Swag. Yolo. Krim. Chilla.
Var får de alla ord ifrån?
— Det vet man inte, säger 12-årige Axel Kiltorp dunkelt.
— Många kommer från engelskan. Det låter coolare, säger jämnåriga kompisarna Alwa Skoog och Vilma Kollberg på Trångsundsskolan i Huddinge.
Förutom svordomar och en del könsord är deras fritidsspråk tryfferat med många asså, typ och venne.
— Vi är ganska slöa i språket. Det är ingen som orkar skriva klart meningar och ord. Man använder förkortningar, typ OMG för Oh my god eller vfr för varför, säger Alwa.
Den som har en lagom trött och tillbakalutad stil har swag, är cool. Inte konstigt då att en del förkortningar letar sig in i talspråket. Venne går fortare att säga än vet inte. Och ta »k bry« som betyder ungefär »okej, jag bryr mig inte«. Nu har det blivit »k« kort och gott.
— Det är ganska slappt och väldigt drygt, säger Vilma.
Alwa och Axel exemplifierar:
— Om jag har berättat mitt livs historia för Axel …
— … och jag tycker att det är ointressant. Då säger jag bara k.
Det finns fler ord som signalerar motsatsen till sin ursprungliga mening. »Ofta« är ett uttryck för förvåning eller skepsis, som gamla tiders »sällan«. Och den som säger »orka« orkar inte.
— Det är typ ironiskt, säger Vilma.
Vissa tycker att ironi är det roligaste som finns, andra hatar det och begriper ingenting. Alwa, Axel och Vilma är ganska ironiska även om det var mer förr.
— När vi gick i fyran var det nytt och då var det mycket coolare, säger de.
Deras föräldrar brukar reta dem för sättet de talar. Axels pappa kan till exempel säga »swag, vill du ha lite pannkakor?«
Alwa förställer rösten och härmar hur hennes mamma brukar härma henne:
— »Asså, oh my god!« Då tänker jag: Låter jag verkligen så där? Det är jobbigt.
Slang ska levereras när det passar, med rätt tonfall och i lagom dos för att träffa rätt. Och komma från rätt avsändare. Det händer att deras föräldrar försöker visa att de hänger med genom att använda deras ord när de har kompisar hemma.
— De är som wannabees. Det är aspinsamt. Då vill man bara sjunka genom golvet, säger Vilma.
Att språket förändras är ingenting lärarna tar upp på lektionerna. Där handlar det mest om rätt stavning och meningsbyggnad.
Men de tror själva att deras minskande användning av ironi handlar om att språket hela tiden ändras och att de vill markera mot omoderna vuxna och jobbiga småsyskon. Vilma:
— När vi har använt ett ord så pass länge att yngre personer också börjar använda det får man hitta på nya. Det blir liksom töntigt att prata på samma sätt som treorna.