
Just nu känns det som om vi skulle behöva dubbelt så många sidor i tidningen för att få plats med allt som händer inom utbildningsområdet. Utbildningsminister Jan Björklund, mannen som tidigare har pekat med hela handen, backar nu dagligen från tidigare beslut.
Knappt hade Lärarnas tidning avslöjat att regeringen vill ha en åldersgräns på 50 år för kravet på legitimation förrän de ändrade sig. I stället för ålder är det nu erfarenhet som ska prioriteras. En seger för Lärarförbundet som länge drivit den ståndpunkten.
Jag hade inte förstått att förstelärare är ett uppdrag som varken garanterar en ny befattning eller högre lön på längre sikt. I Ingvar Lagerlöfs artiklar (sidan 6—7) beskrivs hur kommunerna uppfattar regeringens direktiv och hur olika synen på förstelärarens framtid är.
Vår reporter Stefan Helte presenterar en spittrad bild av fritidspedagogernas framtid — eller grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, som är den korrekta benämningen. Maria Hjalmarsson, som forskar om fritidspedagogernas förändrade yrkesroll vid Karlstads universitet, konstaterar att de nya förutsättningarna har delat upp fritidspedagogerna i två läger. En intressant diskussion som jag tycker förtjänar sina fyra sidor (sid 26—29) .
Även veckans debatt (sid 34) handlar om fritidshem — och om att kalla saker vid dess rätta namn.