Lena Ånskog och hennes kolleger har lagt ner totalt 54 timmar på att rätta 34 svenskprov i årskurs 6. Statsbidraget har de inte sett till.

När regeringen beslutade att införa ett nationellt svenskprov i sexan räknade man med 40 minuter per prov för rättning och inskickning. Lena Ånskog, som är lärare i en ­F—6-skola i Öckerö kommun, är inte imponerad av den prognosen.

— Helt orimligt. Det tar ungefär en och en halv timma per prov att läsa in sig, rätta och sköta det administrativa kringarbetet, säger hon.

När hon summerar de timmar som hennes arbetslag lagt ned på rättning och bedömning av sexornas prov i svenska så blir det 54 timmar för 34 prov.

— Proven är så komplexa. Det handlar om att bedöma elevens förmåga att resonera, analysera och att avgöra kvaliteten på texterna.

Hon tror att de flesta lärare är positiva till själva proven.

— De ger en bra bild av elevernas kunskaper. Men ­arbetsbelastningen är så mycket större än någon räknat med.

Nyligen hörde Lena Ånskog talas om det statsbidrag som kommunerna får för att hantera proven. Hon bestämde sig för att ta reda på vart bidraget tagit vägen.

— Pengarna skulle kunna användas till vikarier, övertidsersättning eller komptid eftersom vår reglerade arbetstid inte räcker för uppdraget.

Men statsbidraget för de ­nationella proven är ett generellt bidrag som inte är öronmärkt för skolan. Enligt principen om det kommunala självstyret får kommunerna använda pengarna för vilket ändamål de vill.

När Lena Ånskog kontaktade kommunen fick hon veta att skolchefen äskat pengar ur statsbidraget men att ­politikerna sagt nej. I år skulle pengarna gå till annat.

Statsbidraget till de nationella proven är bara ett av flera icke öronmärkta statsbidrag som avser kostnader i skolan. Lena Ånskog tycker att facket måste hålla ögonen på bidragen så att pengarna når fram till skolorna. Hon är själv företrädare för Lärar­förbundet lokalt i Öckerö och är delvis självkritisk.

— Jag har inte varit tillräckligt medveten om detta. Här försvinner pengar som egentligen är tänkta för särskilda ändamål i skolan, konstaterar hon.

Kommunerna hanterar statsbidragen till de nationella proven olika. Det framgår när Lärarnas tidning ringer runt till några kommuner.

I Hedemora känner varken bildningsnämndens ordförande, Anna Katarina Rooslien (S), eller kommunens bildningschef Torgny Karlsson till bidraget.

— Tyvärr har det gått mig förbi, säger Torgny Karlsson.

Pengarna har gått rakt in i kommunkassan.

— Men om det är det här som är avsikten måste det förstås komma skolan till del.

Torgny Karlsson kommer nu att titta närmare på detta inför 2015 års budget.

I Eskilstuna, däremot, har man vetskap om bidraget. Kommunen väljer dessutom att tolka det som öronmärkt till skolan.

— Ja, för mig är det glasklart. Pengarna ska ut på skolorna. Har man gjort riktade satsningar på skolan är det dit pengarna ska, säger Sarita Hotti (S), ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Eskilstuna.

— Och vi vet ju att situationen administrativt är tuff för lärarna när det gäller de nationella proven.

Beslutet är inte klubbat än, men pengarna ska fördelas mellan grundskolorna beräknat utifrån antal elever på skolan.

— Signalen till rektorerna från oss är att det finns pengar som är riktade till de nationella proven. Hur de används är upp till varje rektor, säger hon.

Till saken hör att kommunen för 2013 glömde att skjuta till de här pengarna. De gick då rakt in i kommunens stora pengapåse. Av misstag, enligt Sarita Hotti. Det var först när ett fackligt ombud ställde frågan hur kommunen använt statsbidraget som det uppdagades. 2013 års bidrag kommer nu att tillföras 2014 års budget.

I Dals-Ed känner man till att bidragen finns. Där har man valt att göra en generell höjning av skolpengen med anledning av detta.

Det betyder att varje skola fått lite mer pengar att röra sig med, men att det är upp till varje rektor att välja vad de ska användas till.
 

Hur lång tid tar ett nationellt prov att rätta? 30 minuter enligt regeringen. 70 enligt Skolverket. Ett statligt bidrag till kommunerna baseras på den kortare tiden.

Skolor i utsatta områden får extra pengar för att anställa 175 extra förstelärare i drygt 40 skolor. Det kommer regeringen att fatta beslut om på torsdagen säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till Ekot.

