79 procent av de kommunalt anställda lärarna vill ha staten som huvudman för skolan. Det framgår av en undersökning som Lärarnas Riksförbund låtit göra.

Bara sju procent av de tillfrågade lärarna vill att kommunerna ska ha huvudansvaret för skolan. Nästan fyra av fem, 79 procent, vill se staten som huvudman. Elva procent vill att stat och kommun ska dela på ansvaret. Återstående tre procent är osäkra.

Av de som skulle vilja se staten som huvudman tycker 70 procent att detta är mycket angeläget.

75 procent tror att förutsättningarna för förbättrade kunskapsresultat skulle förbättras vid ett förstatligande. Ungefär lika många tror att deras förutsättningar att bedriva god undervisning skulle förbättras.

Lärarna fick även tycka till om skolans likvärdighet. En majoritet, 78 procent, tycker inte att skolan uppfyller sitt likvärdighetsuppdrag.

Undersökningen har genomförts med hjälp av telefonintervjuer med 2 000 lärare som ingår i undersökningsföretaget PFM Researchs lärarpanel. Lärarna arbetar på kommunala grundskolor, gymnasieskolor och inom vuxenutbildningen. Svarsfrekvensen var 66 procent.

Totalt innehåller lärarpanelen 75 000 lärare som rekryterats genom telefonsamtal till skolorna.

Stängningen av internatskolan Lundsberg i Värmland prövas i Högsta förvaltningsdomstolen. Domstolen meddelade vid lunchtid på tisdagen att man ger prövningstillstånd till Skolinspektionens ansökan, uppger SVT:s Värmlandsnytt.

”Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd om Skolinspektionens tillsyn enligt skollagen omfattar internatverksamheten vid så kallad riksinternatskola”, heter det i beslutet.

Skolinspektionen stängde skolan med omedelbar verkan eftersom man ansåg att elevernas säkerhet inte kunde garanteras på skolan. Det skedde i samband med att elever hade bränts med strykjärn vid en nollning.

Förvaltningsrätten undanröjde det beslutet med motiveringen att Skolinspektionen bara hade rätt att utöva tillsyn över själva skolan, inte elevhemmen. Även kammarrätten kom till samma slutsats.

Men nu får Skolinspektionen chans att få frågan prövad i högsta instans.

Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping, fälls för vetenskaplig oredlighet i samband med sin forskning. Detta har högskolan beslutat efter en anmälan.

Tomas Kroksmark bedöms ha agerat ”vetenskapligt oredligt” genom att uppge att en av hans artiklar varit granskad av utomstående forskare trots att den inte varit det.

Bakgrunden är Tomas Kroksmarks artikel ”Den sofistikerade instruktionen – datorspelens pedagogik”, publicerad i Didaktisk tidskrift den 7 augusti 2012.

Jonas Linderoth,spelforskare och docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, gick i polemik mot Tomas Kroksmark och hävdade att studien bygger på ett ”tankefel” (se länkar).

– Det som fick mig att reagera är att en person som Tomas Kroksmark, med stort medialt genomslag och med titelns rätt, kan publicera en artikel som förbiser all tidigare forskning på området – i en tidskrift han själv var redaktör och ansvarig utgivare för, säger Jonas Linderoth.

Två månader efter publiceringen byter Tomas Kroksmark ut artikeln mot en ny version, med delvis nya resultat, utan att det framgick att den redan varit publicerad.

– Jag fick anledning att gå tillbaka till artikeln och såg då att det inte var samma version, flera ändringar hade gjorts. Görs det ändringar i en vetenskaplig artikel så måste denna granskas igen, säger Jonas Linderoth.

Det visade sig dock att artikeln inte hade granskats alls, trots att det uppgavs i Didaktisk tidskrift att alla artiklar var granskade av ett redaktionsråd.

Den 5 mars 2013 dyker det upp en rättelse på sajten, med länkar till både version ett och version två. Båda länkarna visar sig dock gå till samma version – version tre.

