Den indiska lärarfederationen för grundskollärare har genomfört en omfattande protestmarsch för bättre villkor och högre kvalitet i det indiska utbildningssystemet.

Med sina 2,5 miljoner medlemmar är organisationen All India Primary Teachers Federation (AIPTF) en tung opinionsbildare i vad som ibland kallas världens största demokrati. De senaste veckorna har den genomfört en protestmarsch genom 23 av landets 28 delstater. På vägen har lärarna hunnit med 93 presskonferenser och inte mindre än 1.874 fackliga möten, på såväl lokal som regional och nationell nivå.

Marschen är ett led i ett fackligt upprop bland indiska lärare om behovet av högre kvalitet och likvärdighet i utbildningssystemet, med gemensam läroplan för alla, hejdad privatisering och bättre villkor för lärarna. AIPTF kräver att delstatsregeringarna följer den lag om utbildning för alla som Indien antog 2009.

– Frågorna hänger ihop. Att politikerna lägger ut skolan på entreprenad handlar om synen på lärarprofessionen. Allt fler kvalificerade lärare byts i de privata eller halvprivata skolorna ut mot kontraktsanställd personal med låg lön och osäkra villkor, säger Henrik Herber, internationell sekreterare på Lärarförbundet och nyligen hemkommen från Delhi.

En av anledningarna till att många indiska föräldrar flyttar sina barn till privata skolor är att undervisningen i de statliga skolorna ofta inte kan säkras på grund av lärarbrist.

– Statligt anställda lärare i Indien kan beordras att göra ”non-professional work” utanför skolan, som folkräkning, valövervakning eller annat administrativt arbete utan att ersättas av vikarier, säger Henrik Herber.

Regeringens utspel om ett lågstadielyft och möjligheter till minskade klasser tas emot med försiktig glädje bland lärare. Men behoven för de yngre skolbarnen är stora och de gäller inte bara i klassrummen, påpekar de.

Ulvsundaskolanär en liten ”lågstadieskola” med 100 elever i Stockholm. Där har man cirka 25 elever i varje klassrum på en lärare och en fritidspedagog, vilket är ett ganska vanligt elevantal i många svenska grundskolor.

– Men man är ändå ganska ensam som lärare med 25 elever i klassrummet, säger Clara Osslind.

Clara är klasslärare i år 1 Räven på Ulvsundaskolan. Hon läste om regeringens utspel om ett lågstadielyft i Dagens Nyheter innan hon gick till jobbet. Hon reflekterar över förslaget utifrån sin egen skolvardag.

För det är ändå hon som har ansvaret för lektionerna, att göra bedömningar av elevernas kunskaper, sköta utvecklingssamtalen och kontakten med föräldrar.

– Man märker ifall några är sjuka i klassen, då blir läget mer hanterbart. Vid 20 elever har man bättre möjligheter att se alla elever och deras enskilda behov, säger Clara Osslind.

Hon tycker därför att det är viktigt att klasserna blir mindre. Samtidigt ser hon att det skulle behövas mer specialpedagoger och speciallärare som både handleder lärarna och stöttar barn med svårigheter.

– Hos oss har vi en halvtidsarbetande specialpedagog på 100 barn. Vi skulle både behöva mindre klasser och mer specialkompetens, konstaterar Clara Osslind.

Hon ser också hur fritidspersonalen har en extremt tuff arbetssituation. De är med barnen hela dagarna och slits än hit än dit.

– Jag har hört att en del känner sig som marionetter i ett system där det bara är vi lärare som har behov och att de blir behandlade lite som trälar, berättar Clara Osslind.

Hon kan förstå den frustration det skapar för personalen som vill göra en bra verksamhet på fritidhemmen. Och hon ser hur viktigt fritidstiden är för barnen.

– Där lär de sig massor som vi på skoltid inte hinner eftersom vi har ett sådant fokus på kunskap, säger hon.

Solweig Löwenborg arbetar både halvtid som biträdande rektor på Ulvsundaskolan och halvtid som pedagog. Hon är också kritisk till att politikernas fokus bara ligger på skoltiden och att man inte alls satsar på fritidshemmen.

– Där händer ingenting! Trots att alla barn finns även där med sina särskilda behov så växer bara barngrupperna. För tjugo år sedan var man sju barn per vuxen nu är man närmare 20. Så visst finns det hål att stoppa pengarna i, säger Solveig Löwenborg. 

När det gäller regeringens förskolelyft anser hon att pengarna skulle göra mest nytta ifall de satsades på speciallärare och specialpedagoger.

– Det skulle förbättra arbetssituationen mer, för såväl lärare som elever i klassrummen, än om man generellt satsade på mindre klasser, tror Solveig Löwenborg.

Hon berättar att i Stockholms stad krävs det ganska omfattande behov för att få tilläggsanslag för en elev som har särskilda behov. Och skolpengen räcker inte till för att ge barnen det extra stödet som behövs i en vanlig klass.

– Självklart ska barn med särskilda behov inkluderas men då krävs det resurser. Man kan inte bara stoppa in en elev med exempelvis Asperger i en klass utan stöd. Det fungerar inte, säger hon.

Landets största friskoleföretag, riskkapitalbolagsägda Academedia, har förbättrat lönsamheten kraftigt. Det framgår av koncernens årsredovisning för 2012– 2013. Till Dagens Industri säger vd:n Marcus Strömberg att Academedia räknar med att växa med 60 procent de närmaste åren, bland annat på förskolesidan i Europa.