– Eleverna i de här områdena har ofta de lägsta resultaten. Ofta beror det på att de är relativt nyanlända, säger Björklund.

Det innebär att de samtidigt som de ska lära sig svenska också ska hänga med i alla vanliga skolämnen.

– De ska ha möjligheten att ha de allra bästa lärarna, säger Björklund.

Systemet med förstelärare innebär att särskilt duktiga lärare får runt 5 000 kronor extra i månadslön. De är anställda av kommunen, men staten skjuter till pengar. Nu ska en del öronmärkas för att skolor i 15 utpekade områden ska kunna ha extra många förstelärare.

Områdena det handlar om är till exempel Tensta i Stockholm, Ronna i Södertälje, Herrgården i Malmö och Kronogården i Trollhättan.

I fjol fanns runt 3 000 förstelärare i landets skolor, till hösten räknar regeringen med att det ska finnas 15 000.

Det fjärde tekniska året i gymnasieskolan permanentas. Samtidigt ska det bli möjligt för fler elever att bli gymnasieingenjörer, föreslår regeringen i en proposition.

Det var för 20 år sedan som den fyråriga tekniska gymnasieutbildningen lades ner. Sedan 2011 bedrivs en försöksverksamhet med ett fjärde tekniskt år.

Regeringen föreslår nu att detta år permanentas och att alla behöriga elever, oavsett bostadsort, ska ha lika tillgång till utbildningen genom att den blir riksrekryterande.

Antalet förskolebarn har ökat med 7000 sedan förra året och idag går nära en halv miljon barn i förskolan. Trots den stora ökningen har inte den genomsnittliga barngruppen blivit större, visar statistik från Skolverket.

Det går 490 000 barn i förskolan idag. Det är en ökning med nära 140 000 barn på tio år. Ändå har viktiga kvalitetsmått varit oförändrade om man ser till rikssnittet.  

– Gruppstorlek, personaltäthet och personalens utbildningsnivå ligger konstanta trots att barnen blir fler. Det är positivt men att nivån är konstant behöver inte betyda att kvalitén är tillräckligt hög, säger undervisningsrådet Åsa Nordström på Skolverket.

Det nuvarande rikssnittet på 16,8 barn per förskolegrupp lever till exempel inte upp till Skolverket tidigare rekommendation om 15 barn per förskolegrupp. Rekommendationen slopades dock i slutet av förra året.

Lärarförbundet är kritiskt till det och skickade nyligen ett brev till regeringen med krav på tydliga riktlinjer för bland annat barngruppstorlek och personaltäthet.

Genomsnittssiffror för riket behöver inte säga särskilt mycket om situationen i olika delar av landet.

– Gruppstorlek och personaltäthet kan variera mellan kommuner men också mellan förskolor i en och samma kommun, konstaterar Åsa Nordström.

Förortskommuner till större städer och kommuner i tätbefolkade regioner tillhör dem där barngrupperna är som störst. Där går det i genomsnitt 17,2 barn per grupp.

Sett till rikssnittet så har barngruppernas storlek inte förändrats men om man detaljgranskar visa typer av grupper så blir bilden en annan. Till exempel har andelen småbarnsavdelningar med mer än 17 barn ökat sedan 2003. Det är oroande eftersom många forskare menar att barn som är yngre än tre år är särskilt känsliga för stora grupper.

En annan fråga är hur pålitlig statistiken är. När Sveriges television granskade barngrupperna så blev slutsatsen att grupperna är större i verkligheten än vad som framgår av de siffror som redovisas till Skolverket. Men Åsa Nordström på Skolverket utgår från att statistiken är pålitlig.

– Det är kommunerna som lämnar uppgifterna till oss och vi har ingen anledning att tro att de inte är sanningsenliga. Sveriges television använde en helt annan metod för insamling och frågade om en annan tidsperiod så vi tycker inte det går att jämföra rakt av, säger hon.

Skolverkets statistik visar att personalen i kommunala skolor har högre pedagogisk utbildning än kollegorna i fristående förskolor. I de kommunala har 56 procent förskollärarutbildning eller lärarutbildning. Medan motsvarande andel i de fristående förskolorna är 41 procent. I fristående förskolor är det 12 procent av personalen som inte har någon utbildning för arbete med barn, jämfört med 5 procent i de kommunala förskolorna. Under de senaste tio åren har utbildningsnivån sjunkit i fristående förskolor medan den i stort sett har varit oförändrad i de kommunala förskolorna.

Lena Ånskog och hennes kolleger har lagt ner totalt 54 timmar på att rätta 34 svenskprov i årskurs 6. Statsbidraget har de inte sett till.

