En lärare som var anställd på ett bemanningsföretag på deltid hade rätt till ersättning från a-kassan för den tid hon inte arbetade. Det har kammarrätten i Jönköping beslutat och går därmed emot Lärarnas A-kassa och förvaltningsrätten.

Möjligheten för anställda på bemanningsföretag att fylla ut lönen med ersättning från a-kassan är omstridd.

Frågan är om man kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande om man samtidigt måste vara beredd att rycka in åt bemanningsföretaget.

Kammarättens tolkning av lärarens anställningsavtal är att hon kunde ta ett annat jobb under den tid hon inte arbetade åt bemanningsföretaget. Därför hade hon också rätt till ersättning från a-kassan.
 

Den svenska skolan tar inte vara på elevernas lust att lära. − Skolan klarar varken att stötta de svagaste eleverna eller att utmana de starkaste, vilket leder till bristande motivation hos alla, säger Joanna Giota, docent vid Göteborgs universitet.

På uppdrag av Vetenskapsrådet och Skolverket har Joanna Giota sammanställt en forskningsöversikt om individualiseringen i skolan. Översikten bygger på avhandlingar och artiklar inom utbildningsvetenskap, publicerade mellan 2000 och 2010.

− Den viktigaste slutsatsen är att trots att ledstjärnan i läroplanerna under denna tid har varit att ta vara på elevernas lust och inre motivation, är det just detta som får allra minst utrymme i skolan, säger Joanna Giota.

Hon menar att lusten att lära endast kan bevaras genom att varje elev möts med respekt och på den nivå de befinner sig. Läroplanerna belyser detta genom begrepp som individanpassning och individualisering.

− Men i praktiken verkar individualisering ha tolkats mer som ett arbetssätt snarare än ett förhållningssätt, säger Joanna Giota.

Forskningsöversikten visar att eget arbete har blivit en allt vanligare arbetsform. Eleverna är mer utelämnade åt sig själva och sin egen förmåga att söka kunskap för att nå läroplanens mål.

− Alla elever klarar inte av att planera sitt eget lärande. Om de inte får stöd är risken stor att de tappar lusten att lära, säger Joanna Giota.

Hon menar att det inte finns några omotiverade elever. Däremot kan skolans förhållningssätt få dem att tappa lusten. Något som drabbar både elever som behöver mer hjälp och elever som behöver mer stimulans.

− Olusten hänger med andra ord inte nödvändigtvis ihop med intellektuella förutsättningar, säger Joanna Giota.

När utbildningsminister Jan Björklund kommenterade de sjunkande Pisa-resultaten häromdagen nämnde han eget arbete som en bov i dramat. Istället vill utbildningsministern se mer katederundervisning. Samma retorik använde han när han nyligen presenterade regerings satsning på ett läslyft.
Men någon katederundervisning tror inte Joanna Giota på.

– Den form av förmedlingsundervisning som man tänker på när man hör om katederundervisning bygger på att alla elever lär sig lika mycket och på samma sätt. Så är det inte. Katederundervisning kommer inte att öka kreativiteten eller intresset att lära hos eleverna och inte prestationerna heller, säger hon.

Istället tror hon att lärarna måste ges mer tid till varje elev. Det skulle kunna få fler att behålla sin lust och motivation att lära.  

– Lärarna behöver mer tid för att hinna sätta sig ner och komma underfund med hur varje elev tänker och hur deras lust att lära kan tas tillvara på bästa möjliga sätt för att de ska kunna uppnå målen. Fanns den tiden skulle kanske Pisa-resultaten kunna vända, säger hon.
 

En lärare som inte fick behörighet i engelska har begärt att Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) tar upp hennes fall.

Lärarförbundets jurist anser att Skolverkets beslut om hennes legitimation kränkte lärarens rätt till sin egendom och till att utöva sitt yrke. Skolverket kan därmed ha brutit mot såväl regeringsformen som mot Europakonventionen.

Lärarnas tidning skrev om läraren i nummer 6/2013. Hon hade fått behörighet i svenska och SO, men inte i engelska eftersom den kursen gavs utanför ordinarie kursplan under hennes lärarutbildning.

Förvaltningsrätten och Kammarrätten höll med om att lärarens rättigheter hade kränkts men gav ändå Skolverket rätt utifrån ett juridiskt resonemang om att skydda det allmänna intresset. Lärarförbundets förbundsjurist Kirsi Piispanen anser att det inte var nödvändigt att kränka lärarens rättigheter.

– Det är viktigt att HFD prövar frågan för att förhindra liknande situationer i framtiden, säger hon.

På Karl-Oskarskolan arbetar åttorna med arkitektur i ett projekt som spänner över NO, svenska, bild och slöjd.

Måste husen vara fyrkantiga? Skulle de kunna ha någon annan form?

Läraren Mats Nygård förväntar sig inget svar, syftet med frågan är att få eleverna att »tänka utanför boxen«.

Här, i klass 8 orange:1 på Karl-Oskarskolan i Växjö, ska nämligen framtidens stad ta form. Klassen deltar i projektet Future City, en tävling för årskurs 6—9 där deltagarna i lag ska bygga en framtidsstad, med fokus på hållbar utveckling.

Tävlingen består av fyra steg:

• Visualisera staden i Minecraft.
• Beskriva staden i en uppsats.
• Konkretisera den i form av en modell.
• Förmedla den genom en muntlig presentation.

Åttorna på Karl-Oskarskolan är mitt uppe i att spåna fram sin stad i datorspelet Minecraft. Med var sin dator ­sitter eleverna i grupper om fyra till fem personer och spelar tillsammans.

— Vår stad är en modern storstad, där det mesta drivs på biogas, säger Paulina Persson, som med hjälp av datorns tangenter håller på att sätta in glas i fönstren på ett höghus.

Bredvid Paulina sitter Hubbe Rokka. Han planterar växter på husets tak.

— De får vatten härifrån, säger han och pekar med muspilen på en bassäng bredvid takträdgården. Det är en regnvattenreservoar.

Trots att eleverna bara arbetat i Minecraft ett par veckor har de kommit en bra bit på väg med sin stad. De viktigaste samhällsfunktionerna som polisstation, brandstation och sjukhus är på plats, liksom alla stora vägar och en fotbollsarena.