Det går bra för friskoleaktiebolagen, trots debatter om vinster, riskkapital och kortsiktigt ägande. De tre största  – Academedia, Internationella engelska skolan och Kunskapsskolan – har alla förbättrat sin lönsamhet enligt de senaste årsredovisningarna, som Dagens Industri har läst.

Academedia ökade omsättningen med nio procent till 5,1 miljarder kronor läsåret 2012–2013 jämfört med året innan. Resultatet efter skatt ökade mer än nio gånger till 143 miljoner.

Marcus Strömberg, Academedias vd, säger till tidningen att han ser möjligheter att driva förskolor i Norden och övriga Europa. Han tror att omsättningen kan ha ökat till 8–9 miljarder inom tre till fyra år.

Internationella engelska skolans resultat efter skatt var 66 miljoner kronor 2012–2103 och Kunskapsskolans 20 miljoner.

Även fem av de övriga sex friskoleanordnare som är med i Dagens Industris genomgång gick med vinst – Jensen Education, Praktiska, Thorengruppen, Stadsmissionen och Lärande i Sverige.

Undantaget är PPS Power Planning System som gick 29 miljoner back efter skatt 2012–2013.

Studenter som väljer läraryrket för att hjälpa andra hoppar av i mindre utsträckning än övriga. Högst motivation och minst avhoppsfrekvens har män som läser till grundskollärare. Det visar en ny studie från Linköpings universitet.

Forskargruppen frågade 333 lärarstudenter om deras motiv och engagemang för studierna under deras första år på utbildningen. Resultatet visade att det finns tre skäl till att bli lärare: Yttre motiv, inre motiv och altruistiska motiv.

Blir du lärare för att du söker anställningstrygghet, långa lov, god arbetsmarknad och flexibla arbetstider handlar det om yttre motiv.

Blir du lärare för att dina ämnen intresserar dig och att du älskar att undervisa är det inre motiv.

Drivs du istället av en moralisk övertygelse, en önskan att göra en samhällsinsats och hjälpa andra så gör du det av altruistiska motiv.

– Vår undersökning visar att de altruistiska och inre motiven är starkast för lärarstudenterna, säger Tomas Jungert, forskare i social psykologi vid Linköpings universitet.

Forskarna kunde också se att motivet en lärarstudent har till att bli lärare avgör risken för avhopp.  

– Lärarstudenter med ett starkt altruistisk motiv har ett högt engagemang och är de som sannolikt avslutar sin utbildning, säger Tomas Jungert.

Kvinnliga studenter har överlag starkare studiemotivation än manliga, men den grupp med de starkaste altruistiska motiven och högst studiemotivation visade sig vara män som läser till grundskollärare.

Hallå där, Samuel Bengmark, programansvarig på Chalmersutbildningen Lärande och ledarskap, som tillsammans med Volvo Personvagnar, Göteborgs Tekniska College och Västsvenska Handelskammaren instiftat en tjänst som 50 procent gymnasielärare på Göteborgs Tekniska College, 50 procent ingenjör på Volvo Personvagnar.

Varför engagerar ni som högskola er i att ta fram en tjänst?

– Vi ger en unik utbildning som gör att man får två kompetenser. Med den här tjänsten kan de utexaminerade studenterna praktisera båda yrkena en tid, för att sedan välja inriktning. Väljer de sedan att arbeta inom näringslivet har de ändå praktisk erfarenhet av läraryrket och får lättare att återvända till det.

Första kullen gick ut förra våren. Arbetar någon av dem som lärare idag?

– Nej, det var fem studenter som gick ut då, och alla valde näringslivet. En av dem försökte jobba inom skolan, men kunde inte bli erbjuden en heltidstjänst. Det är synd, för det här är kompetenta personer och det gäller för skolan att snappa upp dem.

Vad tillför de två kompetenserna varandra?

– Under VFU:n får studenterna titta på lärandet på företag, och rapporterar därifrån bland annat om projektledningssystem för att föra kunskap vidare som inte fungerar som de borde. Studenterna fick hålla seminarier på företaget och visa på skillnaden mellan information och kunskap. I näringslivet pratar man mycket om ledarskap och utvecklar det. Det kan de ha god nytta av i skolan.

På vilket sätt kan läraryrket locka dem som annars tänkt bli ingenjörer?

– Som lärare har man möjlighet att själv planera och genomföra det man gör, och får respons på ett härligt och direkt sätt. Det kan locka en del. De kan känna att de kan göra skillnad.

Har ni lyckats? Hur ser söktrycket till utbildningen ut?

– Vi vill ha ett större söktryck. Hittills har det varit ungefär 20 som sökt per tillfälle. Det skulle gärna kunna fördubblas. Men det är än så länge ett modigt val, jämfört med att gå en vanlig ingenjörsutbildning. Jag hoppas att den här nya tjänsten kan visa på att företag tror på idén till den utsträckning att de är med och initierar tjänster. Responsen från näringslivet har varit mycket god. Alla fyra aktörer bakom det här initiativet ser att det behöver kommunikativa ingenjörer. Förhoppningsvis kommer de här studenterna växla mellan de båda yrkena under sin karriär.

Nationella proven och betygen håller inte måttet för att mäta kunskapsutvecklingen över tid bland Sveriges elever. Nu föreslås ett nytt nationell system med stickprovsbaserade kunskapsmätningar av regeringens utredare Per Thullberg.

Utbildningsminister Jan Björklund fick på onsdagen en omfattande lista på åtgärder för att Sverige ska kunna bli bättre på att utvärdera skolreformer och undvika framtida misstag. Man fick även förslag på hur man bättre ska kunna utvärdera svenska elevers kunskaper.

