Uppgörelsen över partigränserna om fristående skolor är ett steg i rätt riktning. Samverkan över blocken är nödvändigt för att utveckla skolan.
Efter flera förlängda tidsfrister och uppenbar vånda så kom den till slut i alla fall: sexpartiuppgörelsen om fristående skolor. Det blev en uppgörelse över blockgränserna som samlar absoluta merparten av Sveriges riksdag. Ett långsiktigt och principiellt viktigt beslut och framför allt centralt för att nå en ökad samsyn om skolans framtid och utveckling.Överenskommelsen är ett erkännande från landets ledande politiker om hur viktiga utbildade lärare är för goda resultat. Skolinspektionen ska nu kunna göra förelägganden om skolor har för låg lärartäthet som påverkar kvaliteten. Det kommer att göra det svårare för skolor att dra ner på resurserna genom att ha alltför få lärare. Ett mycket välbehövligt besked.
Lärare i fristående verksamheter får också förstärkt meddelarskydd och kommer nu att kunna påtala kvalitetsbrister och missförhållanden utan att riskera repressalier. Det är viktiga besked för landets alla privatanställda lärare och en grundbult för att säkra kvaliteten.
I Sverige är blocköverskridande skoluppgörelser alltför sällsynta. Skolpolitiken har oftare präglats av konflikt än samsyn. Senast vi såg något som liknade en uppgörelse inom skolan var 2010 när Socialdemokraterna och regeringen kom överens om betygen. Två gånger på två mandatperioder är alldeles för sällan.
En konfliktbaserad skolpolitik leder med största sannolikhet till att fler väljer bort läraryrket. Unga som ska ut i yrkeslivet har att välja mellan yrken med samhällets aktning eller yrken som politiker skäller ut och stampar på. Självklart spelar det roll för söktrycket till lärarutbildningen.
Skolan är inte rätta stället för reformexperiment. Den får aldrig bli en arena där spelreglerna ändras titt som tätt. Förändringar behöver vara väl grundade och väl utarbetade för att få trovärdighet och ge avsedd effekt. Allt annat är att leka med elevernas och samhällets framtid.
Reformer inom skolans område kräver tre ledord som vägvisare: långsiktighet, samsyn och hållbarhet. Politiker måste också visa tillit till lärarkåren. Lärare ska tro på att eleverna vill och kan lära sig, och politiker ska lita på lärares kunskaper och vilja att ge varje elev den bästa undervisningen.
Länder med framgångsrika skolsystem präglas av beslutsfattare som litar på professionen i stället för att ägna sig åt detaljstyrning. Det ger lärarkåren möjligheten att fokusera på elevernas lärande och utveckling. Ett Sverige som vill utveckla sin skola måste våga ta detta steg.
Lärarförbundet har länge efterlyst mera av samverkan över partigränserna i skolfrågorna. Med friskoleöverenskommelsen visar ansvarsfulla politiker att det är möjligt. En ny ton i skolpolitiken ger förutsättningar för långsiktighet och klara spelregler.
Överenskommelsen är ett efterlängtat första steg mot fler kloka och långsiktiga beslut. Inte minst behöver regering och huvudmän nu ta beslut som höjer lärares löner rejält och minskar arbetsbelastningen. Lön och arbetsbelastning måste vara grunden för skolpolitiken framöver. Sverige har definitivt inte råd att vänta längre.