Framgångsrikt att lyssna på lärarna

I två omgångar under perioden 2004—2009 var han vice utbildningsminister i Ontario (en tjänstemannapost) och ledde arbetet med att reformera skolan i provinsen.

Sedan 2004 har andelen elever i årskurs 3 och 6 som når målnivån på de centrala proven i engelska och matematik ökat från 54 till 70 procent (2012).

Andelen som gick ut gymnasiet med fullständiga betyg ökade under samma period från 68 till 82 procent.

Vad var det viktigaste ni gjorde?

— På låg- och mellan­stadiet var det sam­arbetet mellan utbildningsdepartementet och lärare och skolledare för att få fram bättre undervisningsmetoder och se till att de används i varje klassrum i hela provinsen. På högstadiet och gymnasiet var det att få skolorna att följa sina elevers måluppfyllelse hela vägen och inte vänta med åtgärder tills de redan har misslyckats.

Hur fick ni med lärarna?

— Vi kom inte med några påbud utan lyssna­de och försökte skapa samförstånd om vad som behövde göras. Vi behandlade dem med respekt och började förbättra arbetsförhållandena. Vi jobbade nära våra 72 skolområden och med lärarorganisationerna.

Ge exempel på något som behövde spridas.

— Att barn behöver läsa om saker de är intresserade av, inte nödvändigtvis det vuxna tycker att de borde läsa. Att invandrade föräldrar ska uppmuntras att tala och läsa med barnen på det språk föräldrarna kan, för då lär sig barnet engelska bättre.

Hur fick ni de bästa lärarna att jobba i de svåraste skolorna?

— Vi bytte inte ut några lärare utan jobbade tillsammans med dem vi hade. Jag pratar helst inte om de bästa lärarna, utan hellre om den bästa undervisningen. För mig är undervisning en förmåga man kan lära sig och bli bättre i.

Var det dyrt?

— Att minska klasstorlekarna på lågstadiet, anställa fler lärare och höja lönerna var dyrt. Resten kostade inte särskilt mycket.

Mer då? Ni hade bra resultat i Pisa även före 2004.

— Detta är ett land av immigranter. Vi har värderat utbildning länge och tycker att rättvisa och mångfald i skolan är viktiga saker. Vårt skolsystem är relativt stabilt och vi har inte gjort en massa galna saker med det.

Som Sverige?

— Som Sverige, ja. Jag mötte två delegationer från den svenska riksdagen som var här förra året. Båda sa samma sak: Vi har ställt till det och nu vet vi inte vad vi ska göra.

Vad säger du om Sveriges väg med fritt skolval och offentligt finansierade privatägda skolor som får gå med vinst?

— Att det var väldigt dåliga beslut som fattades. Jag känner inte till något fall där man har lyckats skapa stora resultatförbättringar med konkurrens. Men när anden väl har släppts ur flaskan är det svårt att få in den igen.

En annan fråga som diskuteras i Sverige är hur lång tid det tar att se effekter på resultaten när reformer genomförs. Vad säger du om det?

— Efter två år borde man se en skillnad, det gjorde vi och det gjorde England också. Men det räcker inte att pyssla med regelverken. Man måste komma åt undervisningen på varje skola och då krävs att man har lärarna med sig.