I utredningen döms såväl betyg som nationella prov ut för att mäta kunskapsutvecklingen bland elever över tid. Betygen är för opålitliga på grund av betygsinflation, anser Thullberg. De nationella proven är inte uppbyggda för att mäta alla kunskaper hos eleverna över tid.

– Låt dem istället vara en hjälp för lärarna vid betygsättning och ingenting annat, menar Per Thullberg.

Han betonar att de nya stickprovsbaserade proven ska kunna användas i ämnen som inte täcks av de internationella kunskapsmätningarna som Pirls, Timms och Pisa. De ska göras på ett begränsat antal elever, ett antal tusen, precis som de internationella mätningarna. De ska innehålla frågor som man kan jämföra över tid och utföras på ett representativt urval av elever i ett visst antal skolor.

– Självklart ska man inte införa ännu ett prov i ett redan hårt belastat provsystem utan att först utreda konsekvenserna av detta, säger Per Thullberg.

I utredningen ”Utvärdera för utveckling” konstateras också att det under de senaste 20-25 åren knappt tagits några initiativ från politiskt håll för att utvärdera reformer på skolans område. Detta trots att det under denna tidsperiod har skett omfattande reformer inom svensk skola. Stora reformer har också under denna tidsperiod genomförts utan föregående utredningar eller försöksverksamhet, oavsett politisk majoritet.

Har beslut om skolreformer fattats för snabbt och utan förankring i forskning av politikerna?

– Vi har inte gått igenom reformerna på det sättet. Men vi kan konstatera att utredningarna har varit allt kortare och haft allt snävare uppdrag oavsett politisk ledning och man har knappt haft någon försöksverksamhet utan kört fullskaleexperiment, säger Per Thullberg.

Med dåliga underlag inför stora reformer finns risken att reformer slår fel och inte alls får den effekt som beslutsfattarna tänkt, konstaterar han.

Thullberg hänvisar till Norge som det goda exemplet. Där krävs att varje proposition innehåller ett avsnitt där det finns ett forskningsunderlag i form av exempelvis statliga utredningar eller vetenskaplig forskning innan man fattar beslut om en reform.

Thullberg framhåller också vikten av att man inleder reformer med att göra försöksverksamheter och sedan samlar in statistik på ett systematiskt sätt. På så vis kan man avgöra ifall reformerna fungerar som det var tänkt.

Därför föreslår han att ett råd inrättas i form av en kommitté inom Regeringskansliet. Rådet ska hjälpa regeringen att fatta välgrundade beslut vid reformer, genom utvärdering och genom att sammanfatta resultat och forskning från olika skolaktörer. Man ska också ta fram förslag på vilka reformer som ska utvärderas och förslag på hur den nationella utvärderingen ska kunna utformas mer konkret.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén ställer sig positiv till förslagen.

– Vi behöver långsiktighet och hållbara lösningar. Det är de politiska partiernas största utmaning. Det har rått en reformhysteri och bland svenska lärare finns en enorm reformtrötthet, säger hon till TT.

Regeringen satsar på lärarutbildningen i vårbudgeten. Fram till 2018 ska 9 000 nya utbildningsplatser skapas, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.

Sammanlagt byggs högskolan ut med 10 000 platser, och kring 90 procent går alltså till lärarstudenter.

Utbyggnaden ska dock ske successivt: första året handlar det om 4 500 platser.

Fullt utbyggd 2018 kostar satsningen 1,3 miljarder kronor om året, enligt nyhetsprogrammet.

Enligt utbildningsminister Jan Björklund (FP) så finns det ett behov av en stor ökning av antalet platser på lärarutbildningen.

– Ja, det gör det. Vi har haft en underutbildning av lärare under 25 år i Sverige, som beror på svagt intresse bland unga att bli lärare. Det har inneburit att vi om tio år står inför en stor lärarbrist. Nu har antalet sökande ökat väldigt kraftigt, med 40 procent under de senaste fem åren, säger Björklund.

Finns det inte en risk att kvalitén på lärarutbildningen sjunker ytterligare med en sådan utbyggnad?

– Jag bedömer att de kommer att klara av det. Finns det någon högskola som inte gör det får de nya platserna läggas någon annanstans, säger Björklund som ska träffa högskolerektorerna nästa vecka.

Finns det inte också en risk för att mindre lämpade studenter antas till lärarutbildningen?

– Söktrycket har ökat med 40 procent, medan vi ökar platserna med 20 procent. Så trycket nu är ändå starkare jämfört med tidigare. Och söktrycket är ännu starkare när det gäller utbildning till låg- och mellanstadielärare, säger Björklund.

Vilken typ av utbildning de övriga 1 000 platserna ska gå till vill Björklund inte gå in på.

Antalet högskoleplatser har minskat från 2013 då de, enligt universitetskanslerämbetet var 314 000, till 293 000 förra året.

På frågan om det var fel av regeringen att dra ned platserna, svarar Björklund att en orsak är att det har blivit färre utomeuropeiska studenter sedan de måste betala för utbildning i Sverige.

– Under den djupa finanskrisen byggdes högskoleplatserna ut tillfälligt, men lågkonjunkturen blev längre än förväntat. Med facit i hand hade platserna kunnat lega kvar ett tag till, säger Björklund.

Socialdemokraterna har kritiserat regeringen för att ha dragit ned på högskoleplatser och föreslagit satsningar på en utbyggnad. Björklund påpekar att regeringen och S utgår från samma statistik och att det bland annat är därför de närmar sig varandra i den frågan.

– Så det är inte så konstigt, säger Björklund.

Professor Ulf P Lundgren, tidigare både generaldirektör för Skolverket och rektor på Lärarhögskolan, suckar när regeringens satsning på lärarutbildningen kommer på tal.