— Det här är jättekul, det känns inte riktigt som att det är skolarbete när man spelar dataspel. Det mesta har vi faktiskt gjort hemifrån. Då har vi diskuterat via Skype samtidigt som vi byggt, berättar Tilda Sandahl.

Karl-Oskarskolan är med i Future City-tävlingen för fjärde gången och har valt att genomföra den som ett ämnesöverskridande projekt i år åtta.

— Vi jobbar främst mot läro­planerna i NO och svenska, men det går att ta in många fler ämnen. Bild och slöjd kommer till exempel in naturligt när den fysiska modellen ska byggas, berättar läraren Christofer Lindberg som tillsammans med kollegan Mats Nygård håller i projektet.

Eftersom de båda är NO-lärare kretsar en stor del av undervisningen kring hållbar utveckling och miljö.

— Eleverna måste ta ställning till allt från avfalls­hantering till drivmedel, ­berättar Mats Nygård.

I samband med att han och Christofer Lindberg drog i gång projektet med årets åttor bjöd de in Växjös stadsarkitekt till en föreläsning. De fick också besök av en arkitekt som berättade om plushus, en byggnad som ­genererar mer energi än det gör av med.

— Det är viktigt att eleverna får en verklighetsförankring innan de börjar, men sedan försöker vi få dem att tänka bortom det, få dem att hitta på nya energikällor till exempel, säger Mats Nygård.

Eleverna brukar lyckas bra med projektet. De flesta når målen och för två år sedan vann Karl-Oskarskolan Future City-tävlingen. I fjol kom de tvåa.

Även årets deltagare verkar ha höga ambitioner.

— Vi ska vinna, säger Paulina Persson.

Ju fler undervisningsmetoder en matematiklärare på lågstadiet använder, desto bättre förutsättningar får eleverna att lära sig matte. Det visar en ny avhandling från Linköpings universitet.

Margareta Engvall, universitetsadjunkt och lärarutbildare vid Linköpings universitet, har studerat och analyserat matematikundervisning i lågstadiet. De aktuella lektionerna har handlat om addition och subtraktion.

Margareta Engwall konstaterar att undervisningen skiljer sig mycket mellan olika klasser och lärare.

– Förenklat kan man säga att ju fler metoder som läraren och eleverna använder, desto större möjligheter ges eleverna att utveckla förståelse och lära sig hantera matematiken, säger hon i ett pressmeddelande.

Men en sådan undervisning kräver att läraren har tid och kunskap för att bemöta elevernas tankar. Dessutom måste själva undervisningsinnehållet förberedas ordentligt.

– För att klara detta och att upprätthålla en hög kvalitet i undervisningen är det nödvändigt att lärare får bättre förutsättningar att både planera och reflektera kring sin egen undervisning, säger Margareta Engvall.

Enligt de senaste nationella proven är NO och matematik svenska niondeklassares sämsta ämnen. Just dessa är två av de tre kunskapsområden som testas av Pisa.

Skolverket presenterar nu statistiken från de nationella proven i år 9 från i våras. Högst genomsnittsbetyg får eleverna på proven i engelska, samhällskunskap, svenska och geografi.

Av dessa ämnen är det bara svenska (läsförståelse) som finns med när Pisa mäter kunskaperna i samma åldersgrupp. 

De övriga två kunskapsområden som mäts av Pisa, naturvetenskap och matematik, hör till de svenska elevernas sämsta ämnen. Naturvetenskap är inget eget ämne i grundskolan, men om de tre NO-ämnena respektive de fyra SO-ämnena läggs ihop till blockbetyg är det just NO och matematik som eleverna får lägst genomsnittsbetyg i.

Skolverkets statistik visar också att det finns tydliga skillnader i hur elevernas socioekonomiska bakgrund betyder olika mycket i olika ämnen. Skillnaden i resultatet mellan elever med föräldrar som har högskoleutbildning och elever vars föräldrar bara har grundskoleutbildning är störst i historia och matematik. Minst är diskrepansen i svenska och samhällskunskap.

Helena Svensson är undervisningsråd på Skolverket. Hon menar att skillnaderna delvis kan förklaras av att olika ämnen förekommer olika mycket utanför skolan.

– Läsning förekommer i nästan alla hem, oavsett utbildningsnivå. Matematik är däremot väldigt koncentrerat till skolans värld och betydelsen av att ha föräldrar med studievana kan därför bli större, säger hon till Lärarnas tidning.

Sverige sjunker kraftigt i den senaste Pisa-mätningen. Men att ropa på mer resurser är inte lösningen. Betydligt viktigare är vad befintliga resurser satsas på. Höga lärarlöner är ett vinnarkoncept. – Sambandet mellan lärarlöner och kunskapsresultat är alldeles glasklart, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

När det stod klart att svenska elevers kunskaper har försämrats på alla de tre kunskapsområden som Pisa mäter, lät reaktionerna inte vänta på sig. Såväl oppositionen som regeringen lovar nu mer resurser till skolan om de vinner valet i höst.

Men enligt den rapport om skolornas resursfördelning som OECD publicerade i samband med Pisa-resultaten, ”What makes schools successful?”, så är det inte mer resurser den svenska skolan behöver för att höja sina resultat.

Rapporten visar att för länder med en BNP per capita över 20 000 dollar, vilket gäller nästan alla OECD-länder, så finns det inget samband mellan mer resurser och bättre skolresultat. Inte ens när det handlar om enskilda faktorer som till exempel lärartäthet.

I Sverige har kostnaden per elev ökat, kvaliteten på material och läromedel blivit bättre och lärartätheten varit konstant sedan 2003. Dessutom ligger Sverige på eller över OECD-genomsnittet vad gäller samtliga dessa faktorer. Trots detta har alltså de svenska resultaten rasat kraftigt under samma period.

Vad som däremot har betydelse är vad ett land väljer att lägga befintliga resurser på. Och svaret är entydigt: Lärarlönerna. Ju högre löner för lärarna desto bättre resultat för eleverna.

Orsaken är enligt OECD att ett skolsystem aldrig är bättre än sina lärare och att höga löner höjer kvaliteten på lärarkåren.

Statistiken i ”What makes schools successful?” visar att Sverige har bland de lägsta lärarlönerna i förhållande till BNP per capita inom hela OECD.   

