Risk för övertro när nya metoder ska in i klassrummet
Han har i sin avhandling studerat hur sex lärare börjar använda formativ bedömning och vad som då händer med lärarna och undervisningen.
— Både evidensbasering av undervisningen och formativ bedömning lanseras nu allt mer av politiker som krispaket för att vända de negativa resultattrenderna i svensk skola, säger han.
Evidensbasering har hämtats från den medicinska forskningen och innebär att man med vetenskapliga metoder försöker belägga vilka behandlingar som fungerar.
Inom evidensbaseringen görs i dag framför allt så kallade metaanalyser, som John Hatties stora undersökning »Visible Learning«, där man med hjälp av ett särskilt mått kan jämföra resultaten som olika studier kommit fram till.
Hattie framhåller till exempel att hans metaanalys visar att formativ bedömning är den mest kraftfulla faktorn för att förbättra elevernas resultat.
Formativ bedömning går ut på att med olika tekniker som till exempel självutvärdering och kamratutvärdering medvetandegöra både elever och lärare om vad eleverna kan och vad de behöver gå vidare med. En del av dessa tekniker betraktas som evidensbaserade.
— Min studie visar att det finns en övertro på att man bara kan lyfta in färdiga tekniker i klassrummet och få det att fungera. En risk med det är att teknikerna börjar användas bara just som tekniker och att både undervisningens innehåll och det genuina samspelet lärare—elev hamnar i skymundan.
I stället för att tro att pedagogisk forskning med automatik kan styra vad lärarna gör i klassrummet, bör lärarna själva inta en mer aktiv och kritiskt värderande roll till forskningen, anser han.
— Den kritiskt värderande rollen skulle kunna rymmas inom ambitionen att evidensbasera undervisningen.