Valrörelsen tog ett rejält avstamp under onsdagens partiledardebatt i riksdagen. Både Åsa Romson (MP) och Jan Björklund (FP) hade tagit med gamla valaffischer för att konfrontera varandras löften.

På en valaffisch från Folkpartiet inför valet 2006 går att läsa ”Framtidens Nyheter: Svenska skolan världsbäst på kunskap. Folkpartiet: Tidigare betyg gjorde vändningen möjlig”.

– Man kan diskutera vad Pisa-undersökningen mäter. Men alla kan vara överens om att den inte utsett Sverige till världsmästare i kunskapsskolan, sa Åsa Romson.

Jan Björklund kontrade med att även han hålla upp en valaffisch, denna gång från Miljöpartiet 2002. ”Ge kunskap, inte betyg” lydde budskapet.

– Vi hade en skolpolitik under många år som inte respekterade att vi måste ha kunskapskrav i skolan. Man hjälper ingen genom att vara kravlös. Flumskolan, utan betyg och andra incitament, har varit grym mot elever som kommer från oprivilegierade förhållanden, sa Jan Björklund.

Han framhöll att de dåliga Pisaresultaten beror på tidigare regeringars utbildningspolitik och att Alliansens reformer ännu inte gett effekt i mätningen.

Björklund räknade upp de reformer som genomförts och sa att fler är att vänta om Alliansen behåller makten.

– Jag vill förstatliga skolan och fortsätta satsningarna på karriärtjänster.

Socialdemokraternas Mikael Damberg hävdade att man visst kan vända skolresultat på sju år, och tyckte att utbildningsministern skyllde ifrån sig. Han efterlyste större ekonomiska satsningar på skolan, vilket Björklund bemötte med att den satsning Socialdemokraterna vill göra handlar om en marginell ökning av pengarna till skolan.

– Försök inte inbilla någon att dessa 16 promille är skillnaden mellan bra och dåliga kunskapsresultat, sa Jan Björklund.

– Mer undervisningstid och mindre klasser kostar pengar. Alla reformer som kostar pengar har ni skjutit på framtiden. Att samtidigt raljera över att 5 miljarder extra till skolan inte spelar någon roll. Det ska man akta sig för, replikerade Mikael Damberg.

Statsminister Fredrik Reinfeldt fokuserade i sitt anförande på jobben, men kom även in på skolområdet. Han menade att ett allt större krav på flexibilitet i arbetslivet också ökar kravet på ett flexibelt utbildningssystem.

– Vi behöver ett utbildningssystem som uppmuntrar människor till att förkovra sig och våga satsa på långa utbildningar.

Reinfeldt vill ha mer tid i skolan, mer lärarledd tid och mer matematik.

Jonas Sjöstedt (V) talade om privata vinster i välfärden.

– Problemet med den svenska skolan är marknadstänket. Skolan ska inte vara en marknad. Jag ser med intresse att du Jan Björklund börjar ryta ifrån mot riskkapitalbolagen, sa han och framhöll att marknadsanpassningen av skolan gjort den mer ojämlik.

– Staten bör ta över ansvaret för skolan. Vi bör ompröva skolvalet. Det är rimligt att tryggt kunna välja den skola som ligger närmast hemmet, sa Jonas Sjöstedt.

Sverigedemokraternas Björn Söder kom inte in på skolfrågorna i sitt anförande.

Redan nästa termin inleds ett nytt system med särskilda övningsskolor där lärarstudenterna ska göra sin praktik. Modellen har tillämpats i Finland sedan 1970-talet.

Syftet med övningsskolorna är att höja kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen genom att vfu:n koncentreras till färre skolor.

– Praktiken är nyckeln till en bra lärarutbildning. Det är i klassrummet studenterna lär sig yrket, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Tanken är att varje lärarstudent ska återkomma till en och samma skola under hela utbildningen.

De lärosäten som vill få extra resurser för att börja arbeta med övningsskolor ska ansöka om detta hos Universitets- och högskolerådet. Regeringen har avsatt 40 miljoner kronor per år till detta, fram till 2019.

Kravet på enskilda skolor för att få bli övningsskolor är att det finns lärare som har en handledarutbildning på minst 7,5 högskolepoäng.

Satsningen börjar i mindre skala för att så småningom utökas till att omfatta minst hälften av lärarstudenterna vid de medverkande lärosätena.

De romska elevernas situation i skolan är nedslående. Det slår Skolverket fast efter att ha analyserat en enkät som rektorer och förskolechefer i fem kommuner svarat på. Det är samma kommuner som utsetts till pilotkommuner för romsk inkludering.

Svaren från enkätundersökningen visar bland annat att många skolor saknar förutsättningar för modersmålsundervisning. Enligt Skolverket lever skolorna heller inte upp till kraven i läroplanen, Lgr11, där det anges att skolan ska ansvara för att eleverna får kunskaper om den romska minoritetens kultur, språk och historia.

Enkäten skickades till 886 skolledare, men endast 345 svarade på den – trots att skolledarna är skyldiga att svara på Skolverkets frågor.

Det var för två år sedan som regeringen beslutade om en strategi för romsk inkludering fram till år 2032. Det övergripande målet är att fler romer ska gå ut skolan och få jobb.

Som ett led i denna strategi utsågs initialt fem pilotkommuner som ska arbeta särskilt med att förbättra situationen för romer: Göteborg, Helsingborg, Malmö, Luleå och Linköping.

Verksamheten ska pågå till 2015, och förhoppningen är att den ska resultera i goda exempel som andra kommuner sedan kan ta efter.

