Slå vakt om leken

Det finns ett direkt samband mellan lek, fantasi och kreativitet.

Det är känt att leken har en avgörande betydelse för barns existens i nuet och för ett rikt liv i framtiden. Trots detta ­håller förskolan på att skolifieras.

Med betoning på skol­ämnen och bedömning av barns kunskaper och färdigheter framstår allt fler förskolor som lärande institutioner. Det är illa­varslande att leken håller på att urholkas på förskolan och det märks på följande sätt:

En pågående undersökning om förskolors web­baserade verksamhetspresentation visar att drygt hälften av samtliga förskolor i en större stad inte tar upp barns lek i något sammanhang.

I Skolverkets ramkurs­beskrivningar för de fem ­kurser som ingår i Förskole­lyftet 2014 nämns leken i en enda mening.

Dessutom framkommer i Skolinspektionens kvalitets­granskning av förskolans arbete från 2012 att alla barn i förskolan inte har samma förutsättningar till lek och lärande i en trygg miljö. Detta trots att alla barn har rätt till lek och att leken ses som viktig för barns allsidiga utveckling, enligt förskolans reviderade läroplan.

Som forskare om vänskap menar jag att det finns all anledning att vara bekymrad över ökat fokus på förskolebarns lärande på bekostnad av deras tid och rum för lek.

I allt större utsträckning ses leken som ett redskap för att uppnå pedagogiska mål och lekens egenvärde glöms bort — det vill säga tid för barns kravlösa lek. Lek där barn kan förverkliga sina idéer, lösa problem, utveckla sin handlings- och förhandlingskompetens och uppleva känslan av social trygghet, gemenskap och skapar­glädje.

Relationsforskning visar att barns sociala samspel, kamratskap och vänskaps­relationer upptar större delen av barnens vakna tid både när det gäller faktiska handlingar, som i leken, och i tanke- och fantasivärlden.

En av de viktigaste frågor­na som förskolebarn ställer sig dagligen är: »Får jag vara med?«

Tyvärr får inte alla för­skolebarn känna sig inklu­de­rade i kamratgruppens gemen­­skap. Min studie handlade om barns kamrat­relationer i förskolan. Den visar att flertalet av de barn som peda­gogerna bedömer brister i social kompetens och lekfärdigheter, uppfattar att de inte har samhörighet eller tillhörighet i barngruppen eller att de har någon given lekkamrat i förskolan.

I Anette Hellmans studie från 2010 framkommer att två grupper av barn har svårt för att få tillträde till leken. Det är barn som kallas dels ­»bråkiga«, dels »blyga«.

För att uppfylla förskolans uppdrag att skapa förutsättningar för alla barns lek måste talet om barns lek och lekens egenvärde lyftas upp på dagordningen och leda till handling. Förskolans personal måste också ges förutsättningar att kunna stötta alla barn så att de blir aktiva deltagare i en för dem meningsfull lek.

Matematik, naturvetenskap, teknik och språk är självfallet viktiga ämnen för barn att utveckla kunskaper i. Men ska barn bli kreativa och meningsskapande individer som är aktiva kunskapsbärare och samhällsmedborgare i fram­tiden krävs lek för lekens egen skull.

Föräldrar, förskolepersonal och politiker måste se upp. Lekens egenvärde ska inte underskattas. Den är livs­avgörande för barns varande och vardande. Men då måste även ni värna om och slåss för leken.