– Vi har påpekat det förut och säger det igen. Sambandet mellan lärarlöner och kunskapsresultat är alldeles glasklart. Ska yrkets status öka och ska Sverige kunna locka de skickligaste till världens viktigaste yrke måste lönerna upp, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

Lärarnas tidning har tittat närmare på ytterligare fyra kriterier som OECD lyfter fram som centrala för att höja kunskapsresultaten. I tre av dem får Sverige underkänt, det vill säga ligger sämre till än genomsnittet.

• Länder som i hög utsträckning omfördelar skolresurser från rika områden till fattiga lyckas bättre än andra. Sveriges betyg: Underkänt.
• Länder med skolor som har mycket ”disciplinproblem”, det vill säga dåligt klassrumsklimat, mycket skolk och sen ankomst, lyckas sämre resultatmässigt. Sveriges betyg: Underkänt.
• Länder med system som ger större frihet till skolorna att själva utforma styrdokument och utbildningens innehåll lyckas bättre än länder där skolorna har mindre autonomi. Sveriges betyg: Knappt godkänt.
• Länder med mer lektionstid och fler läxor lyckas generellt sett bättre än andra. Sveriges betyg: Underkänt.

Lärarförbundet Students rikskonferens präglades av kompiskultur och grabbiga strukturer. Det skriver sju företrädare för Lärarstudenterna i Malmö.

Maria Arnholm (fp), jämställdhetsminister och biträdande skolminister, gästade Rikskonferensen, Lärarstudenternas årliga kongress, i början av december. Arnholm talade om skolan, kunskapen och jämställdheten. Hon sa: “Jämställdhet är ingen åsiktsfråga - det är en kunskapsfråga”. Vi som skrivit denna artikel var alla ombud på rikskonferensen och önskar att Arnholms maxim kan bli verklighet i framtidens Lärarförbundet Student.

Vår berättelse om vad som hände på Lärarförbundet Students Rikskonferens är vår egen. Våra tankar och synpunkter delas även av ytterligare medlemmar vi talat med under helgen. Vår berättelse handlar om grabbiga strukturer, brist pådemokrati och oönskade debatter. Den handlar ocksåom en organisation som i vår mening behöver hjälp på traven:

1.Ombud eller deltagare? Rikskonferensen har ett rekryterande syfte. En del av de personer som åker som ombud på rikskonferensen har enbart anmält sitt intresse i sin lokalförening och är således inte valda till ombud. Vi såg att ungefär hälften av delegaterna i år var där för första gången. En absolut majoritet av ombuden yttrade sig inte under helgens möte. De som åker som “ombud” på en kongress måste vara representativa för klubbens linje samt vara införstådda i vad en kongress är. Allt för förbundet och medlemmarnas bästa. Ett system med ombudsval på lokal nivå skulle kunna garantera en demokratisk koppling mellan lokal och central nivå i organisationen.

2. Debatten under helgen präglades av en kultur där styrelseavvikande åsikter inte var populära. Vi vill kalla det en samtyckeskultur. Vi uppfattade att styrelsen konsekvent yrkade avslag till förslag som var konkreta och istället yrkade bifall till skrivningar som var mer generella. Allt med argumentationen att rikskonferensen inte skulle diktera styrelsens och studerandekommitténs arbete. Vi menar att det högst beslutande organet, som ju Rikskonferensen är, ska ha just den möjligheten.

3.Jämställdheten: den styrelse som valdes av Rikskonferensen består av fyra män och en kvinna. Är det kanske dags att arbeta mer aktivt med jämställdheten? Är det kanske dags att börja arbeta aktivt med jämställdheten under själva kongressen? Jämställdhet är ingen åsiktsfråga; den är en kunskapsfråga!

4. Avtackning eller lobbying? En tradition som återkommer påde flesta kongresser är festen. Lärarförbundet Student är inget undantag. Men traditionen som visades upp vid middagen var vare sig inkluderande eller underhållande. Traditionerna vi syftar på är de tal som hölls till olika styrelseledamöters ära. Flera av de tal som hölls var till personer som ställde upp för omval. Talen blev därmed direkt lobbying för enskilda personers kandidaturer. Avtackningar fanns inplanerade på dagordningen dagen därpå, så kanske vore det bästa att hålla sig till dagordningen och istället låta middagens underhållning rikta sig till organisationens och medlemmarnas ära? På så sätt kan kulturen bli med inkluderande.

5. Kompiskulturen: Vi fick tydligt intrycket att alla vid makten i, den gamla såväl som den nya, styrelsen har nära personliga relationer. Kulturen bidrar till att nya medlemmar kan känna avstånd till makten och organisationen. Och visst belyser situationen ett visst aktiveringsproblem? Med runt 27 000 medlemmar måste organisationen kunna visa upp en större mångfald än så.

Problemen är inte unika för Lärarförbundet Student. De existerar även i andra organisationer och handlar i stor utsträckning om hur resten av vårt samhälle ser ut. Vi har därför skissat påförslag till förbättring:

1. Kongressutbildning inför nästa år: låt alla ombud genomgåen kongressutbildning. Utbildningen kan behandla syftet med kongressen och alla kongressens handlingar samt ge möjlighet till debatträning och samtidigt vara ett tillfälle för alla att lära känna varandra innan kongressen börjar. Utbildningen kan äga rum under dag ett påRikskonferensen och vara några timmar lång. Allt för ökad kunskap och möjlighet för inflytande hos ombuden.

2.Tydligare stadgar: de stadgar som idag ligger som grund för Lärarförbundet Student är korta och otydliga. De är ocksåen del av Lärarförbundets stadgar. Kanske är det dags att uppdatera stadgan och göra den tydligare? Tydligare stadgar med ett ständigt uppdaterat åsiktsprogram vore till hjälp för såväl nya medlemmar som för organisationen i stort.

3.Tydligare arbetsordning: den arbetsordning som användes under Rikskonferensen  2013 var inte omfattande nog och kommunicerades inte tillräckligt. Vi uppfattade dessutom möjligheterna för Rikskonferensen att ändra i den som små. En kongress, som är det högst beslutande organet, måste kunna revidera en arbetsordning samt kunna göra ändringar i alla de handlingar som skickats ut till ombuden.

