Hösten 1966 var det lärarstrejk. Vi elever sympatiserade med lärarna genom att arrangera ett demonstrationståg som gick mellan ortens två gymnasieskolor. För det mesta rådde det hård konkurrens mellan skolorna men nu stod vi elever enade och gjorde gemensam sak för lärarna.
Efteråt berättade vår SO-lärare att yttrande- och demonstrationsfrihet är grundlagsskyddade och en viktig del av vår demokratiska rättsstat.
Men demokrati är svårt och inget är bara svart eller vitt. Den läxan har lärare och elever på Carlforsska gymnasiet i Västerås fått lära sig. Det blir tydligt i Ingvar Lagerlöfs reportage om de politiska ungdomsförbundens besök i skolan (sid 16—19).
En elev i reportaget tycker att de elever som protesterade mot Sverigedemokraternas tidigare besök vid skolan var odemokratiska på grund av allas rätt att uttrycka sin åsikt, medan en annan elev menar att det var just det de protesterande eleverna gjorde.
Det krävs kunskap för att kunna ta ställning. Angelica Johansson är skolambassadör på Ullvigymnasiet i Enköping. Hon vet hur man engagerar elever i EU frågor (sid 20—21). Själv minns jag att det kändes viktigt när vi lät ropen skalla 1966 men om jag ska vara riktigt ärlig hade jag nog inte tillräckligt med kunskap om varför vi elever deltog.
I dag vet jag att den som är tyst samtycker. Gå därför och rösta på söndag!