När eleverna skrattar, har roligt ­eller lyckas med något — det är då Junuz Ramadani trivs som bäst på jobbet. Vi träffar honom på ­Nygårdsskolan, en F—5-skola som ligger ­inklämd mellan miljonprogramshusen i Skäggetorp i nordvästra Linköping. Och vi ­hinner knappt skaka hand förrän han går rakt på sak och säger vad som är nyckeln in i dagens svenska samhälle, särskilt som rom.

— Språket, det är det absolut viktigaste. Man måste lära sig svenska. Utan språket har man inte alls samma möjligheter till framtida jobb eller studier, och just därför är också skolan så viktig.

Junuz Ramadani talar av egen erfarenhet. Han flydde till Sverige från krigets Kosovo för snart elva år sedan, lärde sig snabbt svenska och efter lite praktik, några flyttlass och många ansträngningar har han i dag ett fast arbete som romsk brobyggare.

Det innebär bland annat att han hjälper de ungefär 20 romska elever som går här på skolan, stöttar dem i klassrummen och på rasterna på olika sätt.

— En del behöver stöd med språket, andra vill veta hur vissa saker i samhället fungerar, jag kan hjälpa dem med det. Jag försöker också förklara för dem varför det är så viktigt att lära sig skriva, räkna, läsa — att gå i skolan över huvud taget. Men framför allt innebär jag nog en trygghet, inte bara för barnen utan också för deras föräldrar.

Han dricker ett par klunkar varm choklad, ställer ner koppen på bordet och fortsätter:

— De allra flesta äldre romer här har ju varit väldigt utstötta i sina hemländer. Att gå i skolan kände de var helt meningslöst, det fanns ändå inga jobb för dem att få efteråt.

— Men här får alla en chans, oavsett bakgrund, och då är det min uppgift att försöka förklara för dem att här är skolan inte alls samma sak som där.

Junuz Ramadani berättar att år­hundraden av förföljelse har gett upphov till en djupt rotad rädsla och misstänksamhet visavi myndigheter och samhället i stort, och de känslorna kan vara svåra att bemästra.

Men han försöker. Dagligen förklarar han för föräldrar varför till exempel en blankett eller en vaccinationsspruta bara syftar till deras barns eget bästa, inget annat. Och oftast lyckas han.

— Som brobyggare måste man ha mycket tålamod. Dessutom har jag ena foten i det svenska samhället och den andra i den romska kulturen, vilket är en förutsättning för det här jobbet.

— Men det är väldigt kul också, jag älskar det jag gör. Det jag lär mig, lär sig andra romer.

Linköping är en av de fem kommuner som ingår i regeringens särskilda integrationssatsning på romer. Meningen är få fler att gå till — och ut — skolan samt att få fler i arbete. I satsningen spelar förstås de romska bro­byggarna en stor roll.

Satsningen har också gett visst resultat, bland annat har Skolverket noterat att när­varon i kommunens grundskolor ökat. Det har även Junuz Ramadani.

— Men arbetslösheten här i Skäggetorp är fortfarande stor. Kanske hälften är utan jobb. Andra hälften arbetar med försäljning, men också som busschaufför och städare … nej, förlåt, lokalvårdare heter det ju!

Vilka var egentligen de bästa apparna för lärande 2013? Kanske några av de här?

På sajten skolappar.nu recenserar peda­goger ­appar som kan vara bra att använda i skolan. Inriktningen är grundskola, men apparna kan även användas av barn i förskolan och elever på gymnasiet.

Under förra året recenserades fler än 150 appar. Här är några av recensenternas favoriter:

Videoscribe. Hjälper dig att enkelt göra proffsiga och trevliga presentationsfilmer.

Snapguide. Skapa steg-för-steg-instruktioner enkelt och snyggt.

Teacher’s pick. Vilka ska jobba tillsammans? Vem ska svara på frågan? Låt denna app avgöra med hjälp av slumpen.

I september är det riksdagsval. Men redan den 25 maj är det val till Europa­parlamentet.

Kanske är det dags att börja tänka på skolvalet?