Bland annat har kommunerna anställt romska brobyggare, det vill säga personer med romsk språk- och kulturkompetens som ska fungera som en slags länk mellan enskilda och offentlig verksamhet. Den verksamheten har visat på bra och konkreta resultat, enligt en tidigare rapport från Skolverket.

I år och nästa år avsätter regeringen sammanlagt 33 miljoner för romsk inkludering. 

Förutom skola och utbildning prioriteras också områden som hälsa, arbete och social omsorg.

Den ena vårdnadshavarens samtycke räcker för att drogtesta en elev. Det anser Skolinspektionen som slår fast att en gymnasieskola i Umeå gjorde rätt som nöjde sig med medgivande från mamman.

Pappan, som har delad vårdnad av eleven men inte bor tillsammans med honom, anmälde kommunen till Skolinspektionen för att ha brutit mot bestämmelserna om drogtester.

Det var en lärare på skolan som anmält att eleven erbjudit sina klasskamrater att köpa droger. När rektorn och kuratorn samtalade med eleven, gick denne med på att drogtestas. Enligt kommunen informerades eleven om att detta var helt frivilligt.

Även elevens mamma gav sitt medgivande. På frågan om pappan bör underrättas svarade mamman nej, med hänvisning till att pojken inte har någon kontakt med honom.

Pappan anmälde då huvudmannen till Skolinspektionen, som nu alltså konstaterar att kommunen inte begick något fel. Detta trots att regleringen kring drogtester är mycket strikt och att föräldrabalken slår fast att beslut som rör ett barns personliga angelägenheter ska beslutas gemensamt, i de fall barnet har två vårdnadshavare.

Skolinspektionen motiverar beslutet med att pojken dels är 17 år och själv samtyckte till drogtestet och dels att han enligt mamman inte har någon kontakt med sin pappa.

Svensk skola skriker efter behöriga lärare. Trots jättebehovet har antalet sökande och antagna till fortbildningen Lärarlyftet minskat kraftigt. – Det är ett ganska stort bekymmer, säger enhetschef Niclas Westin vid Skolverket.

Grundproblemet är att många lärare undervisar i ämnen eller årskurser som de inte är utbildade för. Detta påverkar i slutändan elevernas resultat. Och få kan ha missat vad den senaste Pisaundersökningen visade.

– Bristande ämneskunskaper hos lärarna är en av de faktorer som kan ha bidragit till den negativa resultatutvecklingen, säger Niclas Westin.

Arbetsgivarna måste nu rätta sig efter de skärpta kraven på lärare med full behörighet och yrkeslegitimation. Regeringen har som stöd avsatt 1,5 miljarder kronor till Lärarlyftet II: specialutformade kurser samt ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare och indirekt de lärare som sätter sig på skolbänken.

Men många studieplatser har förblivit obesatta. Inför vårterminen sjönk söktrycket återigen och antalet antagna minskade till 1 100, jämfört med 1 700 föregående år.

– Vi ser också att medelåldern går ned, så vi tror att minskningen kan vara ett resultat av de nya erfarenhetsreglerna, säger enhetschef Niclas Westin vid Skolverket.

Han syftar på att en stor grupp rutinerade lärare nu kan få utökade legitimationer i kraft av lång yrkeserfarenhet. Men detta löser inte problemet på sikt. Många av de lärare som i dag är i 25-35-årsåldern kommer med tiden att behöva fortbilda sig, enligt Niclas Westin.

Hans bild är att många skolchefer är för passiva.

– Jag möter en del förvaltningschefer som har inställningen att lärarna ska se till att de är behöriga. Själva gör de väldigt lite, om ens något, för att förbättra läget.

Ett närmare besked om hur stor bristen på behöriga lärare är kommer senare i år, då Skolverket för första gången samkör antal tjänster med antalet legitimationer i respektive ämne/åldersgrupp.

– Vi kommer att se de regionala variationerna, hur det ser ut i glesbygd och i städer. Det kan bli en del obehagliga överraskningar, säger Niclas Westin.

Ointresset för lärarlyftet är bara ännu ett exempel på att kommunerna inte klarar av att ta ansvar för skolan, säger utbildningsminister Jan Björklund.

– Jag är kritisk till att så många kommuner inte tar läraryrket på allvar. Det är kommunernas ansvar att se till att deras lärare har rätt kompetens. Många kommuner klarar det, men alltför många gör det inte. En del verkar inte förstå behoven.

Men regeringen kan väl se till att lärarlyftet blir mer attraktivt?

– Det gör vi redan på en rad olika sätt, trots att det är ett kommunalt ansvar. Men jag gör bedömningen att intresset kommer att öka igen inom kort, nu när lärarlegitimationen och väldigt skarpa behörighetsregler är på plats, vilket kommer att tvinga kommunerna att vidareutbilda sina lärare.

9 av 10 arbetsgivare som tagit emot lärlingar från gymnasieskolan vill göra det igen. Men nästan var tionde huvudman har inte delat med sig av statsbidraget för lärlingarna. Det visar en rapport från Stockholms universitet som Skolverket har beställt.

Av de arbetsgivare som förra året tagit emot elever från gymnasieskolans lärlingsutbildningar är en klar majoritet positiva. 86 procent av dem uppger att de kommer att fortsätta ta emot lärlingar. Det visar en undersökning från Stockholms universitet.

Däremot finns det brister i hanteringen av det statsbidrag på 40.000 kronor per elev och läsår som betalas ut till huvudmännen. Enligt Skolverket så ska minst 30.000 kronor av detta bidrag gå till företagen. Men av de 285 arbetsgivare som deltagit i undersökningen har 33 stycken inte erhållit något statsbidrag. En majoritet av dessa uppger att de inte blivit erbjudna bidraget av huvudmännen, trots att de skulle vilja ha det. De aktuella skolorna har också uppgett till Skolverket att arbetsplatsen tagit del av bidraget.

