Studenter vill ha närmare mellan teori och praktik
Det är ett av resultaten Lena Manderstedts avhandling om den verksamhetsförlagda utbildningen (vfu) i svensklärarutbildningen.
Hon har både analyserat drygt 400 policy- och styrdokument från svensklärarutbildningarna vid 22 lärosäten och intervjuat ett antal lärarutbildare och lärarstudenter. Det gjordes innan den nya lärarutbildningen sjösattes 2011.
Studenterna betonar i intervjuerna den stora skillnaden mellan den så kallade skolverkligheten och den enligt dem utopiska, politiskt korrekta och flummiga världen som finns på lärosätena.
– Det handlar om något man skulle kunna kalla en verklighetsklyfta, säger Lena Manderstedt.
Samtidigt är de flesta studenter nöjda med sin vfu även om vfu-lärarnas kompetens varierar och lärarnas erfarenheter av studenternas prestationer inte alltid tas till vara av lärarutbildarna på lärosätena.
När det gäller hur svenskämnet hanteras under vfu:n ser hon en tendens att koncentrera vfu:n till de språkvetenskapliga delarna i ämnet, medan den litteraturhistoriska undervisningen kommer i skymundan.
– Studenterna talar om ett teoretiskt svenskämne som är svårt att omsätta i yrkespraktisk handling. Det är just kunskaper att omsätta i praktiken som de efterlyser.
De lärarutbildare som är ämnesdidaktiker lyfter fram att det måste finnas en tydlig och frekvent ämnesdidaktisk förankring. Men av lärarutbildningarna i Göteborg, Stockholm och Malmö är det bara den sistnämnda som har riktat in alla kurser i huvudämnet didaktiskt.
Lena Manderstedt beskriver också att det är lärarstudenterna i Malmö som har utvecklat mest av ett ämnesdidaktiskt tänkande medan Stockholmsstudenterna är de som tydligast efterlyser mera didaktik.
– Detta visar att det är nödvändigt att i högre grad än i dag integrera vfu-lärarna och andra yrkesverksamma lärare i lärarutbildningen, säger hon.
– Det behövs också en diskussion om hur den beprövade erfarenheten ska möta den ämneskunskap som förmedlas på lärosätena.