Förskolan som kryllar av djur

I en liten bod på bakgården ligger Lisen Karlsson, 4 år, på mage högst upp i höet. Hon letar efter en trådkorg för att kunna mata förskolans får med hö.

— Hjälp jag har fastnat, ropar hon med okynne i blicken och sträcker ut armarna mot förskolläraren Sara Rhodin.

Några sekunder senare rullar hon ut ur höet så det fastnar stickor av torrt gräs i hela håret. Hon skrattar gott åt sitt luriga bus.

Lisen och kompisen Wilhelm Lundström, snart 4 år, fyller vant trådkorgen med hö. De drar den tillsammans till fåren Freja, Tinge­ling, Signe, Hjördis och Doris som bräkande väntar vid hagens staket. Under de senaste veckorna har fåren fött nio lamm. De små lammen hoppar runt fötterna på barnen när de kommer in i hagen.

— När lammen diar skulle tackorna kunna äta hur mycket som helst men det är viktigt att de får i sig rätt mängd foder, säger Carina Hertrich, förskolechef och grundare av förskolan.

Smultronställets gårdsplan påminner mer om en bondgård i miniformat än en förskola. Runt den 102 år gamla skolbyggnaden, ­där förskolan är inrymd, finns stora hagar och små byggnader med en massa djur. Här och där står små traktorer i plast och miniskottkärror parkerade. Förskolan ligger i ett hav av åkrar, ett kort stycke från det lilla samhället Balsby, sex kilo­meter norr om Kristianstad.

För 27 år sedan startade Carina Hertrich Smultron­stället tillsammans med sin mamma Barbro Palm, en förälder och ytterligare en medarbetare. Då var det en liten verksamhet med 15 barn. I dag är det 49. Carina Hertrich var bara 23 år och nästan nyutbildad förskollärare.

— Vi höll på i tre år innan vi fick tillstånd att starta förskolan som Kristianstads första kooperativ. Det var så mycket byråkratiskt krångel och snåriga regelverk att jag nästan gav upp, säger hon.

Redan under förskollärarutbildningen var hennes vision att efter utbildningen starta en egen förskola där djur var grunden i den pedagogiska verksamheten. Carina Hertrich är själv uppvuxen på en bondgård med köttkor och hon ville skapa en verksamhet där alla barn fick möta livet med djur.

— I dag skulle vi kunna jobba bara med djuren och barnen och ändå få in hela läroplanen.

Men även om djuren är en viktig grundbult i verksamheten så arbetar man med mycket annat på förskolan som exempelvis kost och forumteater.

— Alla som jobbar här har ett brinnande intresse för sitt jobb och är starkt delaktiga i hela verksamheten. Vi vill framåt hela tiden samtidigt som vi månar om grunden i verksamheten och djuren, säger förskolläraren Sara Rhodin.

Den här veckan har barnen på avdelningen Vagnen hand om djuren tillsammans med förskollärarna Sara Rhodin, Ankie Nilsson och barnskötaren Malin Wessberg. Djuren ska få mat varje dag och det ska krattas och göras rent hos dem.

Intill fåren har dvärgvädurskaninerna Estelle och Leonardo sina små hus. Estelle har nyligen varit på dejt med hankaninen Dumbo. Barnen väntar nu med spänning på resultatet. Flera av dem har fått vara med när djuren fött ungar. Några i personalen har gått en lamningskurs. Den kom väl till pass när förskolläraren Ankie Nilsson nyligen fick hjälpa till när tackan Tingeling skulle föda. Carina Hertrich fick nyligen ta sig an en svag nyfödd kyckling som fick skötas om under en värmelampa på kontoret. Barnen har också varit med på begravningar när något av de mindre djuren dött.

I foderkammaren övar barnen på matematik när de ska mäta upp foder i olika stora decilitermått och litermått. På små griffeltavlor står det tydligt vad varje djur ska utfodras med och i vilken mängd. Det är viktigt att veta även för föräldrar som sköter djuren när personalen är ledig.

— Varje kanin ska ha en deciliter pellets, förklarar Noel Erlandsson, 6 år, och häller upp i en spann.

I hönsgården spatserar tuppen Rune omkring tillsammans med sina åtta skånska blommehönor. Tyra Pettersson, 3 år, räknar de fem nyvärpta äggen i redena innan hon försiktigt lägger ned dem i korgen som Arvid Eng, 2 år, håller. Förskolläraren Ankie Nilsson berättar att varje höna lägger ett ägg per dag så det blir fler hämtningar under dagen. Hon ber barnen att bära äggen till Ann-Christin Persson i köket så hon kan använda dem i matlagningen till lunchen. Ann-Christin ger barnen var sin morot till kaninerna i utbyte mot äggen. Arvid passar på att gnaga lite på moroten på väg tillbaka till kaninerna. Ankie Nilsson får med sig en spann med matrester till hängbukssvinen Kungen och Lisa som ­bökar omkring i leran i sin stora hage.

— Grisarna är väldigt renliga och keliga. Alla våra djur måste klara att vara tillsammans med små barn, säger Ankie Nilsson.

Getterna Lillian, Lilly och Laban och några barn hoppar omkring på stockar och leker hinderbana.

Barnen får in både grovmotorik och fin­motorik i samvaron och skötseln av djuren. De lär sig att ta hänsyn och visa empati till både varandra och djuren när de leker. De ser var gränserna går för djuren och lär sig vad omvårdnaden betyder.

— Vi har några barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vi märker att de mår väldigt bra tillsammans med djuren. Samvaron är kravlös, lugn och skön. De kommer till ro men lär sig också vad ett nej innebär ifall djuren vill vara i fred, säger Carina Hertrich.

En av Smultronställets grunder är lekpeda­gogik. Personalen deltar hela tiden aktivt i leken och är tillsammans med barnen och djuren. Barnen har möjlighet att kela ­eller leka med djuren hela dagen, men måste respektera om djuren behöver lugn och ro. Personalen hjälper barnen att tolka djurens signaler. Vissa barn väljer att sitta och prata ut med djuren om de är ledsna eller glada. Andra har inte alls lika stort intresse av att vara nära djuren och leker i stället tillsammans på förskolans stora lekområde där det finns allt från en stor gammal traktor till en snickarverkstad.

Barnen får även pröva att odla i pallkragar. Förskolan har fått Skolverkets kvalitetsut­märkelse »skola för hållbar utveckling«.

När Smultronstället tar emot studiebesök från andra förskolor är en av de vanligaste frågorna hur allergier hanteras.

— Under alla 27 år har inget barn utvecklat allergi. Däremot har vi tagit emot barn som varit pälsdjurs- och hästallergiker och det har gått bra. Det viktiga är nog att vi har djuren utomhus och att barnen möter djuren i små doser och inte omges av dem hela tiden som när de har ett husdjur hemma, säger Carina Hertrich.

Det är barnens behov som styr. Barn med pälsdjursallergi får exempelvis inte vara med kaninerna men får delta bland djur som de tål.

Förskolan är populär och har i dag tre avdelningar och 80 barn i kö. De flesta bor i de små samhällena runt omkring men man har också föräldrar som åker med sina barn från innerstan i Kristianstad.

Förskolans föräldrar och deras barn sköter om djuren på helger, jul och under ett par veckor på sommaren, men det är ett frivilligt åtagande. Det brukar bli ett par dagar om året per familj.

— Vi har aldrig haft problem med att få frivilliga att hjälpa till med djuren. Vi har till och med föräldrar som erbjudit sig att sköta djuren efter att deras barn slutat på förskolan, berättar Carina Hertrich.