När regeringen beslutade att införa ett nationellt svenskprov i sexan räknade man med 40 minuter per prov för rättning och inskickning. Lena Ånskog, som är lärare i en ­F—6-skola i Öckerö kommun, är inte imponerad av den prognosen.

— Helt orimligt. Det tar ungefär en och en halv timma per prov att läsa in sig, rätta och sköta det administrativa kringarbetet, säger hon.

När hon summerar de timmar som hennes arbetslag lagt ned på rättning och bedömning av sexornas prov i svenska så blir det 54 timmar för 34 prov.

— Proven är så komplexa. Det handlar om att bedöma elevens förmåga att resonera, analysera och att avgöra kvaliteten på texterna.

Hon tror att de flesta lärare är positiva till själva proven.

— De ger en bra bild av elevernas kunskaper. Men ­arbetsbelastningen är så mycket större än någon räknat med.

Nyligen hörde Lena Ånskog talas om det statsbidrag som kommunerna får för att hantera proven. Hon bestämde sig för att ta reda på vart bidraget tagit vägen.

— Pengarna skulle kunna användas till vikarier, övertidsersättning eller komptid eftersom vår reglerade arbetstid inte räcker för uppdraget.

Men statsbidraget för de ­nationella proven är ett generellt bidrag som inte är öronmärkt för skolan. Enligt principen om det kommunala självstyret får kommunerna använda pengarna för vilket ändamål de vill.

När Lena Ånskog kontaktade kommunen fick hon veta att skolchefen äskat pengar ur statsbidraget men att ­politikerna sagt nej. I år skulle pengarna gå till annat.

Statsbidraget till de nationella proven är bara ett av flera icke öronmärkta statsbidrag som avser kostnader i skolan. Lena Ånskog tycker att facket måste hålla ögonen på bidragen så att pengarna når fram till skolorna. Hon är själv företrädare för Lärar­förbundet lokalt i Öckerö och är delvis självkritisk.

— Jag har inte varit tillräckligt medveten om detta. Här försvinner pengar som egentligen är tänkta för särskilda ändamål i skolan, konstaterar hon.

Kommunerna hanterar statsbidragen till de nationella proven olika. Det framgår när Lärarnas tidning ringer runt till några kommuner.

I Hedemora känner varken bildningsnämndens ordförande, Anna Katarina Rooslien (S), eller kommunens bildningschef Torgny Karlsson till bidraget.

— Tyvärr har det gått mig förbi, säger Torgny Karlsson.

Pengarna har gått rakt in i kommunkassan.

— Men om det är det här som är avsikten måste det förstås komma skolan till del.

Torgny Karlsson kommer nu att titta närmare på detta inför 2015 års budget.

I Eskilstuna, däremot, har man vetskap om bidraget. Kommunen väljer dessutom att tolka det som öronmärkt till skolan.

— Ja, för mig är det glasklart. Pengarna ska ut på skolorna. Har man gjort riktade satsningar på skolan är det dit pengarna ska, säger Sarita Hotti (S), ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Eskilstuna.

— Och vi vet ju att situationen administrativt är tuff för lärarna när det gäller de nationella proven.

Beslutet är inte klubbat än, men pengarna ska fördelas mellan grundskolorna beräknat utifrån antal elever på skolan.

— Signalen till rektorerna från oss är att det finns pengar som är riktade till de nationella proven. Hur de används är upp till varje rektor, säger hon.

Till saken hör att kommunen för 2013 glömde att skjuta till de här pengarna. De gick då rakt in i kommunens stora pengapåse. Av misstag, enligt Sarita Hotti. Det var först när ett fackligt ombud ställde frågan hur kommunen använt statsbidraget som det uppdagades. 2013 års bidrag kommer nu att tillföras 2014 års budget.

I Dals-Ed känner man till att bidragen finns. Där har man valt att göra en generell höjning av skolpengen med anledning av detta.

Det betyder att varje skola fått lite mer pengar att röra sig med, men att det är upp till varje rektor att välja vad de ska användas till.
 

Huvudskyddsombuden anmälde Örnsköldsviks kommun till Arbetsmiljö­verket för att minska lärarnas arbetsbörda.

Lärarna i Örnsköldsvik har fått nog av den alltför höga arbetsbelastningen. Nu har lärarförbunden begärt att Arbets­miljöverket griper in.

— Arbetsbördan har ökat de senaste åren, med bland annat fler betyg att sätta utan att arbetsuppgifter tagits bort. Det tar tid från fritiden och jag har många kolleger som är stressade och har sömnproblem, berättar SO-läraren Malin Sahlén på Ängetskolan i Örnsköldsvik.

