Synen på de abstrakta begreppen måste ändras i grunden för att ge alla elever en rimlig chans, skriver läraren Mikael Persson.
Livet börjar i det konkreta. Varje ting i tillvaron har sin egen unika uppenbarelse. Språket inträder allteftersom i form av namngivning av diverse objekt, exempelvis mamma. Vidare kommer beskrivningar av olika konkreta fenomen i verkligheten omkring oss, exempelvis regn. Långt senare i den mentala utvecklingen växer förmågan fram att abstrahera vår omgivning, exempelvis natur som ett samlingsnamn på växter och djur.
Denna färdighet, att använda abstrakta begrepp i vårt tänkande, är resultatet av ett mänskligt tänkande som utvecklats under lång tid.
Att tänka i abstrakta termer är komplicerat. Denna förmåga är långt ifrån självklar för människor i unga år. Det tar lång tid att utveckla sitt abstrakta tänkande. Läraren som står där framför sina elever glömmer lätt bort att han/hon har en lång intellektuell bildningsresa bakom sig.
Att använda abstraktioner är självklart, men kräver lång tid att förädla. Eleven står blott i början på denna mentala utvecklingsprocess. För eleven är tänkande i form av abstraktioner oerhört svårt och krävande. Och det kryllar av abstrakta begrepp i läroböcker och andra texter, de staplas på varandra i en för eleven skrämmande omfattning.
Jag tror att detta gap, mellan lärarens och elevens förmåga att använda abstrakta begrepp i sina respektive tänkande, är roten till både bristande förståelse och frånvaro av lust hos den senare. Eleven behöver helt enkelt mer tid och mer stöd för att kunna ta till sig nya abstrakta begrepp.
Dagens skola tar inte hänsyn till ovanstående problematik. Eleven knotar på, försöker anpassa sig. Om eleven inte förstår de nya begreppen, vad göra? Man gör som läraren säger, man lär in begreppen på ett ytligt plan, man memorerar.
Men eleven förstår inte de abstrakta begreppen, han/hon kan inte använda begreppen till att skaffa sig mer kunskap, så som det är tänkt enlig läroplaner och annat. Eleven siktar i stället in sig på provet, eleven använder det abstrakta begreppet kortsiktigt för att klara provet. Begreppet faller sedan i glömska för all framtid.
Det tragiska i kråksången är att detta gäller de duktiga eleverna. De andra, som har sämre förutsättningar och/eller motivation, har inte en chans. De har tröttnat för länge sedan.
Dagens skola måste förändras i grunden vad gäller synen på hur de abstrakta begreppen ska användas i undervisningen. Attityden och fokuseringen på dessa begrepp måste ta en annan riktning om eleven ska kunna ges en rimlig chans till förståelse av lärostoffet. Allt annat vore en skandal. Speciellt som modern forskning visar att just begreppslig förståelse är en av grundstenarna i en undervisning värd namnet.
Om eleverna ska utbildas för framtiden måste det ske en markant förändring i lärandeprocessen. Och det måste ske nu.
Men för att läraren ska kunna agera som den intellektuella bron över till elevens förmåga att ta till sig ny kunskap, som konstruktivisterna och andra menar, krävs naturligtvis tid och resurser.
Mindre klasser. Större lärartäthet. Och en satsning på förståelse i alla lägen. Vi måste med andra ord satsa lite mer på våra elever. Dessa åtgärder kräver mer resurser och därmed politiska beslut. Men det örat lyssnar tyvärr inte vår nuvarande skolminister med, vilket drabbar eleverna i slutändan.
Det känns– ärligt talat – som en omöjlig uppgift att utveckla den svenska skolan i rätt riktning med den nuvarande regeringen vid makten.