Under fem veckor åker Skolval 2014 på turné till 20 städer i landet. Avsikten är att ge elever, lärare och annan intresserad skolpersonal tips om hur de kan ordna skolval på ett bra sätt. Det kan handla om val både till riksdagen och till Europa­parlamentet.

Skolval 2014 drivs av Sveriges Elevkårer, Sveriges Elevråd och Europeiska ungdomsparla­mentet på uppdrag av Ungdoms­styrelsen.

I år beräknas ungefär 1 500 högstadie- och gymnasie­skolor ordna skolval.

Dels har sajten hundratals texter om ämnena, dels finns det över 6 000 länkar.

Några exempel:

• Napoleon erövrar Europa.
• Så styrs Sveriges kommuner.
• Historien om Nationernas förbund och Förenta nationerna.

Sajten riktar sig till elever och lärare från årskurs 5 och uppåt. Texterna är tänkta som introduktion eller sammanfattning till olika ämnesområden.

Sajten drivs av gymnasieläraren ­Robert de Vries i Göte­borg, med många års erfarenhet som lärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap.

Hej allihopa! I dag har vi tänkt att ni ska få göra lite olika val.

Barnen som trängs i de svarta sofforna på fritids sliter för ett ögonblick blickarna från det uppdukade fatet med saftiga apelsin- och äppel­klyftor. Ett förväntansfullt surr sprider sig. Fast några är skeptiska.

— Men, kan vi inte få kolla i katalogen? frågar Dennis Jonsson.

— Det hinner ni göra senare. Men först …

Och så förklarar fritids­pedagog Lill Martinsson vilka fyra aktiviteter barnen ska få välja mellan.

Det är ingen slump att barnen på fritidshemmet på Sandsjöfors skola utanför Nässjö i dag ska göra val eller att valet handlar om just dessa aktiviteter.

Lill Martinsson och hennes kollega Britt Frödå lägger upp arbetet på fritidshemmet med utgångspunkt från det förslag till kursplan för de fritids­pedagogiska verksamheterna som Lärarförbundet har tagit fram. Kursplanen är ett sätt för Lärarförbundet att professionalisera yrket och att bana väg för en legitimation för fritidspedagoger.

För att göra en lång historia kort kan man säga att kurs­planen sätter ord på vad som sker i fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger utifrån läroplanens kapitel ett och två.

— För oss är kursplanen ett verktyg som gör läroplanen mer konkret. Den sätter fingret på det fritidspedagogiska tänkandet och förenklar vårt arbete, säger Lill Martinsson.

— Det är bra att luta sig mot den. Man behöver ju inte uppfinna hjulet flera gånger, säger Britt Frödå.

Dagens val av aktiviteter bidrar till att barnen blir »självständiga och demokratiska samhällsmedborgare«. Check — kursplanen!

På golvet ligger en jättehög med kaplastavar. Fem djupt koncentrerade barn lägger den ena träpinnen efter den andra på plats. Där växer en simbassäng med havsblå botten fram. Där en gubbe med utsträckta armar. Och där ett Kinaslott, som nu har vuxit till sju våningar.

— Hur kom du på den idén? frågar Lill Martinsson, som har slängt sig platt på golvet.

— Jag bara kom på det. Men jag har nog aldrig byggt så här högt förut, säger Lovis Björk och måttar med händerna över det skyhöga Kinaslottet som börjar luta oroväckande.

Bygget tränar barnens förmåga att konstruera efter ritningar eller utifrån sin fantasi, att samarbeta och att våga misslyckas. Check — kursplanen!

Ibland planerar Lill Martinsson och Britt Frödå aktiviteter på fritidshemmet med utgångspunkt från kursplanen. Andra gånger utgår de från vad barnen vill göra och stämmer av detta med kursplanen.

— Barnens intressen följer oss hela tiden. Oftast går de hand i hand med kursplanen, säger Lill Martinsson.

— Men vi ska ju försöka vidga barnens vyer också. Kursplanen hjälper oss att få upp ögonen, så att vi inte fastnar i samma aktiviteter som vi alltid gjort, konstaterar Britt Frödå.

