51 procent anser att det fria skolvalet är i huvudsak dåligt, medan 27 procent anser att det är i huvudsak bra.

Allra mest kritiska är lärarna mot valfrihetens konsekvenser för likvärdigheten. Här uppger hela 75 procent att det fria skolvalet har haft en negativ effekt. När det gäller lärarnas arbetssituation och skolors kvalitet anser 56 respektive 58 procent att valfriheten varit negativ. På frågan om vad det fria skolvalet har haft för konsekvenser för elevernas kunskapsnivå är 47 procent negativa (se grafik).

Detta kan sättas i relation till föräldrarnas inställning till samma fråga. I en studie genom­förd inom ramen för projektet »Den svenska skolans nya geografi« (2013) var 64 procent av de tillfrågade föräldrarna positiva till skolvals­reformen, medan 12 procent var negativa.

En av forskarna i detta projekt var Bo Malmberg, professor i kulturgeografi. Han tycker att Lärarnas tidnings resultat är »mycket intressant«.

— Detta är ett väldigt tydligt utslag. Och det visar att det finns ett glapp mellan lärarnas och föräldrarnas inställning till det fria skolvalet.

Vad beror det på, tror du?

— En viktig del av tanken med det fria skolvalet var att framgångsrika lärare skulle premieras genom en positiv spiral.

— Skickliga lärare skulle leda till många elever, vilket skulle ge högre löner. Men vår forskning visar att skolvalet inte fungerar så, vilket lärarna har märkt tydligare än andra.

Bo Malmberg hävdar att elever och föräldrar inte väljer skola utifrån kvalitet utan demo­grafi, det vill säga att ekonomiskt och kulturellt starka föräldrar använder skolvalet för att undvika mind­re privilegierade grupper i samma område.

— Därför spelar det ingen roll vad lärarna gör. De kan vara hur duktiga som helst, arbetar de i skolor med exempelvis hög andel invandrare väljs de ändå att bort. Och det är jobbigt att bli bortvald.

Claes Nyberg, vd på Fri­skolornas riksförbund, hävdar att de lärare som har erfarenhet av friskolor är mer positiva till dem än andra lärare.

—Det kan bero på att de flesta lärares åsikter påverkas mer av mediebilden än av egen erfarenhet, säger han.

— Det fria skolvalet behöver bli tillgängligt för fler och när fler gör aktiva val minskar de socioekonomiska effekterna.

Claes Nyberg betonar också att eftersom skolan är till för eleverna är det mer intressant vad de och föräldrarna anser än vad lärarna tycker om det fria skolvalet.

Bo Malmberg anser tvärtom att resultatet av undersökningen bör få effekt på den politiska diskussionen om det fria skolvalet.

— Det här är en tydlig signal. Och om vi utgår ifrån diskussionen om lärarnas viktiga betydelse i skolan så bör vi lyssna på dem även när det gäller denna fråga, vilken de har en bättre insikt i än de flesta.

Tomas Tobé, M:

Nej.

— Nya Moderaterna försvarar rätten för Sveriges elever att själva få välja skola. I dag går mer än 200 000 elever i en friskola, men långt fler utnyttjar valet för att välja en kommunal skola. Samtidigt är vi tydliga — vi vill ha mer kunskap i alla skolor för att alla elever ska nå kunskapsmålen.

Tina Acketoft, FP:

Nej.

— Rätten att fritt få välja skola är en viktig och omtyckt reform.

— Att vara hän­visad till en enda skola, ­enbart grundat på var du bor, skapar färre möjligheter till klassresor, integration och en skola som passar just den individ du är.

Ulrika Carlsson, C:

Nej.

— Centerpartiet värnar om människors rätt att bestämma mer själva och vi har en tro på att många både kan och vill fatta beslut om till exempel barnens skola. Det fria skolvalet har gett elever och deras föräldrar möjlighet att välja en skola som passar deras önskemål och behov.

Yvonne Andersson, KD:

Nej.

— Alla system ­behöver granskas och ses över när de tillämpas. Vi har i dag inga förändringar som vi vill göra. Det är viktigt att öka insynen och medverka till långsiktigt hållbara system.

— Framför allt vill vi att föräldrar och barn ska kunna välja skola så långt som möjligt, det vill säga ha valfrihet.

Ibrahim Baylan, S:

Nej.

