I Ljusnarsberg väntar 60 asylsökande barn på att få börja skolan. Kommunen är en av de tio som har högst andel flyktingbarn i skolan.
Rektorn Claudia Holm har precis kommit in på sitt rum på Kyrkbacksskolan i Kopparberg när det knackar på dörren. Utanför står en mamma med två små flickor. Kvinnan är asylsökande och undrar oroligt när barnen ska få börja i skolan. Claudia Holm kan inte ge något klart besked men skriver ned barnens namn.
Rektorn berättar om besöket när vi går in i hennes arbetsrum en stund senare.
— Barnen hade redan varit här i två månader men jag kände inte till dem, säger hon.
Efter sommarlovet har det nästan dagligen stått familjer utanför hennes dörr. Hon är bekymrad över det akuta läget men också engagerad. Kommunen har ingen central mottagningsenhet för de asylsökande med socialtjänst, hälsovård och kartläggning av elevernas kunskaper. Ansvaret vilar därför tungt på skolan. På eftermiddagen ska hon diskutera läget med några andra kommunala chefer.
— Vi måste få till en bättre mottagning. Jag försöker hålla stressen från lärarna så det inte blir kaos i klassrummen.
Hon är rektor på kommunens två skolor som i dag har 361 elever plus 50 elever i förberedelseklass. För ett år sedan anställdes hon för att lyfta de extremt låga resultaten i kommunens skolor (se faktaruta). Men fokus ligger nu på de 60 asylsökande barnens skolgång där elevantalet växer varje dag.
Enligt skollagen ska Claudia Holm erbjuda barnen skolgång senast en månad efter beskedet att de flyttat till kommunen, men hon kan inte trolla.
— Det saknas lokaler och det är svårt att få tag på personal.
Ett hundratal meter bort hyr skolan en lokal för eleverna i förberedelseklass. En lokal som man redan vuxit ur. Här studerar 20 barn i två åldersblandade grupper. De flesta har arabiska, persiska, ryska eller serbiska som modersmål.
Victor Lindblad har arbetat på skolan i 3,5 år men han är inte utbildad lärare. Under de senaste terminerna har han haft elever i svenska som andraspråk.
— Även om det var fullt i skolan innan sommaren så hade vi läget under kontroll. Efter sommarlovet var situationen helt annorlunda, berättar han.
I klassen arbetar också Basem Murad som själv är flykting. Han har en lärarexamen från Syrien. Basem tolkar och är en viktig länk mellan barnen, föräldrarna, lärarna och rektorn. Han är kritisk till att det tar så lång tid innan barnen får börja i skolan.
— Det är trångt i bostäderna och bättre att barnen kommer hit. Många har inte kunnat gå i skolan på flera år på grund av kriget eller så har de bott i läger utan skola. När de kommer hit får de vänta även här. Det påverkar barnen psykiskt. Men vem kan bestämma? säger Basem och rycker uppgivet på axlarna.