4.Mer tid för diskussion i plenum: Under helgen blev diskussionerna i plenum forcerade, särskilt under söndagen. Det vore önskvärt med mer tid för debatt i plenum. Det handlar om respekt för motionärer och ombud. Och för demokratin. Det här måste inte betyda fler kongressdagar, utan kan helt enkelt åstadkommas genom annorlunda prioritering av tiden.

5. Ombudsval: De som åker som representanter för sin lokalavdelning måste vara valda av sina kamrater. Annars kommer inte Rikskonferensen att vara en kongress. Detta är inte en lokal fråga utan en central. Styrelsen och Studerandekommittén måste förvissa sig om att deras mandat tillkommit i en ordning som är demokratisk.

6. Aktivt jämställdhetsarbete: Vi formas som individer utifrån vilket socialt kön vi identifieras med. Under kongressen var fler män än kvinnor aktiva i debatten. Lärarförbundet Student har idag en styrelse som är starkt dominerad av män, både ordförande och vice ordförande är män. Är det inte dags att börja arbeta mer aktivt med jämställdhetsfrämjande arbete? Många organisationer med samma utmaningar har testat metoder som varvade talarlistor, jämställdhetscertifiering och varannan damernas som princip för val till förtroendeuppdrag.

Våra krav kommer att återkomma. Vi kommer att motionera, ta debatten och aktivt arbeta för en mer demokratisk organisation. Föreningsdemokrati är inte enkelt, men vi menar att alla vi som är Lärarförbundet Student gemensamt måste arbeta för en mer demokratisk struktur. Vi vill tillsammans bygga en organisation där debatter kan tas, där beslut är tydliga och där jämställdhet är en självklarhet.

Regeringen föreslår att riksinternaten Lundsbergs skola, Grennaskolan och Sigtuna humanistiska läroverk, får samma villkor som friskolorna. De förlorar då sina statsbidrag och förbjuds att ta ut avgifter av eleverna.

Förslaget skickas nu ut på remiss och föreslås träda i kraft den 1 juli 2015.

– Det är svårförsvarat att vissa utpekade skolor ska ha helt andra villkor än alla andra, säger utbildningsminister Jan Björklund till Ekot.

På frågan om varför skolorna inte ska få ta ut avgifter för eleverna säger han att det är en politik haft Sverige sedan 20 år tillbaka.

 – Fristående skolor får samma resurser som kommunala skolor, alltså likvärdiga resurser i form av skolpeng. Men i gengäld så får de inte ta ut avgifter från föräldrar därför att vi vill att alla fristående skolor ska vara öppna för alla elever oavsett föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Det är en viktig jämlikhetsaspekt, det är konstigt att det har varit en annan lagstiftning för de här skolorna under drygt 40 år, säger Jan Björklund till Ekot.

Rektorn på riksinternatskolan Sigtuna humanistiska läroverk, Margret Benedikz, säger till TT att hon vill titta närmare på beskedet innan hon kommenterar det.

Avgiften på Sigtuna sänktes tidigare i år från 50 000 till 10 000 per dagelev och år. Internatelevernas avgifter är betydligt högre.

Jan Björklund gjorde i stort samma uttalande när han tillsatte utredningen för två år sedan. Skolchefen på Sigtuna, Kent Edberg, var då kritisk.

– Det är lätt att göra sådana här svepande populistiska drag, men jag hoppas att han kommer hit och ser vad det handlar om. Här finns små klasser, behöriga lärare och ordning och reda i klassrummet. Alla de saker som Björklund frågar efter, säger Kent Edberg till TT.

Jan Björklund hoppas att de slopade statsbidragen gör att intagningarna till de tre skolorna kan breddas, alltså att fler elever med annan bakgrund än den som i dag dominerar på skolorna kommer in.

– De får inte längre ta ut avgifter för själva undervisningen, men de får naturligtvis fortsätta ta ut avgifter för internatboende. Skolorna ska vara öppna för alla, oavsett föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Det kan ju innebära att skolorna blir mer populära eftersom de blir tillgängliga för många, säger Björklund.

Han tror inte att beslutet innebär att någon av skolorna tvingas lägga ner.

– Det är vår absoluta bedömning att ingen gör. De får samma villkor som alla andra friskolor.
Regeringens beslut har inget att göra med det senaste årets rapporter om missförhållanden på ett par av skolorna, försäkrar Jan Björklund.

– Vi tillsatte utredningen långt innan den nyhetsrapporteringen och jag vill understryka att regelförändringen inte har något att göra med det som hänt på Lundsberg det senaste året.

Riksinternatet Grennaskolan kommer inte att gå omkull om de statliga bidragen försvinner, enligt skolchefen Mats Almlöw.

Skolan tar i dag inte ut någon avgift för grundskoleelever som inte bor på skolan. Gymnasieelever betalar 2 000 kronor per år för att få tillgång till fritidsaktiviteter, en total intäkt på 100 000 kronor per år. Grennaskolan har 37 utlandssvenska elever och för dessa får skolan totalt 2,4 miljoner kronor i statsbidrag per år. Skulle bidraget slopas, vilket utredningen föreslår, minskar intäkterna med 2,5 miljoner kronor eller 5,8 procent av årsomsättningen.

– Det är hanterbart inom ramen för vår verksamhet, säger Mats Almlöw.

Det stora problemet är att det fortfarande är oklart vad som är vad på internatskolorna, påpekar han. De oklarheterna blev väldigt tydliga när Skolinspektionen försökte stänga Lundsberg.

– Är internatverksamheten en del av skolan får vi inte ta ut extra avgifter. Det är en konsekvens av den nya skollagen. Är den verksamheten fristående från skolan kommer situationen i en helt annan dager och jag förväntar mig att utredningen kommer att klargöra det, säger Mats Almlöw.

Att fler män än kvinnor var aktiva i debatten är en felaktig uppgift som saknar stöd. Det skriver Tomas Selin, ordförande i Lärarförbundet Student, som svar på kritiken från företrädare för Lärarstudenterna i Malmö.

Åtta studerandemedlemmar från Lärarförbundet Student Malmö menar att Något är fel i Lärarförbundet Student. Jag vill ta tillfället att bemöta denna kritik, men även tacka för de synpunkter ni lyfter.