William Dahlqvist och Pontus Storm är klara med sina valda aktiviteter och rumlar runt i den mjuka soffan. De tycker si och så om att välja mellan vissa bestämda aktiviteter.

— Det är pyttelite bra, säger Pontus.

— Mittimellan. Det är bättre med fri lek, säger William.

— Ja, då kan man åka pulka, säger Pontus.

— Eller hålla på med datorn, säger William.

Men de ser också fördelar med att ställas inför några bestämda alternativ:

— Man får pröva nya saker. Det kanske man inte skulle göra annars, påpekar Pontus.

Skeptikern skulle kunna invända att kursplanen är ett högtravande sätt att med tjusiga formuleringar teoretisera det som ändå alltid har skett på fritidshemmet.

Hade ni inte kunnat göra exakt samma saker utan kursplanen?

— Kanske det. Men kursplanen är en inspiration och hjälper oss att få syn på det lärande som sker hos barnen. Man kan säga att vi får ett kvitto på att vi är inne på rätt spår, säger Lill Martinsson.

»Var glada att ni inte få betalt i en säck med ris«, sa han till drygt 1 000 nyexaminerade lärare i Phnom Penh vid en ceremoni nyligen.

Kambodjanska lärare har nyligen strejkat för högre ­löner. Oppositionen kräver en minimilön på motsvarande 1 750 kronor för offentlig­anställda.

När premiärminister Hun Sen, som styrt landet i 29 år, var på plats på lärarhögskolan för att dela ut examensbevis till ett tusental nyexaminerade lärare tog han därför tillfället i akt att ge sin syn på saken.

Enligt tidningen The Cambodia Daily sa han åt lärarna att inte vara bittra över de låga lärarlönerna eftersom det kunde vara mycket värre.

— Ni ska minnas att för inte så länge sedan fick lärare betalt i ris, sa han enligt tidningen. Uttalandet är en hänvisning till åren efter Röda khmerernas regim, när offentliganställda fick betalt in natura.

Sedan början av 2000-talet har Kambodja haft en av de snabbaste tillväxttakterna i Sydostasien. Men landet kännetecknas av höga inkomstskillnader och korruption.

Oppositionen har länge anklagat regeringen för att lägga för mycket resurser på försvaret på bekostnad av utbildning och sjukvård. Ledaren för oppositionspartiet CNRP, Sam Rainsy, var mycket kritisk mot premiärministerns uttalande.

— Röda khmerernas styre var ett helvete. Det är därför alltför lätt att säga att lärarna har det bättre nu än vad de hade i helvetet, kommenterade han till The Cambodia Daily.

— Arbetsbördan har ökat de senaste åren, med bland annat fler betyg att sätta utan att arbetsuppgifter tagits bort. Det tar tid från fritiden och jag har många kolleger som är stressade och har sömnproblem, berättar SO-läraren Malin Sahlén på Ängetskolan i Örnsköldsvik.

I maj 2013 lämnade Lärar­förbundets och Lärarnas Riksförbunds (LR) huvudskyddsombud i Örnsköldsvik in en gemensam kravlista till kommunen på åtgärder för att förbättra grundskollärarnas arbets­miljö. Kraven formule­rades i en så kallad 6:6a-framställan.

— Det som är speciellt är att våra krav omfattar kommunens alla 30 grundskolor. Vi kan se att det finns problem på samtliga skolor, säger Lars Wallin, huvudskyddsombud för Lärarförbundet i Örnsköldsvik.

Formellt gäller kraven endast grundskolan, men enligt Lars Wallin gäller problemen även gymnasieskolan.

Under processen har arbets­givaren tagit tag i flera av de brister som Lärarförbundet och LR lyft fram. När det gäller några av de andra kraven tog lärarfackens tålamod slut i januari i år. De gjorde då en gemensam anmälan till Arbets­miljöverket med begäran om föreläggande eller förbud.