Högskolan i Jönköping som efter en anmälan startade en egen utredning i ärendet, fäller nu Tomas Kroksmark för vetenskaplig oredlighet, efter en granskning genomförd av tre externa sakkunniga forskare. Oredlighetsnämnden slår fast att han visat ”grov oaktsamhet” i fråga om publiceringen av de tre olika versionerna. Den konstaterar dessutom att någon vetenskaplig granskning av artikeln aldrig gjorts, trots att detta hävdats på sajten.

Tomas Kroksmark själv menar att det handlar om slarv från hans sida och att saken har blivit alldeles för uppförstorad.

– Jag har inte fuskat genom att knycka från andra forskare, kopiera eller ändra resultat. Jag har publicerat samma text tre gånger, som inte varit fackgranskad trots att jag sagt så. Men om det ligger tre texter samtidigt på nätet, med samma rubrik men med delvis olika innehåll, förstår nog de flesta att något gått väldigt fel.

Han anser att han blivit för hårt dömd för något som uppenbarligen inte handlar om fusk.

– Jag känner mig faktiskt rätt tilltufsad av det här. Det verkar finnas krafter utanför högskolan som fått blodsmak i munnen och gärna vill se mig uthängd. Men jag är inte bitter eller revanschlysten. Jag vet vad jag har gjort. Det är fel, men ingen stor sak.

Att det skulle vara uppförstorat håller dock inte Jonas Linderoth med om. Han är snarare förvånad över att saken inte fått större uppmärksamhet.

– Jag trodde att övriga skribenter i Didaktisk tidskrift skulle reagera, men det har varit helt tyst. Detta undergräver förtroendet för hela forskarsamhället. En person som dessutom så tydligt betonar en skola på vetenskaplig grund borde förlora all form av trovärdighet efter ett sådant här avslöjande, säger Jonas Linderoth.

Med hänsyn till att Didaktisk tidskrift har lagts ned och att det inte anses finnas någon risk för ”fortsatt oredlighet”, kommer utslaget inte att leda till några sanktioner mot Tomas Kroksmark.

Bara var tredje lärare anser att åtgärdsprogram ska skrivas när elevens föräldrar begär det. Nästan alla tycker att det ska ske på lärarnas begäran. Det visar Lärarnas tidnings nya undersökning.

Trots att det skulle lätta lärarnas administrativa börda ställer sig kåren ganska kallsinnig till regeringens förslag om att åtgärdsprogrammen om särskilt stöd enbart ska upprättas om föräldrarna – eller eleven – begär det.

Nio av tio lärare, 93 procent, tycker att åtgärdsprogram ska skrivas när de själva anser att det behövs. Men endast en av tre, 35 procent, tycker att det ska ske på föräldrarnas begäran – även fast intervjupersonerna kunde välja både det liksom övriga alternativ samtidigt.

Majoriteten lärare stödjer därmed indirekt de remissinstanser som sågat regeringsförslaget, däribland Specialpedagogiska skolmyndigheten som är särskilt oroat när det gäller föräldrar som av olika skäl inte har samma möjligheter att sätta sig in i skolans regelverk, exempelvis nyanlända.

– Jag tolkar era siffror som att lärarna tycker att det är skolan som ska göra en professionell bedömning av vilka behov eleverna har och utifrån det sätta in lämpliga åtgärder, till exempel ett åtgärdsprogram, och att det ansvaret inte ska lämnas över till elevernas föräldrar.

Det säger generaldirektör Greger Bååth, och tillägger att undersökningen också är intressant mot bakgrund av diskussionen om lärarnas arbetstider, att den i första hand ska användas till undervisning,

– Siffrorna tyder ju på att lärarna anser att den här typen av bedömningar – att upprätta åtgärdsprogram – är en del av det pedagogiska uppdraget, säger han.

Det var i juni förra året som regeringen föreslog att åtgärdsprogrammen inte längre skulle skrivas för elever som är i behov av särskilt stöd. Detta som ett led i att minska de formella dokumentationskraven och därigenom frigöra tid till annat, till exempel undervisning. I stället skulle åtgärdsprogram bara upprättas om vårdnadshavaren eller eleven – förutsatt att eleven fyllt sexton år – ville det.

