Gräsrötter: Förskolläraren

Lyhört ombud säger vad hon tycker. Förskolläraren Agnetha Karlsson i Valbo betonar vikten av att vara orädd och även våga ändra sig.

Det är mellanmål på Sofiedals­gårdens förskola i Valbo mellan Gävle och Sandviken. Huvuden vänds. Ögon stora som femkronor över små filmjölksvita munnar stirrar ­oavvänt mot besökaren från Lärarnas tidning. Det är spännande när något oväntat händer.

Tio förskollärare och fem barnskötare fördelade på fem avdelningar och 94 barn gör Sofiedalsgården till en förskola av imponerande storlek.

Men arbetsplatsombudet Agnetha Karlsson är bekymrad över de ökande grupp­storlekarna.

— Att Skolverket tog bort riktlinjen om max 15 barn är inte okej. Vi har haft uppemot 20 barn i en grupp här. Lokalerna är inte ­anpassade för så stora grupper, säger hon och visar vägen till det mycket rymliga, helt nybyggda men nästan tomma personalrummet.

— Vi skulle få soffor hit i augusti men de har inte sagt vilket år.

Galghumorn går inte att ta miste på. Reno­veringen som pågått sedan november förra året har gång på gång dragit ut på tiden. Men det stora arbets- och personalrummet är ändå en klar förbättring. Fram tills helt nyligen utgjordes det av ett våtrum på fyra kvadrat­meter, utrustat med trädgårdsmöbler.

Parallellt med renoveringen har verksamheten gått för full maskin. Eftersom förskole­chefen sällan är på plats har ­Agnetha Karlsson i sin roll som arbetsplats- och skyddsombud varit länken mellan personal, arbetsgivare, föräldrar och byggjobbare.

— Under en period så skakade det så mycket från maskinerna att det rasade ned grejer från hyllorna.

En åtgärd har varit att rekvirera en för­skolebuss — en mobil verksamhet med ur och skur-profil.

— Vi har hela tiden tvingats till mycket snabba och provisoriska lösningar.

Denna höst har Agnetha Karlsson för första gången fått schemalagd tid för sitt fackliga arbete: 30 minuter i veckan. Men hon räknar med att hon lägger ned minst fyra gånger så mycket en genomsnittlig vecka.

— Just nu håller jag på med en undersökning om arbetsmiljön under ombyggnationen. Sådant tar tid, jag kan inte trolla, tyvärr.

Däremot är kommunen generös med tid till de fackliga utbildningar som anordnas av Lärarförbundet. Vid dessa tillfällen är det alltid en vikarie på plats.

När Agnetha Karlsson tog förtroendeuppdraget för drygt två år sedan var det första gången hon engagerade sig fackligt.

— Alla kan sitta och tycka till om problem men om ingen vågar säga något så händer det inget. Jag törs stå för vad jag tycker och kan ändra mig när jag har fel. Att vara lyhörd och orädd är avgörande egenskaper för ett ombud.

Agnetha Karlsson är nöjd med utbytet hon får på ombudsträffarna men skulle gärna se ett bättre samarbete med Lärarförbundets representanter på skolan där de flesta av ­deras sexåringar börjar.

— Just nu vet jag inte ens vilka de är. Men det är ju en fråga om tidsbrist och man måste prioritera.

En av huvuduppgifterna för ett arbetsplatsombud är att värva nya medlemmar, men det är ingenting som Agnetha Karlsson har behövt lägga energi på.

— De flesta förskollärare går med i Lärarförbundet redan under studietiden. Det har inte börjat någon här som inte varit medlem.

Den del av renoveringen som är klar verkar mycket lovande. Det är rena förskolelyxen med panoramafönster, parkettimitation, torkrum i stället för torkskåp och beröringsfria blandare i tvättställen, som sparar vatten och minskar smittorisken.

Agnetha Karlsson är dock av arbetsmiljö­skäl inte helt nöjd med att det blev barn­storlekar på alla möbler.

— Men jag fick ge mig då övrig personal ville ha det så. De ger ingen optimal arbetsställning och vissa av oss ska ju jobba i 30 år till.