I maj 2013 lämnade Lärar­förbundets och Lärarnas Riksförbunds (LR) huvudskyddsombud i Örnsköldsvik in en gemensam kravlista till kommunen på åtgärder för att förbättra grundskollärarnas arbets­miljö. Kraven formule­rades i en så kallad 6:6a-framställan.

— Det som är speciellt är att våra krav omfattar kommunens alla 30 grundskolor. Vi kan se att det finns problem på samtliga skolor, säger Lars Wallin, huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Örnsköldsvik.

Formellt gäller kraven endast grundskolan, men enligt Lars Wallin gäller problemen även gymnasieskolan.

Under processen har arbets­givaren tagit tag i flera av de brister som Lärarförbundet och LR lyft fram. När det gäller några av de andra kraven tog lärarfackens tålamod slut i januari i år. De gjorde då en gemensam anmälan till Arbets­miljöverket med begäran om föreläggande eller förbud.

— Av de ursprungliga 18 kraven valde vi ut fem där vi anser att det går alltför långsamt. Bland annat när det gäller att arbetsgivaren ska tydliggöra vilka arbetsuppgifter en lärare har och hur arbetsuppgifterna ska prioriteras, säger Lars Wallin.

Lärarförbundet i Örnskölds­vik har precis utfört en arbets­miljöenkät bland sina medlemmar.

Enkäten bekräftar ­bilden av att den höga arbets­belastningen är något som berör alla skolor, och inte bara några enstaka. Fritextsvaren är en dyster läsning: »stress«, »arbetar över« och »otillräcklighet« är återkommande uttryck.

— Vi har betonat att åtgärderna inte får öka rektorernas redan höga arbetsbörda. Det här är ingen anmälan mot rektorerna utan problemen måste lösas på förvaltningsnivå, ­säger Lars Wallin.

Än så länge har lärarna inte märkt av någon minskning av arbetsbördan till följd av lärarförbundens begäran.

— Men vi har fått upp arbets­miljöfrågorna på en helt annan nivå än tidigare, säger Lars Wallin.

Örnsköldsviks kommuns bildningschef Astrid Täfvander är överens med Lars Wallin om vikten av en bra arbetsmiljö för lärarna.

— I och med anmälan till Arbets­miljöverket kan vi nu få in synpunkter utifrån om vad vi kan förbättra. Jag tycker att vi har haft en bra dialog med de fackliga organisationerna och för att komma vidare behöver vi ha det även i fortsättningen, säger hon.

Staten bör finansiera ett engångslyft av lärarlönerna. Det kravet ställer Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström på politikerna.

Lunds tingsrätt friade på tordagen den lärare i Höör som dragit ut en stökig elev från klassrummet.

Lunds tingsrätt anser att eleven inte har utsatts för kränkande behandling. Rätten bedömer att ingripandet har ägt rum i en situation då ordningen varit påtagligt störd och att det var nödvändigt att få ut eleven ur klassrummet.

De röda märkena runt handleden har enligt rätten tillkommit av lärarens grepp, men rätten bedömer att den grad av våld som användes var nödvändig för att utföra utvisningen av eleven och återställa ordningen i klassrummet. Barn- och elevombudets talan ogillas därmed.

Situationen uppstod när läraren tröttnade på den stökiga eleven. När eleven inte lyssnade på tillsägelserna under provet grep läraren tag om pojkens handleder, slet upp honom från bänken och släpade ut honom ur klassrummet.

Barn- och elevombudet att behandlingen orsakat pojken smärta och rodnader på rygg och handleder. Familjen krävde skadestånd men Höörs kommun har vägrat.

Höörs kommun anser att fysiska tvånget var nödvändigt för att avlägsna eleven som störde undervisningen. Lärarens agerande kan inte ha orsakat någon skada, möjligtvis en snabbt övergående rodnad som inte skedde med uppsåt, enligt yttrandet till rätten.

Läraren såg före domen positivt på att ärendet aktualiserades.

— Som lärare har jag få verktyg att upprätthålla tillsynsansvaret. Barn- och elevombudet har en viktig uppgift, samtidigt som det kan uppstå situationer som den här, sade han till Skånska Dagbladet tidigare i år.
 

Kommunerna hanterar statsbidragen till de nationella proven olika. Det framgår när Lärarnas tidning ringer runt till några kommuner.

I Hedemora känner varken bildningsnämndens ordförande, Anna Katarina Rooslien (S), eller kommunens bildningschef Torgny Karlsson till bidraget.