— Föräldrars och elevers rätt att välja skola har ett stort värde och ska därför vara kvar. Samtidigt har det fria skolvalet segregations­effekter som inverkar negativt. Vi vill minimera dessa negativa effekter genom att resursfördelningen till ­skolor sker utifrån elevernas behov och att vi i statens budget öron­märker resurser till de skolor som i dag har låga resultat.

Rossana Dinamarca, V:

Ja.

— Alla elever ska kunna lita på att de går i en bra skola. Men det fria skol­valet segregerar, vilket orsakar brist på likvärdighet och försämrade kunskaper och resultat.

— Det fria skolvalet bör därför ersättas med närhetsprincipen som huvudprincip för vilken skola en elev ska gå i.

Gustav Fridolin, MP:

Kanske.

— Vi vill ha en skolkommission som ska ha mandat att titta på alla svåra frågor, också skolvalet och elevpengen. Till dess vill vi begränsa möjligheterna att välja om mitt i terminer.

— Vi vill också bygga upp profil­utbildningar på skolor som drabbas av att många elever från upptagnings­området väljer bort dem.

Carina Herrstedt, SD:

Kanske.

— Vi håller på att se över frågan, som inte är okomplicerad.

— Vi vill i första hand se över reglerna för friskoleetablering, för att sedan utvärdera om det finns ett behov av att se över reglerna för det fria skolvalet.

— Lärarna måste definiera vilka grundläggande arbetsuppgifter och värderingar som tillhör lärarprofessionen. Det är nödvändigt om de vill upprätthålla yrkets status, säger han.

I sin forskning har han intresserat sig för hur skolor och lärare påverkas av marknadens växande inflytande. I intervjuer med gymnasie­lärare framkommer att många lärare upplever att stressen och arbets­belastningen har ökat på grund av allt arbete med marknadsföring.

Arbetet att marknadsföra och profilera skolan ligger ofta på arbetslagen.

— Det kan leda till att arbetslagens arbete med att utveckla undervisningen naggas i kanten. En del av läraryrkets kärna riskerar då att gå förlorad, befarar Ulf Lundström.

I intervjuerna framkommer att en del lärare ser det som positivt och stimulerande att marknadsföra den egna verksamheten och att känna press från marknaden. Andra lärare gör det mer motvilligt och anser att det skadar läraryrket och skolan.

Ulf Lundström ser en fara i att olika värderingar inom ett yrke växer fram utan djupgående diskussioner inom professionen. Det handlar om grundläggande värderingar om hur skolan ska utformas och vad den är till för, menar han.

— En yrkesprofession känne­tecknas av gemensamma värderingar om vad som är viktigt. Pressen att delta i olika marknadsaktiviteter inskränker också lärarnas handlingsfrihet och riskerar att försvaga läraryrkets autonomi ytterligare.

Om ”kunden” alltid har rätt, och om aktieägare och andra marknadsaktörer får inflytande så minskar lärarnas möjligheter att göra professionella avgöranden, enligt Ulf Lundström. Samtidigt kan marknadstrycket ha vissa positiva effekter.

— Ja, man tvingas ompröva invanda arbetssätt och det kan bidra till att få syn på sina egna styrkor och svagheter. Men jag tror att det negativa med ökad stress och arbetsbelastning överväger.

Ulf Lundström deltog i forskningsprojektet »Gymnasiet som marknad« och leder nu ett uppföljande projekt finansierat av Vetenskapsrådet som beräknas pågå till 2015.

— Jag sticker inte under stol med att arbetsbelastningen ökar. Tiden måste ju tas ­någonstans ifrån. Det går ut över utvecklingen av under­visningen och att hitta nya arbetsmaterial, säger han.

Han tackade ja när han blev tillfrågad av sin rektor om att vara med i skolans marknads­föringsgrupp. Det blir en hel del jobb med att planera skolans deltagande på gymnasiemässan, öppet hus och träffar med studie- och yrkesvägledare med mera.

— Det är roligt att få höra att man gör ett gott arbete för sin egen skola. Men känslan finns också att man som lärare är tvingad att delta i marknadsföringen av skolan. Våra jobb försvinner om vi inte lyckas få elever till skolan, säger han.

