Mindre klasser och grupper, mer tid till lärar­na för att planera och genomföra undervisning och fler speciallärare och specialpedagoger. Det är de åtgärder som 1.000 tillfrågade svenskar anger som viktigast för att förbättra den svenska skolan.

Lärarförbundet har låtit TNS Sifo fråga svenska folket vilka tre åtgärder som är mest prioriterade för att lyfta den svenska skolan.

Högst på listan sätter folket mindre grupper och klasser. Som nummer två på prioriteringslistan hamnar mer tid för lärarna att planera och genomföra undervisningen. På tredje plats hamnar fler speciallärare och specialpedagoger.

Också höjda lärarlöner samt ordning och reda i klassrummet kommer högt upp i mätningen medan få tillfrågade tycker att fler inspektioner, fler prov och att se över det fria skolvalet tillhör de tre viktigaste åtgärderna.

– Det krävs ett omtänk när det gäller läraryrket om Sverige ska lyckas vända de dåliga resultaten i Pisa. Det sa Andreas Schleicher, vice utbildningschef på OECD och ansvarig för Pisa, vid en öppen utfrågning i riksdagens utbildningsutskott på tisdagen,

Höga kunskapsresultat och en hög likvärdighet. Det är målet för ett lands utbildningssystem, enligt både Sverige och OECD.

Sverige hade länge både ock. Nu har resultaten försämrats kraftigt och skillnaden mellan skolor ökat, även om likvärdigheten fortfarande är hyfsad i ett internationellt perspektiv.

– Att det går att vända en dålig utveckling och förbättra både resultat och minska skillnaderna mellan skolor och elever visar utvecklingen i Tyskland, Turkiet, Italien och Polen, sa Andreas Schleicher som redogjorde för innehållet i en fördjupande rapport utifrån Pisa 2012: ”Resources, policies and practices in Sweden”.

I framgångsrika länder som Korea och Singapore kommer en mycket högre andel av de högpresterande eleverna än i Sverige från samhällets svagare skikt. Det som utmärker dessa länder är att de har höga förväntningar på alla elever, även de med låg socioekonomisk bakgrund. De bästa lärarna jobbar i de utsatta skolorna.

– Så är det inte i Sverige. Ni lyckas inte mobilisera de största lärartalangerna dit där de behövs mest utan de jobbar i de lättaste skolorna, sa Andreas Schleicher.

Ska utvecklingen vändas måste läraryrket prioriteras, med en attraktiv lärarutbildning, fortbildning nära klassrummet, ett gott ledarskap, karriärvägar och en balans mellan autonomi och professionellt samarbete med kolleger.

Enligt Andreas Schleicher förklarar mängden resurser som satsas på skolan inte mer än 15 procent av ett lands resultat. Det är viktigare hur pengarna används. Sverige har satsat för mycket på mindre klasser, tycker han.

– Framgångsrika länder satsar på lärarkvalitet hellre än klasstorlek.

En fjärdedel av förstelärartjänsterna frös inne för 2013. Nu kan du själv utforska Lärarnas tidnings karta och se hur det ser ut i din kommun.

Kartan visar antal förstelärare utifrån rekvirerade statsbidrag. Du kan själv se hur de fördelar sig på kommunala och fristående skolor, grundskola respektive gymnasium och vuxenutbildning, samt om det är permanent eller tillfällig satsning.

För kommuner med minst tio kommunala förstelärartjänster visas också deras genomsnittsålder och genomsnittslön.

Högst andel förstelärare har Lekebergs kommun, som med sina tre av 52 lärartjänster kommer upp i 5,8 procent förstelärare. Flera kommuner i Stockholms närhet har också en hög andel förstelärare: Tyresö, Södertälje, Täby, Haninge, Huddinge, Sollentuna, Danderyd och Solna har alla över fem procent förstelärare. Andra som har satsat på en hög andel av lärarkåren är Åstorp, Bollebygd, Lerum, Norrköping, Eksjö, Sjöbo, Höganäs och Växjö.

