Auro Ricking har varit sjukskriven i snart ett år efter 13 år som förskollärare.
När vi träffar henne kommer hon direkt från sin rehabilitering. Stresshantering, samtal i grupp och yogaövningar utgör nu en stor del av hennes vardag. Hon slår sig ner på en bänk och konstaterar att naturen har hjälpt henne, hon odlar och är ute mycket. En bit ifrån oss leker några barn och Auro Ricking betraktar dem:
— Jag har jobbat med barn sedan jag var 12 år gammal. Det kändes alltid som att jag var rätt person på rätt plats. Men nu har jag svårt för ljud, för barnröster som pockar på uppmärksamhet. Jag känner hur stressnivån ökar direkt.
För snart ett år sedan fick Auro Ricking en ordentlig lunginflammation, den fjärde på kort tid. Efter det orkade hon inte tillbaka.
— Jag fick ångest, började gråta när jag skulle börja jobba igen. Jag hade svårt att andas, det kändes som att lunginflammationen aldrig gick över. I början kunde jag skylla på det, för jag såg mig inte som någon som kunde bli utbränd. Jag såg problemen, men trodde att jag själv kunde surfa på vågen. Jag har ju alltid varit den som huggit i…
Hon var ständigt trött men hade svårt att sova, humöret svängde, hon började tappa lusten till mycket. Stressen hade påverkat kroppen mer än hon först förstod. Nu har hon fattat beslutet att lämna förskolans värld och testa något annat ett tag.
— Det handlar inte om min arbetsplats och det handlar inte om min chef. Det är förskolebranschen i sig som stipulerar stress. Det finns INGA marginaler. Men skarvar någonstans hela tiden och till slut skarvar man på enskilda individer.
Auro Ricking var engagerad i sitt jobb, ville mycket och ifrågasatte arbetsförhållandena. Det fanns ingen facklig representant på hennes arbetsplats, och hon tog en del fajter själv, berättar hon. Men vissa saker ligger på en strukturell nivå och är svåra att förändra.
— Det är helt enkelt för lite resurser, för mycket att göra för varje enskild individ.
Stressen berodde även på en hög omsättning av personal och många vikarier. Dokumenationskraven har också ökat.
— Jag kände mig ständigt kluven. När jag satt och skrev på kontoret kände jag att jag inte hann med barnen.
Auro Ricking är kritisk mot den nya trenden att bygga allt större förskoleenheter. Det ger visserligen fler förskollärare som kan täcka upp för varandra, men de negativa följderna är större.
— Det blir fler barn och fler vuxna, vilket också innebär fler relationer för alla, vilket i sig kan vara stressande för relationer kräver tid.
Auro Ricking har sett flera kolleger bli sjukskrivna av stress genom åren, andra kolleger byta jobb och förgäves hoppas på bättre arbetsmiljö. Hon är upprörd över att arbetsgivare ofta försöker betona de personliga skälen till sjukfrånvaron och inte de arbetsrelaterade, när det ofta är så uppenbart. Auro Ricking har engagerat sig i Förskoleupproret för att få till en förändring på sikt.
— Hur länge ska det här pågå innan politikerna förstår allvaret?