Det som Magnus Samuelsson är mest kritisk till är innehållet i gymnasieskolornas marknadsföring, särskilt på mässorna. Eleverna får veta vilka skolor som erbjuder fria datorer eller träningskort, men att försöka hitta uppgifter om hur det har gått för eleverna på de nationella proven är hopplöst.

— Allt handlar om att ha en fin monter med fina texter. Vi konkurrerar med yta och inte med kvalitet i undervisningen. Det är rätt läskigt, tycker han.

Samtidigt har Magnus Samuelsson av egen fri vilja gått med i marknadsförings­gruppen, och han tycker att arbetet med den ger honom en hel del positivt.

— Det är roligt att göra ­något annat än det man är van vid. Det är lärorikt att se hur eleverna agerar på mässor och öppet hus och det kan man dra nytta av i undervisningen, säger han. 

Nästan alla (90 procent) ­anser att deras arbets­belast­ning har ökat de senaste åren. En fjärdedel av de svarande uppger marknadsföring som en bidragande orsak till den ökade arbetsbördan.

Om en lärare får i uppgift att marknadsföra den egna skolan ska det arbetet rymmas inom den reglerade arbets­tiden, betonar ­Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

— Och då måste någon annan arbetsuppgift av motsvarande omfattning tas bort, säger han.

Att döma av Lärarförbundets undersökning är det lite si och så med den saken. ­Mathias Åström ser inte detta som ­något specifikt problem för just arbetsuppgiften marknads­föring.

— Det är ingen överdrift att påstå att de flesta lärare upp­lever att arbetsbelastningen har ökat de senaste åren därför att det har tillkommit fler och fler arbetsuppgifter. Marknadsföring är ett exempel på detta, säger han.

Det är också okänt hur mycket pengar skolorna lägger ner på marknadsföring, men det går att ge några exempel:

• År 2013 betalade hela ut­bildningssektorn 239 miljoner kronor för reklam i de medier som företaget TNS-SIFO mäter.
• Minst åtta gymnasieskolor i Gävleborgs län lade mellan 100 000 och 400 000 kronor vardera i marknadsföring 2013. För sju av dem innebär det en kraftig ökning jämfört med år 2007, enligt en granskning i tidningen Hela Hälsingland.
• Stockholms stads utbildningsförvaltning avsätter årligen cirka 15 miljoner kronor till marknadsföring och reklam.

Frågan är var gränsen går för hur mycket och vilken typ av marknadsföring som kan tillåtas ingå i en lärartjänst. ­Enligt Mathias Åström finns inget entydigt svar och han känner inte till något rättsfall där detta ställts på sin spets.

— Man måste alltid fråga sig vilka arbetsuppgifter som det är rimligt och rationellt att kvalificerade lärare utför. Marknadsföring som utgår från lärares övriga arbetsuppgifter kan mycket väl vara rimlig så länge den ryms inom arbetstiden.

10 argument för fria skolvalet:

• Konkurrens är bra och nyttigt för skolans organisation.

• Bra att man kan välja skola med tanke på elevernas olika lärstilar.

• Det fria skolvalet är positivt, det är bostadssegregationen som är det stora problemet.

• Klimatet på skolan blir bättre med fler positiva elever som fått möjlighet att välja.

• Skolorna anstränger sig lite extra för att locka elever.

• Finns inget som säger att den kommunala skolan skulle vara bättre för alla.

• Skolor med olika pedagogiska inriktningar som Waldorf och Montessori ger mångfald och inspiration till den pedagogiska utvecklingen.

• Jag tror att det är bra med föräldrar och barn som är positiva till det skolval de gjort. Det ger engagerade föräldrar och barn.

• Bra att kunna byta skolmiljö för barn som inte riktigt fått till det på sin förra skola.

• Det fria skolvalet bör vara en ­självklarhet i ett demokratiskt ­samhälle. †

10 argument mot fria skolvalet:

• Den naturliga blandningen av barn med olika bakgrund minskar. ­Skolan blir ojämlik – kunskapsmässigt, ­socialt och kulturellt.

• Svårt för unga att göra medvetna val och se skolans riktiga kvaliteter. Elever och föräldrar har varken kunskap eller insyn nog.

• Det blir en snedbelastning på skolorna i en kommun. Skapar en otrygg arbetsmiljö för lärarna i skolorna som utarmas.

• Risken är att skolorna gör sig populära genom att sätta höga betyg. Då påverkas likvärdigheten.