Men det finns också kommuner som helt saknar förstelärartjänster. Dels sådana som inte ansökt om bidrag, dels sådana som ansökt och beviljats bidrag men sedan inte begärt ut ersättning från staten. För några av dem kan det handla om att de missat att skicka in en begäran.

– Jag känner till två-tre sådana fall, säger Peter Östlund, undervisningsråd på Skolverket. Det kan ha olika skäl, till exempel att det fallit mellan stolarna.

Kartan ovan visar förstelärare utifrån hur många som kommunerna rekvirerat statsbidrag för. Det kan alltså finnas ytterligare förstelärartjänster i kommunerna. Det finns till exempel kommuner som satsat på förstelärare i förskolan och finansierat detta själva.

Landskrona var tidigt ute och tillsatte 17 förstelärartjänster. De fick sin ansökan godkänd hos Skolverket. Men när 2013 nu är till ända visar det sig att de inte begärt ersättning för en enda tjänst. Kartan ovan visar därför en nolla för kommunen.

När Lärarnas tidning berättar om det uteblivna bidraget för Kristian Olsson, projektchef på utbildningsförvaltningen i Landskrona, blir han bedrövad.

– Vi har missat att lämna in rekvisitionen. Det har varit en turbulent tid på förvaltningen, och detta har fallit mellan stolarna, säger han.

Landskronas 17 förstelärartjänster är tidsbegränsade till tre år. Kristian Olsson betonar att de ska skicka in 2014 års ansökan i tid.

– Statsbidraget är en jättechans. Nu ska vi se till att det blir ordentligt gjort den här gången.

Många förstelärare har ont om tid till sina uppdrag. En tredjedel av dem förväntas ägna högst 10 procent åt arbetsuppgifter som är specifika för förstelärartjänsten.

Jessica Hübinette, 37
Förstelärare Åbyskolan i Gamleby, Västerviks kommun.
Åk 7—9, svenska och engelska.

– Ingen tid är avsatt för detta. Vi har vår ordinarie arbetstid så detta gör jag utöver. Jag kan inte ange exakt hur många timmar det blir.

– Västerviks kommun har valt att lägga fokus på förstelärarnas arbete med formativ bedömning, men det tycker jag är något som ändå genomsyrar mitt arbete hela tiden. Det är alltså inte så att jag tänker: »okej, nu kopplar jag bort lärar-Jessica och kopplar in förste­lärar-Jessica«.

– Möjligen lägger jag ner lite mer tid på att läsa litteratur och delta i möten och diskussioner, men det tycker jag inte alls är särskilt arbetsamt, snarare utvecklande. Jag ser det som fortbildning.

Varför ansökte du om förstelärartjänst?

– Jag tyckte att det här med formativ bedömning, som Västerviks kommun valde att satsa på, stämde överens med den pedagogik jag tror på. Och – ärligt talat tycker jag att vi lärare har alldeles för låga löner och att det här var ett bra tillfälle att försöka få lite mer. Dessutom lät det spännande.

– Jag gillar utmaningar och tycker om att engagera mig i skolfrågor och då kände jag att jag ville hoppa på det här.

Åsa Forsberg, 57
Förstelärare Fridhems­gymnasiet i Umeå.
Samhällskunskap och psykologi.

– Ingenting. Det står ingenting om det i min arbetsbeskrivning. Och inte mycket annat heller.

Du får nu 5.000 kronor extra per ­månad i tre år. Vad gör du?

– Till den här skolan har man rekryterat sex förstelärare och tanken var att vi skulle arbeta upp ett nytt samhällsvetenskapsprogram, men vi fick bara 15 elever och … Det är otroligt frustrerande, ett slöseri med resurser.

– Personer som söker sådana här tjänster är ju ganska ambitiösa, som gärna tar tag i saker och som också förväntar sig att det finns saker att ta tag i. Man vill att det ska finnas en struktur som man kan jobba i. Men den finns inte.

Ser du ingen ljusning?