— Tyvärr har det gått mig förbi, säger Torgny Karlsson.

Pengarna har gått rakt in i kommunkassan.

— Men om det är det här som är avsikten måste det förstås komma skolan till del.

Torgny Karlsson kommer nu att titta närmare på detta inför 2015 års budget.

I Eskilstuna, däremot, har man vetskap om bidraget. Kommunen väljer dessutom att tolka det som öronmärkt till skolan.

— Ja, för mig är det glasklart. Pengarna ska ut på skolorna. Har man gjort riktade satsningar på skolan är det dit pengarna ska, säger Sarita Hotti (S), ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Eskilstuna.

— Och vi vet ju att situationen administrativt är tuff för lärarna när det gäller de nationella proven.

Beslutet är inte klubbat än, men pengarna ska fördelas mellan grundskolorna beräknat utifrån antal elever på skolan.

— Signalen till rektorerna från oss är att det finns pengar som är riktade till de nationella proven. Hur de används är upp till varje rektor, säger hon.

Till saken hör att kommunen för 2013 glömde att skjuta till de här pengarna. De gick då rakt in i kommunens stora pengapåse. Av misstag, enligt Sarita Hotti. Det var först när ett fackligt ombud ställde frågan hur kommunen använt statsbidraget som det uppdagades. 2013 års bidrag kommer nu att tillföras 2014 års budget.

I Dals-Ed känner man till att bidragen finns. Där har man valt att göra en generell höjning av skolpengen med anledning av detta.

Det betyder att varje skola fått lite mer pengar att röra sig med, men att det är upp till varje rektor att välja vad de ska användas till.
 

Huvudskyddsombuden anmälde Örnsköldsviks kommun till Arbetsmiljö­verket för att minska lärarnas arbetsbörda.

Lärarna i Örnsköldsvik har fått nog av den alltför höga arbetsbelastningen. Nu har lärarförbunden begärt att Arbets­miljöverket griper in.

— Arbetsbördan har ökat de senaste åren, med bland annat fler betyg att sätta utan att arbetsuppgifter tagits bort. Det tar tid från fritiden och jag har många kolleger som är stressade och har sömnproblem, berättar SO-läraren Malin Sahlén på Ängetskolan i Örnsköldsvik.

I maj 2013 lämnade Lärar­förbundets och Lärarnas Riksförbunds (LR) huvudskyddsombud i Örnsköldsvik in en gemensam kravlista till kommunen på åtgärder för att förbättra grundskollärarnas arbets­miljö. Kraven formule­rades i en så kallad 6:6a-framställan.

— Det som är speciellt är att våra krav omfattar kommunens alla 30 grundskolor. Vi kan se att det finns problem på samtliga skolor, säger Lars Wallin, huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Örnsköldsvik.

Formellt gäller kraven endast grundskolan, men enligt Lars Wallin gäller problemen även gymnasieskolan.

Under processen har arbets­givaren tagit tag i flera av de brister som Lärarförbundet och LR lyft fram. När det gäller några av de andra kraven tog lärarfackens tålamod slut i januari i år. De gjorde då en gemensam anmälan till Arbets­miljöverket med begäran om föreläggande eller förbud.

— Av de ursprungliga 18 kraven valde vi ut fem där vi anser att det går alltför långsamt. Bland annat när det gäller att arbetsgivaren ska tydliggöra vilka arbetsuppgifter en lärare har och hur arbetsuppgifterna ska prioriteras, säger Lars Wallin.

Lärarförbundet i Örnskölds­vik har precis utfört en arbets­miljöenkät bland sina medlemmar.

Enkäten bekräftar ­bilden av att den höga arbets­belastningen är något som berör alla skolor, och inte bara några enstaka. Fritextsvaren är en dyster läsning: »stress«, »arbetar över« och »otillräcklighet« är återkommande uttryck.

— Vi har betonat att åtgärderna inte får öka rektorernas redan höga arbetsbörda. Det här är ingen anmälan mot rektorerna utan problemen måste lösas på förvaltningsnivå, ­säger Lars Wallin.

Än så länge har lärarna inte märkt av någon minskning av arbetsbördan till följd av lärarförbundens begäran.

— Men vi har fått upp arbets­miljöfrågorna på en helt annan nivå än tidigare, säger Lars Wallin.

Örnsköldsviks kommuns bildningschef Astrid Täfvander är överens med Lars Wallin om vikten av en bra arbetsmiljö för lärarna.

— I och med anmälan till Arbets­miljöverket kan vi nu få in synpunkter utifrån om vad vi kan förbättra. Jag tycker att vi har haft en bra dialog med de fackliga organisationerna och för att komma vidare behöver vi ha det även i fortsättningen, säger hon.