• Ökade klyftor: välutbildade föräldrar gör mer medvetna val

• Pengar går till reklam i stället för undervisning.

• Rörigt med många skolbyten mitt i läsåret.

• Viktigt känna samhörighet där man bor.

• Rektorer vågar inte ställa krav på föräldrarna. För då kanske eleven byter skola.

• Ett skapat behov, gynnar bara dem som redan har det bra. †

– Det är svårt att skapa en likvärdig skola när skolorna kan »välja« elever. Elever i behov av särskilt stöd blir då det fria skolvalets förlorare. Fristående verksamheter behöver skapa bra lärmiljöer för elever i behov av särskilt stöd.

– Det fria skolvalet gör också att segregeringen ökar då utbildningsstarka föräldrar gör mer aktiva och medvetna val.

– Det är en nödvändig utveckling. Vi kan inte sitta fast i ett systemtänkande som var giltigt för mer än 30 år sedan.

– Att kommunen ska vara garant för utvecklingen är förlegat. Än i dag finns det kommunala huvudmän som inte ens uppfyller styrdokumenten från 1994.

Charlotte Malmgren, fritidspedagog på Klostergårdskolan, Lund.

– Jag är väldigt kluven. Naturligtvis vill jag kunna välja skola för mina barn – som förälder. Och konkurrens är nyttigt för skolan som organisation.

– Hade alla valt och gjort insatta och medvetna val hade huvudmannen på de skolor som anses mindre bra varit tvungna att agera, men så är det ju inte tyvärr.

Kiki Jerneheim, rektor på Internationella Kunskapsgymnasiet, Stockholm.

– Det är helt nödvändigt för att elever som bor i socio­ekonomiskt utsatta områden ska ha en möjlighet att ta sig därifrån. För dem är det en möjlig ingång till en annan värld.

– Dåliga aktörer väljs bort och försvinner, vilket sätter fart på alla, även kommunala skolor. Jag anser inte att det ökar segregationen, snarare tvärtom. Nu har alla möjlighet att söka sig till bra skolor.

Henric Lundberg, rektor på Odenskolan i Örebro.

Svenska elevers resultat är mycket goda i ett internationellt perspektiv, särskilt i läsförståelse och naturkunskap. Sverige kommer till exempel på tredje plats när det gäller 9- och 14-åringars läsförståelse i en studie från det internationella utvärderingsinsti­tutet IEA med 31 deltagande länder.

2014. Barn och föräldrar har rätt att välja vilken skola de vill — och gå där i mån av plats (och på gymnasiet om betygen räcker). Det saknas statistik för hur många som går i en annan kommunal skola än den de tillhör enligt skolupptagningsområdet, men 13 procent av grundskoleeleverna och 26 procent av gymnasieeleverna går i friskolor. Majoriteten av friskolorna är vinstsyftande aktiebolag. Många ingår i en större skol­koncern och ­koncernerna ägs ofta av ett riskkapitalbolag.

Svenska niondeklassare ligger långt under snittet för jämförbara industriländer i läsförståelse, matematik och naturkunskap. Av de 33 OECD-länder som deltar i Pisa 2012 har Sverige den allra sämsta resultatutvecklingen sedan den första mätningen 2000.

Vid ett seminarium på Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) dagen efter släppet av Pisa-studien diskuteras möjliga förklaringar till det svenska raset. Lärarnas undervisning, elevernas attityder, valfrihetsreformerna och kommunaliseringen är några försök till svar.

På en publikfråga om vad som egentligen skiljer Sverige från Norge och Danmark, som nu har signifikant bättre resultat i alla de tre uppmätta områdena, svarar Skolverkets generaldirektör Anna Ekström:

— Sverige har fritt skolval och en annorlunda skolmarknad.

Någon dag senare ligger ett »förtydligande« av Skolverkets ståndpunkt på verkets webbplats: »Det är fortfarande en öppen fråga om det fria skolvalet har påverkat den stora nedgången i den generella kunskaps­nivån i Pisa 2012.«

— Utifrån den forskning som gjorts och våra egna analyser är vi rätt övertygade om att vi har ökade resultatskillnader mellan skolor och ett likvärdighetsproblem som är orsakat av det fria skolvalet. Däremot är vi försiktiga med att säga att det bidrar till det genomsnittliga nivåfallet. Här behövs mer forskning, säger Sverker Härd, chef för en­heten för resultatutvärdering på Skolverket.