– Jo, kanske. Vi har påbörjat ett samarbete med Umeå universitet, ett skolutvecklingsprojekt som ska sträcka sig över några år. Projektet är i planeringsstadiet och det känns väldigt spännande.

Daniel Svensson, 36
Förstelärare Bokelundsskolan i Sölvesborg.
Åk 6—9, matte, NO och teknik.

– Jag har ingen tid avsatt som förstelärare. Inga timmar alls. Det är många som reagerar på det, men jag har faktiskt inget specifikt uppdrag som jag ska utföra som förstelärare. Jag ska bara vara en godlärare. Min verksamhetschef sa: »Vi ser dig som en ljusbärare i verksamheten.«

– Men om jag skulle vilja utveckla någonting, eller om jag skulle få något uppdrag av verksamhetschefen som att handleda kandidater eller liknande, så har jag blivit lovad att jag kommer att få den tid som krävs för att utföra det uppdraget.

Är du nöjd med det?

– Just nu är det bra. Jag har ju ingen tid avsatt, men jag har heller inget specifikt uppdrag i nuläget.

Förväntade du dig det när du fick tjänsten?

– Jag frågade ju och då fick jag också beskedet att det nog kommer att bli som det blev.

Låt en skattehöjning för höginkomsttagare bekosta en satsning på att få in 10.000 nya medarbetare i skolan, föreslår Miljöpartiet.

En öronmärkt skattehöjning ska ge pengar till 10.000 nya medarbetare i svensk skola, skriver Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin på Dagens Nyheters debattsida.

Partiet vill höja skatten med 3 procent för den del av månadsinkomsten som överstiger 40.000 kronor, vilket skulle innebära 150 kronor högre skatt i månaden för den som tjänar 45.000 kronor.

Höjningen ska ge fem miljarder kronor extra till fler medarbetare i skolan och höjda löner. Miljöpartiet vill att satsningen ska leda till att viktiga kompetenser som, enligt partiet, skurits bort ska återanställas, exempelvis speciallärare, kuratorer, studievägledare, skolbibliotekarier, fritidspedagoger och administratörer.

Socialdemokraterna är positiva till Miljöpartiets idé om en skattehöjning för att finansiera satsningar på skolan.

– Det visar ju på behovet av att öka skatteintaget för att lägga mer resurser på skolan. Sedan har de en annan konstruktion än vad vi har och de börjar ju på lägre inkomster, men inriktningen är ju likartad, säger Magdalena Andersson, ekonomisk-politiska talesperson, till TT.

Socialdemokraterna vill börja trappa av jobbskatteavdraget men först vid inkomster på 60.000 kronor.

Från nästa termin ska lärare inte vara skyldiga att upprätta åtgärdsprogram för elever som har stödbehov av mer tillfällig karaktär. Det beslutet kommer att lätta på lärarnas arbetsbördor, hävdar utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har presenterat ett omarbetat förslag kring vilka regler som ska gälla för när och hur lärare, specialpedagoger eller speciallärare ska upprätta åtgärdsprogram för elever.

I dag har man skyldighet att upprätta ett åtgärdsprogram ifall en elev riskerar att inte uppnå målen. Och man kan som vårdnadshavare överklaga ifall man inte är nöjd med de stöd som sätts in av skolan.

– Vår uppfattning är att det har burit iväg för långt med åtgärdsprogrammen, säger Jan Björklund.

Enligt utbildningsministern har den omfattande administrationen för lärare av åtgärdsprogrammen kunnat leda till att elever som inte har så omfattande behov har kunnat få vänta på stöd längre än nödvändigt.

Det förslag Jan Björklund presenterar innebär att merparten av de elever som i dag har ett stödbehov inte ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Utbildningsministern konkretiserade att det kan handla om elever som kan ha behov av extra stöd och extra anpassning av undervisningen. Extra stöd kan exempelvis innebära stöd av en speciallärare eller något särskilt läromedel från några veckor upp till en termin.

