhållningssättet blir då att eleverna inte ska ligga efter i matteboken och att jag rättar deras uppgifter, säger Ann Forsberg.

Någon matematikbok syns inte till på Ann Forsbergs lektion, men den är långt ifrån avskaffad. Den har bara fått en mindre dominerande roll än tidigare.

Färdigheten att lösa uppgifter på rutin ­behöver fortfarande tränas, men den för­mågan har inte samma överordnade betydelse som den annars ofta har i svensk matematik­undervisning.

Eleverna måste fortfarande nöta in att 14+28=42 och inte 41, men det centrala är att de förstår varför det är så och kan resonera kring det.

Det här är inga nyheter varken för Ann Forsberg eller för landets övriga mattelärare. Alltför stor tonvikt på elevens eget räknande har sedan länge varit ett identifierat problem. För att råda bot på detta har staten de senaste åren lagt flera miljarder kronor på en rad satsningar och projekt som ska lyfta de svenska elevernas resultat. Några effekter av satsningarna är svåra att skönja eftersom Sverige fortsätter att sjunka i internationella kunskapsmätningar som Pisa och Timss.

Så sent som 2009–11 pågick den så kallade Matematiksatsningen som byggde på lokala projekt. En utvärdering visade att många projekt fungerade bra, men också att det var främst de skolor som redan var starka i matte som gjorde framsteg. Likvärdigheten främjades inte – snarare tvärtom.

Vad finns då som talar för att Matematik­lyftet blir den satsning som höjer elevernas resultat? Skolverkets projektledare Anders Palm anser att det finns en hel del.

– Till skillnad från flera tidigare satsningar är Matematiklyftet kopplat till en vetenskaplig grund. Modellen med kollegialt lärande är väl beprövad och det finns all anledning att tro att den fungerar. Det finns också ett tydligare ämnesdidaktiskt innehåll än tidigare. Det är en förskjutning från att kunna sitt ämne till att kunna undervisa i sitt ämne, säger han.

Ann Forsberg är en av de många matte-lärare som ska handleda sina kolleger under Matematiklyftet. Hon har gått en fem dagar lång utbildning, och till nästa läsår har Skolverket beslutat att förlänga utbildningen till åtta ­dagar. Nästa år utbildas 750 handledare.

– Jag brinner verkligen för kollegialt ­lärande. Ingen lärare har som mål i sin under­visning att enbart hålla sig till matteboken, men för att komma vidare räcker det inte att gå på någon föreläsning då och då. För att kunna utvecklas måste hela kollegiet delta och ständigt samtala om undervisningen, säger hon.

Eleverna i klass 2A avslutar sin matematiklektion med att några av dem går fram till tavlan för att berätta hur de har resonerat kring uppgiften. Till sist frågar Ann Forsberg eleverna vad de har tränat på under lektionen.

– Olika siffror. Räknat med plus. Värden. Lika med, blir några av förslagen innan det är dags för fruktstund och rast. Det kan behövas efter den ganska svåra uppgiften andraklassarna hade att brottas med.

– Det gäller att våga utmana. De allra flesta elever är kreativa och kommer på lösningar. För andra är det svårare och där handlar det mycket om att få dem att tro på sig själva. Det här sättet att jobba gör att jag lättare kan se vilka elever som är med. Då blir  det enklare att arbeta med formativ bedömning, säger Ann Forsberg.