Med rekord i antal inkomna motioner har vi haft en hektisk rikskonferens. Årets schema har innehållit mer luft än tidigare, något som visade sig vara nödvändigt när tiden blev knapp. Jag vill tacka de som tog på sig att planera, också för tidsåtgång till plenadiskussionerna (däribland en av debattörerna). Nästa år ska vi bli än bättre.

Det är viktigt att alla som kommer till Rikskonferensen får möjlighet att bättre förbereda sig. Därför är det positivt att så många valde att samlas lokalt inför årsmötet för att gå igenom motioner och diskutera årsmötesprocedurerna, men vi måste bli än bättre på att nå alla – även de som inte har en etablerad lokal studerandekommitté. Min uppfattning är ändå att det är Lärarförbundet Students bästa rikskonferens som nyligen avslutats.

Det är viktigt att vi tar till oss av denna kritik och kontinuerligt arbetar för att stärka medlemsengagemanget. Jag måste dock bemöta några områden i debattartikeln:

Delegaterna

Rikskonferensen är dels vårt högsta beslutande organ, och dels ett rekryterande evenemang. Därför är det viktigt med välkomnande strukturer. Där studenterna är många och slåss om platser brukar den lokala studerandekommittén ta hänsyn till en blandning av redan engagerade och förnyelse, för att vi inte ska ställas inför generationsväxlingar där alla studenter från en ort slutar samtidigt. Där de engagerade studenterna är färre brukar man göra sitt bästa för att erbjuda plats åt de som visar intresse. Väl på Rikskonferensen är det för mig främmande att ha som praxis att delegaterna ska följa en lokal linje - alla delegater är på Rikskonferensen som studerandemedlemmar i Lärarförbundet och får således rösta som de utifrån diskussionerna finner rätt.

Samtyckes- och/eller kompiskultur

Jag själv tror på en rikskonferens som ska göra vägvisande val och peka ut riktningen i vilken Lärarförbundet Student ska arbeta, för jag tror också på att bygga organisationen med kreativitet, frihet och lustfylldhet – därför valde jag att under Rikskonferensen argumentera för flexibilitet och frihet till de som ska jobba med besluten. Rikskonferensen är Lärarförbundet Students högst beslutande organ, och jag är stolt att frågor lyfts som är relevanta för alla våra studerandemedlemmar. Vi ska inte nationellt jobba med en problematik som är gällande vid något enstaka lärosäte – där har det lokala engagemanget däremot en viktig roll att fylla.

Det är tråkigt om det upplevs finnas en kompiskultur. Vår målsättning under Rikskonferensen var att tidigare engagerade från styrelse och studerandekommitté skulle bidra till en inkluderande stämning, och med ett års nationellt engagemang bakom sig också kunna sprida kunskap. Alla delegater ska självklart ges lika rätt att uttala sig i diskussioner oavsett om de är tidigare styrelse- eller kommittéledamöter, eller om det är förstagångsbesökare. Jag skulle se det som odemokratiskt om jag och andra inte gjort vårt bästa för att bidra med våra perspektiv i debatterna. Vi måste alla respektera och värna demokratin!

Jämställdhet

Lärarförbundet Student har ett flerårigt engagemang med såväl genusfrågor som homo-, bi-, och transfrågor. Att kalla delegaterna okunniga på det området är insiktslöst. Lika lite som vi accepterar strukturell diskriminering vill vi se att någon ska begränsas av sin könsidentitet. Debattörerna skriver att fler män än kvinnor var aktiva i debatten, det är en felaktig uppgift som saknar stöd. Debattörernas text utgår från en polarisering av man och kvinna, men också ifrån den förlegade synen att det bara finns två könsidentiteter. Lärarförbundet Student är en organisation där personer välkomnas oavsett könstillhörighet. Delegater som inte vill identifiera sig som kvinna eller man ska inte behöva begränsas av varvade talarlistor. Vad gäller styrelsesammansättningen för 2014 litar jag till att Rikskonferensen valde de personer som de kände bäst kan företräda och leda organisationen. Hur ledamöterna definierar sig själva vet jag inte.

Den som utforskar Lärarförbundet Students förhållandevis korta historia ska inte bara upptäcka att jämställdheten inte är ett problem, utan också se att vi är en organisation för alla lärarstudenter oavsett könstillhörighet!

Avslutningsvis vill jag glädjas åt att en absolut majoritet av utvärderingarna har varit väldigt positiva. Delegaterna har uttryckt gillande till blandningen av debatt i plena, paneldiskussioner och påverkanstorg, samt över de gäster och föreläsare som deltog under Rikskonferensen. Jag ser fram emot nästa års motioner och ännu en rikskonferens som utvecklar organisationen. Jag är stolt över att lägga vad jag ansett vara vår mest framgångsrika och lyckade rikskonferens till historien, och att få arbeta vidare med de frågor som årsmötet prioriterade.

Som ordförande, och homosexuell som bejakar både femininitet och maskulinitet hos mig själv, är jag stolt över en organisation där könstillhörighet inte är det mest avgörande och där varje individ välkomnas med sitt engagemang och sin kompetens.

I oktober gjorde Skolinspektionen oanmälda besök på 62 fristående gymnasieskolor. Inspektionen visar att eleverna fick bristande lärarstöd vid en tredjedel av lektionerna.

Syftet med inspektionen var att få en ögonblicksbild av det lärarstöd eleverna får och att ta reda på förekomsten av de tre arbetsformerna helklassundervisning, grupparbete och individuellt arbete.

Resultatet visar att eleverna under cirka 30 procent av undervisningstiden endast fick en låg grad av lärarstöd. Minst stöd fick de när arbetsformen var individuellt arbete.

– Att nära en tredjedel av den sammanlagda lektionstiden som vi observerade skedde utan tillfredställande lärarstöd är problematiskt. En central framgångsfaktor i alla arbetsformer är att läraren aktivt leder undervisningen och stödjer eleverna, säger Ylva Johnsson, projektledare på Skolinspektionen.

Den flygande inspektionen besökte årskurs två på fem gymnasieprogram: el- och energiprogrammet, hantverksprogrammet, samhällsvetenskapliga programmet, estetiska programmet och programinriktat individuellt val.

Eleverna på el- och energiprogrammet fick allra minst lärarstöd i sin kunskapsutveckling.