I forskningsantologin»Skolan och ojämlikhetens urbana geografi« (Daidalos 2013) beskriver sociologen Jenny Kallstenius flödena till och från tre kommunala grundskolor i Stockholms innerstad. Skolorna tog i början av 2000-talet emot ett stort antal elever från utsatta förorter.

— Föräldrarna hade ofta hög utbildning från sina ursprungsländer. De ville att deras barn skulle gå i vad de kallade en »svensk skola«. Men de hade ingen möjlighet att flytta till ett mer svenskt område. För dem blev skolvalet en väg att förbättra förutsättningarna till integration för sina barn, säger Jenny ­Kallstenius.

Skolvalet kan alltså minska boende­segregationens negativa konsekvenser på individnivå, men om man ser på det över­gripande mönstret har sorteringen förstärkts.

Flera av innerstadsföräldrarna i Jenny Kallstenius studie började ta sina barn ur skolan när inflödet ökade av elever med annan bakgrund. De valde någon annan kommunal eller fristående skola med högre status och motiverade beslutet med att de var oroliga för att deras barn skulle få en försämrad utbildning annars. En del av syftet med förortsbarnens skolbyte blev därmed förfelat.

Men de största förlorarna var de som inte valde alls och blev kvar på förortsskolorna som de studiemotiverade kamraterna ratade.

Det är denna grupp — lågpresterarna, de omotiverade och de som inte får så mycket stöd hemma — som tappat mest i kunskaper i Pisa-mätningarna. De högpresterande har tappat i matematik men ligger kvar på nästan samma nivå som tidigare i läsförståelse och naturkunskap. Sammantaget blir det en ­kraftig försämring för Sveriges del.

Det låter onekligen troligt att här finns ett samband med det fria skolvalet. Låt oss titta närmare på utvecklingen och vad den forskning som gjorts hittills säger.

Under 1980-talet började den offentliga sektorns dominans ifrågasättas och privata alternativ efterfrågas. Det vinstdrivande förskoleaktiebolaget Pysslingen startades 1984 och fick den dåvarande socialdemokratiska regeringen att införa en stopplag som förbjöd statsbidrag till »daghem och fritidshem som drivs i uppenbart vinstsyfte«.

Efter regeringsskiftet 1991 revs Lex Pysslingen upp och året därpå infördes friskolereformen och det fria skolvalet. Argumenten för och emot känns igen från i dag:

Från den borgerliga sidan och Miljöpartiet talades det om föräldrars rätt att välja sina barns utbildning. Konkurrensen mellan skolor skulle ge pedagogisk mångfald, höja kvaliteten i skolväsendet och leda till bättre resursanvändning.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hävdade att klyftorna skulle öka.

I rapporten »Välfärdstjänster i privat regi« (SNS Förlag) beskriver en grupp nationalekonomer och statsvetare framväxten och drivkrafterna bakom valfrihetsreformerna. Ett genomgående mönster är att borgerliga regeringar har drivit på privatiseringarna och sedan har S låtit reformerna vara kvar när de har tagit över makten, med vissa modifieringar.

Det tog tio år innan friskoleexpansionen tog riktig fart. Efter millennieskiftet blev aktiebolagen fler och de stora vinstsyftande koncernerna började etablera sig.

— När Socialdemokraterna visat att de ­accepterade reformerna kändes det sannolikt politiskt säkert för företagen och då blev det också attraktivt att satsa stort, säger Henrik Jordahl, docent i nationalekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning och redaktör för SNS-srapporten.

Att valfrihetsreformerna skulle vara en orsak till Sveriges ras i Pisa är långsökt, enligt Henrik Jordahl.

— Det finns inte stöd för det. Om något ser man en liten positiv vinst på elevernas resultat, säger han.

Han refererar till två ganska nya studier:

Nationalekonomerna Mikael Lindahl och Anders Böhlmark drar i »Independent schools and long-run educational outcomes« (reviderad rapport 2013) slutsatsen att fri­skolorna och den ökade skolkonkurrensen har förbättrat elevernas resultat.

De har bland annat tittat på tre omgångar av Timss och funnit att svenska åttondeklassares resultat försämrades mindre under perioden 1995—2007 i områden med många friskolor.