– Frågan är om man kommer att få intresserade sökande till platserna. Björklund, och flera politiker före honom, har i detalj talat om vad lärarna ska göra och det har gjort yrket oattraktivt. Det saknas i hög grad respekt för lärarna och det är det stora problemet.

Dessutom frågar han sig hur en ökning av antalet platser går ihop med tidigare förslag om att höja intagningskraven till lärarutbildningarna.

– Man kan inte både höja kraven och antalet platser, det går helt enkelt inte ihop.

– Det krävs en helt annan attityd från politikerna mot skolan. Man kan inte hålla och svartmåla en verksamhet för det blir en självuppfyllande profetia till slut och det har man lyckats med. Det gör att föräldrar och elever inte längre har respekt för lärarna. Det blir en snöboll som bara växer och växer, säger Ulf P Lundgren.

– Det här riskerar att bli ett slag i luften om det inte finns kvalificerade sökande. Problemet är inte brist på platser utan brist på sökande. Tyvärr är villkoren för lärare inte tillräckligt bra, säger Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Ibrahim Baylan.

Att Björklund uppger att söktrycket har ökat med 40 procent de senaste fem åren kallar Baylan för "siffertrixande" och påpekar att många av de som söker inte är behöriga.

Skolinspektionen har tagit emot 380 ansökningar om att starta nya eller utöka befintliga friskolor inför läsåret 2015. Det är det lägsta antalet sedan myndigheten bildades 2008.

Av ansökningarna gäller dessutom bara 160 nya skolor. Resterande 220 gäller en utökning av befintliga skolor, med nya program och årskurser.

De 160 ansökningarna om nyetablering kommer från 80 olika kandidater i 60 kommuner, framförallt Stockholm, Göteborg och Malmö. Större städer och storstäder står för 85 procent av alla ansökningar om att starta ny skola. De 10 huvudmän som lämnat in flest ansökningar står för nära 50 procent av det totala antalet.

Ansökningarna kommer nu att skickas på remiss till berörda kommuner. Beslut fattas av Skolinspektionen mellan maj och september.

Det finns gott om digital teknik i den svenska skolan. Men det står sämre till med förmågan att använda den. Det slår Digitaliseringskommissionen fast i en ny rapport.

På torsdagen överlämnade Digitaliseringkommissionen sin utredning ”En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår” till it-minister Anna-Karin Hatt.

I utredningen, som delvis lutar sig mot en rapport som EU-kommissionen låtit ta fram vad gäller it-användning i skolan 2013, framgår att de nordiska länderna har högst datortäthet bland eleverna i samtliga årskurser. Trots det är Sverige bara medelbra på att använda it i skolan. I årskurs fyra använder till exempel bara 28 procent av lärarna it i undervisningen i mer än var fjärde lektion. Det ligger strax under EU-snittet. I Irland anger 75 procent av lärarna att de gör det.

De föreslår en lång rad förbättringar vad gäller it inom skolområdet:

• skärpta digitala kunskapskrav i läroplanerna
• ett digitalt kunskapslyft för både lärare och rektorer
• digitala inslag i de nationella proven
• bättre uppföljning av it-utvecklingen i skolan
• nätbaserade kurser i gymnasieskolan
• innovationsprojekt för nyskapande digitala läromedel och undervisningsformer
• större digitala inslag i lärarutbildningen

”It-pedagogik i skolan är inget som står i motsats mot satsningar på bättre kunskapsresultat”, skriver kommissionen. ”Tvärtom visar många studier att klok användning av it i skolan stimulerar elevernas inlärning, förbättrar resultaten i särskilt språk, matematik och naturvetenskap och ökar lusten och det egna engagemanget i lärandet.”

Mer it i skolan kan också minska gapet mellan flickor och pojkars teknikanvändning.

– Att introducera it tidigt i skolan kan fånga upp flickors teknikintresse innan tekniken har hunnit bli för hårt könspräglad, men det tycks också kunna förbättra pojkars skolresultat generellt, säger Digitaliseringskommissionens ordförande Jan Gulliksen.

Antalet förskolebarn har ökat med 7000 sedan förra året och idag går nära en halv miljon barn i förskolan. Trots den stora ökningen har inte den genomsnittliga barngruppen blivit större, visar statistik från Skolverket.

Det går 490 000 barn i förskolan idag. Det är en ökning med nära 140 000 barn på tio år. Ändå har viktiga kvalitetsmått varit oförändrade om man ser till rikssnittet.  

– Gruppstorlek, personaltäthet och personalens utbildningsnivå ligger konstanta trots att barnen blir fler. Det är positivt men att nivån är konstant behöver inte betyda att kvalitén är tillräckligt hög, säger undervisningsrådet Åsa Nordström på Skolverket.

Det nuvarande rikssnittet på 16,8 barn per förskolegrupp lever till exempel inte upp till Skolverket tidigare rekommendation om 15 barn per förskolegrupp. Rekommendationen slopades dock i slutet av förra året.

Lärarförbundet är kritiskt till det och skickade nyligen ett brev till regeringen med krav på tydliga riktlinjer för bland annat barngruppstorlek och personaltäthet.

Genomsnittssiffror för riket behöver inte säga särskilt mycket om situationen i olika delar av landet.

– Gruppstorlek och personaltäthet kan variera mellan kommuner men också mellan förskolor i en och samma kommun, konstaterar Åsa Nordström.

Förortskommuner till större städer och kommuner i tätbefolkade regioner tillhör dem där barngrupperna är som störst. Där går det i genomsnitt 17,2 barn per grupp.