Totalt betalades det ut 178 miljoner kronor i statsbidrag under 2013. Skolverket ska nu inleda en granskning av de huvudmän som inte delat med sig av bidraget.

– Vi ser allvarligt på om bidraget hanterats felaktigt av skolorna. Om det visar sig att de gjort fel så kommer vi att kräva tillbaka pengarna, säger Joakim Feldt, enhetschef på Skolverket.

Undersökningen visar också att arbetsgivarna efterfrågar bättre kvalitet i skolornas lärlingsutbildningar och vill att eleverna har bättre förkunskaper när kommer ut på arbetsplatsen. De anser också att skolorna behöver bli bättre på att informera om vad det innebär att vara lärling ute på en arbetsplats.

– Det är tufft och ansvarsfullt att vara lärlingselev. Att gå en del av sin utbildning i skolan och en annan del ute på en arbetsplats ställer höga krav på eleven, säger Joakim Feldt.

70 procent av de kommunala skolledarna anser att de har sämre ekonomiska förutsättningar idag än när de tillträdde sin tjänst. Det visar en enkätundersökning som Lärarförbundet har genomfört.

Bland skolledare på friskolor är det 55 procent som anser att de ekonomiska förutsättningarna försämrats under deras tid som skolledare. 18 procent av dem tycker däremot att förutsättningarna förbättrats, att jämföra med sju procent av skolledarna i kommunala skolor.

– Bristen på pengar drabbar i slutändan eleverna. Behoven är större än resurserna, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén till Dagens Nyheter.

Samtidigt visar en genomgång som tidningen har gjort att kostnaderna för skolverksamheten har ökat. En merpart av de tillskjutna pengarna till grundskolan har gått till att höja lärarlönerna.

Frågan ställdes i en enkät till 4 987 medlemmar i Lärarförbundet som är skolledare inom grund- och gymnnasieskolan. En knapp femtedel av de tillfrågade skolledarna arbetar på fristående skolor, resten på kommunala. Enkäten fick 2 720 svar, vilket ger en svarsfrekvens på 55 procent.

Ägarprövningsutredningen får förlängt till den 1 november för att undersöka om det bör införas krav på långvarigt ägande i friskolesektorn. LO vill lämna över frågorna om vinster och friskoleetablering till arbetsmarknadens parter.

Först skulle Ägarprövningsutredningen utreda vilka krav som kan och bör ställas på välfärdsföretagens ägare. Utredaren Eva Lindström hade till den 28 februari i år på sig att ta fram förslag.

Men efter JB Educations konkurs har finansminister Anders Borg och utbildningsminister Jan Björklund dömt ut modellen med riskkapitalägda skolor och regeringen har utlovat ett tilläggsdirektiv till utredningen.

Det kom på måndagen. Regeringen vill nu ha reda på om det är ”rättsligt möjligt och lämpligt” att införa kriterier för vad som ska betraktas som varaktigt ägande av friskolor, hur kraven på långsiktighet i så fall skulle kunna se ut och vilka övergångsreglerna ska vara för de kortsiktiga ägare som verkar i branschen idag.

– Uppdraget är inte att riskkapitalfonder ska förbjudas men effekten kan bli att de inte kan verka i friskolesektorn. Utredaren kanske kommer fram till att ett ägande i fem år är för lite men att 10–15 år inte är ett problem. Kanske är andra saker viktigare än hur många år man äger, säger Katarina Sundberg, kansliråd på Finansdepartementet och expert i Ägarprövningsutredningen.

I ursprungsdirektivet stod det att det inte får bli svårare än nödvändigt för bolagen och att mångfalden med olika ägarformer ska bevaras. Det gäller fortfarande. Eventuella förslag får inte utformas så att vissa former – läs vinstdrivande aktiebolag – utesluts.

Hela utredningen får förlängt till den 1 november i år.

På måndagen backade också LO från sitt ett år gamla förslag om att införa ”samhällsbolag” i skola, vård och omsorg. Samhällsbolagen skulle bara få ta ut statslåneräntan plus en procent i vinst.

Nu vill LO lämna över frågorna om kvalitetskrav, vinstutdelning och etablering till arbetsgivarna och facken. Anledningen är att politikerna, enligt LO, inte gör någonting utom att komma med utspel och utredningar med avlägsna slutdatum.

– Men om inte detta leder till något måste det till lagstiftning för att stoppa det kaos som råder i välfärden idag, säger förste vice ordförande Tobias Baudin.

LO har haft i princip samma inställning som Vänsterpartiet i vinstfrågan och V:s skoltalesperson Rossana Dimamarca beklagar utspelet.

– Hur skattemedel avsedda för välfärden ska användas är inte en fråga för arbetsmarknadens parter. Jag förstår inte varför LO-ledningen går emot sin kongress men jag antar att det är ett sätt att försöka rädda skinnet på sossarna, säger hon.

Hon är kritisk även till Ägarprövningsutredningens tilläggsdirektiv.

– På samma sätt som när Friskolekommittén fick förlängt gång efter gång försöker man nu förhala frågan till efter valet och ändå få det att se ut som om man gör något, säger Rossana Dinamarca

Under parollen För det vidare gör Skolverket en satsning på att få fler män att söka sig till förskolläraryrket. Det gör de genom en reklamfilm, att lyfta goda exempel och att dela ut ett stipendium, som bland annat går till förskolläraren Tobias Theander på Mariehage förskola i Malmö.

– Jättekul, jag har fått ta del av nomineringen från förskolechefen och det var trevlig läsning, säger han.