Men förslaget har alltså fått motthugg. Inte bara från Specialpedagogiska skolmyndigheten, utan också Skolverket, Skolinspektionen och Skolverkets överklagandenämnd. Även Lärarförbundet är kritiskt. Visserligen välkomnar förbundet mindre pappersexercis, men i likhet med skolmyndigheterna befarar man att välutbildade och resursstarka föräldrar kommer att vara överrepresenterade bland dem som kommer att kräva detta åtgärdsprogram.

Följden blev att regeringen backade. I oktober sa utbildningsminister Jan Björklund att han hade viss förståelse för kritiken och att förslaget skulle omarbetas.   

Men hur den omarbetningen kommer att se ut är än i dag, fyra månader senare, oklart. Likaså när det nya förslaget kommer att läggas fram och om det blir en ny remissrunda eller inte. De frågorna har utbildningsdepartementet inte velat svara på.

Den ursprungliga tanken var att förslaget skulle träda i kraft under denna vår.

Det kan bli svårt att få skolor att delta i Pisa om de riskerar att bli uthängda i media. Det hävdar Skolverket som vill att regeringen ska stärka sekretesskyddet för de skolor som är med i undersökningen.

Nära 4 700 svenska 15-åringar från över 200 skolor deltog i den senaste Pisa-undersökningen. Resultatet som presenterades i slutet av förra året slog ned som en bomb när det stod klart att de svenska elevernas kunskaper försämrats dramatiskt. Men det var bara resultatet på nationell nivå som redovisades och Skolverket gick inte ut med namnen på de skolor som deltagit.

– Pisa-undersökningen är konstruerad för att ge en bild på nationell nivå och jämförelser mellan skolor blir missvisande eftersom olika skolor och elever gör olika delprov, säger Sverker Härd enhetschef på Skolverket.

Han ser en risk för missförstånd om medier börjar rapportera om enskilda skolors resultat.

– Artiklar om att den och den skolan presterade väldigt dåligt i Pisa-undersökningen eller att en viss skola var sämst i regionen. Sådana slutsatser är missvisande.

Men frågan är om det går att sekretessbelägga uppgifter om Pisa-skolorna om någon begär ut dem med stöd av offentlighetsprincipen. Skolverket tror inte det och myndigheten har därför vänt sig till regeringen med önskemål om skärpt sekretess. Myndigheten varnar för att det kan bli svårare att få skolor att delta om skolorna får oönskad ”medial uppmärksamhet” i samband med Pisa-undersökningen.

– Under alla år när vi har samlat in data från skolorna så har vårt budskap varit att enskilda skolors resultat inte kommer att redovisas, säger Sverker Härd.

Har ni lovat för mycket?

– Det har hela tiden varit vår ambition att inte redovisa resultaten för de enskilda skolorna. Det som har förändrats är att det har blivit ett sådant fokus på Pisa-studien och att det plötsligt blivit en efterfrågan på information om skolorna, säger Sverker Härd.

Lokala medier har hört av sig till Skolverket och efterfrågat Pisa-resultat för ”sina” skolor men Sverker Härd känner inte till något fall där uppgifter faktiskt har lämnats ut. Han har inte sett några tidningsartiklar där skolor tvingats skylta med sina Pisa-resultat. Det har inte heller kommit några signaler från skolor om att de tänker dra sig ur framtida undersökningar.

– Nej, det här är mer en bedömning som Skolverket gör. Om det runt hörnet lurar en risk att bli uthängd så kan skolorna bli mer motsträviga till att delta och det äventyrar studien, anser Sverker Härd.

Men det är ju obligatoriskt för skolorna att delta. Spelar det någon roll om de vill eller inte?

– Ja det spelar roll. Det är viktigt för motivationen att det finns ett samförstånd kring studien.

Kan det inte vara en poäng att redovisa vilka skolor som deltar så att utomstående kan kontrollera om urvalet är representativt?