Sett till rikssnittet så har barngruppernas storlek inte förändrats men om man detaljgranskar visa typer av grupper så blir bilden en annan. Till exempel har andelen småbarnsavdelningar med mer än 17 barn ökat sedan 2003. Det är oroande eftersom många forskare menar att barn som är yngre än tre år är särskilt känsliga för stora grupper.

En annan fråga är hur pålitlig statistiken är. När Sveriges television granskade barngrupperna så blev slutsatsen att grupperna är större i verkligheten än vad som framgår av de siffror som redovisas till Skolverket. Men Åsa Nordström på Skolverket utgår från att statistiken är pålitlig.

– Det är kommunerna som lämnar uppgifterna till oss och vi har ingen anledning att tro att de inte är sanningsenliga. Sveriges television använde en helt annan metod för insamling och frågade om en annan tidsperiod så vi tycker inte det går att jämföra rakt av, säger hon.

Skolverkets statistik visar att personalen i kommunala skolor har högre pedagogisk utbildning än kollegorna i fristående förskolor. I de kommunala har 56 procent förskollärarutbildning eller lärarutbildning. Medan motsvarande andel i de fristående förskolorna är 41 procent. I fristående förskolor är det 12 procent av personalen som inte har någon utbildning för arbete med barn, jämfört med 5 procent i de kommunala förskolorna. Under de senaste tio åren har utbildningsnivån sjunkit i fristående förskolor medan den i stort sett har varit oförändrad i de kommunala förskolorna.

Kommunala och fristående skolor ska bli skyldiga att erbjuda elever läxhjälp, föreslår regeringen. Det främsta syftet är att hjälpa elever i årskurs 4–9 att nå kunskapsmålen.

Regeringen vill göra det obligatoriskt för skolornas huvudmän att erbjuda läxhjälp för elever som inte når kunskapskraven. Fokus bör, enligt regeringen, vara på årskurs 4–9.

Redan i dag har elever som inte når målen eller riskerar att inte nå målen rätt till särskilt stöd.

På vilket sätt skiljer sig det stödet från obligatorisk läxhjälp?

— Det här är ingen ersättning för särskilt stöd och ska inte urholka den rätten, säger Bertil Östberg, statssekreterare i utbildningsdepartementet.

— En lärare ska ju inom ramen för undervisningen på olika sätt stödja eleven att nå målen. Läxhjälpen är bara ytterligare ett sätt att hjälpa eleven att nå målen.

Det är först när man provat olika anpassningsvägar och dessa inte fungerar som det blir aktuellt med en utredning som ska leda fram till särskilt stöd, enligt Bertil Östberg.

Enligt förslaget ska läxhjälp i skolan ske ”under organiserade pedagogiska former utanför ordinarie undervisningstid”.

Vad betyder det?

— Den frågan har vi inte svar på nu. Det ska vi utreda. Det finns en massa frågor. Vilka personalkategorier blir aktuella? Vilka behörighetskrav ska vi ställa? Vilka krav ska vi ställa på skolorna?

Kan skolan ta in extern hjälp, till exempel studenter, ideella föreningar eller rentav hyra in läxhjälpsföretag?

— Vi ska utreda detta, men självklart ska det vara en läxhjälp av god kvalitet.

Ett uttalat syfte med obligatorisk läxhjälp är, enligt förslaget, att kompensera för elevers olika familjebakgrund.

I Norge blev det 2010 obligatoriskt för skolor att erbjuda läxhjälp upp till årskurs 4 (se faktaruta). Syftet var att utjämna sociala skillnader. En utvärdering 2013 visade dock inga sådana effekter. Det som hände var att de som låg bra till förbättrade sig ytterligare.

Hur ser du på det?

— Jag känner inte till den utvärderingen så jag har svårt att kommentera det, säger Bertil Östberg. 

Regeringen vill avsätta 400 miljoner årligen för satsningen från och med år 2015. Förslaget kommer att finnas med i vårbudgeten.

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss skärpta regler för friskolor. Bland annat ska en friskola kunna tvingas betala vite så länge den inte åtgärdar brister som, enligt Skolinspektionen ”allvarligt försvårar förutsättningar för elever att nå målen för utbildningen.”

Om bristernaär återkommande ska Skolinspektionen analysera om skolan har tillräckligt med lärare. Om så inte är fallet kan skolan åläggas att öka lärarresurserna.

Ett annat förslag är att en nyetablering av en friskola ska föregås av ett samråd med den berörda kommunen. Syftet är att öka samverkan mellan kommunen och friskolan. Tillstånd att starta skola ges dock även i fortsättningen av Skolinspektionen.

Samrådet ska ske efter att skolan fått tillstånd, men innan Skolinspektionen utfört en etableringskontroll inför att skolverksamheten startas. Etableringskontrollen ska undersöka om samrådet genomförts och om verksamheten kan starta som det är tänkt. 

Friskolans tillstånd ska kunna återkallas om inte tillräckliga ansträngningar gjorts för att få till stånd ett samråd med kommunen.

De nya bestämmelserna i skollagen ska träda i kraft den 1 januari 2015. Lagrådsremissen bygger på en överenskommelse mellan regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i friskolekommittén.

I lagrådsremissen aviseras också två andra förändringar, men de konkreta förslagen kommer först när Ägarprövningsutredningen är klar. De kommande förslagen går ut på att Skolinspektionen ska pröva skolhuvudmannens personliga och ekonomiska lämplighet, samt göra en ägarprövning för att säkra att skolföretag har ett seriöst och långsiktigt intresse att bedriva utbildning.