De yngre eleverna är mer positiva till skolan än de äldre. Det visar Skolinspektionens skolenkät hösten 2013.

90 procent av eleverna i årskurs fem tycker att skolarbetet är intressant. Att jämföra med 71 procent av niorna och 77 procent av eleverna i gymnasiets årskurs två.

Eleverna i årskurs fem upplever även i högre utsträckning än de äldre eleverna att de har studiero på lektionerna.

Det visar Skolinspektionens skolenkät som går ut en gång per termin till de skolor där myndigheten planerar att göra tillsyn. Under hösten 2013 har enkäten besvarats av närmare 100.000 elever, föräldrar och pedagogisk personal.

En utförligare analys av skolenkäten presenteras av Skolinspektionen i början av 2014.

Den friande domen mot en förskolechef som dröjde med att anmäla misstänkta sexuella övergrepp på en förskola har överklagats till Högsta Domstolen. Frågan är om reglerna för tjänstefel går att tillämpa i detta fall.

En åklagare har överklagat till Högsta Domstolen (HD) för att få en förskolechef på en fristående förskola dömd för tjänstefel. Enligt åklagaren hade förskolechefen dröjt för länge med en anmälan till socialtjänsten.

Förskolechefen fick uppgifter om att en barnskötare på förskolan hade förgripit sig sexuellt på ett barn. Först en vecka senare då ytterligare ett barn utsattes för övergrepp anmälde hon barnskötaren.

Förskolechefen friades i både tingsrätten och hovrätten, men på olika grunder. Knäckfrågan som åklagaren vill ha prövad är om förskolechefens agerande har samband med myndighetsutövning eller inte. Tingsrätten ansåg det, men inte hovrätten. Myndighetsutövning är en förutsättning för att kunna bli dömd för tjänstefel.

HD ska nu först besluta om prövningstillstånd, alltså om domstolen ska ta upp målet eller inte.
Under utredningen mot barnskötaren uppdagades ytterligare övergrepp. Han dömdes till fängelse i fyra år och tre månader.

– Barnens rätt går alltid före budgeten. Det säger Kurt Hjalmarsson, rektor i Gävle, som kämpat för särskilt stöd och opponerat sig mot sina chefer flera gånger.

Kurt Hjalmarsson är en av de skolledare som svarat på Chef & Ledarskaps enkät, och i likhet med många av sina kolleger har han tvingats neka elever särskilt stöd. Antingen på grund av att det har saknats pengar eller lämpliga lärare.

– Men jag har gjort tvärtom också. Sagt till mina chefer att jag ändå tänker ge den och den eleven det stöd som de behöver och har rätt till enligt skollagen – alldeles oavsett vad de tycker, säger han.

Kurt Hjalmarsson har arbetat som rektor i 14 år och basar i dag för fyra skolor som ingår i Brynäs-Nynäs skolenhet, skolor som tar emot många flyktingbarn och där behovet av särskilt stöd är påtagligt.

Bland de cirka 700 eleverna på skolorna uppskattar han att mer än hälften behöver någon form av särskilt stöd, framför allt studiehandledning. Att lärar­antalet är högt räcker inte, förklarar han.

– Studiehandledning är en form av särskilt stöd och det har elever rätt att få, men ibland finns det helt enkelt inga lärare att tillgå.

Att huvudmannen – kommu­nen i det här fallet – har en budget att hålla sig inom har han ifrågasatt många gånger. En gång drev han igenom att en stökig elev i särskolan, en tolvårig pojke med flera diagnoser, fick enskild undervisning, trots att det kostade kommunen två heltidstjänster.

Min chef sa nej, men jag vidhöll att jag inte kunde göra något annat. Och där slutade vår diskussion.

Din arbetsgivare måste tycka att du är besvärlig?

– Visst, men samtidigt så har arbetsgivaren väldigt svårt att hävda att jag inte gör ett bra jobb. Det enda som har hänt mig är att jag fått tillsägel­ser om att jag måste hålla budgeten.

Vilket du inte alltid gör?

– Jag vet att jag är ålagd att göra det. Men jag vet också att barnens rätt går före budget och då jobbar jag utifrån det.

– Om jag har bra på fötterna – om jag gjort en tydlig och klar utredning – så är det ingen som kan säga att jag gjort fel.

Ofta, fortsätter han, räcker det dock inte att stödja sig mot lagen när man argumenterar.

– För att orka stå emot ekonomer och förvaltningschefer handlar det väldigt mycket om att man är trygg i sin rektorsroll.

Är du det?

– Ja, jag är jättetrygg i min roll, även om jag funderar på nätterna ibland. Vi har inte outtömliga resurser, jag vet.

– Om jag hade befunnit mig i början av min rektors­karriär hade jag nog lyssnat mer på mina överordnade. Men ju mer erfaren jag har blivit, desto enklare har det blivit att hantera frågorna. Barnen ska ha stöd och hjälp, så är det bara.

Har du inte varit rädd att få sparken?

– Nej, eftersom jag anser att det jag har gjort och gör är rätt. Och om någon anser något annat – so what?! Då har jag åtminstone hedern i behåll.

Drygt hälften av de åtgärdsprogram som prövas av Skolväsendets överklagandenämnd upphävs. Bristfälliga utredningar och luddigt formulerade program är vanliga brister.

– Vi ser en del väldigt bra åtgärdsprogram men också många hafsverk. Vissa skolor saknar kunskap om hur programmen ska utformas, säger Gunilla Thole, ledamot i Skolväsendets överklagandenämnd och sakkunnig om elever med funktionsnedsättningar.

Elever som behöver särskilt stöd för att klara kunskaps­målen har enligt skollagen rätt till ett åtgärdsprogram som beskriver det stöd som ska ges. Sedan 2011 kan elever och vårdnadshavare som är missnöjda med ett åtgärdsprogram överklaga till Skolväsendets överklagandenämnd.

Till och med augusti i år har nämnden prövat 88 överklagade beslut om åtgärdsprogram och upphävt 48 av dessa. Det har med andra ord blivit bakläxa för skolorna i mer än hälften av fallen. I ytterligare sju fall har nämnden hittat brister i åtgärdsprogrammen men avstått från att upphäva dem eftersom bristerna bedömts som mindre allvarliga.