– Jag ser ingen poäng med det. Det finns en transparens när det gäller på vilka grunder urvalet görs. Sedan finns det nationella och internationella kvalitetsgranskare som kontrollerar.

De medier som har vänt sig till Skolverket för att få ut Pisa-resultat för enskilda skolor har hänvisats vidare till Mittuniversitetet som genomför den svenska undersökningen. Men bara en journalist har gått vidare dit med en formell begäran enligt offentlighetsprincipen. Han begärde ut en förteckning över de skolor som deltagit i undersökningen men Mittuniversitetet avslog begäran.

Uppenbarligen gör universitetet och Skolverket olika tolkningar av sekretessreglerna. Universitetet tycker att Pisa-skolorna kan hållas hemliga med stöd av befintliga sekretessregler medan Skolverket ser behov av att skärpa sekretessen.

Pojkar har i snitt sämre betyg än flickor. Regeringens utredare Svend Dahl anser att lärarna gör för lite för att ändra på detta.

– I stället för att ge pojkar det stöd som de behöver så kommer de undan med en massa saker för att läraren tänker "äsch, så är väl pojkar", säger Svend Dahl till Dagens Nyheter.

I utredningen lyfter han fram Frejaskolan i Gnesta och Ronnaskolan i Södertälje som två exempel på skolor som arbetat för att förbättra pojkarnas resultat.

Lärarnas tidsbrist är huvudorsaken till att pojkar klarar sig sämre i skolan. Det menar Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet, och tillbakavisar kritiken om att skolan skulle svika pojkarna.

– Lärarna ser pojkarna och de ser alla de behov som eleverna har. Men vi har inte möjlighet att ge dem det som lagen säger att vi ska ge, nämligen särskilt stöd, säger Eva-Lis Sirén.

Att pojkar skulle få fel typ av uppmärksamhet av lärarna och att det i sin tur skulle ge de problem vi ser i dag tror hon inte.

– Jag är glad att man i Sverige i dag inte lägger skulden på lärarna utan ser att lärarna måste få förutsättningar att ta itu med det här, för det är vad som saknas. Det är en enorm stress och press i yrket.

Hon tror att fler lärare per elev är ett svar, men också att få en bättre mix i lärarkåren.

– Vi behöver ett läraryrke som både män och kvinnor söker och så är det inte i dag. I dag lockar läraryrket ingen.

Ungas möjligheter att utnyttja den digitala världen är en klassfråga. Skolan ska kompensera eleverna för deras socioekonomiska bakgrund när det gäller it-vana. Men detta görs inte, menar forskare.

I en verklighet där små barn har egen smartphone kan det vara svårt att förstå. Men unga som växer upp med föräldrar som saknar högre utbildning eller inte använder dator i arbetet löper risk att hamna hopplöst efter i det digitala användandet, enligt en studie från Högskolan i Jönköping.

– Får du inte med dig det hemifrån och inte heller skolan hjälper till, då blir det svårt. Där har skolan ett kompensatoriskt uppdrag, den ska kompensera elever för deras socioekonomiska bakgrund, säger Ulli Samuelsson, pedagogikforskare som ligger bakom doktorsavhandlingen "Digital (o)jämlikhet".

Men skolan kompenserar inte för detta, anser hon, och delar ut skarp kritik till skolan för att det i dag är upp till varje enskild lärares kunskap och intresse hur man undervisar i digital förståelse.

Hon kritiserar även att det saknas tydliga riktlinjer i läroplanen.

– Det finns väldigt lite central styrning på det här området. I grundskolans läroplan nämns inte konceptet digital kompetens alls.

Skolverket har ett statligt uppdrag att stötta skolan i frågor om det digitala i undervisningen.

– Vi har sett indikationer tidigare på att det är på det här sättet, säger Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket med ansvar för IT i skolan.

Han menar att verket är medvetet om att det förekommer diskussioner kring om skrivelserna i läroplanen är tillräckligt tydliga.

– Och då speciellt när det gäller det här området, säger han.