Kommer de här förslagen att göra att elever löper mindre risk att drabbas av en dålig skola?

– Ja, det är hela syftet med friskolereformen som nu kommer att genomföras, säger utbildningsminister Jan Björklund.

– Reglerna för friskolor behöver stramas upp. De har varit för slappa i Sverige sedan 90-talets början. Viktigaste punkten är att Skolinspektionen nu får använda skarpare sanktioner när fristående skolor inte har god kvalité. Och vi inför offentlighetsprincip och meddelarfrihet för anställda. Det är klart att det är väldigt viktigt för insyn och transparens.

Hur kännbart blir vitet som Skolinspektionen kan utfärda?

– Det ska vara kännbart och det kommer naturligtvis att avgöras något av skolans storlek och ekonomiska muskler. Det ska inte vara så att man tvingar skolan i konkurs, men det ska vara så kännbart att det ger starkt incitament att följa regelverket.

När kan Skolinspektionen ålägga en skola att anställa fler lärare?

– Det är ju om en fristående skola har undermåliga resultat och undermålig kvalitet och Skolinspektionen anser att det uppenbart beror på att man har för låg personaltäthet, säger Björklund.

– Själva hotet om sanktioner gör att aktörerna skärper sig från början.

Vad är meningen med ett samråd mellan friskolan och kommunen?

– Ju mer samarbete, desto bättre. Sedan är det så att jag tycker inte att kommunen ska ha veto mot en friskoleetablering, men däremot är det eftersträvansvärt att etablering sker i största möjliga samförstånd, säger Björklund.

Om en eventuell rödgrön regering inför ett kommunalt veto, är det ett brott mot friskoleöverenskommelsen?

– Ja, det ingår inte i överenskommelsen, men vi är överens om att det ska vara ett samråd. Vi har då uppfattningen att, eftersom det finns vissa kommuner som av rent ideologiska skäl inte vill ha friskolor, de inte ska kunna förhindra en etablering.

Vore det inte bra om väljarna innan valet också fick information om förslagen på hur ägarprövningen ska gå till?

– Jo, men det är ännu bättre om de blir genomarbetade ordentligt och vi är väldigt bestämda på att detta ska införas. Men juridiskt är det en komplex reglering, till exempel var man ska dra gränsen för vilka ägare som ska få tillstånd och så.

Kan väljarna vara säkra på att ni inför en ägarprövning om ni vinner valet?

– Ja, absolut, säger Björklund.

Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler ska utreda reformeringen av grundskolan. Hur införandet av tioårig skola och förlängd skolplikt ska gå till är två saker som Grundskoleutredningen ska bena ut.

Regeringen vill förändra grundskolan på några punkter. Reformeringen innebär att:

• Grundskolan blir tioårig genom att dagens förskoleklass blir en del av skolan och görs om till nya årskurs 1. Skolstarten ska alltså ske vid sex års ålder. Utredningen ska bland annat föreslå vilka behörighetskrav som ska gälla för att undervisa i den nya årskurs 1.  
• Skolplikten förlängs med upp till ett år för elever som inte är behöriga till gymnasieskolans nationella program. Syftet är att de cirka 12 procent av grundskolan elever som inte når kunskapskraven ska få längre tid på sig att klara dessa.
• Att det blir obligatoriskt för skolhuvudmän att anordna sommarskola. Utredningen ska även överväga om det ska vara obligatorisk för elever att delta. Sommarskolan riktar sig till elever som saknar godkänt betyg i något enstaka ämne för att bli behörig till ett nationellt program.

Hur reformerna ska genomföras ska den så kallade Grundskoleutredningen utreda. I uppdraget ingår också att ta fram en tidplan för genomförandet.

Utredningen ska vara klar sommaren 2015.

Friskoleaktörer med vinstsyfte ska inte få driva skolor. Blir det ändå överskott så ska alla pengar tillbaka in i skolornas verksamheter. Det föreslår Miljöpartiet i sitt nya utkast till valmanifest.

Efter hårda förhandlingar i maj i fjol kom alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna överrens om tio olika punkter i en friskoleuppgörelse. Det var den största breda överrenskommelsen som gjorts mellan de politiska blocken sedan de borgerliga tog makten år 2006.

Moderaternas skoltalesman Tomas Tobé går nu till storms mot Miljöpartiet i senaste numret av Dagens Samhälle. Han menar att Miljöpartiet riskerar att spräcka uppgörelsen. Anledningen är de nya skrivningar om friskolor som Miljöpartiet tagit fram i sitt förslag till valplattform inför deras partikongress i maj.

I den står det: ”Reglera så att de som driver skola återinvesterar allt eventuellt överskott i skolverksamheten. Vi tror på pedagogisk mångfald och vill att de som driver skola ska göra det av passion för bildningsuppdraget. Aktörer med vinstsyfte ska inte få driva skolor och det ska finnas krav på långsiktigt ägande och transparens.”

Gustav Fridolin (MP) menar att det snarare är de borgerliga som varit farligt nära att bryta mot överrenskommelsen. Det han syftar på är den Ägarprövningsutredning som skulle tillsättas och utreda frågan om långsiktigt ägande. Den skulle pröva frågor kring hur man kan reglera i bolagsordning kring bland annat vinstuttag och ägande.

– Utredningen skulle tillsättas så den skulle kunna presentera sina förslag i god tid innan valet. Men istället beslutade regeringspartierna utan att kontakta oss andra att detta inte ska vara klart förrän i november i år – efter valet, säger Gustav Fridolin.

