Det finns mycket tro och tyckande i skoldebatten, men mindre fakta. Det anser ekonomen Börn Öckert som ska utvärdera skolreformerna.
Latte, espresso, macchiato. Från Peru, Honduras, Kenya. Fiket på Stockholms universitet har också vanligt bryggkaffe för oss som inte vill tynga tillvaron med alltför många val. Björn Öckert tar en capuccino.
Vi befinner oss i universitetets A-hus som hyser institutionerna för nationalekonomi, ekonomisk historia och internationell ekonomi. Här lånar Björn Öckert skrivbord två dagar i veckan. Egentligen ligger arbetsplatsen i Uppsala. Den heter IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, och han är ansvarig för utbildningsforskningen.
Den expanderar. IFAU har fått mer pengar och före jul kom uppdraget att utvärdera 1990-talets stora skolreformer.
Vad kan man dra för slutsatser av de studier du själv, IFAU och andra har gjort om svenska elevers sjunkande resultat?
— Att pengar till skolan påverkar, både på kort sikt och senare i livet. Man hör ofta att resurser inte spelar någon roll, men det stämmer inte. De kommuner som ökade klasstorleken och minskade lärartätheten under 90-talskrisen försämrade också elevresultaten. Det räcker inte för att förklara hela nedgången men det skulle kunna förklara en mindre del.
Finns det något som förklarar en större del?
— Möjligen hur undervisningen bedrivs i svenska skolor. Fokuseringen på elevens eget arbete verkar vara större här än i jämförbara länder. Det kan man till exempel se i Timss. Vi vet inte ännu om detta är en viktig orsak till de sjunkande resultaten, men det är en hypotes.
Valfrihetsreformerna då?
— De mest välgjorda studierna tyder snarast på att konkurrensen från friskolorna har haft en svagt positiv påverkan på resultaten i grundskolan. Och även om skolvalet kan ha ökat segregeringen och resultatspridningen är det inte säkert att det är en orsak till att genomsnittet har sjunkit.
Häromveckan var du kommentator på ett seminarium om arbetarrörelsen och vinster i välfärden. Vad tycker du?
— Jag har ingenting principiellt emot ett system med friskolevinster om det skulle fungera, det vill säga bidra till en skola som är både så effektiv och så jämlik som möjligt. Men det kan lätt leda fel när drivkraften är att maximera vinst. Vi ser ju att lärartätheten är lägre i friskolor.
Alla partier utom Vänsterpartiet vill ha kvar ett marknadssystem i skolan och reglera det med kvalitetskrav. Går det?
— Nej, inte på ett objektivt och bra sätt. Det beror på att skolorna kan påverka ett av de viktigaste kvalitetsmåtten genom att rätta prov uppåt och sätta glädjebetyg. Detta måste i så fall regleras så att de nationella proven inte rättas på skolan där de skrivs. Och betygen måste normeras efter provgenomsnittet på skolnivå för att garantera jämlikhet i landet.
Som i det gamla relativa betygssystemet?
— Ja, för ett betygssystems viktigaste uppgift ska vara att rangordna eleverna, inte att mäta absoluta kunskaper som i det nuvarande målrelaterade. Annars blir det inget rättvist sorteringsinstrument till högre utbildning.
Forskarna på IFAU är ekonomer, statsvetare och statistiker. Varför fick just ni uppdraget att utvärdera de stora skolreformerna?
— Det är mycket fokus på att politiken ska vara evidensbaserad och jag tror att man har saknat en kvantitativ utbildningsforskning. Vi försöker fastställa trovärdiga samband mellan olika insatser och utfall, exempelvis friskolornas etablering och elevernas kunskapsresultat. Då måste man ha många observationsenheter och en kontrollgrupp att jämför med.
Vad är det ni ska göra?
— Studera effekterna av kommunaliseringen/decentraliseringen, skolvalsreformen och etableringen av friskolor. Vi ska sammanställa den kunskap som finns men också initiera egen forskning där vi ser att det finns kunskapsluckor. Vi har precis börjat.
Är det något område där du redan nu ser att ni behöver forska nytt?
— Ja, kommunaliseringen. Eftersom den genomfördes överallt samtidigt är den mycket svårare att utvärdera än friskolereformen. Vi vet väldigt lite om hur resursfördelningen påverkades när kommunerna fick friheten att bestämma över skolan. Hur det i sin tur påverkade utvecklingen av skolmarknaden, elevernas skolval och kunskapsresultaten vet vi inte heller.
Hur kollar man det?
— Genom att titta på hur det var några år innan kommunaliseringen och jämföra med hur det blev efter, ända ner på skolnivå i olika kommuner. De uppgifterna har aldrig samlats in i Sverige så det får vi göra själva i den mån de finns.
Från professorer i pedagogik hörs ibland kritik mot att nationalekonomer och hjärnforskare ger sig in i forskningen och debatten om skolan och ger en förenklad bild av komplicerade sammanhang. Kommentar?
— Utbildningsvetenskapliga kommittén har gjort en uppföljning som visade att bara 1,5 procent av forskningsmedlen i utbildningsvetenskap gick till nationalekonomer och 6—9 procent till effektutvärderingar. Vi har alla en roll och fylla och jag ser oss inte som konkurrenter.
En del menar att det nu borde märkas om regeringens åtgärder har haft några positiva effekter på elevernas kunskaper. Hur lång tid tar det för utbildningsreformer att verka?
— De flesta har ju införts ganska nyligen. Så tillvida har nog Jan Björklund rätt i att det kan ta tid innan det syns i internationella mätningar. Men om insatserna är de rätta vet vi ju inte.
— Förändringar i skollag och läroplan sker på lång sikt och är svåra att mäta. Men resursinsatser, till exempel till minskad klasstorlek, skulle ge synliga resultat på bara några år.
Säg ett område där du anser att det behövs forskning.
— Förskolan. Vi vet ingenting om vilka effekter den har på barnen senare i livet — i form av skolframgång, socialisering med mera. Det är väldigt förvånande med tanke på den stora expansion och inriktning mot pedagogik som skett.