I motiveringen beskrivs bland annat hur Tobias Theander låter barnen få inflytande över dagen och hur han utgår från deras forskande.

Kan du ge något exempel på hur det kan te sig?

– Häromdagen placerade några barn ut pallar på golvet och sa att de byggde en raket. Det bygger vi vidare på genom att vi ska konstruera en raket med lite olika material, och prata med barnen om vilka material man skulle kunna använda.

– Vi observerar mycket och bygger verksamheten utifrån det. Barnen börjar bli intresserade av sina namn och bokstäver, så då jobbar vi med det. Vi har också en vägg där vi sätter upp klockor för varje barn, och så får de ställa in dem på sin hämtningstid och jämföra med en riktig klocka intill, säger Tobias Theander.

Tio kandidater till stipendiet presenteras på sajten För det vidare, där de berättar om det bästa med förskolläraryrket. Dessutom har en reklamfilm tagits fram som ska locka fler att välja yrket. Den kommer visas på bio i anslutning till filmer för ungdomar.

– Responsen har varit fantastisk, säger Ann Charlotte Gunnarson, projektledare på Skolverket.

Varför satsar ni på den här kampanjen?

– De små barnen ska kunna möta både män och kvinnor i sin vardag. De får sina första värderingar i förskoleåldern och då är det viktigt att de ser att kön inte ska avgöra yrkesvalet, säger hon.

Tobias Theander tycker däremot inte att bristen på män i förskolan är något större problem.

– Så länge det är bra pedagoger spelar det ingen större roll. Men visst hade det varit kul med fler män.

Personalen på förskolan har diskuterat Skolverkets kampanj.

– Kanske hade det varit bättre om man utsett den bästa pedagogen utan att göra skillnad på kön, säger han.

Stipendiet är på 20 000 kronor och går till hela personalen på förskolan Mariehage.

Förutom Tobias Theander belönades också Patrik Karlsson på Parkens förskola i Köpingebro och David Eiming på Pingstliljans förskola i Tenhult med stipendier.

Fackförbundet DIK, som vänder sig till akademiker inom kultur och kommunikation, premierar gott samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier. Hittills har sju skolbibliotek tilldelats utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass 2014.

Utmärkelsen premierar bibliotek där samarbetet mellan skolbibliotekarier och lärare fungerar bra, och som stärker elevernas måluppfyllelse.

– Skolbibliotekarien är expert på informationssökning, källkritik och ofta den bästa kunskapskällan på skolan när det kommer till hur till exempel en bild som hittats på internet får användas. Bibliotekariens roll är central för att vi ska få informationskompetenta elever, säger Jenny Engström i DIK:s expertgrupp för skolbibliotek.

Genom att uppmärksamma goda exempel vill DIK inspirera fler skolor att ta till vara på skolbibliotekariernas kompetens på bästa sätt och bygga goda samarbeten med lärare.

– En skola i världsklass kan inte ha ett skolbibliotek i gärdsgårdsserien, säger Karin Linder, förbundsordförande DIK.

Många kommuner med segregerade skolor styr bara om en liten del av resurserna till de mest behövande skolorna och eleverna. Det visar en ny rapport från Skolinspektionen. Men på Gottsundaskolan i Uppsala har man lyckats åstadkomma kraftigt förbättrade resultat.

Kommunens extraresurser till Gottsundaskolan har lett till både långsiktiga och fungerande insatser, konstaterar Skolinspektionen och pekar på att skolan höjde sitt meritvärde från 198 till 223 mellan åren 2008 och 2012.

– Det är verkligen jätteroligt. Vi har haft en otroligt engagerad personalgrupp, och det här är ju ett resultat av vårt långsiktiga kvalitetsarbete, säger Marie-Louice Nilsson, hem- och konsumentkunskapslärare och Lärarförbundets företrädare på Gottsundaskolan.

Vad har ni gjort?

– Vi har jobbat med flera olika pedagogiska idéer, idéer som vi sedan presenterat för både elever och deras föräldrar. Och om något inte har funkat, så har vi genast gjort om och satsat på något annat i stället. Det har också satsats mycket på fortbildning

Gottsundaskolan, som ligger i den socioekonomsikt utsatta stadsdelen Gottsunda i sydvästra Uppsala, fick mer i strukturersättning än de flesta granskade skolorna – 30 000 kronor per elev.

Skolinspektionens granskning, som omfattar 30 kommuner, visar dock att omfördelningen av resurserna mellan skolorna – i landet som helhet – är så liten att den sannolikt inte har någon egentlig effekt alls.

Visserligen vidtar de flesta kommuner exempelvis olika åtgärder för att motverka segregation, men enligt Skolinspektionen är dessa åtgärder i många fall alltför ensidigt inriktade mot nyanlända elever, medan det görs få insatser för att motverka bristande kunskapsresultat hos elever vars föräldrar har kort utbildningsbakgrund.

Men rapporten visar alltså även på goda exempel. Förutom Gottsundaskolan i Uppsala finns det flera kommuner som bedrivit ett utvecklingsarbete på en mer övergripande nivå, vilket resulterat i att hela kommunen lyckats bättre med att leva upp till sina mål.

Ett exempel på det är Landskrona kommun som arbetat med att kombinera flera olika insatser, till exempel lönesatsningar på skickliga lärare och forskningsbaserad metodutveckling av undervisningen.

Skollagen säger att alla elever ska ges samma förutsättningar oavsett bakgrund och skola.

Varannan grundskollärare är emot införandet av förstelärare i skolan. Det visar en undersökning som Lärarnas tidning har gjort.