Han konstaterar att man också mildrade skrivningarna vilket innebär att Ägarprövningsutredningen nu ska utreda om det behövs tas fram lagförslag inte att man ska göra det. När det gäller vinstfrågan så har man inte heller varit överens i friskolekommittén hur det ska hanteras. Man har bara varit överens om att frågan ska utredas, hävdar Fridolin.

– För oss är det därför självklart att vi måste kunna gå till val på frågan kring vinst och friskolor och tydliggöra var gränserna mellan partierna går, säger Gustav Fridolin.

Moderaterna har besökt de 30 grundskolor som förbättrat sina resultat mest mellan 2008 och 2012. Att lärarna får tid för pedagogisk utveckling var en av de viktigaste framgångsfaktorerna, enligt Moderaterna.

Riksdagens utredningstjänst har på uppdrag av Moderaterna tagit fram listan över de 30 grundskolor där andelen elever som är behöriga till gymnasiet har ökat mest.

Under hösten har moderata politiker besökt dessa skolor för att ta reda på vad framgångarna beror på. De har intervjuat både lärare och rektorer.

Betty Malmberg (M), som sitter i riksdagens utbildningsutskott, har hållit i projektet.

– Det skolorna lyfte fram som framgångsfaktorer handlade till stor del om ledarskap, både från rektor men också lärarens ledarskap i klassrummet, säger hon till Svenska Dagbladet.

Lärandet kolleger emellan var också en viktigt. Andra förutsättningar var ett strukturerat kvalitetsarbete, att man tidigt identifierade vilka elever som hade behov av särskilt stöd, att man hade höga förväntningar både på elever men även lärare emellan samt att man erbjöd läxhjälp.

Anställda i skolan upplever sig ha sämst psykisk och fysisk arbetsmiljö jämfört med personal inom övriga yrkesområden. Det visar en ny jobbhälsobarometer från företagshälsovårdens branschorganisation Sveriges Företagshälsor.

— Många lärare tycker att de har små möjligheter att påverka sina arbetsuppgifter, att det är svårt att få stöd och hjälp vid hög arbetsbelastning, man känner sig stressad och man har svårt att hantera konflikter på arbetsplatsen, säger Lars Hjalmarsson, vd för Sveriges Företagshälsor, till Svenska Dagbladet.

Känslan av kontroll, mening och arbetstillfredsställelse ingår som viktiga komponenter i det index som mäter den upplevda hälsan. De med högre lön har i huvudsak högre jobbhälsoindex jämfört med de med lägre lön.

Anställda som arbetar inom byggsektorn och med information och kultur mår bäst.

Totalt sett har det dock skett en försämring av arbetsmiljön 2010—2013. Kvinnor mår generellt sämre än män. Kommunallt anställda mår generellt sämre än privatanställda.

Jobbhälsoindex bygger på den årliga undersökningen jobbhälsobarometern där 4 500 personer som arbetar minst deltid intervjuats. Indexet omfattar personal i tolv branscher, allt från hotell och restaurang till finans och företagstjänster.

Tunga remissinstanser kritiserar förslaget att avskaffa det obligatoriska introduktionsåret som grund för att få lärarlegitimation. Regeringen står dock fast vid sitt förslag, men ändrar sig på en punkt. Skolverket ska få i uppdrag att pröva blivande lärares lämplighet vid utfärdandet av legitimationen.

Flera tunga remissinstanser kritiserar regeringens förslag att slopa det obligatoriskt provoåret för att få ut sin lärarlegitimation.

Lagrådet anser att legitimationsreformen töms på sitt innehåll om introduktionsåret med lämplighetsprövning avskaffas. Legitimationen blir bara som ett examensbevis.Om systemet med legitimation ska behållas bör Skolverket kunna vägra legitimation till en sökande som visat sig olämplig att bedriva undervisning, anser Lagrådet.

Och på den punkten lyssnar nu regeringen.

— När Skolverket beslutar om en legitimation ska det också ske en prövning att den sökande inte är olämplig. Om man har gjort något som skulle ha föranlett en indragen legitimation, till exempel ett allvarligt brott, bör man inte heller beviljas legitimation, säger Bertil Östberg, statssekreterare i utbildningsdepartementet.

Exakt vad som ska bedömas som olämpligt är ännu inte definierat.

Även Skolverket är kritisk till förslaget. Myndigheten befarar att fler olämpliga lärare kommer att börja undervisa om förslaget genomförs.

Skolinspektionen anser att enbart en lärarexamen inte räcker för att kunna avgöra om en lärare är lämplig för yrket.

Så gott som samtliga övriga remissinstanser ställer sig dock positiva till eller har inget att invända mot det ursprungliga förslaget.

Förslaget om att slopa kravet på ett introduktionsår för att få legitimation fördes fram i juni förra året då en stor uppgörelse om skolan mellan regeringen, lärarfacken och arbetsgivarna presenterades.

Motivet till förändringen var att många nyutexaminerade lärare inte lyckats ordna ett introduktionsår med en mentor som handledare, vilket lett till att de inte kunnat ansöka om legitimation och få tillsvidareanställning.

För att garantera kvaliteten på legitimerade lärare ska istället kraven på lärarstudenterna skärpas. Regeringen vill införa lämplighetstest vid antagning till lärarutbildningen, en särskild kvalitetsgranskning av den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) och utreda en betygssättning av studenterna under VFU:n enligt en flergradig betygsskala.

Samtliga dessa frågor bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Själva introduktionsåret ska dock vara kvar, men helt inriktas på stöd och handledning. Huvudmännen ska, enligt förslaget, bli skyldiga att ordna introduktionen.

De ändrade reglerna föreslås träda i kraft den 15 juni i år.