För elever som har ett mer bestående behov av särskilt stöd i undervisningen ska lärarna fortsätta att skriva åtgärdsprogram, precis som i dag. Programmen föreslås bli något förenklade i sin utformning i jämförelse med idag. Det är rektor som ska utreda behovet av det särskilda stödet och se till att ett åtgärdsprogram upprättas.

Elever som omfattas av dessa åtgärdsprogram är exempelvis de som har behov av särskilt stöd på grund av någon diagnos som exempelvis ADHD eller annan varaktig funktionsnedsättning. Det kan också gälla elever där stöd har getts under en tid men där extra anpassningarna inte varit tillräckliga.

Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, konstaterar att det inte är en dag för tidigt att regeringen nu lägger ett förslag som ska minska arbetsbördan för lärarna.

– Men för att stödet till eleverna inte bara ska bli en pappersrättighet utan fungera i verkligheten så krävs det tydliga lagkrav. Lärare och rektorer måste få de medel som behövs för att genomföra stödet i praktiken. För svaret som brukar ges är att det inte finns några pengar, säger hon.

Många förstelärare har ont om tid till sina uppdrag. En tredjedel av dem förväntas ägna högst 10 procent åt arbetsuppgifter som är specifika för förstelärartjänsten.

Johanna Ljungberg, förskolan Fyrtornet, Västerås

Hur använder ni QR-koder på din förskola?

Barngruppen, 4-5 åringar, jobbar just nu med mönster och då såg jag det som ett ypperligt tillfälle att få in QR-koder, eftersom det är ett slags mönster. Att arbeta med dessa koder har varit väldigt spännande, både för barnen och mig själv. Vad gömmer sig bakom denna kod? Att få vara en medupptäckare med barnen är alltid lika roligt.

Barnen hittar koder överallt och har haft med sig koder hemifrån. Föräldrarna har även hjälpt barnen att skicka koder till förskolan med e-post. När vi skannat koderna har barnen själva fått göra det med hjälp av våra lärplattor.

På avdelningen med barn 1-3 år har de använt QR-koder i den individuella dokumentationen i deras spökprojekt. Varje QR-kod innehåller då en barnintervju. Intervjun får sedan barnen med sig i sin portfolio.

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.”  Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010

Vad tillför QR-koder till verksamheten?

Delaktigheten, från både barn och föräldrar. Eftersom dessa koder finns lite överallt i vår vardag så har barnen själva haft en stor möjlighet att hitta koderna. Vi får även in tekniken, genom att barnen själva kan använda lärplattan. Barnen älskar att få använda den och då är det viktigt att vi på förskolan kan ge alla barn en möjlighet att lära sig att använda den på rätt sätt. Och då känns detta med QR-koderna som ett bra och spännande sätt för barnen att få prova på den nya tekniken.

Att jobba med QR-koder är också ett sätt att väcka barnens nyfikenhet, för man vet aldrig vad som finns ”bakom” koden. Samtidigt så kan du koppla in vilket ämne/projekt som helst med QR-koderna, allt utifrån barnens intresse och nyfikenhet!

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar.” Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010

Hanna Karlsson, Östergårds förskola, Skurup

Hur använder ni QR-koder på din förskola?

Tillsammans med barnen utforskar vi QR-kodernas hemliga språk. Barnen berättar om sin favoritbok och vi spelar in berättelsen och skapar en QR-kod av den. Bilden av boken och QR-koden sätts upp i barnens nivå.

Våra barn är nyfikna på bokstäver och tillsammans med bokstäverna har vi satt upp en Qr-kod av bokstaven när den ljudas. Det hemliga språket används även till att fånga barnens berättelser kring sin teckning.

Barnen utforskar också sin närmiljö med olika matematikuppdrag, till exempel hämta tre pinnar, stå på en rad och så vidare.

Vad tillför QR-koderna till verksamheten?

QR-koder är ett pedagogisk verktyg för att fånga det lustfyllda lärandet i matematik. Vi låter varje barn utveckla tillit till sin förmåga att använda matematik i meningsfulla sammanhang, samt utveckla digital kompetens. Barnen utforskar digital teknik och lär sig hur den fungerar.