Den andra studien är också från förra året och heter »Effekter av 1992 års skolvalsreform«. Nationalekonomerna Verena Wondratschek, Markus Frölich och Karin ­Edmark tittar där på elever som har olika många skolor i närheten av hemmet att välja bland. Dessa elevers resultat jämförs med varandra och med resultatet för elever som gick i skolan före reformen.

Om skolvalet påverkar borde skillnaden mellan elever som har många skolor att välja mellan och elever som bara har en eller få, vara större efter reformen än före, är tanken.

Men studien visar inga dramatiska ­effekter. När det gäller grundskolebetygen ser forskarna vissa tecken på positiv på­verkan, men den är både liten och osäker.

Den nationalekonomiska ståndpunkten skulle kunna sammanfattas så här: Att kunskapsnivån sänkts, som de internationella undersökningarna visar, beror på andra saker än valfrihetsreformerna. Har dessa påverkat handlar det bara om de ökade skillnaderna mellan skolor.

Andra forskare, företrädesvis pedagoger och sociologer, håller inte med. Enligt dem finns det mycket som pekar på att det fria skolvalet och de klyftor det lett till är en viktig faktor bakom de sjunkande kunskaperna.

— Nästan alla länder i världen som har lyckats förbättra sina Pisa-resultat har gjort det genom att höja resultaten för de låg­presterande eleverna. Dessa länder, till exempel Polen och Tyskland, har också ökat likvärdigheten i sina skolsystem, säger ­Magnus Oskarsson, lektor vid Mittuniversitetet och projektledare för Pisa i Sverige.

I Pisa kan man se korrelationer — att saker samvarierar — men inte kausalitet — att det ena är orsak till det andra.

— Men när vi jämför vår utveckling med den i andra länder blir det en väldigt stark hypotes att det svenska tappet hänger ihop med skolvalet och den snabba marknads­anpassningen av skolan — även om vi inte kan presentera kausala pilar, säger Magnus Oskarsson.

Enligt honom lägger många andra länder mycket större fokus på undervisningens kärna, det som händer i mötet lärare—elev.

— Det har vi tappat i Sverige. Här priori­terar skolor saker som inte nödvändigtvis har med undervisningens kvalitet att göra — sitt rykte, flashiga hemsidor och datorer till alla elever, säger han.

Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, har sammanställt resultat från Pisa och Timss från 1995 och framåt. Enligt honom finns det skäl att tro att skolvalet har en viss negativ inverkan på ­Sveriges genomsnitt.

Många forskningsstudier har visat att det inte är bra för en svag elev att gå i en ­homogen grupp med andra som är lika svaga. ­Mekanismerna är flera:

— Du får inte så mycket stimulans av kamraterna. Det finns en tendens att lärare har låga förväntningar på sådana grupper. Och det är inte alltid de bästa lärarna som undervisar där, säger Jan-Eric Gustafsson.

Just detta verkar ha inträffat i Sverige. Vid en öppen utfrågning om Pisa i riksdagens utbildningsutskott den 18 februari sa Andreas Schleicher, ansvarig för Pisa på OECD, att det går att höja resultaten även i skolsystem som har mycket valfrihet. Men det förut­sätter att rätt lärare jobbar i de utsatta skolorna, att dessa skolor får mest resurser och att förväntningarna på eleverna är lika höga där som i andra skolor.

— Ni lyckas inte mobilisera de största ­lärartalangerna dit där de behövs mest utan de jobbar i de lättaste skolorna, sa han.

Man skulle kunna tro att de låga resultaten till följd av negativa kamrateffekter i de svaga grupperna uppvägs av höjda resultat där de duktiga eleverna och lärarna är många. Men så är det inte, enligt Jan-Eric Gustafsson. Förklaringen är sannolikt den så kallade »big fish—little pond«-effekten.

— Dessa elever kommer i allmänhet från en situation där de varit bäst i klassen. När du hamnar i en grupp där andra är lika bra eller bättre är det lätt att tappa självförtroende och motivation, säger han.

Samtidigt som forskare, politiker och andra träter om vad som orsakar vad, pågår en högst verklig kamp i många kommuner för att motverka de sorterande följderna av valfriheten.

I Nyköping finns fyra kommunala och fem fristående skolor med högstadium. Från hösten slås de kommunala ihop till en ny för 1 200 elever i centrala staden.