En vanlig kritik är att åtgärdsprogrammen är för allmänt hållna. Det kan handla om att målen i programmet inte är knutna till läroplanen eller att man inte kan utläsa hur stödet är kopplat till elevens behov.

– Det är ofta väldigt luddigt skrivet och man undrar hur skolorna har tänkt att åtgärdsprogrammen ska kunna följas upp och utvärderas. Det kan finnas en utredning som visar att eleven har läs- och skriv­svårigheter men sedan framgår det inte i åtgärdsprogrammet vad och vem som ska åtgärda, säger Gunilla Thole.

Vad beror det på?

– Jag tror inte man riktigt förstår vilka krav lagen ställer på åtgärdsprogrammen.

En annan vanlig kritik i nämndens beslut är att utredningen som ligger till grund för åtgärdsprogrammet är bristfällig. Elevens svårigheter kan vara kartlagda men det saknas en analys som visar vilka stödinsatser som behövs.

Att elevhälsan borde ha kopplats in är en annan återkommande kritikpunkt.

Fyra av tio skolledare har någon gång sagt nej till elever som har rätt till särskilt stöd. Det visar en undersökning som tidningen Chef & Ledarskap gjort.

Det är olagligt att neka särskilt stöd till elever som är i behov av det. Ändå uppger nästan fyra av tio skolledare att de någon gång tvingats göra det på grund av brist på pengar eller kompetens.

Det avslöjar Lärarförbundets tidning Chef & Ledarskap i sitt senaste nummer.

Bland de drygt 1 700 rektorer och skolledare som svarade på tidningens enkät uppgav 37 procent i skolan och 42 procent i förskolan att de tvingats neka elever eller barn särskilt stöd en eller flera gånger ­under de senaste tio åren.

Många upplever också att det har blivit svårare att ge särskilt stöd. Trots att både skollagen och förskolans läroplan slår fast att det är en rättighet.

– För eleven kan det innebära skillnaden mellan att lyckas i skola och att misslyckas, förklarar Peter Franklin, undervisningsråd på Skol­inspektionen.

Greger Bååth, generaldirek­tör på Specialpedagogiska skolmyndigheten, är inte direkt förvånad när han hör siffrorna.

– Men jag tycker att det visar på ett stort behov av kompetensutveckling. Skolledare behöver mer kunskap om pedagogiska konsekvenser av särskilda behov i allmänhet, och funktionsnedsättningar i synnerhet, säger han.

Bristen på kompetens ­pekar många skolledare i enkäten ut som en avgörande faktor: "Visst ger vi särskilt stöd men kanske inte i den omfattning som vore optimalt och inte alltid med rätt kompetens", svarar till exempel en skolledare.

De flesta skolledarna i enkäten, två av tre, anger dock att det uteblivna stödet har ekonomiska orsaker.

En rektor säger: "Resurser­na står inte alls i proportion till vad lagen säger att vi ska stödja med. Vi begår lagbrott dagligen."

Att ekonomin är en stor stöte­sten visar också den under­sökning som Lärar­förbundet gjorde i våras, då sex av tio grundskollärare uppgav att en eller fler elever i klassen inte fick det stöd de behövde på grund av bristande resurser.

Chef & Ledarskap har även frågat om det krävs en diagnos för att få särskilt stöd. Enligt skollagen räcker det med att en elev har svårt att nå kunskaps­kraven för att eleven ska få den hjälp som behövs. Trots det svarar 14 procent av skol­ledarna ja på frågan.

När Lärarnas tidning gjorde en liknande undersökning i fjol, riktad till lärare, svarade en ännu större andel, 24 procent, att det krävs en diagnos.

Diagnoser ger inte Greger Bååth mycket för.

– Det viktiga är att fokusera på respektive elevs behov och utgå ifrån den, inte att lägga energi på att hitta diagnoser hela tiden, säger han.

Lärarförbundet vill att det satsas mer resurser på särskilt stöd. Men man vill också att makten över resurserna flyttas ned från politiker- och förvaltningsnivå till lärarna och rektorerna, vilket skulle ge dem en så kallad ordinationsrätt.

I de nya allmänna råden har Skolverket slopat riktlinjerna om att 15 barn är en lagom stor förskolegrupp. En orsak är att siffran inte efterlevs. – Ett huvudlöst beslut, säger Ibrahim Baylan, skolpolitisk talesman för Socialdemokraterna.

Skolverket har beslutat att överge rekommendation om att det bör vara ungefär 15 barn i en förskolegrupp. I de nya allmänna råden är det istället barnens behov som ska avgöra hur stor en barngrupp ska vara och hur mycket personal som behövs. Den bedömningen ska bygga på en barnkonsekvensanalys och utgå från faktorer som personalens utbildningsnivå, lokaler, miljö, hur gruppen är sammansatt socialt, etniskt och efter ålder och kön.

– Vi tycker att det är ett mycket bättre stöd än en siffra för att huvudmännen ska kunna leva upp till skollagens krav på en rimlig gruppsammansättning, säger Ulls Lundqvist, enhetschef på Skolverket.

Att ta bort riktvärdena går stick i stäv med många förskollärares och föräldrars önskemål om ett maxtak för barngruppsstorleken och förslaget har, innan det klubbades, utsatts för kritik, bland annat från Lärarförbundet.

Ibrahim Baylan, vice ordförande i utbildningsutskottet och Socialdemokraternas talesperson i utbildningsfrågor, är starkt kritisk till beslutet som han anser är huvudlöst.

– I stället borde man ha skärpt skrivningarna om gruppstorleken och kanske också kopplat dem till personaltätheten, säger han.

Det är brist både på förskoleplatser och förskollärare på många håll. Hur ska man kunna begränsa gruppstorlekarna och öka personaltätheten i ett sådant läge?

– Den enda vägen är att fortsätta bygga ut förskolan, ordna fler utbildningsplatser och anställa fler förskollärare.

Vill du införa ett lagstadgat maxtak?

– Det ska man inte utesluta om trenden mot allt större barngrupper fortsätter utan att personaltätheten ökar. Men vi har inget sådant förslag i dag.

Förskoleminister Maria Arnholm (fp) har tidigare kommenterat förslaget med att hon har stor respekt för de forskare som är kritiska till att ha en siffra som norm för hur stor en grupp får vara och att andra faktorer, de som Skolverket nu lyfter fram, väger tyngre för hur bra kvaliteten i förskolan är.

