Rättar i stafett

25 lärare. 9 timmar. 1100 nationella prov. Mariestad samlar alla mattelärare för att slipa på deras förmåga till bedömning.

Kommunfullmäktigesalen, Stads­huset, Mariestad. Lokalpolitiken får stå på undantag till förmån för 25 mattelärare från kommunens samtliga 13 grundskolor. Laddade till tänderna, beväpnade med linjal, har de tillsammans nio timmar på sig att rätta 1 100 nationella prov. Det blir ett snitt på 44 prov per pedagog.

– Det här är som julafton för oss, säger Caro­line Lundell och skrattar.

Hon är matematikutvecklare i kommunen och är tillsammans med kollegan Camilla Johans­son upphovskvinna till upplägget. En helt kommungemensam rättning av samtliga nationella prov i årskurs 6, under en enda intensiv dag i en veritabel matematik­orgie.

– Vi behöver fler linjaler här! Använder man inte linjal i Stadshuset? frågar sig Christoffer Härsjö, matte­lärare på Kvarnstenens skola, under en hög av delprov B.

Övriga fyra delar är fördelade på andra lärargrupper utspridda i huset. Lärarna har i förväg läst in sig på provinstruktionerna till det delprov de ska rätta.

Samtliga prov är "kodade", det vill säga av­identifierade och försedda med en kod i stället för namn på skola och elev. Lärarna har alltså ingen aning om proven de rättar är skrivna av en hög- eller lågpresterande elev, pojke eller flicka, på en kommunal eller fristående skola. De flesta är ense om att detta är en stor fördel.

– Jag tror absolut att det finns en risk att man som lärare inte är helt objektiv när man vet vems prov det är man rättar. Framför allt gäller detta svagare elever, som i större utsträckning får snällbetyg. Det blir mer rättvist på det här sättet, säger Christoffer Härsjö.

Camilla Johansson hoppas att fler kommu­ner följer i Mariestads fotspår eftersom vins­terna är så stora.

– Det handlar inte i första hand om proven – vi ser det här som en fantastisk chans för kompetens­utveckling för lärarna. Det gör också att vi kan jämföra våra bedömningar och få en mer likvärdig bedöm­ning av eleverna i kommunen.

Hon och Caroline Lundell arbetar 60 procent som lärare och 40 procent som matematikutvecklare, vilket innebär att de ansvarar för lärarnas fortbildning.

Kompetensutveckling är huvudsyftet. Att lärarna får mindre arbetsbörda ser de som en positiv bieffekt.

– Arbetet har varit orättvist fördelat. Vissa lärare har uppemot 30 elever i sin klass, ­andra bara 13. Det här upplägget ger en jämnare arbets­börda, säger Camilla Johansson.

Kommunen kommer även att ha gemensam rättning av proven i svenska och engelska. Däremot är det inte genomförbart med NO- och SO-proven eftersom olika skolor har olika ämnesprov inom dessa block.  

Idén uppstod i samband med införandet av den nya läroplanen och betygsskalan. Efter­som det saknas kriterier för betygs­stegen D och B så kände lärarna ett större behov av en gemensam tolkningsram i bedömningen.

Att genomföra provrättardagen gick inte helt smärtfritt. Inledningsvis var lärarkåren delad. Hälften tyckte att det var en bra idé, andra hälften undrade varför någon annan ska rätta "deras" prov.

– Men nu är alla positiva. Det blir som en överraskning när de får tillbaka sina elevers prov och de får se hur det gått, säger Camilla Johansson.

Hon menar att bara en sådan detalj som att få komma bort från skolan en hel arbetsdag är positivt, eftersom det knappast är något som lärare är bortskämda med.

De senaste årens diskussioner kring likvärdig bedömning och betygsinflation har gjort att flera kommuner vill vara i framkant när det gäller att ta itu med dessa problem, bland annat i fråga om just de nationella proven.

I Kalmar har man exempelvis valt en helt annan väg än Mariestad genom att satsa på experträttare. En liten grupp om tio lärare har utsetts av kolleger och rektorer till att bli experter på Skolverkets bedömningskriterier och få tid avsatt till att rätta samtliga prov i kommunen. Men Caroline Lundell tror inte alls på det upplägget.

– Dels missar man ett utmärkt tillfälle till kompetensutveckling, dels måste alla lärare helt enkelt vara duktiga på bedömning. Det är en del av yrkesrollen, säger hon.

Lärarna i Mariestad lyfter också fram att den största vinsten med att alla är delaktiga i en gemensam rättningsdag är att de, förutom att de får en mer likvärdig bedömning, har möjligheten att reflektera tillsammans med kolleger. Detta gör det lättare att stämma av vilka kunskapsområden de behöver fokusera mer på i kommunen generellt och få en kompetensutveckling mellan skolorna.

