Intresset för alternativ till förskolor är rekordlågt. Många kommuner säger därför upp alla sina dagbarnvårdare. – Det känns för jäkligt. Jag har ju jobbat i 28 år, säger Gertrud Persson.
Dagbarnvårdaren Gertrud Persson i Tomelilla blev uppsagd två dagar före julafton i fjol. Precis som elva andra dagmammor i Tomelilla.
– Nu försvinner valfriheten. Alla barn trivs inte i stora grupper. Hos mig syns ju alla barn, säger hon.
Men sydskånska Tomelillaär långt ifrån den enda kommunen som gör sig av med det småskaliga alternativet för barnomsorg. I början av 1990-talet gick ungefär en tredjedel av landets barn hos dagbarnvårdare. I fjol var det bara 18.064 barn, medan 482.309 var inskrivna på förskolan i landet. Knappt 4 procent är alltså kvar hos dagmammorna.
– Barnomsorg har gått från att vara en slags barnpassning till att bli betydligt mer pedagogisk. Föräldrarna väljer förskola för att försäkra sig om att barnen får mer pedagogisk stimulans, säger Eva Reimers, professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet.
1998 fick förskolan en läroplan – ett startskott för växlingen från familjedaghem till förskola.
– Då blev det mer eller mindre officiellt att det bästa för barnen är att gå i förskola, säger Reimers.
I Tomelilla har diskussionen om dagbarnvårdarnas existens pågått i flera år.
– I framtiden finns det inte tillräckligt stor efterfrågan på dagbarnvårdare här. Vi kan minska kommunens kostnader med 1,5 miljoner kronor 2014 om alla barn placeras i förskola, säger skolchef Jonas Åkesson.
Dagmamman Gertrud Persson i Tomelilla ger inte upp sitt yrke. Nu planerar hon att starta eget.
– Valfriheten behövs. Vi har inte lika mycket utbildning som förskolelärare har, men ingen kan underkänna vår pedagogik för det, säger hon.
John Alexander Sahlin/TT