Många kommuner väljer att inte satsa på att uppvärdera lärarlönerna, trots att de skulle ha råd. Det hävdar Lärarnas Riksförbund, som har gjort en svart lista på dessa kommuner.

Lärarnas Riksförbund har i en rapport listat 61 kommuner som har haft goda överskott under de senaste två åren men ändå höjt lärarlönerna i minsta möjligaste mån.

”Vi är förvånade över att en rad kommuner som har gått bra ekonomiskt ändå bara har valt att ha låga lärarlönehöjningar”, skriver Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund på Dagens Nyheters debattsida.

De listade kommunerna har höjt lärarna mellan drygt sex och knappt sju procent under två år och har därmed bara lagt sig strax över avtalets miniminivå.

Fotnot: I listan återfinns de kommuner som både ligger över medianen bland landets kommuner när det gäller ekonomiska överskott 2012 och 2013 och de kommuner som ligger under medianen när det gäller löneökningar för lärare under samma period.

Finansminister Anders Borg gick hårt åt den svenska skolan vid ett seminarium på onsdagen, enligt tidningen Affärsvärlden. — Förmodligen har vi en osedvanligt dålig pedagogik, därför att vi har gjort mer av grupporienterad ”flumpedagogik”, sa han bland annat. Uttalandena upprör lärare.

När finansminister Anders Borg i går talade vid Affärsvärldens Bank- och finansseminarium kritiserade han den svenska skolan på flera punkter. För lite undervisningstimmar generellt och mindre tid för ”svåra ämnen” som matematik och språk än OECD-genomsnittet var några synpunkter.

Enligt Borg beror svenska elevers försämrade matematikkunskaper på att de räknar för lite.

— Det går inte att ”känna” mattetalen. Man kan inte samtala sig till ett deriveringsresultat. Man kan inte uppleva en andragradsekvation. Det hjälper inte om hela gruppen håller varandra i händerna och känner tillsammans, man hittar ändå inte svaret på Wikipedia. Det finns helt enkelt bara en teknik och det är att man räknar och sedan repeterar man det tills det sitter, säger han enligt Affärsvärlden.

Uttalandena väcker upprörda känslor bland lärare.
— Hur understår du dig?!, skriver Ingela Netz, rektor på Igelsta grundskola i Södertälje, på sin blogg.
— Du, som är en av Sveriges mäktigaste personer, som skulle kunna vara en förebild för mängder av kids och ambitiösa unga vuxna runtom i landet, häver ur dig en arrogant, raljant och brutalt kränkande beskrivning av hur du tycker att svensk skolas matematikundervisning går till.
Tack så j-a mycket!

På mikrobloggen Twitter diskuteras finansministerns uttalanden under hashtaggen #AndersBorg.
"Pinsamt om skolan av #AndersBorg, kritisera gärna med kunskap, insikt och tydlighet... sluta raljera!", skriver gundskoleläraren Sofia Kruth.
"Hur var det nu OECD sa? Ge lärarna förtroende, höj status, tillit... #AndersBorg missade nog den lektionen", skriver gymnasieläraren Karin Berg.

Kinesiskan är på frammarsch i Sverige. Antalet elever som läser språket har mer än fördubblats på några år. Men lärarbristen är ett problem.

Eleverna Sara Ideström och Maria ­Nåtoft stöter snabbt fram de kinesiska orden under konversationspasset i klassrummet på Södra Latins gymnasium i Stockholm. De är djupt koncentrerade och blickarna är som fast­naglade på de sirliga kinesiska tecknen. I deras anteckningsböcker syns även transkriberingarna av tecknen till det latinska alfabetet och översättningarna som de gjort till svenska. Maria inleder och Sara svarar:

— Ni de diànhuà hàoma shì duõshao?

(Vad är ditt telefonnummer?)

— Liù wu líng yão sãn wu qi èr. Ni de ne?

(Sex fem noll ett tre fem sju två. Ditt då?)

— Wo you shouji, yao san ba líng yao san ba sì sì jiu liù. Ni you shoujì ma?

(Mitt nummer, ett tre åtta noll ett tre åtta fyra fyra nio sex. Har du en mobil?)

— Wo méi you shouji.

(Jag har ingen mobil.)

Sara kommer av sig. Koncentrationen är bruten. De båda kompisarna brister ut i ett gapskratt.

— Kinesiska är ett väldigt svårt språk och det är inte lätt att komma ihåg hur man ut­talar tecknen, förklarar Maria Nåtoft.

