Vi frågade tre lärare som bytt från ferietjänst.
Johan Karlsson
Grundskollärare sv/SO Bredsands skola Sundsvall
»Det är bra. Vi samarbetar bättre nu. Det var vi lärare som drev igenom det här med mer tid i skolan. Men villkoret var att vi själva skulle få bestämma hur tiden skulle disponeras. Vi åkte in till skolchefen i Sundsvall med boxningshandskarna på. Men han sa bara: ‹Det är okej, vi litar på er›.
Nu har vi testat det i två år. Och alla vill fortsätta. Vi tycker att det är jättebra.
Bakgrunden var att skolan har många invandrarbarn och låg måluppfyllelse. Samtidigt tyckte vi lärare att vi aldrig hann träffas. Vi ville ha mer tid med varandra för att kunna planera temaarbeten och prata ihop oss om eleverna, så att ingen faller mellan stolarna. I de fem extra timmarna på skolan ingår ökad undervisning, men den har vi också fått vara med och utforma. Det kan handla om att ge några elever extra matte efter skoltid.
Visst, vi har gett upp en del av vår frihet. Men jag gör hellre klart så mycket som möjligt på skolan. Nu när jag åker härifrån känner jag mig mindre stressad än tidigare.«

Malin Nilsson
Musiklärare F—9, Odenskolan, Örebro
»Både bra och dåligt. Vi gick in i det här för att vi ville ändra arbetssätt. Att vi skulle få minst 1 500 kronor i högre lön spelade förstås också in.
Men det viktiga var att vi ville göra något nytt och kreativt; jobba mer ämnesintegrerat och temabaserat. Då måste vi ha tid med varandra och den tiden fanns inte förut.

Under det första året blev det väldigt mycket jobb, dels för att arbetsdagarna på skolan blev längre, dels för att vi skulle ta fram mycket nytt material. Det fanns veckor när jag jobbade till fem, åkte hem och åt och sedan jobbade till tio—elva på kvällen plus på helgerna. De fem timmarna med förtroendearbetstid räckte inte alls till.
Men nu har vi igen mycket av det vi arbetade fram det första året. Det har gjort det lättare att avgränsa arbetet. När jag lämnar skolan känner jag mig ofta ledig, det är en skön känsla.
Jag vill faktiskt inte byta tillbaka. Men hade du frågat mig i våras så hade jag nog svarat: ‹Ja, det vill jag.›«

Patrik Jason
7—9-lärare i sv/eng, tidigare på Glumslöv skola, Landskrona
»Det finns inga fördelar. Det låter ju bra med att lärarna ska få mer tid tillsammans på skolan och få möjlighet att samplanera och ha pedagogiska diskussioner och allt det där. Men så blev det inte alls.
De extra timmarna på skolan gick till schemalagda möten som skolledningen hade bestämt. Det var det ena projektet efter det andra. Det är ju så med progressiva skolor. Verkar bra i teorin, men i praktiken blir det inte så mycket. All min tid försvann till sådana möten.
Så jag fick lägga sju—åtta timmars extra planeringsarbete hemma. Det var väldigt stressande.
Nu har jag bytt skola. Arbetstiderna var inte avgörande, men de gjorde det ju inte mer attraktivt att stanna. Jag skulle aldrig vilja ha sådana arbetstider igen.
Mest samarbete och tid för planering hade man ju när den arbetsplatsförlagda tiden inte var reglerad för 20 år sedan. Jag tror att lärarna och skolan skulle må väldigt bra av mindre arbetsplatsförlagd tid.«