Karriärtjänstreformen delar lärarkåren i två läger. Något över hälften av grundskollärarna tycker att införandet av förstelärare är bra medan den andra hälften tycker att det är dåligt. Det visar en undersökning bland 1 000 grundskollärare som Skop har gjort åt Lärarnas tidning.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén ser inte resultatet som en kritik mot reformen i sig, utan snarare mot genomförandet. Hon vänder sig inte bara mot att många arbetsgivare ger sina förstelärare korta förordnanden med tillfälliga lönetillägg.

— Reformen är slarvigt genomförd. Förstelärarna har inte fått tillräckligt med tid för att arbeta med sina kolleger och att utveckla undervisningen i arbetslagen. Tjänsternas innehåll måste förtydligas, säger hon.

Bara var tredje lärare tror att reformen på sikt kommer att leda till att lönerna höjs för alla lärare, och lika många tror att lärarnas status höjs. Däremot tror mer än varannan lärare — 57 procent — att skolornas och undervisningens kvalitet kommer att öka.

38 procent tror att stämningen i kollegiet påverkas negativt och bara 20 procent positivt. 41 procent tror inte att reformen påverkar stämningen i kollegiet alls. 

Per Arne Andersson, avdelningsdirektör för lärande och arbetsmarknad vid Sveriges Kommuner och Landsting, håller inte med om att reformen skulle vara slarvigt genomförd.

— Men det finns en misstänksamhet bland lärare mot att just löneskillnader är det som utvecklar skolan. Vi har varit tydliga med att det här är ett sätt att få högre lön, men det måste också finnas en tydlig koppling till ett uppdrag, säger han.

Många kommuner har vid rekryteringen under premiäråret valt ut lärare som redan har utmärkt sig för att vara drivande. Ofta är det korta förordnanden. Per Arne Andersson tror att det framöver blir en större bredd i rekryteringen och tillsvidaretjänster.

— Jag tror att med en öppenhet i rekryteringen och ett tydligt innehåll i tjänsterna kommer fler lärare upptäcka att förstelärarna bidrar till en utveckling av skolan.

Per Arne Andersson ser positivt på att så många lärare tror att förstelärarna höjer skolornas och undervisningens kvalitet. Det är något som också utbildningsminister Jan Björklund (FP) tar fasta på.

— Det är glädjande att över hälften av lärarna tror att det blir ökad kvalitet i undervisningen. Det är ju ett av reformens huvudsyften. Det är en överraskande positiv inställning, säger Jan Björklund.

Utöver den kommande utvidgningen (se ruta) planerar han just nu ingen förändring av reformen. Och till skillnad från majoriteten av lärarna tror han att karriärtjänsterna leder till allmänt höjda lärarlöner, inte bara för förstelärare och lektorer.

— Det är jag övertygad om, säger han.

För mycket fokus på lön och för lite diskussion om kompetens och innehåll i förstelärarnas arbetsuppgifter. Det tror Helene Ärlestig, som har forskat om karriärtjänster, är en anledning till att många lärare är negativa till reformen.

— Jag tror att resultatet speglar att det ser väldigt olika ut hos olika huvudmän. Ett lönepåslag utan att förändra arbetsuppgifterna ger inte effekter på kvaliteten. På skolor där förstelärarna har fått ett tydligt uppdrag att utveckla undervisningen kan deras kompetens tas till vara på ett annat sätt, säger hon.

Helene Ärlestig efterlyser en bredare diskussion om karriärtjänsternas innehåll och hur de ska bidra till skolans utveckling. Skolorna måste också avsätta den tid som krävs för att lärare ska få möjlighet att lära av varandra.

Förstelärarna behöver också få en tydligare roll i förhållande till exempelvis arbetslagsledare, mentorer, ämnesföreträdare och specialpedagoger, anser hon.

— Nu har det kommit in en ny roll i en organisation där rollerna ofta redan är otydliga. Man frågar sig hur det bidrar till undervisningens kvalitet.

Med mer fokus på kompetens och rollfördelning snarare än lön kan reformen bli mer attraktiv för lärarna, tror Helene Ärlestig.

— Då kan jag som lärare lättare känna att det här kanske är nästa steg för mig. För att nå bättre resultat i skolan behöver vi öka rektorers och lärares professionalitet. Karriärutveckling är en del av den processen.

Carina Andersson, Berzeliusskolan, Linköping: BRA

— Det är ett steg framåt för att höja lärarnas status och för att få en bättre skola. För en del lärare passar det att koncentrera sig på det praktiska i arbetet. Andra gillar att jobba mer teoretiskt och ta reda på de senaste rönen i forskningen om hur undervisningen kan utvecklas. 

Varför behövs ett lönepåslag på 5 000 kronor?

— Förhoppningsvis leder det till att fler blir intresserade av att bli förstelärare. Många lärare vill ta ett ytterligare steg i sin karriär, men fram tills nu har alternativet varit att bli rektor. I början kan det upplevas som orättvist, men när man ser effekterna av vad förstelärarna gör hoppas jag att man ser att det är för allas skull. 

— Jag tror att det kommer att leda till en stärkt lärarroll även för andra lärare. 

Ser du någon risk för att reformen leder till A- och B-lag bland lärarna?

— Nej, men det beror mycket på hur ledningen hanterar det. Det måste finnas en öppenhet i hela processen. Det är viktigt att alla lärare får se resultaten av förstelärarnas arbete. Själv gillar jag inte benämningen förstelärare, jag tror att det mycket är den som sticker i ögonen. 

Tror du att reformen leder till höjda lärarlöner överlag? 

— Jag både hoppas och tror det, även om det nog blir på längre sikt. Det är mycket som tar lång tid i skolan.

Vad skulle du själv göra om du blev förstelärare?