Ann Cederfelt, Ängskulla förskola, Veinge

Hur använder ni QR-koder på din förskola?

Vi har bland annat använt QR-koder i vårt tema Kroppen. Vi började med att göra skuggprofiler av varje barn och varje barn fick spela in en ljudfil där de sa sitt namn. Ljudfilen omvandlade vi tillsammans till en QR-kod som vi sedan skrev ut och satte på deras profil. Vid höstens föräldramöte fick föräldrarna gå på ”jakt” för att hitta sitt barns profil och för att se om de hittat rätt profil var de tvungna att scanna QR-koden där barnet sa sitt namn.

Efter att föräldrarna slutfört detta uppdrag fick de nästa utmaning: att hjälpa varandra att rita föräldraprofiler och tillsammans med en pedagog skapa ljudfilen där de sa sitt namn. Även dessa omvandlade vi till en QR-kod. Några dagar senare när alla föräldrarnas profiler med QR-koder var uppsatta var det barnens tur att gissa vilken profil som var deras förälder och använda förskolans lärplatta för att scanna koden.

Just nu letar och upptäcker barnen QR-koder i sin omgivning och olika sammanhang både i och utanför förskolan. Därför har vi samlat alla QR-koderna i en låda och gjort det som en QR-kodsleklåda. Nu under våren kommer vi att fortsätta att utveckla vårt tema Kroppen då barnen fortfarande visar intresse och nyfikenhet inför ämnet. Därför ska barnen få skapa ett porträtt med hjälp av olika material och vi kommer att be dem berätta om sitt ansikte.

Det som barnen berättar kommer att spelas in och omvandlas till en QR-kod. Vi kommer att följa upp med fler frågor där barnens svar omvandlas till koder efterhand som vi arbetar vidare med ansiktet och det som döljer sig bakom, som syn, hörsel, hjärna, luftvägar och smak. Avslutningsvis är tanken att jämte varje porträtt kommer det att finnas ett antal QR-koder där den sista kommer innehålla vad barnet lärt sig om sitt huvud eller ansikte, samt vad barnet vill lära sig mer om kroppen.

Vad tillför QR-koder till verksamheten?

Genom QR-koderna har vi fått ett ytterligare sätt att kommunicera på. Dessutom har föräldrarnas inflytande och påverkan på verksamhetens innehåll samt fått erfara liknande erfarenheter som sina barn.

Effekten av höstens QR-kodsarbete har även gjort föräldrarna mer nyfikna på vårt temaarbete. Därmed har också det nära och förtroendefulla samarbetet med hemmen främjats på ett positivt sätt (Lpfö 98, 2010).

All denna glädje, positiva engagemang och respons skapar tillsammans ett väldigt lustfyllt lärande och gör det väldigt inspirerande att arbeta vidare med QR-koder i verksamheten.

Vi ser många möjligheter med QR-koder och att där finns en stor utvecklingspotential med detta verktyg i verksamheten. QR-koden blir ju ett sätt att dokumentera på och i vårens arbete blir den även en del i utvecklingsarbetet av verksamheten. Det ligger också en förväntning på förskolan i läroplanen att ge möjlighet att kommunicera på olika sätt, samt att multimedia och informationsteknik används i skapande processer som i tillämpning (Lpfö 98 2010).

Med QR-koder i verksamheten kan vi ”främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta tillvara och stärka barnets intresse för för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter” (Lpfö 98, 2010:9). Vi ser att leken berikas av QR-koder. Vid ett tillfälle i höstas utvecklades till exempel en QR-scanning till att fjärilsvingar och drakvingar konstruerades och de lekte att de var fjärilar och drakar. En liten klunga barn började och det slutade med att hela barngruppen hade gjort någon form av vinge för att de inspirerades av varandra.

Arbetet med QR-koder är även mycket språkstimulerande då de inspirerar barnen till att använda sitt språk, både i konstruerandet av ljudfil och i samtal om QR-koder med varandra, föräldrar och pedagoger.

Maria Wessén, Sollidens förskola, Östersund

Hur använder ni QR i verksamheten?