Fristående förskolor har kortare öppettid än kommunala. Det frigör resurser som kan användas till verksamheten eller tas ut som vinst. Men föräldrar som arbetar på obekväma arbetstider riskerar att utestängas från dessa förskolor. Det framgår av en rapport från Kommunal.

Rapporten heter”Skilda världar – en jämförelse mellan kommunalt driven, ideellt driven och bolagsdriven barnomsorg” och bygger bland annat på en undersökning bland Kommunals medlemmar.

Eftersom förskolor får ersättning per barn och inte för hur länge de håller öppet skapas incitament för att öppna senare och stänga tidigare, enligt rapporten. De bolagsdrivna förskolorna har i genomsnitt tre timmar kortare öppettider i veckan än de kommunala, ideellt drivna förskolor fyra timmar kortare.

Den kortare öppettiden frigör resurser som används till annat. I de ideellt drivna förskolorna verkar dessa pengar gå in i verksamheten medan de i bolagsdrivna förskolor främst stärker företagets resultat.

Föräldrar som arbetar på obekväma arbetstider riskerar att utestängas från förskolorna som håller öppet mindre. Även kösystemen ser olika ut beroende på driftsform på olika håll i landet, enligt rapporten.

Det förekommer att aktiva föräldrar tjatar sig in på fristående förskolor eller att dessa förskolor väljer mindre resurskrävande barn ur kön.

– Risken är överhängande att vi är på väg att hamna i en situation där klyftor mellan människor befästs redan i förskolan, säger Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, i ett pressmeddelande.

Kommunal vill att förskolor som har barn som behöver längre öppettid ska få mer resurser. Förbundet vill också avskaffa etableringsfriheten och ställa krav på att alla förskolor ska ta emot barn via en gemensam kö.

Satsningar på en dator till varje elev leder till ökad arbetsbelastning för lärarna och minskade personalresurser. Det visar en stor forskningsstudie. Samtidigt är många lärare på en-till-en-skolor positiva till arbetssättet.

Inga huvudmän kompenserar sina skolor fullt ut för de kostnader som en satsning på en dator per elev innebär. Det är en av slutsatserna i Örebro universitets studie Unos Uno. Forskarna har under tre års tid granskat effekterna av en-till-en-satsningar i ett tjugotal svenska skolor.

Många gånger tvingas skolorna minska lärartätheten för att klara kostnaderna, säger Åke Grönlund, en av forskarna bakom studien.

– Mellan skål och vägg berättar rektorerna att de tvingas öka gruppstorlekarna, ha föreläsningar i dubbelklass och satsa på att fylla upp klassrummen, berättar han.

Ett problem, enligt Åke Grönlund, är att huvudmännen räknar på inköpskostnaden men missar den totala ägandekostnaden för datorerna.

– Det kan handla om uppdateringar av program, felsökningar, väntetid på service med mera. Det ger dolda personalkostnader, bland annat lärares tid för att hantera datorerna.

Studien visar också att den del av arbetstiden som lärarna lägger på undervisning krymper när skolan köper in datorer till alla. Till exempel uppger både lärare och elever att eleverna arbetar mer ensamma efter införandet av en-till-en.

– Till en del beror det på att lärarna använder en del av tiden till teknikrelaterat fix. Lärarna har också fått ytterligare arbete med att uppfinna och producera nytt lärmaterial, bland annat därför att skolan dragit ner på läromedelskontot för att få råd med datorer, uppger Åke Grönlund.

Minskar inte den typen av arbete efter hand?

­– Det är svårt att säga eftersom det lärmaterial som tas fram i början av satsningen måste förnyas efter hand. Och i många fall kan man se att materialet som togs fram inte blev bra och måste bytas ut.

Dessutom tar examination och kontroll alltmer tid på grund av den ökade individualisering som en-till-en medför, enligt Åke Grönlund.

– Det handlar om ökat behov av käll- och äkthetskontroll, fler och mer komplicerade lokala bedömningskriterier och bedömningsmetoder, förklarar han.

Men behöver eleverna lika mycket lärartid när de har tillgång till egen dator?

– Det behövs inte färre lärare med en-till-en, snarare tvärtom. Om eleverna inte får ledning av lärare så kan de komma av sig och risken finns att de då istället använder tiden för att surfa på internet, säger Matilda Wiklund, en av de andra forskarna bakom studien.

Historiskt sett har det alltid funnits förhoppningar om att ny teknik ska kunna ersätta lärare. Men förhoppningarna har kommit på skam, enligt Matilda Wiklund.

– Tekniken ändrar lärarnas roll men det blir inte färre utan fler arbetsuppgifter, konstaterar hon.

Av de enkäter som gjordes inom Unos Uno förra året framgår att många lärare upplever att satsningen på en-till-en lett till ökad arbetsbelastning. Svaren visar att 42 procent av lärarna tycker sig ha fått mer arbete, jämfört med knappt 19 procent som inte upplever någon ökad arbetsbelastning.

Men många lärare ser också positiva effekter. Närmare 37 procent av lärarna tycker att en-till-en lett till bättre kunskaper för eleverna, jämfört med omkring 17 procent som inte ser någon sådan effekt. Det är också en klar majoritet som upplever att arbetssättet en-till-en är roligare för både elever och lärare. Men det här är genomsnittssiffror och en slutsats av studien är att inställning till en-till-en skiljer sig mycket från skola till skola.

– Det är jättestor spridning mellan skolor och man får vara försiktig med medeltalen. Om man till exempel ser på hur nöjda eleverna är så varierar det mellan cirka 30 och 80 procent, säger Åke Grönlund.