När de hämtat andan fortsätter dialogen.

Klassrummets väggar är prydda med ett hopkok av kinesiska attiraljer från vackra sidenmålningar till en kampaffisch med den kinesiske kommunistledaren Mao Zedong.

I bokskåpet i korridoren finns såväl »Tintin« på kinesiska som böcker med kinesiska filosofer.

Södra Latin är en av de cirka 60 gymnasieskolor och 50 grundskolor i Sverige som, enligt Skolverket, erbjuder kinesiska som modernt språkval. Det är ett av de gymnasier som också erbjudit det längst. För snart 30 år sedan tog läraren och författaren Cecilia Lindqvist kinesiskan till Södra Latin. Då hade hon redan undervisat i kinesiska sedan höstterminen 1970 på Skanstulls gymnasium och varit med och skrivit den första kursplanen i kinesiska för den svenska skolan.

På lektionerna i kinesiska på Södra Latin blandas elever från olika årskurser och gymnasieprogram. Flera har valt skolan för att den erbjuder kinesiska. Om ett par veckor ska klassen ha ett muntligt prov. Läraren ­Annette Larsson försöker att inspirera genom att läsa en dialog högt i klassrummet.

Efter ett drygt halvårs studier har eleverna lärt sig cirka 50 kinesiska tecken av tusentals möjliga. De kan en del kinesiska vardags­fraser.

Men är det värt att lägga ned tid på att läsa kinesiska? Hinner man lära sig något som man kan ha nytta av senare i livet?

— Jag har funderat på det. Men jag tänker att jag ska kunna ta mig fram i Kina efter att ha fått det grundläggande här. Jag vill resa i Kina och fortsätta läsa kinesiska och kanske åka till Japan, säger eleven Karin Svennung.

Både Karin och kompisen Ingrid Skoglund läser japanska på kvällstid via Folkuniver­sitetet. Karin har läst i drygt tre år och Ingrid i två. De gillar asiatiska språk. Om en månad ska Ingrid åka till Japan på ett utbytesår och bo hos en japansk familj.

Vissa kritiker menar att kinesiskan borde ha fler undervisningstimmar än övriga ­moderna språkval för att eleverna ska kunna nå en rimlig språknivå. Andra anser att ­lärarna kanske borde ha mer än 90 högskolepoäng för att själva behärska ämnet. Annette Larsson kan förstå den kritiken. Medan eleverna övar på sina dialoger berättar hon om sina egna erfarenheter av att lära sig språket.

Hon har bott nästan tre år i Kina och har ­studerat kinesiska både på universitetet ­ i Stockholm och i Kina. Hon har också kunnat öva på uttalet eftersom hennes före detta make är från Kina.

— Trots att jag har läst många år och varit så motiverad är det en viss ansträngning att läsa en novell på kinesiska. Lite grovt skulle jag säga att det krävs tre års studier i kinesiska för att nå samma nivå som en elev når under ett år med motsvarande studietakt i spanska, säger Annette Larsson.

Hon tycker ändå inte att en elev slösar bort sin tid genom att läsa kinesiska under ett eller flera år på gymnasiet eller grundskolan.

— Även om engelskan troligen blir det språk som de flesta kommer att använda vid affärs­relationer i Kina får man via kinesiskan också förståelse för kulturen och landets historia. Och det är enormt viktigt för att över huvud taget kunna öppna för en bra relation med en kines.

Bristen på utbildade lärare i kinesiska är ett problem, konstaterar Annette Larsson, i alla fall om språket ska kunna växa som språkval i svenska skolor.

Joakim Enwall, professor i kinesiska på Uppsala universitet, har skrivit debattartiklar om lärarbristen tillsammans med kolleger. De vill se en riktad satsning från regeringen för att kunna utbilda fler lärare. Kinesiskan har svårt att hävda sig i kampen om pengar på universiteten.

— Det finns ingen som disputerat i ämnes­didaktik i kinesiska för elever på grundskole- och gymnasienivå. Lärarstudenterna be­höver ämnesdidaktik i kinesiska och inte bara läsa språket. Men det finns inga resurser på lärosätena, hävdar Joakim Enwall.

Han anser att det är viktigt att få fram doktorander i Sverige som forskar i ämnes­didaktik för grundskola och gymnasium.

Även om antalet elever som läser kinesiska fördubblats på senare år är det fortfarande få elever i jämförelse med de stora moderna språken (se faktaruta). Ökningen av antalet elever som väljer språket är dock stadig. Fler elever studerar också kinesiska på en högre nivå vilket vittnar om att de börjat redan på grundskolan med sina språkstudier.