Det vi använt QR-koder till mest är att presentera uppdrag för barnen. Då har vår igelkott spelat in en film till barnen där han ber dem utföra det uppdrag som han vill ha hjälp att lösa.

Vi har då även satt upp QR-koden för vårdnadshavarna att använda vid hämtning, samt mailat hem, för att erbjuda en större insyn över verksamheten.

Detta har blivit en grund för samtal hemma, som vi i sin tur fått förmedlat till förskolan att arbeta vidare utifrån.

Vad tillför QR-koder till verksamheten?

Vi ser att användandet av QR-koder ger ytterligare ett spänningsmoment för barnen, vilket skapar än mer nyfikenhet, det blir något nytt.

Vi erbjuder barnen en möjlighet att konstruera och nyttja teknik och utgår från barnens intressen, detta i enlighet med vår läroplan, det blir ett komplement till allt annat vi erbjuder.

Vi ser också att den utskrivna koden gör att de inspelningar vi använder oss av blir mer tillgängliga. Har vi en film på en lärplatta blir det lätt att det bara är vi som använder oss av just den lärplattan som ser den. Gör vi däremot en QR-kod av den och sätter upp i miljön, i pappersformat, kan vi göra den tillgänglig för övriga avdelningar och föräldrar, vilket både ger insyn och förhoppningsvis inspiration.

Sökandet efter de fyrkantiga QR-koderna utmanar barnen på förskolan Körsbäret i Norrtälje.

Många kommuner satsar nästan inget mer på lärarnas löner än de är tvungna till enligt avtalet.

Det är mycket stora skillnader mellan hur mycket kommunerna satsar på lärarna. Det framgår av resultaten av löneöverläggningarna i 278 av landets 290 kommuner.

Lekeberg är den kommun i landet som har höjt lärar­lönerna mest av alla under de första två åren av det fyraåriga avtalet. 2012 höjdes lönerna med 6,2 procent för Lärarförbundets medlemmar i de loka­la överläggningarna och 2013 med 3,7 procent. Det innebär att lönerna sammantaget har ökat med 10,1 procent på två år.

Detta kan jämföras med att lärarnas löner i hela landet ökat med i snitt 7,4 procent.

Men i Degerfors, Hagfors och Storfors blev avtalets golv också taket för lönehöjningarna. Enligt avtalet skulle lönerna höjas med minst 4,2 procent 2012 och med minst 2 procent 2013 — det blev också resultatet av de lokala löneöverläggningarna i de tre kommunerna. Sammantaget innebär det en löneökning med 6,3 procent på två år.

Ett 30-tal kommuner har under de två åren lagt sig bara tre tiondelar över avtalets lägstanivå, visar Lärarnas tidnings genomgång.

Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström menar att även kommuner med sämre ekonomi måste prioritera så att de orkar med att lyfta lärarna.

— En kommun som inte satsar på sin skola har faktiskt ingen större framtid, säger han.

Bland de kommuner som satsar minst finns flera glesbygdskommuner i Norrlands inland. Men där finns också rika kommuner i storstädernas tillväxtregioner. Nacka till exempel, som ligger på plats nummer fyra i ligan över kommuner med högst skatte­kraft (högst beskattningsbar inkomst per invånare.)

Andra kommuner med hög skattekraft, men låga procentuella ökningar för lärarna, är Solna, Sundbyberg, Salem, Strängnäs och Gävle.

Ett skäl för en kommun att inte satsa på lärarna kan vara att kommunen redan har hyfsade löner och inte någon större lärarbrist.

— Men om de inte satsar när andra gör det får de svårt att rekrytera lärare framöver, säger Mathias Åström.

Agneta Jöhnk, chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vill varna kommuner som lägger sig precis över avtalets lägsta nivå. Inte minst med tanke på att de två sista åren i avtalet är helt sifferlösa, vilket arbets­givarna länge har kämpat för.