— Utvecklingsarbete, att ta del av aktuell forskning och sprida nya tankar och idéer bland mina kolleger. Jag skulle till exempel vilja titta på de nationella proven för att se vad eleverna klarar och vad de har problem med, och sedan diskutera med mina kolleger om hur vi kan förbättra undervisningen. 

— Jag skulle också följa utvecklingen av tekniska hjälpmedel och undersöka vilka som är bra att använda. I dag har vi lärare sällan tiden att göra allt detta.

Fredrik Nilsson, Hjortakroksskolan, Sölvesborg: DÅLIGT

— Jag ser det som ett politiskt misstag. Nu kan politikerna säga att de satsar på lärarna och använda det som ett slagträ i debatten. Det här är bara ett sätt att slippa undan att höja lönerna för alla lärare, vilket man borde göra i stället. De flesta -lärare gör ett bra jobb.

Tror du att reformen leder till en bättre undervisning?

— Nej, det sker genom att lärare samarbetar och lär av varandra i kollegiet. Det ingår redan i vårt arbete. Rensa bort onödiga arbetsuppgifter i stället så att vi får mer tid inom kollegiet till att utveckla undervisningen. 

— Det verkar heller inte finnas någon utarbetad plan för förstelärarnas roll i skolan i förhållande till andra tjänster som speciallärare med mera.

Är det inte vettigt att premiera skickliga lärare med högre lön?

— Då måste man utarbeta något bra system för att identifiera skickliga lärare, och jag har svårt att se hur ett sådant system kan utformas. Nu tror jag att det mer handlar om att vara duktig på att sälja sig själv än att vara en skicklig lärare. 

Har förstelärarna i din kommun ett tydligt uppdrag?

— Det är möjligt men det är inget jag har fått reda på. Sedan kan man undra vem som ska gå in för dem när de utför sina uppdrag. Den lärare som måste täcka upp får inga 5 000 kronor extra i månanden. Jag har hört många lärare som är oroliga över det. 

— Vi lärare ska samarbeta men det här kan leda till osämja.

Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund stöder reformen. Hur ser du på det?

— Jag tycker att de tog ställning för snabbt utan att först ta reda på vad medlemmarna tycker. Det är vi medlemmar i Lärarförbundet som är Lärarförbundet.

Friskolornas riksförbund startar en visselblåsartjänst. Där ska lärare kunna ­larma anonymt om missförhållanden på friskolor.

— Syftet med visselblåsartjänsten är att både riksförbundet och våra medlemmar ska få en tidig förvarning om brister i verksamheten. Om det finns medlemmar som bryter mot vår branschetik så vill vi veta det, säger Claes Nyberg som är vd för Friskolornas riksförbund.

Det blir en webbaserad visselblåsartjänst och målet är att den ska sjösättas under våren. Den tekniska driften kommer att skötas av ett fristående företag och Friskolornas riksförbund ska därmed inte få tillgång till identiteten på visselblåsare som vill vara anonyma.

Friskolornas riksförbund kommer också att erbjuda rådgivning genom tjänsten. Personer som överväger att slå larm ska få hjälp att bedöma om ett förhållande är att betrakta som olagligt eller oetiskt.

— Beroende på vad det gäller så kan vi råda personen att anmäla saken till arbetsgivaren, polisen, Skolinspektionen eller facket. I vissa fall kan vi ta över ärendet om anmälaren vill det, säger Claes Nyberg.

Kan man lita på att ni är oberoende och inte råder vissel­blåsare att hålla inne med information som kan skada fri­skolorna?

— Vårt mål är att komma till rätta med brister i vår bransch. Om någon av våra medlemmar bryter mot lagen eller vår etiska plattform så tar vi avstånd från dem.

Lärarförbundet är positivt till initiativet.

— Allt som syftar till att under­lätta för enskilda att göra sin röst hörd och påtala oegentligheter är positivt. ­Sedan får man se om det får någon betydelse i realiteten eller om det bara är en image­grej, kommenterar Mathias Åström som är förhandlingschef på Lärarförbundet.

Samtidigt tycker han inte att en visselblåsartjänst kan ersätta ett starkt meddelarskydd, vilket lärare i friskolor saknar.

— Om man har påtalat oegent­ligheter internt men inte får gehör för sina synpunkter så måste det finnas ett fullgott skydd om man sedan går vida­re till medierna, säger han.

Kirsi Piispanen, som är jurist på Lärarförbundet, varnar för att visselblåsare kan stå utan skydd om visselblåsartjänsten inte lever upp till löftet om anonymitet.

Hon anser att det bör finnas ett avtal mellan visselblåsaren och de ansvariga för tjänsten, där de förbinder sig att inte röja visselblåsarens identitet för arbetsgivaren eller andra.

— Om någon bryter mot anonymitetslöftet så kan det leda till att den anställde blir utan jobb eller får sämre löne­utveckling. Utan ett bindande avtal blir det svårt för användaren att lita på anonymitetsskyddet, säger hon.

Claes Nyberg på Friskolornas riksförbund tycker att det är något som förbundet får titta närmare på.

— Jag har inget problem med ett avtal om det blir funktionellt och fungerar juridiskt.

Susanne Franssonär docent i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet och har skrivit en bok om »whistleblowing«. Hon är skeptisk till anonyma larmsystem.

— Jag vill ha ett öppet arbets­liv. Anonyma anmälningar ger ingen diskussion på arbetsplatsen och leder inte till ökat inflytande för anställda eller facket, anser hon.

Varför skulle det ena utesluta det andra?

— Den som slår larm anonymt nöjer sig med det i stället för att ta diskussionen på jobbet, tror Susanne Fransson.