Socialdemokraterna vill att alla arbetstagare ska ha en kompetensförsäkring men man vill starta med lärarna. Partiet föreslår därför att 400 miljoner ska gå till en årlig grundplåt i en ny försäkring för att stärka lärarnas rätt till en kontinuerlig kompetensutveckling.

– Vi vill börja med att prioritera lärarna. Den här grundplåten från staten kan sedan fyllas på med lokala medel, säger Stefan Löfven, Socialdemokraternas partiledare.

Detaljerna kring kompetensförsäkringen är ännu lösa i konturerna. S ska nu samtala med fackliga organisationer och skolornas huvudmän för att se hur en bottenplatta från staten skulle kunna byggas på.

Socialdemokraterna föreslår också att lärarutbildningen ska få mer pengar. S vill satsa 100 miljoner extra för att få mer lärarledd tid på utbildningen.

– Lärarstudenterna anger själva i en undersökning från Högskoleverket att de studerar 28 timmar per vecka. Vi vill få upp den tiden till 40 timmar i veckan, säger Löfven.

Stefan Löfven välkomnar även andra idéer från lärosätena på hur man ska få studenterna att ägna mer tid åt studierna.

I övrigt föreslår Socialdemokraterna att den utbildningsvetenskapliga forskningen tillförs mer pengar. De vill satsa 25 miljoner kronor 2014, 40 miljoner 2015 och 60 miljoner 2016. Resurserna ska gå till den utbildningsvetenskapliga kommittén på Vetenskapsrådet.

De som är mest negativa till dagens skola är människor som inte har någon erfarenhet av den. Det visar en undersökning från opinionsinstitutet Novus.

Novus har tillfrågat två grupper av svenska folket om dagens skola. Dels svenskar i allmänhet och dels föräldrar med barn i grundskoleåldern. Enligt tidningen Dagens Samhälle så svarar över 70 procent av allmänheten att de inte tror att eleverna i grundskolan lär sig det de behöver.

Men när frågan går till föräldrarna är siffrorna omvända. 70 procent av dem anser att deras barn får kunskaper som lever upp till förväntningarna.

Att den som har förstahandskunskap om välfärdens tjänster är mer positiv än den som inte har det är ett demokratiskt problem, enligt Torbjörn Sjöström, vd för Novus.

– Det finns helt enkelt en risk att politikerna inte mäktar med att lösa de problem som allmänheten tror finns, säger han till Dagens Samhälle.

Även förvaltningsrätten friar den lärare i Sollentuna kommun som anmälts för att ha knuffat en elev. Skolinspektionen yrkade varning för läraren men domstolen delar Lärarnas ansvarsnämnds bedömning och friar.

Det var under en fotbollsturnering som läraren knuffade en elev så att eleven trillade baklänges in ett fotbollsmål. Enligt samstämmiga vittnesuppgifter hade händelsen föregåtts av att eleven uppträtt aggressivt och respektlöst mot domare, andra spelare och publik. Trots upprepade tillsägelser ändrade eleven inte sitt beteende och vägrade dessutom att gå därifrån. I denna situation gav läraren eleven en knuff.

Skolinspektionen anmälde läraren till Lärarnas ansvarsnämnd men ansvarsnämnden valde att inte tilldela honom någon varning. Att knuffa eleven var i och för sig oacceptabelt men inte tillräckligt allvarligt för att ensamt ligga till grund för en varning, ansåg ansvarsnämnden.

Skolinspektionen överklagade beslutet och pekade på att mannen i sin egenskap av lärare använt fysiskt våld mot en elev. En sådan händelse är oacceptabel och måste alltid betraktas som allvarlig oavsett om den föregåtts av provokativt beteende från eleven, ansåg Skolinspektionen. Myndigheten menade också att det ingår i en lärares yrkesroll att kunna hantera sådana situationer utan att använda fysiskt våld.

