Agata Nilssons polska lärarexamen blev godkänd här i Sverige för 20 år sedan. Men det räcker inte för att Skolverket ska bevilja hennes ansökan om lärarlegitimation.
Översättningen av de polska dokumenten gäller inte enligt dagens regler, menar Skolverket.
— Jag är utbildad till ämneslärare i matematik här i Sverige. Hur kunde jag komma in på den utbildningen om jag inte haft en godkänd examen i botten? frågar sig Agata Nilsson.
En polsk lärarexamen, kompletterad med ämnet matematik i Sverige och 16 års arbetslivserfarenhet i svensk skola. Det är inte tillräckligt för att Skolverket ska godkänna Agata Nilssons ansökan.
När Skolverket avslog hennes ansökan överklagade hon till förvaltningsrätten som gav henne rätt. Skolverket tog då ärendet vidare till kammarrätten som gav Skolverket rätt. Nu har Agata Nilsson skickat in en ny ansökan och väntar på Skolverkets svar.
Haken sitter i översättningen av de polska dokumenten.
Alla som vill få en utländsk examen prövad måste översätta sina dokument till antingen svenska eller engelska. Översättningen ska utföras av en auktoriserad översättare.
Så var det inte 1995 när Agata Nilsson ville få sin polska examen bedömd och godkänd. Hon gjorde allt enligt de regler som gällde då.
Hon fick sin femåriga examen från University of Silesia i Katowice översatt och fick ett utlåtande från dåvarande Högskoleverket att hon hade en lärarexamen. Handläggaren, som för övrigt själv kom från Polen, bedömde att översättningen var fullgod.
Men i dag räcker inte det här för Skolverket. De vill att Agata Nilsson ska översätta sin examen ytterligare en gång.
— Jag känner mig orättvist behandlad, säger Agata Nilsson.
— Förutom att jag betalade för att översätta mina dokument 1995, enligt de regler som gällde då, har jag bekostat en auktoriserad översättare som intygat att den första översättningen är korrekt. Nu vill de att jag ska göra om allt en gång till.
En översättning av allt, på samma sätt som Agata Nilsson gjorde 1995, är dyrt. Hittills har hon gjort en ny översättning av de viktigaste dokumenten till en kostnad av drygt 5 600 kronor. Nu hoppas hon att det räcker och väntar på Skolverkets beslut.
Lars Pettersson är chef för avdelningen för utländsk utbildning på Universitets- och högskolerådet, och jobbade även på dåvarande Högskoleverket.
Han vill inte ifrågasätta Skolverkets bedömning och regelverk men menar att om översättningen bedömdes fullgod 1995 så borde man ha tilltro till det.
— Vår hållning är att har vi en gång gjort en bedömning så gäller den, säger han.
1995 var det alltså Högskoleverket som gjorde en validering av en utländsk examen. Den sökande fick då ett utlåtande. Om Agata Nilsson i stället hade varit ute några år senare hade hon kunnat välja mellan att få ett utlåtande eller ett behörighetsbevis. Om hon då valt ett behörighetsbevis hade Skolverket sett på hennes översatta dokument på ett annat sätt.
Ett behörighetsbevis väger nämligen tyngre i bedömningen än ett utlåtande och är även ett dokument som Skolverket i dag uppmanar de sökande att skicka med legitimationsansökan.
— Men 1995 fanns det ingen behörighetsprövning. Som jag ser det hade hon inget alternativ då, säger Lars Pettersson.