Fackliga medlemmar, bland annat lärare, fick under förra året 323 miljoner kronor som en följd av de juridiska mål som LO-TCO Rättsskydd vann.

Det kan till exempel handla om felaktiga uppsägningar, om lön som inte har betalats ut och om arbetsskador.

LO-TCO Rättsskydd är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och försäkringsrätt. För att en fackföreningsmedlem ska få gratis rättsskydd krävs att medlemmens eget fackförbund beviljar detta.

Två medlemmar i Lärarförbundet fick under 2013 sammanlagt 363 000 kronor efter mål som LO-TCO Rättsskydd vann, skriver TCO-tidningen.

Hallå där Angelika Molander, ledamot i Lärarförbundets råd för jämställdhet och likabehandling, som har tagit fram en rekommendation om hur förtroendevalda och medlemmar kan använda begreppet hen.

Varför ger Lärarförbundet ut råd om hur man ska använda begreppet hen?

– I första hand är detta en rekommendation för att vi internt i förbundet ska veta hur vi ska bemöta medlemmar och hantera de här begreppen. Vi vet att det här är väldigt laddade frågor. Då är det bra att ha tänkt igenom användningen innan man hamnar i skarpt läge.

Är begreppet hen en fråga som lärarna brottas med?

– Det är nog olika beroende på var man arbetar och hur medveten man är om samhällets strukturer. I vårt uppdrag som lärare ligger att ta fasta på alla människors lika värde. Och oavsett vilken känsla du har när det gäller din könstillhörighet ska du bli väl bemött.

Vad bygger ni era råd på?

– På Språkrådets rekommendationer. Och på en diskussion i rådet efter att vi har tagit del av forskning på området. Vi har inte gjort någon jätteundersökning, utan det här är ett försök att hjälpa till att definiera ett nytt begrepp och användningen av det.

Vad tycker du själv om hen?

– Jag tycker att man ska använda begreppet när det är befogat, som till exempel när man inte vet könet på en person eller när man möter en person som inte kan eller vill identifiera sig med ett kön. Men det ska inte gå inflation i det, så att man slänger in hen överallt bara för att ha med det.

Lärarna Inga Seidlitz och Katarina Bergman granskar en skola i sin grannkommun. Till skillnad från Skolinspektionen har de fokus på undervisningen.

Katarina Bergman låser upp dörren ­med lånad nyckel och smyger in i klassrummet. 7S arbetar med ­Hammarubis lag, källkritik och forntida flodkulturer.

— Om någon stjäl en oxe ... Vad kan vi lära oss av den korta meningen? frågar SO-läraren Erik Mårtensson.

— Det är ingen mening.

— Att de hade boskapsdjur.

— Ja, tänk så. Sug ut så mycket information om samhället som ni bara kan ur lagtexten.

Katarina Bergman och kollegan Inga Seidlitz hänger vid väggen, är idel öron och ögon men håller i övrigt en låg profil.

I slutet av november kom Riksrevisionen med en rapport om Skolinspektionens granskningar. Myndigheten fick kritik för att lägga för mycket krut på att kolla att skolornas dokument lever upp till lagens krav och för lite på om eleverna får den undervisning de har rätt till.

Våga Visa gör tvärtom.

— Vi besöker alla klassrum, även de praktiskt-estetiska. Vi är flugor på väggen under arbetslagsmöten och elevrådsmöten. På den här skolan jobbar de extra i tjej- och kill­grupper i en stökig klass. Där var vi också med, berättar Inga Seidlitz.

— Vi intervjuar rektor, pratar med elever och lärare och försöker hitta skälen till varför en skola fungerar eller inte fungerar — och vad som skulle få den att fungera bättre, ­säger Katarina Bergman.

Även de läser igenom dokumenten innan de åker ut till en skola. Särskilt likabehandlingsplanen som är det första de tittar på. Den ska vara uppdaterad vilket den är här.

Våga Visa är ett utvärderingssamarbete ­mellan fem kommuner i Stockholmsområdet (se faktaruta). Katarina Bergman och Inga Seidlitz kommer från Nacka, där Katarina är lärare i svenska och engelska på Media­gymnasiet och Inga Seidlitz pensionerad från jobbet som rektor på Maestroskolan. De har observerat förskolor, grundskolor och gymna­sieskolor länge, så länge att de utvecklat en särskild känslighet, ett sjätte sinne om man så vill.

— När vi kommer in i en ny skola känner vi stämningen nästan direkt, säger Inga Seidlitz.

Väsby skolaär en 4—9-skola med 450 elever. Observationen tar två veckor och detta är tisdag i vecka två, deras femte och sista dag på skolan. Övrig tid läser de in sig, konfererar och skriver.

Nu vill de ha svar på frågor som dykt upp under det inledande skrivandet. Det blir ännu en sittning runt rektor Christine Akallas konferensbord.

Vem sköter biblioteket? Är alla lärare involverade i skolans frivilliga studiehjälp? Stämmer det att hemmasittare får under­visning via Skype?

Christine Akalla svarar med självför­troende.

Men de flesta frågorna handlar om skolans tre profiler — M (musik), S (science) och A (allmän). Väsby skola ligger i ett socioekonomiskt svagt område och har många nyanlända elever som bor på flyktingförläggningen i kommunen. Nu vill Våga Visa-observatörerna veta om det är ­någon skillnad i elevsammansättning och ­resultat mellan de olika inriktningarna.

— Ja, rätt så stor, särskilt mellan M och A. I M går nästan bara flickor, i A mest pojkar och det är oftast där de nyanlända får sin klassplacering. Vi har två mentorer i A-klasserna i årskurs 6—9 eftersom det behövs mycket ­motivationshöjande arbete där, säger ­Christine Akalla.