–Men det är förstås oacceptabelt om man inte följer skollagens krav på en lämplig gruppstorlek som är anpassad efter det som forskarna pekar ut som avgörande, säger Maria Arnholm.

Skolverkets nya allmänna råd träder i kraft 17 december.

”Hoppas de svälter sig till döds!”, skrev läraren och SD-politikern Marie Stensby om ensamkommande flyktingbarn. Nu vill Lärarförbundet att hon ska uteslutas ur förbundet.

– Medlemmen har via sin jobbmejl önskat livet ur folk. Förbundsstyrelsen ser mycket allvarligt på agerandet, säger kanslichef Sören Holm till Lärarnas tidning.

Om uteslutningen verkställs är det andra gången på 22 år som Lärarförbundet utesluter en medlem.

Det är tidningen Expressen som avslöjat att ett flertal anonyma skribenter som har gjort grovt främlingsfientliga inlägg på sajten Avpixlat är medlemmar i Sverigedemokraterna.

Den högst uppsatta av dem är läraren Marie Stensby, invald som suppleant i partistyrelsen så sent som för några veckor sedan. Hon lämnade alla sina uppdrag i Sverigedemokraterna efter avslöjandet. Enligt partisekreterare Björn Söder riskerar hon att uteslutas ur partiet.

Marie Stensby är musiklärare på Kulturskolan i Krokom och medlem i Lärarförbundet sedan fem år tillbaka.

Lärarförbundets styrelse fattade på onsdagen ett principbeslut om att Marie Stensby bör uteslutas ur förbundet. Innan det formella beslutet om uteslutning kan fattas ska medlemmen och avdelningen få yttra sig.

Principbeslutet grundar sig på Lärarförbundets stadgar. Läraren har enligt förbundsstyrelsen agerat direkt i direkt strid med förbundets grundläggande värderingar.

– Dessutom skadar hennes agerande förbundet, säger Sören Holm.

Kan man vara medlem eller vara aktiv i Sverigedemokraterna och samtidigt vara medlem i Lärarförbundet?

– Lärarförbundet utesluter inte någon på grund av åsikter, utan bara om medlemmens agerande strider mot våra stadgar, säger Sören Holm.

Var går gränsen för vad förbundet kan acceptera?
– Jag tror inte att man i generella termer kan definiera gränsen, det måste avgöras från fall till fall.

Bör Marie Stensby fortsätta arbeta som lärare?

– Nej, hennes agerande är inte förenligt med de värderingar och den människosyn som ska prägla svensk skola, säger Sören Holm.

Enligt Expressen har Marie Stensby bland annat skrivit så här om hungerstrejkande ensamkommande flyktingbarn: ”Hoppas de svälter sig till döds”. Hon har även skrivit i uppskattande ordalag om den norske terroristen Anders Behring Breivik. Till detta har hon använt arbetsgivarens mejlserver.

– Det är helt oacceptabla åsikter som absolut inte stämmer överens med Kulturskolans värdegrund och vi ser mycket allvarligt på det här. Vi arbetar just med att komma fram till vilka åtgärder vi ska vidta, säger kommunchefen Ola Skyllbäck i ett uttalande på kommunens webbplats.

I väntan på beslutet kommer Marie Stensby att vara avstängd från sitt jobb.

Anita Weimer är ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Krokom. Hon uppger till Lärarnas tidning att Marie Stensby måste få ge sin bild av det hela, men att det som framkommit inte på något vis är förenligt med lärares yrkesetiska principer.

– Vi avvaktar arbetsgivarens nästa steg samt utredning för att få en sanningsenlig bild av det som inträffat.

Marie Stensby själv vill inte kommentera saken.

– Jag ger inga kommentarer, väl medveten om att allt jag säger kan vändas emot mig i klippt, klistrad och/eller vinklad form, skriver hon i ett sms till Lärarnas tidning.

När kommunala skolor tillåts gå med underskott missgynnas eleverna i fristående skolor. Nu vill Friskolornas riksförbund ändra i lagen om lika villkor så att friskolorna får mer pengar.

Lagstiftningen om lika ekonomiska villkor för kommunala och fristående skolor trädde i kraft 2010. En hel del har blivit bättre men friskolorna missgynnas fortfarande ekonomiskt, enligt Friskolornas riksförbund. Analysen och förslagen till förändringar finns i den nya rapporten ”Långt kvar till lika villkor”.

Friskolornas riksförbund vill bland annat ha en regel som säger att friskolor ska kompenseras när de kommunala skolorna tillåts gå med underskott, eftersom det i praktiken innebär en skolpengshöjning på dessa skolor.

När det gäller lokalkostnader är huvudregeln i lagen är att friskolan får kommunens genomsnittliga lokalkostnad per elev. Friskolornas Riksförbund anser att det måste bli lättare för friskolor att få betalt för sina faktiska kostnader eftersom de ofta är hänvisade till att hyra dyra lokaler. Annars kan det bli ett hinder i etableringen av nya friskolor, enligt förbundet.

Ett tredje förslag är att göra det lättare att få tilläggsbelopp för särskilt stöd. Här anser Friskolornas riksförbund att den nya lagen har försvårat för friskolorna. Efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen får de bara extra tilldelning för ledsagare och assistenter, men inte till undervisningsstöd för elever med neuropsykiatriska funktionshinder.

Svenska elevers ras i kunskapsmätningen Pisa blev en kalldusch för Skolsverige. Nu har ett enigt utbildningsutskott beslutat att kalla till en hearing i riksdagen med forskare och skolmyndigheter.

– Det är viktigt att vi nu inte drabbas av att vi måste gå fram med olika akutåtgärder. Nu behöver vi noga gå igenom vad forskningen och beprövad erfarenhet har visat fungerar för att vända skolresultat, säger utskottsordförande Tomas Tobé (M).

Hittills har partierna mest framfört sina vanliga skolförslag när Pisa-resultaten diskuterats, anser han.
Det blir lätt att vi hamnar i systemfrågor, om fria skolvalet, huvudmannaskap och resursfrågor, när forskningen pekar på att andra saker har större effekt, säger Tobé och nämner skickliga lärare och tidiga insatser till elever med särskilda behov.

Hearingen ska hållas i början av nästa år.