"Mer resurser löser inte problemen"

Gärna 10.000 kronor mer till lärarna. Men då måste de vara beredda att diskutera förtroendetiden, anser SKL:s Maria Stockhaus.

Det 13 våningar höga kommunhuset i centrum är ett välkänt landmärke för Sollentunas invånare. Härifrån är överblicken god för politiker och tjänstemän som vill utöva sitt inflytande över kommunens verksamheter.

Men när Maria Stockhaus ser ut genom fönstret på sitt arbetsrum är det snarare ett minskat eget inflytande hon ser framför sig, åtminstone över det dagliga arbetet i förskola och skola.

– Vi måste visa ett större förtroende för lärarkåren. Vi politiker ska inte lägga oss i ­detaljer utan vi ska se till att ha duktiga rektorer som tillsammans med sin personal organiserar verksamheten på ett sätt som fungerar, säger hon.

Som kommunalråd i Sollentuna och utbildningspolitiskt ansvarig inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är moderaten Maria Stockhaus en viktig skolpolitisk makthavare på både lokal och nationell nivå.

Skolverket har just presenterat en studie som visar att många grundskollärare inte hinner med sitt arbete under ordinarie arbetstid och saknar tid till planering och reflektion.

Vad drar du för slutsatser av rapporten?

– Det jag reagerade mest på är att lärarna har så mycket ensamarbete. Vi måste ta ett gemensamt ansvar på alla nivåer, från SKL ner till den enskilda läraren för att få till mer samarbete mellan lärare.

Lärare arbetar ofta övertid, behöver skolorna ökade resurser?

– Det är naivt att tro ökade resurser alltid ­löser problemen, det blir inte bättre av det om man fortsätter att arbeta på samma sätt som tidigare.

– SKL och Stockholms stad driver ett gemensamt projekt på två skolor, och där har man lyckats minska på ensamarbetet och få till mer pedagogiska diskussioner utan att ta bort arbetsuppgifter. Jag tror också att man kan delegera mer. Alla lärare behöver inte vara med och planera en idrottsdag.

Många lärare vittnar ändå om att deras ­arbete har blivit tyngre, bland annat på grund av ökad administration och mindre kring­personal. Vad vill du göra åt det?

– Nu har ju regeringen bestämt sig för att avskaffa skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner från årskurs 6. SKL har också ett pågående arbete tillsammans med lärarfacken men där har vi ännu inte kommit så långt.

– Det behövs fler specialpedagoger och speciallärare, och många kommuner måste satsa på bättre IT-utrustning och dator­nätverk. Skolorna ligger långt efter på det området. Men kommunerna har inte en massa pengar liggande. Precis som inom alla andra verksamheter måste skolorna fokusera på att bli bättre utifrån de resurser man redan har.

I Stockholm och några andra kommuner är lärarna så pressade att Arbetsmiljöverket kräver att arbetsgivaren ska tala om vilka arbetsuppgifter lärarna ska prioritera. Hur ser du på det?

– Jag tycker att det är märkligt. Det är inte ­rimligt av Arbetsmiljöverket att göra en ­samlad bedömning för en hel kommun eftersom det ser så olika ut inom kommunen. Och vill lärarna bli ett högstatusyrke med 10 000 kronor mer i månaden måste de själva klara av att prioritera bland sina arbetsuppgifter.

Ska lärarnas löner höjas med 10 000 kronor mer i månaden?

– Det är ingen orealistisk summa men frågan är på vilken sikt vi klarar det rent ekonomiskt. Och det är inte 10.000 kronor mer för varje lärare utan ett genomsnitt, vissa lärare borde få mer än så.

– Jag kan jämföra en skicklig lärare med en civilekonom eller civilingenjör, men då måste man också diskutera arbetstids­avtalen. Många civilekonomer har ingen övertids­ersättning och de har ingen förtroendetid där arbetsgivaren inte ens får fråga vad du gör.

Menar du att lärarna måste gå över till ­semestertjänster för att få högre lön?

– Jag menar att man måste se på helheten. Jag vet att det är en känslig diskussion men vi sitter fast i gamla strukturer. Det finns en misstro mellan lärarna och arbetsgivarna som först måste överbryggas.

Hur ska nedgången i elevernas resultat ­vändas?

– Jan Björklund får kritik för att resultaten inte blivit bättre efter alla reformer, men det är för tidigt att säga att de inte har haft ­effekt – jag tror att resultaten kommer att stiga. Vi måste också bli bättre på att tala väl om ­skolan och att lyfta fram bra exempel så att skolan kan räta på ryggen.

Socialdemokraterna vill öka kommunernas inflytande över etableringen av friskolor. Vad tycker du om det?

– Det är en dålig idé. Det finns många i kommunerna som av ideologiska skäl är emot friskolor och det ska inte få hindra föräldrars och elevers valfrihet. Jag ser inte vinster i friskolor som ett problem. Skattemedel går till vinster för läkemedelsföretag och till företag som bygger vägar eller skolor utan att det ifrågasätts.

– Problemet är när oseriösa ägare tar ut så mycket pengar ur verksamheten att det går ut över kvaliteten i skolan. Då kan Skolinspektionen dra in deras tillstånd. Så det finns alla möjligheter att bli av med de oseriösa ägarna.

Fritidshemmen får allt större barngrupper och mindre personal. Vad ska kommunerna göra åt det?

– På kort sikt tror jag att många kommuner är i ett alltför tufft ekonomiskt läge för att kunna göra så mycket. Det skulle behövas ett statligt finansierat fritidslyft.

– Skolorna måste också fundera på hur de prioriterar resurserna. Nu är det så stort fokus på resultaten att det är lätt att glömma fritidshemmen. De förtjänar bättre än att vara så styvmoderligt behandlade.

Hur vill du förändra förskolan?

– Jag tycker att svensk förskola är fantastisk. Problemet är att det särskilt i Stockholms­området finns för få förskollärare.

– I förskolan är traditionen att alla ska göra samma sak ännu starkare än i skolan. Förskolorna måste se över hur de fördelar arbetsuppgifter. Förskollärarna behöver få större möjligheter att planera verksamheten. Det är ett slöseri att ha personal med för­skollärarexamen och ­sedan inte utnyttja det.