— Av de ursprungliga 18 kraven valde vi ut fem där vi anser att det går alltför långsamt. Bland annat när det gäller att arbetsgivaren ska tydliggöra vilka arbetsuppgifter en lärare har och hur arbetsuppgifterna ska prioriteras, säger Lars Wallin.

Lärarförbundet i Örnskölds­vik har precis utfört en arbets­miljöenkät bland sina medlemmar.

Enkäten bekräftar ­bilden av att den höga arbets­belastningen är något som berör alla skolor, och inte bara några enstaka. Fritextsvaren är en dyster läsning: »stress«, »arbetar över« och »otillräcklighet« är återkommande uttryck.

— Vi har betonat att åtgärderna inte får öka rektorernas redan höga arbetsbörda. Det här är ingen anmälan mot rektorerna utan problemen måste lösas på förvaltningsnivå, ­säger Lars Wallin.

Än så länge har lärarna inte märkt av någon minskning av arbetsbördan till följd av lärarförbundens begäran.

— Men vi har fått upp arbets­miljöfrågorna på en helt annan nivå än tidigare, säger Lars Wallin.

Örnsköldsviks kommuns bildningschef Astrid Täfvander är överens med Lars Wallin om vikten av en bra arbetsmiljö för lärarna.

— I och med anmälan till Arbets­miljöverket kan vi nu få in synpunkter utifrån om vad vi kan förbättra. Jag tycker att vi har haft en bra dialog med de fackliga organisationerna och för att komma vidare behöver vi ha det även i fortsättningen, säger hon.

I september är det riksdagsval. Men redan den 25 maj är det val till Europa­parlamentet.

Kanske är det dags att börja tänka på skolvalet?

Under fem veckor åker Skolval 2014 på turné till 20 städer i landet. Avsikten är att ge elever, lärare och annan intresserad skolpersonal tips om hur de kan ordna skolval på ett bra sätt. Det kan handla om val både till riksdagen och till Europa­parlamentet.

Skolval 2014 drivs av Sveriges Elevkårer, Sveriges Elevråd och Europeiska ungdomsparla­mentet på uppdrag av Ungdoms­styrelsen.

I år beräknas ungefär 1 500 högstadie- och gymnasie­skolor ordna skolval.

Dels har sajten hundratals texter om ämnena, dels finns det över 6 000 länkar.

Några exempel:

• Napoleon erövrar Europa.
• Så styrs Sveriges kommuner.
• Historien om Nationernas förbund och Förenta nationerna.

Sajten riktar sig till elever och lärare från årskurs 5 och uppåt. Texterna är tänkta som introduktion eller sammanfattning till olika ämnesområden.

Sajten drivs av gymnasieläraren ­Robert de Vries i Göte­borg, med många års erfarenhet som lärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap.

Hej allihopa! I dag har vi tänkt att ni ska få göra lite olika val.

Barnen som trängs i de svarta sofforna på fritids sliter för ett ögonblick blickarna från det uppdukade fatet med saftiga apelsin- och äppel­klyftor. Ett förväntansfullt surr sprider sig. Fast några är skeptiska.

— Men, kan vi inte få kolla i katalogen? frågar Dennis Jonsson.

— Det hinner ni göra senare. Men först …

Och så förklarar fritids­pedagog Lill Martinsson vilka fyra aktiviteter barnen ska få välja mellan.

Det är ingen slump att barnen på fritidshemmet på Sandsjöfors skola utanför Nässjö i dag ska göra val eller att valet handlar om just dessa aktiviteter.

Lill Martinsson och hennes kollega Britt Frödå lägger upp arbetet på fritidshemmet med utgångspunkt från det förslag till kursplan för de fritids­pedagogiska verksamheterna som Lärarförbundet har tagit fram. Kursplanen är ett sätt för Lärarförbundet att professionalisera yrket och att bana väg för en legitimation för fritidspedagoger.

För att göra en lång historia kort kan man säga att kurs­planen sätter ord på vad som sker i fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger utifrån läroplanens kapitel ett och två.

— För oss är kursplanen ett verktyg som gör läroplanen mer konkret. Den sätter fingret på det fritidspedagogiska tänkandet och förenklar vårt arbete, säger Lill Martinsson.

