Görgen gör praktik på övningsskola

Man ser den knappt. Men på en liten skylt intill skolans huvudentré kan man läsa »i detta hus göre sig jantelagen icke besvär«. Är det så? Tja, stolta är de i alla fall, både rektorn och lärarna som vi pratar med. Stolta över sin F—9-skola men också över att vara en av Stockholms universitets så kallade övningsskolor.

Det var på hösten förra året som universitetet, inspirerad av den finska lärarutbildningen, på allvar sjösatte sitt projekt med särskilt utvalda övningsskolor för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen, vfu:n.

Syftet är enkelt. Genom att försöka ge studenterna bättre handledning och uppföljning — och på så vis stärka dem i deras yrkesutveckling — hoppas man att kvaliteten på ­lärarpraktiken ska höjas.

Görgen Grönbergär en av försökskaninerna. Han är en av universitetets 250 blivande lärare och förskollärare som nu genomför sin vfu på ett dussintal olika för-, grund- och gymnasieskolor i Stockholm.

Han pluggar till mellan­stadielärare, en inriktning som lockar allt fler män. I takt med att han närmar sig sin examen kommer han att tillbringa allt mer tid i lokalerna och tillsammans med eleverna här på Trädgårdsstadskolan. Och — framför allt — med sin handledare.

Till examen har han dock drygt 200 poäng kvar. Han har just påbörjat sin andra termin men trots att han bara befinner sig mellan sin första och andra praktikperiod är han full av lovord och entusiasm.

– Den här typen av vfu ger mig ett visst försprång, tror jag. Här träffar jag både handledare och andra studenter. Vi har bollat idéer och tagit del av varandras intryck och be­rättelser, det har verkligen varit lärorikt, säger han.

– Teori och böcker är viktigt, men sådant tar ju ganska liten plats i det verkliga arbetslivet. Som här. Jag tycker att jag redan har fått god insikt i de villkor som lärare arbetar under.

Erik Keilerär Görgen ­Grön­bergs handledare. Han gjorde själv sin vfu här, ­examinerades senare från ­just Stockholms universitet och i dag har han varit anställd på skolan i tre och ett halvt år. Under det senaste året har han gått  en 7,5 ­poäng lång handledar­utbildning.

Han tycker att vfu:n blivit tydligare för både studenter och hand­ledare i den här kostymen. Mer målinriktad, bättre ­mallad. Med bland ­annat en matris och en blogg som verktyg.

– Det fanns inte riktigt på min tid, säger han.

Enligt Monica Widstrand, vfu-samordnare och den lärare på skolan som har kontakt med universitetet, blir diskussionerna och all annan verksamhet som mest påtaglig under de perioder på året hon kallar »fönster«.

– Vissa veckor varje termin har vi väldigt många studenter samtidigt i huset. De går olika terminer och på olika ­inriktningar och i samband med det arrangerar vi seminarier med olika rubriker. De brukar vara väldigt dynamiska, säger hon.

Rubriker som vad då?

– Till exempel vuxenrollen i skolan, sekretess, tystnadsplikt, elever i behov av särskilt stöd, konflikthantering och mycket annat. Men vi har också ämnesdidaktiska seminarier.

Efter en kort remissrunda ­i somras, mitt under semesterperioden, tänker regeringen nu införa övningsskolor på försök vid alla lärosäten i landet som utbildar lärare. Reformen har välkomnats av de flesta instanser, men många är också kritiska. Man menar att den till exempel är otillräckligt finansierad, att likvärdigheten hotas när spetskompetensen samlas på ett fåtal skolor och att skolan kanske inte blir så vardagsnära när det dräller omkring en massa studenter.

Här, på Trädgårdsstadsskolan, ser Erik Keiler dock positivt på saken.

– Genom att jag möter studenter får jag ju ständigt ta del av nya rön och metoder, sådant som man som lärare lätt glömmer att ta med sig in i klassrummet efter ut­bildningen. De utgör på något sätt bryggan mellan det forskningsbaserade och verklig­heten.