Men förvaltningsrätten går på samma linje som Lärarnas ansvarsnämnd och kommer fram till att det inte finns tillräckliga skäl för att varna läraren. Domstolen konstaterar att lärarens agerande var olämpligt men att det rörde sig om en engångsföreteelse. Domstolen tar också hänsyn till att läraren inte fått några anmärkningar tidigare och har goda vitsord från arbetsgivaren. Att incidenten inträffade utanför lärarens ämnesundervisning är också något som domstolen tar hänsyn till.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ska ta fram en ny skrift om kvalitetsarbete på fritidshem. En efterlängtad satsning, enligt Lärarförbundet.

Hittills har det varit tyst kring fritidshemsfrågor hos kommunernas arbetsgivarorganisation, SKL. Men nu vill SKL lyfta innehållsfrågorna på fritidshemmet och stödja sina medlemmar i kvalitetsutvecklingen. I förra veckan ordnades en hearing, en heldag där 16 olika talare ventilerade frågan ur olika perspektiv. Det ska ses som ett startskott för ett vidare arbete och resultera i en skrift i ämnet.

− Vi behöver lyfta fritidshemmens situation, det handlar om en viktig del av barnens vardag. Förhoppningen är att satsningen leder till en uppvärdering av verksamheten i kommunerna, säger Maria Stockhaus (M), ordförande i SKL:s utbildningsberedning.

Lärarförbundet välkomnar satsningen.

− De  hade kunnat göra stora insatser långt tidigare kring de strukturella delarna med stora barngrupper, lokaler och brist på planeringstid. Men samtidigt är det oerhört välkommet att de intresserar sig för innehållet, säger Cecilia Larsson, fritidspedagog och ledamot i Lärarförbundets styrelse.

Maria Stockhaus medger att det är en insats som har dröjt.

− Det har varit sådant fokus på skolfrågorna. Vi har också arbetat med gymnasiefrågor och förskolefrågor. Det har handlat om att andra bitar har tagit mycket tid.

Skolelever som har problem med tidsuppfattning, minnet eller uppmärksamheten har god nytta av tekniska hjälpmedel, visar en studie från Hjälpmedelsinstitutet. Små insatser kan få stor effekt.

Hjälpmedelsinstitutet har på regeringens uppdrag testat hur teknik kan hjälpa gymnasieelever med kognitiva svårigheter. Det handlar om att man kan ha minnesproblem, uppmärksamhetsproblem eller svårt med tidsuppfattningen.

Exempel på teknik är anpassade datorer, smarta telefoner med kalenderfunktion, datormus som kan skanna text, fickminne för att spela in lektioner eller särskilda boll-sittdynor som hjälper oroliga kroppar att sitta still.

Efter sex månader hade den höga frånvaron minskat. 73 procent av de hjälpta eleverna tyckte att studieresultaten förbättrats rejält.

– Många sade: "Varför har jag inte fått den här hjälpen tidigare!". Elever med de här svårigheterna uppfattas ofta som lata, stökiga och slarviga, men med rätt stöd kan de fungera mycket bättre, säger Erika Dahlin, projektledare på Hjälpmedelsinstitutet som lett undersökningen.

Kognitiva svårigheter är vanliga.

– Vi inventerade behoven och fann att 15 procent av eleverna i de gymnasieskolor vi undersökte hade problem. Det förekommer ofta vid diagnoser som adhd och Aspbergers syndrom, men hälften av dem hade inte någon diagnos.

Även om studien handlar om teknik så är det oftast inte så mycket som behövs. Viktigast är att anpassa sakerna och komma i gång med användningen.

– Det här är enkelt, det behövs inga jättegrejer, och det handlar inte om att köpa in så mycket prylar. Mer om att anpassa dem och komma i gång med att använda dem. Och kunskapen behöver öka.

En beräkning från Hjälpmedelsinstitutet visar att kostnaden totalt ligger på runt 21.000 kronor per elev.

– Det är klart att det är mycket pengar, men på tio års sikt är vinsten enorm, säger Erika Dahlin.
 

Gränsen för godkänt på högskoleprovet föreslås bli 0,5 poäng. Hade de nya reglerna gällt vid höstens antagning hade 3.269 personer aldrig kommit in på högskolan via provet, enligt Dagens Nyheter.