I år är det 46 elever som läser kinesiska på Södra Latin. Till hösten erbjuder man steg 3 i kinesiska. Då kan elever som läst kinesiska redan i grundskolan fortsätta på den högre nivån, förklarar rektorn Lillemor Larsson stolt.

— Att lära kinesiska är en betydligt större utmaning än att lära sig till exempel tyska eller spanska. Därför är det väldigt bra att det från hösten blir anpassade kurs- och ­ämnesplaner för kinesiska. Det kan göra att fler elever vågar välja språket, säger Lillemor Larsson.

Det rektorn talar om är att Skolverket i sommar lägger fram ett anpassat centralt innehåll för kinesiska i kursplanen för ­moderna språk. Något som saknats i de ­senaste läroplanerna.

Det innebär att såväl kunskapskraven som betygsnivåerna anpassats till en lägre nivå i jämförelse med de europeiska moderna ­språken. Anledningen är att den vanliga kursplanen för moderna språk är svår att anpassa till kinesiska. Både tal- och skriftspråket ­skiljer sig för mycket.

Gunnar Stenberg på Skolverket, som varit med och arbetat fram förändringarna, för­klarar att det nu blir rimligare krav på elevernas skriftliga och muntliga förmåga i kinesiska och rimligare betygskrav. För det finns inte någon möjlighet att nå lika långt i kinesiska som i andra moderna språk under samma tid, menar han.

— I så fall skulle eleverna som läser kinesiska behöva minst dubbelt så mycket undervisningstid och det har de inte, säger Gunnar Stenberg.

Eleverna på Södra Latin är inte alls bekym­rade över sitt språkval. De har gjort ett medvetet val. Flera av eleverna poängterar att kinesiska talas av 1,3 miljarder människor, så varför skulle de tveka?

— Hela Kina och den kinesiska kulturen är fascinerande. Jag vill resa dit och kanske plugga i Kina. Mina jobbmöjligheter ökar också genom att läsa kinesiska. Jag valde Södra Latin just för att de hade kinesiska som språkval, säger Jolanda Casi Josefsson.

De flesta eleverna i klassen har redan siktet inställt på framtida studier i Kina. Vissa planerar att åka till Kina redan under gym­nasietiden för att studera. Andra vill fortsätta med språkstudierna på svenska universitet innan de reser i väg.

— När det gäller ekonomin så är hela Kina framåt. Hong Kong är det kulturella centrat. Jag vill flytta dit, det verkar cool, en stad där det händer saker, säger Herman Kreuger Silow.

Kommunerna ska kunna hålla inne med pengar till friskolor med för låg lärartäthet. Vad som är en tillräcklig lärartäthet ska en utredning ta reda på. Det är Socialdemokraternas nya recept för att stoppa vinstjakten i välfärden.

Något förbud mot vinster i välfärden har Socialdemokraterna inte velat ha och vill fortfarande inte ha. Istället ska vinstjakten stävjas genom höga krav på kvalitet och insyn.

Partiets förslag om nationella kvalitetslagar har varit känt länge och innebär bland annat krav på att den som vill etablera friskola ska teckna samarbetsavtal med kommunen och lova att stanna i minst tio år. Personaltätheten ska regleras så att de inte är ”väsentligt” lägre i friskolor än i kommunala.

På torsdagen meddelade Socialdemokraterna att en offentlig utredning ska tillsättas så snart som möjligt om partiet får makten och utreda vad som är en rimlig personaltäthet/personalkostnad i skola, vård och omsorg.

Om fristående skolor har för låg lärartäthet i relation till det mått utredningen kommer fram till ska kommunerna i framtiden ha rätt att hålla inne med motsvarande belopp när de betalar ut elevpeng till den snålande friskolan.  

Enligt ett räkneexempel som Socialdemokraterna tagit fram tjänar de aktiebolagsdrivna fristående grundskolorna i dag 285 miljoner kronor per år på att ha en lägre lärartäthet än kommunerna.

Friskolornas riksförbund anser att Socialdemokraterna fokuserar för ensidigt på lärartätheten. Det är framför allt genom höjd yrkesskicklighet hos lärarna snarare än högre personaltäthet, som elevernas kunskapsresultat kan förbättras, enligt förbundet.

"Friskolorna har generellt sett bättre kunskapsresultat, större trivsel och nöjdhet hos medarbetare, högre grad av genomströmning och behörighet till vidare studier, och inte minst, nöjdare elever och föräldrar. De socialdemokratiska förslagen kommer dessvärre inte leda till att Sveriges elever får bättre utbildning", säger Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund, i en skriftlig kommentar.