Att fler män än kvinnor var aktiva i debatten är en felaktig uppgift som saknar stöd. Det skriver Tomas Selin, ordförande i Lärarförbundet Student, som svar på kritiken från företrädare för Lärarstudenterna i Malmö.
Åtta studerandemedlemmar från Lärarförbundet Student Malmö menar att Något är fel i Lärarförbundet Student. Jag vill ta tillfället att bemöta denna kritik, men även tacka för de synpunkter ni lyfter.
Med rekord i antal inkomna motioner har vi haft en hektisk rikskonferens. Årets schema har innehållit mer luft än tidigare, något som visade sig vara nödvändigt när tiden blev knapp. Jag vill tacka de som tog på sig att planera, också för tidsåtgång till plenadiskussionerna (däribland en av debattörerna). Nästa år ska vi bli än bättre.
Det är viktigt att alla som kommer till Rikskonferensen får möjlighet att bättre förbereda sig. Därför är det positivt att så många valde att samlas lokalt inför årsmötet för att gå igenom motioner och diskutera årsmötesprocedurerna, men vi måste bli än bättre på att nå alla – även de som inte har en etablerad lokal studerandekommitté. Min uppfattning är ändå att det är Lärarförbundet Students bästa rikskonferens som nyligen avslutats.
Det är viktigt att vi tar till oss av denna kritik och kontinuerligt arbetar för att stärka medlemsengagemanget. Jag måste dock bemöta några områden i debattartikeln:
Delegaterna
Rikskonferensen är dels vårt högsta beslutande organ, och dels ett rekryterande evenemang. Därför är det viktigt med välkomnande strukturer. Där studenterna är många och slåss om platser brukar den lokala studerandekommittén ta hänsyn till en blandning av redan engagerade och förnyelse, för att vi inte ska ställas inför generationsväxlingar där alla studenter från en ort slutar samtidigt. Där de engagerade studenterna är färre brukar man göra sitt bästa för att erbjuda plats åt de som visar intresse. Väl på Rikskonferensen är det för mig främmande att ha som praxis att delegaterna ska följa en lokal linje - alla delegater är på Rikskonferensen som studerandemedlemmar i Lärarförbundet och får således rösta som de utifrån diskussionerna finner rätt.
Samtyckes- och/eller kompiskultur
Jag själv tror på en rikskonferens som ska göra vägvisande val och peka ut riktningen i vilken Lärarförbundet Student ska arbeta, för jag tror också på att bygga organisationen med kreativitet, frihet och lustfylldhet – därför valde jag att under Rikskonferensen argumentera för flexibilitet och frihet till de som ska jobba med besluten. Rikskonferensen är Lärarförbundet Students högst beslutande organ, och jag är stolt att frågor lyfts som är relevanta för alla våra studerandemedlemmar. Vi ska inte nationellt jobba med en problematik som är gällande vid något enstaka lärosäte – där har det lokala engagemanget däremot en viktig roll att fylla.
Det är tråkigt om det upplevs finnas en kompiskultur. Vår målsättning under Rikskonferensen var att tidigare engagerade från styrelse och studerandekommitté skulle bidra till en inkluderande stämning, och med ett års nationellt engagemang bakom sig också kunna sprida kunskap. Alla delegater ska självklart ges lika rätt att uttala sig i diskussioner oavsett om de är tidigare styrelse- eller kommittéledamöter, eller om det är förstagångsbesökare. Jag skulle se det som odemokratiskt om jag och andra inte gjort vårt bästa för att bidra med våra perspektiv i debatterna. Vi måste alla respektera och värna demokratin!
Jämställdhet
Lärarförbundet Student har ett flerårigt engagemang med såväl genusfrågor som homo-, bi-, och transfrågor. Att kalla delegaterna okunniga på det området är insiktslöst. Lika lite som vi accepterar strukturell diskriminering vill vi se att någon ska begränsas av sin könsidentitet. Debattörerna skriver att fler män än kvinnor var aktiva i debatten, det är en felaktig uppgift som saknar stöd. Debattörernas text utgår från en polarisering av man och kvinna, men också ifrån den förlegade synen att det bara finns två könsidentiteter. Lärarförbundet Student är en organisation där personer välkomnas oavsett könstillhörighet. Delegater som inte vill identifiera sig som kvinna eller man ska inte behöva begränsas av varvade talarlistor. Vad gäller styrelsesammansättningen för 2014 litar jag till att Rikskonferensen valde de personer som de kände bäst kan företräda och leda organisationen. Hur ledamöterna definierar sig själva vet jag inte.
Den som utforskar Lärarförbundet Students förhållandevis korta historia ska inte bara upptäcka att jämställdheten inte är ett problem, utan också se att vi är en organisation för alla lärarstudenter oavsett könstillhörighet!
Avslutningsvis vill jag glädjas åt att en absolut majoritet av utvärderingarna har varit väldigt positiva. Delegaterna har uttryckt gillande till blandningen av debatt i plena, paneldiskussioner och påverkanstorg, samt över de gäster och föreläsare som deltog under Rikskonferensen. Jag ser fram emot nästa års motioner och ännu en rikskonferens som utvecklar organisationen. Jag är stolt över att lägga vad jag ansett vara vår mest framgångsrika och lyckade rikskonferens till historien, och att få arbeta vidare med de frågor som årsmötet prioriterade.
Som ordförande, och homosexuell som bejakar både femininitet och maskulinitet hos mig själv, är jag stolt över en organisation där könstillhörighet inte är det mest avgörande och där varje individ välkomnas med sitt engagemang och sin kompetens.
Tomas Selin Ordförande Lärarförbundet Student