– Om en skola exempelvis lyckas mycket bra på geometridelen, så bjuds dessa lärare in att berätta hur de undervisar i geometri, säger Caroline Lundell.

En annan fördel är att lärarna får träffas över stadiegränserna. Lärarna i årskurs 3 får se vart deras elever är på väg, och tvärtom.

– När vi sedan ställer samman resultaten för de olika årskurserna kan vi se om eleverna gör samma fel i årskurs 6 som i 3:an. Då blir det väldigt tydligt vad vi behöver jobba mer med, säger Camilla Johansson.

Eftersom det finns en stor variation i skolornas elevunderlag leder den gemensamma rättningen till nya utmaningar för lärarna.

– Det är kul för vissa lärare som kanske får sätta ett A för första gången. Andra kommer i kontakt med andraspråkselever med språkproblematik som de inte möter till vardags. Detta blir en jätteskjuts i deras kompetensutveckling, säger Camilla Johansson och betonar att upplägget även kan leda till mer genom­arbetade prov från elevernas sida.

– Det är tydligt att de anstränger sig mer för att förklara och skriva tydligt när de vet att det inte är en lärare de känner som rättar provet.

Det muntliga delprovet är redan genomfört på respektive skola, men en grupp lärare sitter för sig för att diskutera sina erfarenheter. De sammanstrålar senare i full­mäktigesalen med övriga lärare från de olika grupperna för att hjälpa till i delprov B-gruppen, som ännu är många prov ifrån målgång.

– Har ni linjal? Bara folk med linjal kommer in här, ropar Christoffer Härsjö.

Här har lärarna fördjupat sig i en diskussion om en frågeformulering.

– Om man frågar efter hur lång en båt är, tror jag att vissa elever tänker på höjden, ­säger Johanna Quick från Tidavads skola.

Camilla Johansson berättar att det inte är ovanligt med tveksamheter kring hur en fråga ska tolkas. Därför samlar de in alla fråge­tecken och skickar till provkonstruktörerna vid Stockholms universitet.

– Det läggs ned enormt mycket pengar på dessa prov, ändå finns det enkla missar som det är viktigt att vi diskuterar. Det handlar också om rättnings­instruktionerna, till exempel formuleringar som "Ett godtagbart svar som innehåller smärre räknefel". Vad är ett "smärre räknefel?" Smärre för mig kan vara allvarligt för dig, säger Camilla Johansson.

Birgitta Kornblad är klasslärare i årskurs 6 och har nationella prov i inte mindre än fem ämnen i år. För henne betyder den gemen­samma rättningen en kraftigt minskad arbetsbörda.

– Bara det att få en heldag för att ägna sig åt rättning underlättar otroligt mycket. Tidigare har vi inte fått någon tid avsatt alls till detta.  

Kollegan Annelie Lundqvist på Leksbergs skola säger att hon kan sakna att sitta med "sina" elevers prov, samt att få vara delaktig i alla delprov i stället för bara ett.

– Negativt är också att jag inte kan ta hänsyn till om en elev har haft en dålig dag, eller rent allmänt har svårt att prestera i prov­situationer. Men det blir bättre struktur så här. Och det är en stor fördel att kunna diskutera tveksamheter med andra lärare.

Debattvågorna blir högre och diskussionerna mer animerade ju senare det blir på efter­middagen. De svåraste fallen har sparats till sist. En dispyt uppstår om ett svar där lärarnas bedömningar sträcker sig från "Det är solklart att frågan är löst" till "Det där svaret borde inte ge någon poäng över­ huvud taget".

– Jag tycker inte att metoden håller, säger Elin Thunborg från Kronoparkskolan. 

– Men vi måste tänka på att de går i sexan, svarar Elin Bengtzing från Flitiga Lisans skola.

– Okej, jag kan väl gå med på att det håller för en C-nivå då. Men definitivt inte för en A-nivå.

Det blir tydligt hur kanterna slipas ned och lärarkollektivet får en allt mer enhetlig bedömning, vilket ger större rättssäkerhet för eleverna än om de är utlämnade till en enskild lärares tolkningar av svaren.

Det är också uppenbart hur skönt det är för lärarna att prata av sig om detaljer som kan vara frustrerande om man inte har någon att bolla med.

– Hur kan man stava "lotter" som "låttor" när ordet står utskrivet flera gånger i frågan? säger Elin Thunborg med en uppgiven suck.

– Det är tur att vi slipper rätta stavfel, svarar Elin Bengtzing och slår igen sitt sista prov.