Från den 30 juni nästa år föreslår regeringen att reglerna ska ändras för de som skriver högskoleprovet. Först ska förslaget, som regeringen fattar beslut om på torsdag, ut på remiss.

Det finns kritik mot förslaget på att införa en gräns för godkänt, vilket Lärarnas tidning tidigare kunnat berätta. Universitetslektor Per-Erik Lyrén som forskar på högskoleprovet på Umeå universitet har framfört att proven inte säger något om provtagarnas kunskapsnivå. Provet visar endast att ett provresultat är sämre eller bättre än ett annat.

Han anser att det hade varit bättre att förändra behörighetskraven till utbildningarna och införa antagningsprov. Om färre tas in via högskolekvoten på grund av gränsen så kommer fler studenter tas in via betyg istället och då riskerar, enligt Lyrén, antagningen via betyg att sjunka istället.

Den slutsatsen delades också av Universitets- och högskolerådet (UHR) i deras analys som regeringen fick i höstas.

En granskning som Dagens Nyheter gjorde för ett år sedan visade att 123 personer hade kommit in på lärarutbildningen med 0,1 poäng på högskoleprovet. Det ledde till att Universitets- och högskolerådet fick i uppdrag av regeringen att föreslå en lägsta gräns för godkänt på högskoleprovet, där maxpoängen är 2,0. UHR:s förslag var 0,4 poäng.

Men regeringen har nu valt att höja gränsen ytterligare. Även om höjningen gäller alla som gör högskoleprovet så är det framför allt sökande till lärarutbildningarna som regeringen vill komma åt.

– Det är ingen mänsklig rättighet att komma in på lärarutbildningen, säger Jan Björklund till DN.

Men enligt Cilla Häggkvist, biträdande chef vid Uppsala universitets studentavdelning, är lärarutbildningarna långt ifrån ensamma om att ha lågt söktryck. Det gäller bland annat kandidatprogrammen i naturvetenskap. Och det har också varit möjligt att komma in på en civilingenjörsutbildning vid Uppsala universitet med 0,4 poäng från högskoleprovet, berättar hon för TT.

Cilla Häggkvist tycker att en lägstagräns på högskoleprovet är en dålig idé.

– Problemet är inte de låga högskoleprovspoängen, utan att så få vill utbilda sig till lärare. Om statusen på läraryrket var högre skulle fler söka och gränsen höjas automatiskt, utan att behöva trixa med ett redan komplicerat antagningssystem, säger hon till TT.

Exakt hur många som skulle utestängas från lärarutbildningarna är oklart med tanke på att fler väntas tas in via betygskvoten om färre tas in i högskolekvoten vid antagningarna. DN räknade tidigare ut att ifall regeringen satte gränsen vid 0,6 poäng på lärarutbildningarna så hade 840 personer inte kommit in via högskoleprovet hösten 2012.

Sista ansökan till högskoleprovet ska vara inne den 17 februari. Och vårens prov skrivs den 5 april.

Skolor som tar emot många nyanlända elever borde ha mer resurser än skolor som inte tar emot eller har få nyanlända. Men så ser vekligheten inte ut i Södertäljes skolor, hävdar skribenten.

Södertälje kommun har under 2013 tagit emot flest flyktingar i Sverige, en stor humanistisk insats. Kommunen får tvåårigt statligt stöd, som även gäller för nyanlända barn i skolan. Ett stöd som är för kortvarigt, då varken vuxna hinner bli självförsörjande eller elever på skolor har fått ett tillräckligt starkt språk för att följa den vanliga undervisningen.

Skolor som tar emot många nyanlända elever (flyktingar) borde alltså ha mer resurser än skolor som inte tar emot eller har få nyanlända. Men så ser vekligheten inte ut.

På den skola jag arbetade har 98 procent annat modersmål än svenska. Många är nyanlända eller varit kort tid i Sverige. Här finns också andra generationens barn som har ett mycket svagt språk.