— Det är bra att luta sig mot den. Man behöver ju inte uppfinna hjulet flera gånger, säger Britt Frödå.

Dagens val av aktiviteter bidrar till att barnen blir »självständiga och demokratiska samhällsmedborgare«. Check — kursplanen!

På golvet ligger en jättehög med kaplastavar. Fem djupt koncentrerade barn lägger den ena träpinnen efter den andra på plats. Där växer en simbassäng med havsblå botten fram. Där en gubbe med utsträckta armar. Och där ett Kinaslott, som nu har vuxit till sju våningar.

— Hur kom du på den idén? frågar Lill Martinsson, som har slängt sig platt på golvet.

— Jag bara kom på det. Men jag har nog aldrig byggt så här högt förut, säger Lovis Björk och måttar med händerna över det skyhöga Kinaslottet som börjar luta oroväckande.

Bygget tränar barnens förmåga att konstruera efter ritningar eller utifrån sin fantasi, att samarbeta och att våga misslyckas. Check — kursplanen!

Ibland planerar Lill Martinsson och Britt Frödå aktiviteter på fritidshemmet med utgångspunkt från kursplanen. Andra gånger utgår de från vad barnen vill göra och stämmer av detta med kursplanen.

— Barnens intressen följer oss hela tiden. Oftast går de hand i hand med kursplanen, säger Lill Martinsson.

— Men vi ska ju försöka vidga barnens vyer också. Kursplanen hjälper oss att få upp ögonen, så att vi inte fastnar i samma aktiviteter som vi alltid gjort, konstaterar Britt Frödå.

William Dahlqvist och Pontus Storm är klara med sina valda aktiviteter och rumlar runt i den mjuka soffan. De tycker si och så om att välja mellan vissa bestämda aktiviteter.

— Det är pyttelite bra, säger Pontus.

— Mittimellan. Det är bättre med fri lek, säger William.

— Ja, då kan man åka pulka, säger Pontus.

— Eller hålla på med datorn, säger William.

Men de ser också fördelar med att ställas inför några bestämda alternativ:

— Man får pröva nya saker. Det kanske man inte skulle göra annars, påpekar Pontus.

Skeptikern skulle kunna invända att kursplanen är ett högtravande sätt att med tjusiga formuleringar teoretisera det som ändå alltid har skett på fritidshemmet.

Hade ni inte kunnat göra exakt samma saker utan kursplanen?

— Kanske det. Men kursplanen är en inspiration och hjälper oss att få syn på det lärande som sker hos barnen. Man kan säga att vi får ett kvitto på att vi är inne på rätt spår, säger Lill Martinsson.

»Var glada att ni inte få betalt i en säck med ris«, sa han till drygt 1 000 nyexaminerade lärare i Phnom Penh vid en ceremoni nyligen.

Kambodjanska lärare har nyligen strejkat för högre ­löner. Oppositionen kräver en minimilön på motsvarande 1 750 kronor för offentlig­anställda.

När premiärminister Hun Sen, som styrt landet i 29 år, var på plats på lärarhögskolan för att dela ut examensbevis till ett tusental nyexaminerade lärare tog han därför tillfället i akt att ge sin syn på saken.

Enligt tidningen The Cambodia Daily sa han åt lärarna att inte vara bittra över de låga lärarlönerna eftersom det kunde vara mycket värre.

— Ni ska minnas att för inte så länge sedan fick lärare betalt i ris, sa han enligt tidningen. Uttalandet är en hänvisning till åren efter Röda khmerernas regim, när offentliganställda fick betalt in natura.

Sedan början av 2000-talet har Kambodja haft en av de snabbaste tillväxttakterna i Sydostasien. Men landet kännetecknas av höga inkomstskillnader och korruption.

Oppositionen har länge anklagat regeringen för att lägga för mycket resurser på försvaret på bekostnad av utbildning och sjukvård. Ledaren för oppositionspartiet CNRP, Sam Rainsy, var mycket kritisk mot premiärministerns uttalande.

