Jag tillhörde den typen av elever som under hela min skoltid satt och ritade under lektionerna. Från årskurs 1 fram till Lärarhögskolan. Varje lektion. Jag ritade företrädesvis den sminkade rockgruppen Kiss. Jag blev rätt duktig till slut, som man blir av träning, vad det än handlar om. Jag älskade när vi fick rita fritt på bildlektionerna. Jag ville hellre rita en eldsprutande Gene Simmons än planeter med pastellkritor.
Jag har inte gjort någon forskningsrapport som stöder min tes, men jag misstänker starkt att dvd-tittande, dataspelande och mobillek inte bidrar till att utveckla elevernas kreativa förmåga speciellt mycket. Tja, det bidrar väl kanske inte till något vettigt alls om vi ska vara helt ärliga.
I lägen likt detta är det bara till att kavla upp ärmarna och försöka få eleverna att inse vilken kreativ värld som kan öppna sig om de bara bejakar sin skaparlust. »If life hands you a lemon — make lemonade.«
Och plötsligt hände det. En elev dröjde sig kvar efter en lektion. Hon gick fram och gav mig en teckning och sa helt otippat: »Tack för undervisningen«. Sen gick hon.