Att öka integrationen är en viktig drivkraft bakom sammanslagningen. På en av skolorna har i dag närmare 80 procent av eleverna ­utländsk bakgrund, på en annan 1 procent, berättar Henrik Eriksson, en av den nya ­skolans två rektorer.

— Vi splittrar inte befintliga klasser utan smyger i gång med årskurs 7. Där ska vi ­blanda, säger han.

Socioekonomisk, kulturell och svensk/utländsk bakgrund, bostadsområde, prestation och Salsavärden kan vara parametrar när klasserna sätts ihop. Henrik Eriksson ute­sluter ingenting.

— De grupper som utvecklas bäst är oftast de heterogena. Den bakomliggande tanken är att få en mångfald och dynamik i klassrummen, att elever med olika förutsättningar på olika områden ska dra varandra, säger han.

Även i Gävle blir det ett nytt centralt ­beläget kommunalt högstadium hösten 2015, som ersättning för fyra enheter i periferin. Skälen är desamma som i Nyköping — att öka integrationen, likvärdigheten och målupp­fyllelsen.

Har valfriheten bidragit till Sveriges dåliga resultatutveckling? Frågan är ideologiskt laddad och enligt Skolverket är det inte säkert att den någonsin kommer att få ett entydigt svar. Det beror på att det är svårt att avgränsa effekterna av en specifik reform när flera reformer och samhällsförändringar skett ­ungefär samtidigt.

Men de flesta, åtminstone bland forskarna, verkar eniga med Skolverket om att det fria skolvalet i vart fall har ökat resultat­skillnaderna mellan skolor.

Skollagen slår fast att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och att den ska vara likvärdig. Med likvärdig menas att kvaliteten i utbildningen inte ska påverkas av din bakgrund, var du bor eller vilken skola du går i.

Så är det i allt mindre grad i Sverige i dag.

Hur gör ni det?

— Med en gemensam katalog och en gemensam portal på nätet kan alla skolor – kommunala och fristående – få ut information på likartade villkor. Bakgrunden är att vi har ett samverkansavtal om att eleverna kan söka fritt inom alla kommuner i området.

Vad vinner ni på att informera gemensamt?

— Vi kan tillsammans se till att uppfylla lagens krav på att informationen ska vara saklig. Vi har också en gemensam chatt där studie- och yrkesvägledare från alla kommuner turas om att vara med.

Har kommunerna och skolorna ingen egen marknadsföring nu?

— Kommunerna har kommit överens om att inte trycka egna kataloger, men i övrigt är varje kommun och friskola fria att sköta sin egen marknadsföring.

Så det har inte lett till någon minskning av all information?

— Min uppfattning är att skolorna håller igen lite nu. Eleverna vet att de kan få all information som är så korrekt som möjligt på ett och samma ställe.

Bidrar ni till att höja kvaliteten i skolornas egen information?

— Vi vill vara ett gott exempel och det kan höja lägstanivån. Men många gymnasieskolor kämpar för livet nu och då kan det bli mer tryck i marknadsföringen.

I min vänkrets skapar samtalen om det fria skolvalet upprörda känslor.

— Jag sticker inte under stol med att arbetsbelastningen ökar. Tiden måste ju tas ­någonstans ifrån. Det går ut över utvecklingen av under­visningen och att hitta nya arbetsmaterial, säger han.

Han tackade ja när han blev tillfrågad av sin rektor om att vara med i skolans marknads­föringsgrupp. Det blir en hel del jobb med att planera skolans deltagande på gymnasiemässan, öppet hus och träffar med studie- och yrkesvägledare med mera.

— Det är roligt att få höra att man gör ett gott arbete för sin egen skola. Men känslan finns också att man som lärare är tvingad att delta i marknadsföringen av skolan. Våra jobb försvinner om vi inte lyckas få elever till skolan, säger han.

Det som Magnus Samuelsson är mest kritisk till är innehållet i gymnasieskolornas marknadsföring, särskilt på mässorna. Eleverna får veta vilka skolor som erbjuder fria datorer eller träningskort, men att försöka hitta uppgifter om hur det har gått för eleverna på de nationella proven är hopplöst.

— Allt handlar om att ha en fin monter med fina texter. Vi konkurrerar med yta och inte med kvalitet i undervisningen. Det är rätt läskigt, tycker han.