Det övergripande syftet med Våga Visa är att öka måluppfyllelsen. När observatörerna åker ut på fältet har de elevernas bästa för ögonen.

— Får jag den hjälp jag behöver om jag har dyslexi? Är lärandet lustfyllt eller bara läroboksstyrt? Förstår eleverna vad de ska kunna för olika betygssteg? exemplifierar Katarina Bergman.

Hon och Inga Seidlitz kan skriva om goda undervisningsexempel i rapporten men ­någon lärarfortbildning för de observerade är det inte frågan om.

Det bekräftas av lärarna i personalrummet. De tycker att inspektioner och observationer kan vara bra för skolan som helhet men för deras egen personliga och yrkes­mässiga utveckling ger det inte så mycket.

— Då är det bättre med kollegialt lärande där man går in till varandra och ger feedback direkt. Vi har börjat med det här, säger svenskläraren Malin Kraft.

För Katarina Bergman och Inga Seidlitz, som är ute på fältet två—tre gånger per ­termin, är Våga Visa kompetensutveckling. De gör detta för att de har ett genuint intresse för pedagogik och utvecklingsfrågor.

— Det tillför väldigt mycket till den egna verksamheten att gå ut och titta på andra. Man får tips och ser vad som inte fungerar. När jag är ute med yngre kolleger blir jag lite av handledare och det är roligt, säger ­Katarina Bergman.

Svårigheten är att vara borta från ett heltidsjobb i två veckor.

— Först ska du planera vad din vikarie ska göra, sedan ska du ta hand om det som har varit när du kommer tillbaka. Och man kan inte släppa allt så länge. Många upplever detta som jobbigt och hoppar av. Ibland kan vi ha svårt att få folk, särskilt bland förskollärarna, säger Inga Seidlitz.

Blå hallen är Väsby skolas hjärta och får sin färg av skåpen längs väggarna. Eleverna hänger vid höga bord och observatörerna stannar och pratar en stund.

— Det cirkulerar alltid vuxna där det samlas många ungdomar på den här skolan, det har vi sett alla de dagar vi varit här. Det är bra för det skapar en god stämning, säger Inga Seidlitz.

Resten av veckan ska de två observatörerna skriva sin rapport. Om några veckor är det dags för överlämningsmöte med skolledning och förvaltningschefen.

De allra flesta tar emot rapporterna på ett välvilligt sätt. Ofta är en skolledning med­veten om de problem som finns och en rapport kan komma väl till pass i förändrings­arbetet.

— Men igenkännandet är viktigt. Känner de inte igen sig i vår beskrivning sätter försvarsmekanismerna in, säger Katarina Bergman.

Därför har rapporterna alltid ett positivt anslag. Eventuell kritik kallas för »förbättringsområden«. Tips får de inte ge.

— Det är väldigt svårt att låta bli ibland. Fast man kan ju formulera om det så att man får fram det man tycker i andra ordalag, ­säger Inga Seidlitz.

Över korven och moset i matsalen ger de mer kött åt vad de är på jakt efter. De vill veta vilka visioner skolan har, om de syns i verksamheten och om det finns en samsyn kring vad som är viktigt.

Det märks ganska snabbt om en skolas visioner har fastnat på rektorsexpeditionen. Då kan rektor prata om utvecklingsområden som lärarna och eleverna säger att de aldrig har hört talas om.

— Det hänger väldigt mycket på att rektor är synlig. I välfungerande skolor tillhör arbetslagsledarna ofta någon sorts styrgrupp. Då blir det ett nära samarbete och då fungerar det absolut bäst, säger Katarina Bergman.

På Väsby skola sitter arbetslagsledarna i ledningsgruppen och det verkar finnas en samstämmighet om vad som är skolans styrkor och svagheter. På pluskontot nämns den goda stämningen, den berikande mångfalden och de duktiga lärarna. De täta skotten mellan de tre profilerna hamnar på minussidan.

Musik, Science och Allmän har var sitt ­arbetslag och olika temaaktiviteter. Det gör att Väsby skola är som tre skolor i en, som en lärare uttrycker det. Att få upp A-elevernas, och även S-elevernas, resultat är ett klart förbättringsområde.

Faran med alltför cementerade inriktningar är att lärare omedvetet ställer lägre krav på vissa klasser, enligt Katarina Bergman. När hon lyssnade på en diskussion i en elevgrupp var det en flicka som sa »om man nu vill bli bättre men läraren tycker att man är dålig …« Denna elev kände uppenbarligen att läraren hade en förutbestämd uppfattning om henne.

— Det ska vi ta upp som exempel i rapporten för det är utifrån det som vi har kommit fram till att det behövs mötesplatser. Profilerna skulle kunna ha teman tillsammans, ­eller slöjd. Det finns många sätt, säger Katarina Bergman.

Både den förra Våga Visa-observationen 2009 och Skolinspektionens besök 2010 kom fram till att det fanns brister när det gällde arbetsro, undervisningens kvalitet och elevinflytandet på Väsby skola. Sedan dess har skolan fått ny ledning och Katarina Bergman och Inga Seidlitz är överens om att den nu fungerar väl.

— Det har skett mycket under tre år och de är på rätt väg, tycker vi, säger Inga Seidlitz.

Det är upp till rektor och förvaltning att ta tag i förbättringsområdena. Efter över­lämningen skriver de en handlingsplan som följer med rapporten när den går till ­politikerna i nämnden. Efter ett år brukar kommunen göra en uppföljning på skolan.

— Vårt arbete tar slut när vi överlämnar ­rapporten, säger Katarina Bergman och hastar i väg till ett elevärende på sin egen skola.