Från dammiga arkiv till artiklar på nätet

Amerikabreven från tidigt 1900-tal och Stockholmsföreningens arbete för kvinnans politiska rösträtt ska snart nå en bredare publik — Wikipedia.

I ett grupprum på Nacka gymnasium sitter tredjeårs-eleverna Linnea Nordin, Tove Eriksson, Sandra Pramhäll och Matilda Lind och arbetar i sina ”sandlådor”. Så kallas de skrivmallar på Wikipedia där texter växer fram.

— När ni publicerat era artiklar kommer ni att uppleva att ni får hjälp med allt från stavfel till källkritik. Det ingår i konceptet att andra ska bidra med sitt kunnande, säger deras svensk­lärare Gunnel Thydell.

Wikipedianer, som de som skriver på Wikipedia kallas, utgör ett käll­kritiskt community med bland annat akademiker och före detta lärare som delar med sig av både tid och kunskap. Gunnel Thydell ser en stor vinst i att eleverna får omedelbar respons på texterna. Men hon förbereder dem också på att de kan bli ifrågasatta och även få texten borttagen.

— Det finns alltid nitiska personer. Men er version finns sparad och kan läggas tillbaka på sidan igen, säger Gunnel Thydell, som själv brukar skriva på Wikipedia.

Eleverna går naturveten­skapligt program med samhällsinriktning. Skrivandet på Wikipedia ingår i ett större källkritikprojekt som drivs av Nordiska museet tillsammans med Wikimedia och fem ­gymnasieskolor.

Gunnel Thydell och hennes elever har sedan september arbetat med projektet 1,5 timme i veckan. Wikipediatexterna om olika kulturhistoriska fenomen är en del av deras gymnasiearbeten i årskurs 3.

När projektet startade fick de en rejäl genomgång av skolbibliotekarierna i att arbeta källkritiskt och hitta bra källor i olika data­baser och böcker. De fick även lära sig att ha ett mer kritiskt förhållningssätt till sökmotorer. Arbetet har varit en påbyggnad på den medie- och informationskunskap som de tidigare har fått av bibliotekarierna och sina lärare.

Gunnel Thydell har på olika sätt arbetat för att få upp elevernas källkritiska tänkande. Hon har till och med lurat dem under en lektion med en uppdiktad historia om sig själv med dåligt manipulerade bilder. Eleverna ifrågasatte inte sanningshalten. Hon tror att det beror på att de blivit vana att matas med information av sina lärare.

— Min utgångspunkt när vi diskuterar källkritik är att man inte kan lita på någon källa utan man ska alltid förhålla sig vaksamt till det man ser, hör och läser.

På Nordiska museet har såväl bibliotekarien som arkivarien hjälpt till med att ta fram bra källmaterial. Eleverna har arbetat med primärkällor som gamla Amerikabrev, tittat på fotografier, böcker, mötes­protokoll och rösträttstidningar från 1900-talets början.

— Att sitta på museet med vita bomullshandskar på händerna och läsa hundratals gamla, tunna brev där utvandrarna skrev hem om sina liv i Amerika. Det var häftigt. Det känns som vi är del i något större när vi berättar vad de skrev om, säger Tove Eriksson.

Samtidigt är detta långt ifrån hur de brukar arbeta i skolan. Linnea Nordin och Matilda Lind säger att de blivit mer medvetet kritiska till olika källmaterial men att de också blivit mer vaksamma i vardagen.

— Jag har blivit mer noggrann var jag läser saker och alltmer kritisk till Facebook, säger Linnea Nordin.

Eleverna läser inte så ofta vanliga dagstidningar och ser sporadiskt på nyheter på tv. Men att scrolla igenom sitt flöde på Instagram, Snapchat eller Facebook tillhör vardagen för dem. Många gånger kan en snabb titt på en rubrik i flödet leda deras tankar helt fel, konstaterar de.

— Man blir helt blind ibland och läser in det man vill tro att det står i rubrikerna. Om man sedan går in och kollar lite mer noga så kan det visa sig att verkligheten är något helt annat, säger Sandra Pramhäll.