Åsa Lundholm vill att rektorerna ger lärarna läsvårdsbidrag
Jag är inte ett dugg förvånad. Många lärare är periodare, de läser bara på loven.
Det säger litteraturpedagogen Åsa Lundholm apropå Lärarnas tidnings tidigare avslöjande att yngre lärare sällan läser böcker. Till exempel visade det sig att var åttonde lärare under 40 år inte hade läst ett enda skönlitterärt alster under ett helt år.
Nu ligger den nyheten till grund för ett seminarium som äger rum på Bokmässan i Göteborg om ett par veckor — »När lärare inte läser« — och Åsa Lundholm är en av de medverkande.
— Lärarna är ju utsatta för samma mediekonkurrens som alla andra. När man dessutom har långa arbetsdagar, och kanske även har egna små barn, så är det svårt att ha läsning som vardaglig syssla, förklarar hon.
Vi sitter på ett kafé intill tågstationen i Uppsala varifrån Åsa Lundholm brukar pendla till sina två arbetsrum på dels Valstaskolans bibliotek i Märsta, dels bokförlaget Natur & Kultur i centrala Stockholm.
Som litteraturpedagog arbetar hon med att försöka väcka barns läsintresse, ofta i samarbete med skolans lärare, och till sin hjälp använder hon såväl traditionella böcker som digitala medier (bokblogg, mp3-noveller, bokdans på Youtube). Verktygen och metoderna är många och att hon har varit finalist till lärarpriset Guldäpplet skvallrar kanske något om hennes resultat och engagemang.
Åsa Lundholm, själv uppvuxen i ett lärarhem, är övertygad om att det finns ett samband mellan lärarnas egna läsvanor och elevernas.
— Oerhört starkt. En lärare som inte aktivt läser skönlitteratur har väldigt svårt att undervisa i skönlitterärt läsande. Läsandet är en färskvara, något som hela tiden måste stimuleras och underhållas och övas upp — på samma sätt som man måste öva upp och underhålla sin fysiska kondition.
Att hon vurmar för böcker och läsning är en underdrift. Men när vi pratar om rivaliteten från tv, läsplattor och andra mediala tidstjuvar så vill hon samtidigt betona att hon inte betraktar bokläsning som något finare eller moraliskt högre.
— Det är bara att gilla läget, så ser samhället ut. Och för mig får tonåringar gärna tycka att det är pest att läsa. Men de måste lära sig det eftersom det är så oerhört viktigt för deras språkliga utveckling och för deras skolarbete i övrigt.
Hur ska man få lärare att läsa mer?
— Det är en ledningsfråga. På samma sätt som kommuner och andra arbetsgivare ger sina anställda friskvårdsbidrag, så borde det finnas ett slags läsvårdsbidrag som rektorerna ansvarar för.
Borde den förmånen regleras i avtal?
— Jag vet inte hur formerna för ett läsvårdsbidrag skulle se ut, det viktiga är att lärarna får avsätta tid för läsning och diskussion i till exempel en bokcirkel. På arbetstid.
Har du föreslagit ett sådant bidrag för din egen arbetsgivare?
— Nej, men jag tror att jag ska ta upp det nu.