I Södertälje gör man ofta reklam för att skolorna har två lärare i klassrummet, men det stämmer sällan. I introklasserna med mer än 25 elever, finns två lärare på vissa lektioner. På lågstadiet är det cirka 25 elever per lärare och få eller inga möjligheter till halvklasslektioner. 

I många klasser på skolan finns elever som upplevt trauma, elever som har särskilda behov i undervisningen eller/och har psykosocial belastning i hemmet. Endast 20 procent av föräldrarna har här mer än grundskoleutbildning från hemlandet och därför kan de flesta elever inte få  hjälp med läxor hemma. 

En jämförande undersökning från Stockholms universitet (vt.13) om tillgång till specialkompetens, visade att resurserna på skolan var något mindre än genomsnittet för de 15 skolorna som deltog i studien, trots att man tog emot i särklass mest nyanlända.

Skolan har tre specialpedagoger, varav en i matematik, på nära 650 elever och en halv sva-lärare, (förutom sva-lärare i introgrupperna).

I förskoleklasserna finns ingen specialkompetens. Den drogs nyligen in, liksom tidigare inom matematiken, på mellanstadiet. Endast en kurator finns på skolan. Klasserna har blivit större och personalen har minskat det senaste läsåret.

Regeringen har vid några två tillfällen anslagit pengar till utsatta områden. Men av de pengarna har skolan endast fått en mycket liten, närmast obetydlig, del av.

I Lärarnas tidning (nr 20, 2013) redovisas i en undersökning att 37 procent av rektorerna i skolan tvingats neka elever särskilt stöd en eller flera gånger, trots att det står i skollagen det är en rättighet för eleverna. I den här skolan hör det till undantaget att elever får särskilt stöd. Lärarna på lågstadiet uppskattade (vt 13) att behovet av särskilt stöd i någon form (även BUP eller psykologstöd) berörde mer än 20 procent av eleverna.

Eftersom skolledning påpekar att skolan saknar resurser för dessa elever, har särskilt stöd blivit en ickefråga. Lärare uppmanas att inte fylla i ”pedagogiska insatser” i omdömet eller i IUP för de elever som inte når kunskapskraven. Vem ska då föra elevernas talan när föräldrarna inte kan? 

Trots minskade lärarresurser har skolresultaten ökat något. Skolverkets satsning på ”prioriterade skolor” (och kommunens) i form av internutbildning i bland annat formativ bedömning, kanske har bidragit till höjda resultat. Men arbetsuppgifter har lagts till redan hårt belastade lärare. Lärarna gör ett fantastiskt arbete!

Hur mår då lärare och elever? Stressnivån är mycket hög. Skolans öppna planlösning utan hela väggar, den så kallade Södertäljemodellen, och trängseln i klassrum och matsalar gör inte situationen lättare.  Konstant hög ljudnivå främjar inte koncentrationsförmåga och inlärning visar många studier.

Vem ska försvara rätten till rimlig arbetsmiljö och elevernas rätt att nå kunskapskraven när de ekonomiska kraven är överordnade och lärare förväntas vara tysta och lojala med ständiga besparingsbeslut?                                                                                                                                                                         
 

Lärarna tillhör de yrken där möjligheterna att göra lönekarriär är allra sämst. Det framgår av fackförbundet Ledarnas årliga lönekarriärbarometer.

Av 305 listade yrken hamnar placerar sig gymnasielärare i allmänna ämnen på plats 261, grundskollärare på plats 262 och förskollärare och fritidspedagoger på plats 292. Placeringarna är i stort sett desamma som föregående år.

Möjligheterna till lönekarriär är störst bland värdepappersmäklare och minst bland tidningsdistributörer.
Undersökningen har jämfört hur mycket en anställd med den typiska lönen i yrket – medianlönen – måste höja sin lön med för att tillhöra de 10 procent inom yrket som tjänar mest.

För en typisk grundskollärare räcker det att höja lönen med 4.200 kronor (16 procent) för att tillhöra yrkets toppskikt. Det kan jämföras med den typiske juristen som behöver en löneökning på 26.600 kronor (94 procent) för att nå upp till de bäst betalda juristerna.