— Vi måste visa lärarorganisationerna att de ska våga träffa sifferlösa avtal, utan att kommunerna utnyttjar det. Om många kommuner inte prioriterar lärarna utan lägger väldigt låga påslag kan det ju leda till att lärarorganisationerna säger upp det fjärde avtalsåret.

Så blev löneökningen 2012 + 2013 i din kommun, enligt rapporter till Lärarförbundet samt Lärarnas tidnings rundringning.

I Kalmar ska utvecklingslärare göra oanmälda besök i klassrummen för att inspektera hur lärarna sköter sitt arbete. – En sådan kontrollfunktion skapar bara oro, säger Lärarförbundets ordförande Yvonne Håkansson.

Förstalärarna i Kalmar kallas utvecklingslärare och arbetar övergripande över hela kommunen på olika skolor. I höst tillkommer en arbetsuppgift då utvecklingslärarna ska göra oanmälda besök i klassrummen. Utvecklingslärarna ska först observera och sedan ha samtal med lärarna.

– Vi har brandskyddsgenomgångar, livsmedelstillsyn och ekonomisk revision i kommunen. Men vi har ingen pedagogisk revision, förklarar Jonas Hellberg (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden.

Vill ni alltså öka kontrollen av lärarna?
– I grunden är det inte kontroll, utan ett utvecklingsbesök som ska syfta till att förbättra undervisningen. Vi vet av forskningen att kollegialt lärande, där lärare får lära av varandra, är det bästa sättet att utveckla skolan.

Varför ska besöken vara oanmälda?
– Vi vill ju att det ska vara en naturlig skoldag, inte en tillrättalagd bild av hur det går till i klassrummet.

Kommer inte detta upplevas som obehagligt av lärarna?
– Man kanske kan vara nervös den första stunden. Men jag tror de flesta lärare är så professionella att de lyckas genomföra undervisningen fast en kollega är i klassrummet. Klarar man inte det, ja, då kanske man inte jobbar i rätt yrke, säger Jonas Hellberg.

Lärarförbundets ordförande i Kalmar Yvonne Håkansson är mycket kritisk till förslaget:

– Man skapar inget förtroende kollegor emellan när man vill kontrollera lärarna med oanmälda besök.

Däremot välkomnar Lärarförbundet att lärare observerar varandras lektioner och coachar varandra.

– Lärare ska utvecklas tillsammans, jag tror inte att utveckling sker genom kontroll.
 

Pedagogisk dokumentation kräver närvaro. — Mina resultat visar att när man i arbetslagen diskuterar vad man ser att barnen håller på med så börjar man också reflektera kring hur man själv gör som pedagog, säger Ingela Elfström.

Verksamheten i förskolan ska systematiskt dokumenteras, följas upp och utvärderas. Det slås fast i såväl skollag som läroplan för förskolan. Men trots att det inte finns några anvisningar om hur det ska ske så har pedagogisk dokumentation fått en dominerande ställning, konstaterar Ingela Elfström i sin avhandling »Uppföljning och utvärdering för förändring« (Stockholms universitet).

— I reformarbetet på 1990-talet tänkte man sig att förskolan skulle få ett nytt uppdrag. Det skulle fokusera mer på den pedagogiska verksamheten och då fick pedagogisk dokumentation ett stort genomslag, säger hon.

Inspirationen kom från Reggio Emilia. Grundtanken är att följa själva processen i barnens arbete, inte att i första hand se till resultatet. Det gäller att få syn på barnens egna frågor i de teman eller ämnen man arbetar med och utgå från dem.

— I förskolan handlar det om det som barnen tecknar eller bygger och vad det är de själva berättar omkring det de gör.

Men det är inte en fråga om att bara observera och dokumentera. I stället handlar det om ett aktivt lyssnande, säger Ingela Elfström:

— Det gäller att verkligen vara närvarande som pedagog. Och att vara delaktig i det som sker i barngruppen.

En väl fungerande pedagogisk dokumentation lägger en god grund för såväl kontinuerlig uppföljning som en bra verksamhetsutveckling, menar Ingela Elfström.