Samtidigt har Magnus Samuelsson av egen fri vilja gått med i marknadsförings­gruppen, och han tycker att arbetet med den ger honom en hel del positivt.

— Det är roligt att göra ­något annat än det man är van vid. Det är lärorikt att se hur eleverna agerar på mässor och öppet hus och det kan man dra nytta av i undervisningen, säger han. 

Nästan alla (90 procent) ­anser att deras arbets­belast­ning har ökat de senaste åren. En fjärdedel av de svarande uppger marknadsföring som en bidragande orsak till den ökade arbetsbördan.

Om en lärare får i uppgift att marknadsföra den egna skolan ska det arbetet rymmas inom den reglerade arbets­tiden, betonar ­Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström.

— Och då måste någon annan arbetsuppgift av motsvarande omfattning tas bort, säger han.

Att döma av Lärarförbundets undersökning är det lite si och så med den saken. ­Mathias Åström ser inte detta som ­något specifikt problem för just arbetsuppgiften marknads­föring.

— Det är ingen överdrift att påstå att de flesta lärare upp­lever att arbetsbelastningen har ökat de senaste åren därför att det har tillkommit fler och fler arbetsuppgifter. Marknadsföring är ett exempel på detta, säger han.

Det är också okänt hur mycket pengar skolorna lägger ner på marknadsföring, men det går att ge några exempel:

• År 2013 betalade hela ut­bildningssektorn 239 miljoner kronor för reklam i de medier som företaget TNS-SIFO mäter.
• Minst åtta gymnasieskolor i Gävleborgs län lade mellan 100 000 och 400 000 kronor vardera i marknadsföring 2013. För sju av dem innebär det en kraftig ökning jämfört med år 2007, enligt en granskning i tidningen Hela Hälsingland.
• Stockholms stads utbildningsförvaltning avsätter årligen cirka 15 miljoner kronor till marknadsföring och reklam.

Frågan är var gränsen går för hur mycket och vilken typ av marknadsföring som kan tillåtas ingå i en lärartjänst. ­Enligt Mathias Åström finns inget entydigt svar och han känner inte till något rättsfall där detta ställts på sin spets.

— Man måste alltid fråga sig vilka arbetsuppgifter som det är rimligt och rationellt att kvalificerade lärare utför. Marknadsföring som utgår från lärares övriga arbetsuppgifter kan mycket väl vara rimlig så länge den ryms inom arbetstiden.

10 argument för fria skolvalet:

• Konkurrens är bra och nyttigt för skolans organisation.

• Bra att man kan välja skola med tanke på elevernas olika lärstilar.

• Det fria skolvalet är positivt, det är bostadssegregationen som är det stora problemet.

• Klimatet på skolan blir bättre med fler positiva elever som fått möjlighet att välja.

• Skolorna anstränger sig lite extra för att locka elever.

• Finns inget som säger att den kommunala skolan skulle vara bättre för alla.

• Skolor med olika pedagogiska inriktningar som Waldorf och Montessori ger mångfald och inspiration till den pedagogiska utvecklingen.

• Jag tror att det är bra med föräldrar och barn som är positiva till det skolval de gjort. Det ger engagerade föräldrar och barn.

• Bra att kunna byta skolmiljö för barn som inte riktigt fått till det på sin förra skola.

• Det fria skolvalet bör vara en ­självklarhet i ett demokratiskt ­samhälle. †

10 argument mot fria skolvalet:

• Den naturliga blandningen av barn med olika bakgrund minskar. ­Skolan blir ojämlik – kunskapsmässigt, ­socialt och kulturellt.

• Svårt för unga att göra medvetna val och se skolans riktiga kvaliteter. Elever och föräldrar har varken kunskap eller insyn nog.

• Det blir en snedbelastning på skolorna i en kommun. Skapar en otrygg arbetsmiljö för lärarna i skolorna som utarmas.

• Risken är att skolorna gör sig populära genom att sätta höga betyg. Då påverkas likvärdigheten.

• Ökade klyftor: välutbildade föräldrar gör mer medvetna val

• Pengar går till reklam i stället för undervisning.

• Rörigt med många skolbyten mitt i läsåret.

• Viktigt känna samhörighet där man bor.

• Rektorer vågar inte ställa krav på föräldrarna. För då kanske eleven byter skola.

• Ett skapat behov, gynnar bara dem som redan har det bra. †