Många med mig känner sig säkert frustrerade över att inte kunna hjälpa människor som tar sin tillflykt till Europa just nu. För att försöka göra något konstruktivt besökte jag ett fortgående projekt där jag träffade invandrarkvinnor för att fika och tala svenska. En nyfunnen vän kunde varken läsa eller skriva och kunde bara ett fåtal ord på svenska, men med bilder och mobilen till hjälp förstod vi ändå varandra.
Kunskap och att lära sig läsa och skriva är ingen lyx, utan en rättighet. Den resolutionen antog Education International vid sin kongress i juli. Det verkar den svenska regeringen ha förstått och satsar 5,4 miljarder kronor på skolan nästa år.
Glädjande nog verkar det också ske en kraftsamling kring de asylsökande barnen. Bland budgetförslagen märks bland annat en satsning på fler speciallärare vilket behövs om skolorna ska ha en chans att ordna en meningsfull skolgång för nyanlända elever.
Skolverket ställer en del nya krav och det finns en skärpning i skollagen som säger att kommunerna är skyldiga att bedöma elevens kunskaper inom två månader. Det är bra, men när jag läser en artikel på vår webb att det kan ta upp till 18 månader för lärare med utländsk bakgrund att få sitt legg ökar min frustration.
Dessa lärare behövs för att underlätta för de nyanlända eleverna att möta sitt nya språk och hemland. De har en viktig uppgift att fylla.