Erik Johansson har varit vikarie i mer än tre år, mest i förskolan. Ofta är det roligt men nu börjar han bli lite less — det är ju ändå gymnasielärare han är.
– Jag brinner för mina ämnen, det är därför jag blev lärare. Men man går dit jobben finns och just nu är det i förskolan. Det fungerar bra, men i början hade jag ingen koll på hur så små barn tänker och beter sig.
Han är 28 år och bor kvar i Umeå, där han utbildade sig i samhällskunskap och historia. Kombinationen må vara intressant men också mycket vanlig. Det gör att konkurrensen är hård om de allt färre fasta tjänsterna på gymnasiet.
– Jag söker jobb i hela landet. Men ofta handlar det om en halvtid i Småland eller ett halvår i Skåne. Då är jag snart tillbaka på ruta ett igen, som timvikarie. Jag flyttar gärna, men då vill jag ha ett fast jobb.
Sedan sin examen 2010 har Erik Johansson undervisat i allt från svenska och matte till idrott och textilslöjd, men inte en enda timme i samhälle eller historia på gymnasiet. Han ingår i kommunens vikariepool och arbetar nästan varje dag.
– De ringer vid sju och erbjuder jobb, oftast i stället för någon som är sjuk eller vabbar. Längre vikariat är roligast för då hinner man bli en i gänget och uträtta någonting. Handlar det om en enda dag är man mest en glorifierad barnvakt.
Flera arbetsplatser hör av sig direkt till Erik Johansson när de behöver en vikarie. En av dem är Tomtebogårds förskola och F—1-skola, där Pian Rosell är förskolechef och rektor. Hon har inte märkt att de visstidsanställda blir fler, men tycker det är allt mer besvärligt att hitta kompetenta vikarier.
Svårast är förskollärare och fritidspedagoger. Det finns inga behöriga sådana som inte har jobb, i alla fall inte mitt i terminen. Då är det bra att kunna ringa Erik, fast han egentligen är utbildad för ett annat stadium.
Erik Johansson har undersökt om det finns någon snabbväg för honom att bli behörig förskollärare, men fått veta av universitetet att den möjligheten inte finns.
Alltså fortsätter han som vikarie. Det värsta tycker han är osäkerheten. Dels vet han aldrig när han är ledig, dels vet han aldrig hur mycket han kommer att tjäna. Rekordet är 18 000 kronor efter skatt, men vanligen får han ut 13 000 – 14 000.
– Det är klart sämre än vad en fast anställd har. Jag kan inte göra vad jag vill. Till exempel flytta till en större bostad, eller ta körkort för jag vet aldrig när jag kan boka in körlektioner.
Ändå är Erik Johansson glad att han alls kan vikariera.
– Den chansen finns inte i alla yrken. Nu får jag rutin och håller mig fräsch tills jag hittar ett jobb som gymnasielärare.
Sten Arndt