— Mina resultat visar att när man i arbetslagen diskuterar vad man ser att barnen håller på med så börjar man också reflektera kring hur man själv gör som pedagog. Vilka frågor ställer man? Vad ger det i sin tur barnen och hur svarar de på det?

I den processen utvecklas ny kunskap. Men det är ett omfattande och tidskrävande arbete. Det förutsätter en organisation och en planering som skapar tid och utrymme för samtal, reflektion och analys i arbetslaget.

— Man måste få tid att verkligen diskutera med varandra, säger Ingela Elfström. Men också tid att läsa in sig på nya teorier som kan hjälpa en att förstå sin invanda praktik. Det tror jag är nödvändigt för att kunna förändra verksam­heten.

Pedagogisk dokumentation har haft ett stort genomslag i förskolan. Men det finns också kritiska röster, påpekar Ingela Elfström.

— En del kritiker menar att det tar för mycket tid. Andra riktar in sig på att det finns pedagoger som säger att de jobbar med pedagogisk dokumentation men att de passivt står vid sidan av och observerar barnen och inte deltar i det som händer.

Skillnaden mellan tecken och bild ger problem för många när de ska lära sig läsa, skriver läraren och forskaren Lars Lundström.

Lärarstudent släpper ny platta och försöker mogna med stil

Pedagogisk dokumentation kräver närvaro. — Mina resultat visar att när man i arbetslagen diskuterar vad man ser att barnen håller på med så börjar man också reflektera kring hur man själv gör som pedagog, säger Ingela Elfström.

Verksamheten i förskolan ska systematiskt dokumenteras, följas upp och utvärderas. Det slås fast i såväl skollag som läroplan för förskolan. Men trots att det inte finns några anvisningar om hur det ska ske så har pedagogisk dokumentation fått en dominerande ställning, konstaterar Ingela Elfström i sin avhandling »Uppföljning och utvärdering för förändring« (Stockholms universitet).

— I reformarbetet på 1990-talet tänkte man sig att förskolan skulle få ett nytt uppdrag. Det skulle fokusera mer på den pedagogiska verksamheten och då fick pedagogisk dokumentation ett stort genomslag, säger hon.

Inspirationen kom från Reggio Emilia. Grundtanken är att följa själva processen i barnens arbete, inte att i första hand se till resultatet. Det gäller att få syn på barnens egna frågor i de teman eller ämnen man arbetar med och utgå från dem.

— I förskolan handlar det om det som barnen tecknar eller bygger och vad det är de själva berättar omkring det de gör.

Men det är inte en fråga om att bara observera och dokumentera. I stället handlar det om ett aktivt lyssnande, säger Ingela Elfström:

— Det gäller att verkligen vara närvarande som pedagog. Och att vara delaktig i det som sker i barngruppen.

En väl fungerande pedagogisk dokumentation lägger en god grund för såväl kontinuerlig uppföljning som en bra verksamhetsutveckling, menar Ingela Elfström.

— Mina resultat visar att när man i arbetslagen diskuterar vad man ser att barnen håller på med så börjar man också reflektera kring hur man själv gör som pedagog. Vilka frågor ställer man? Vad ger det i sin tur barnen och hur svarar de på det?

I den processen utvecklas ny kunskap. Men det är ett omfattande och tidskrävande arbete. Det förutsätter en organisation och en planering som skapar tid och utrymme för samtal, reflektion och analys i arbetslaget.

— Man måste få tid att verkligen diskutera med varandra, säger Ingela Elfström. Men också tid att läsa in sig på nya teorier som kan hjälpa en att förstå sin invanda praktik. Det tror jag är nödvändigt för att kunna förändra verksam­heten.

Pedagogisk dokumentation har haft ett stort genomslag i förskolan. Men det finns också kritiska röster, påpekar Ingela Elfström.

— En del kritiker menar att det tar för mycket tid. Andra riktar in sig på att det finns pedagoger som säger att de jobbar med pedagogisk dokumentation men att de passivt står vid sidan av och observerar barnen och inte deltar i det som händer.