Statskontoret presenterade på fredagen sitt regeringsuppdrag om att utvärdera hur Skolinspektionen fungerar. Skolinspektionen får mycket beröm: ”Myndigheten håller en hög produktivitet och framstår överlag som effektiv och välfungerande.”
Men det finns problem.
Lärare, rektorer, kommuner och friskolor framför i rapporten kritik på tre punkter:
- Skolinspektionens fokus på regelefterlevnad är alldeles för snäv. Myndigheten borde satsa mer på att ge stöd till utveckling och på att hjälpa till att lösa de utmaningar skolan brottas med.
- Kraven på dokumentation är alltför betungande. Detta tar tid och kraft från det skolorna och lärarna annars skulle kunna ägna sig åt.
- Skolinspektionen är för dålig på att återkoppla insikter till skolorna. Myndigheten borde vara bättre på att sprida goda exempel den har funnit vid tillsyn och granskningar.
175 år av tillsyn
- När folkskolan infördes år 1842 skötte kyrkan tillsynen av skolan.
- 1861 bildades en statlig folkskoleinspektion.
- 1958 togs tillsynen över av tre länsskolnämnder under ledning av Skolöverstyrelsen.
- Med kommunaliseringen i början av 1990-talet avskaffades länsskolnämnderna. Skolverket tog över tillsynen, men statens detaljreglering ersattes med målstyrning.
- 2003 delades Skolverket upp i två myndigheter för att dela på tillsynsuppdraget och utvecklingsuppdraget: Myndigheten för skolutveckling och Skolverket.
- 2008 lades Myndigheten för skolutveckling ned och en stor del av verksamheten fördes över till Skolverket.
- 2008 inrättade den borgerliga regeringen den självständiga myndigheten Skolinspektionen, för att stärka statens kontroll av skolan.
Statskontoret konstaterar att Skolinspektionen har ganska stor frihet att själv bestämma över sitt arbete, det vill säga om arbetet ska fokusera på regelefterlevnad eller på att stödja skolor och lärare.
Samtidigt var den borgerliga regeringens avsikt med att bilda Skolinspektionen 2008 att skapa en tydlig rollfördelning. Skolverket skulle ansvara för normering inom skolområdet, medan Skolinspektionen skulle stärka den statliga kontrollen av skolan.
Det finns därför viss risk för krockar mellan myndigheterna. Det innebär att det inte bara hänger på Skolinspektionen hur den ska lägga upp sitt arbete.
Statskontoret rekommenderar därför regeringen att tydligare peka ut vilket fokus Skolinspektionen ska ha framöver.
Statskontoret tar inte direkt ställning till var fokus bör ligga, utan pekar på risker och fördelar med båda alternativen.
Å ena sidan finns det en efterfrågan på att Skolinspektionen ska kontrollera att skolor samt kommuner och friskolor lever upp till skollagen och att skattemedel används på rätt sätt. Å andra sidan syftar regeringens tillitsreform till att minska regelkontrollen och i större utsträckning lita på att professionella medarbetare i vård, skola och omsorg tar ansvar för sitt arbete.
Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo skriver i en kommentar att myndigheten själv har kommit fram till att återkopplingen till skolor och huvudmän behöver bli bättre:
– Vi har satt igång ett utvecklingsarbete som innebär att vi, utöver tillsyn av regelverk, utökar våra bedömningar av kvalitetsaspekter i skolor. Vi kommer att pröva detta i några försöksskolor under året och vi siktar på att förändra den regelbundna inspektionen i större skala under 2018, skriver Hélen Ängmo.
Ny rutin för tillsyn
- Skolinspektionen började förra året arbeta efter en ny tillsynsmodell. Den innebär bland annat att myndigheten prioriterar de skolor som har störst behov av stöd. Behovet kan visa sig i dåliga kunskapsresultat, men också i annat, som bristande studiero eller att inspektionen tagit emot någon form av anmälningsärenden.
- I den regelbundna tillsyn Skolinspektionen bedriver får alla skolhuvudmän besök under en treårsperiod.