— Röda khmerernas styre var ett helvete. Det är därför alltför lätt att säga att lärarna har det bättre nu än vad de hade i helvetet, kommenterade han till The Cambodia Daily.

Den vinterkvällen för fyra år sedan fastnade gymnasieläraren Gunnar i ett hav av ilskna pendlare i tunnelbanan. Det var totalstopp i trafiken och ingen kunde ta sig hem.

Morgonen därpå fick trafikstörningarna sin förklaring. Skolans rektor drog honom åt sidan när han kom till jobbet. Det visade sig att en elev i Gunnars klass hade tagit sitt liv genom att kasta sig framför tåget. En kvart senare hade Gunnar lektion med klassen.

— Det var med bävan jag gick in i klass­rummet. Jag tänkte att nu är det nog bäst att jag bara berättar rakt av.

Eleverna satt totalt stumma efter döds­budet, minns Gunnar.

— De sa inte ett ljud på säkert 20 minuter. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag bara stod där när jag hade sagt mitt.

Till slut kom han på att eleverna kunde skriva brev eller rita något till den döda flickan.

Att eleven ville ta sitt liv kom som en fruktansvärd överraskning för både lärare och klasskamrater, enligt Gunnar.

— Det fanns inga tecken på att hon var ledsen eller upprörd. Kompisen som hon varit med strax innan självmordet hade inte märkt något och klasskamraterna fattade ingenting.

Men när tragedin var ett faktum så reagerade skolan föredömligt, enligt Gunnar. Krisgruppen aktiverades och krispärmen följdes steg för steg. Ett minnesrum skapades redan på förmiddagen där eleverna kunde sitta och prata med en diakon. På eftermiddagen hölls en ceremoni med minnestal och ett porträtt av den döda flickan visades.

— De hade hittat en väldigt bra bild på ­henne där hon hade ansiktet vänt mot kameran samtidigt som hon såg ut att vara på väg bort. Det hade en väldig effekt på eleverna. Det var en ledsnad utan gräns, minns Gunnar.

Att skolan snabbt skapade platser där eleverna kunde sörja minskade trycket på honom som lärare.

— Det hade varit tungt att vara med ­klassen hela dagen och dra hela lasset själv, konstaterar han.

Fick du själv något stöd för att hantera händelsen?

— Stämningen och samlingen som utvecklades på skolan hjälpte även mig. Men jag fick inga terapisamtal och det hade jag inte heller räknat med. 

Fotnot: Den intervjuade läraren heter egentligen någonting annat.

— När jag kom cyklande till skolan på morgonen därpå stod det en klunga elever utanför och grät och skrek, berättar Sara som är högstadielärare.

Sara visste själv ingenting om vad som hänt men plötsligt stod hon som enda vuxen mitt i en skock hysteriska elever som krävde svar.

— Jag bad en förälder gå upp till rektors­expeditionen för att hämta mer personal och sedan kunde vi hjälpas åt och börja slussa in eleverna i klassrummen.

Det dröjde innan lärarna fick pålitlig information om självmordet och det tog tid innan skolans krishantering kom i gång, minns Sara.

— Det är så viktigt att ha rätt information så att man inte behöver stå där inför eleverna och svamla. Och vet man att någon behöver en kurator så vill man att det ska finnas direkt och inte om två timmar.

Händelsen ledde till att skolan reviderade sin krisplan och bara två månader efter det första dödsfallet tvingades skolan använda den nya planen. Ännu en elev hade dött på tågspåret.

— Det här är inte sant — inte igen, tänkte jag. Det var så fruktansvärt och vi blev jätte­rädda att det här skulle bli någon slags innegrej bland ungdomarna.

Sara tycker att skolan hanterade det andra dödsfallet bättre.

— Vi fick information direkt och krishanteringen kom i gång snabbt. Dagen efter fanns det personal från kyrkan på plats i skolan och ett stödteam med kuratorer och extra hjälp, berättar hon.

Fick ni lärare något stöd?

— Personalen erbjöds att gå och prata med en terapeut och vi var flera som gjorde det. ­Inför eleverna håller du ihop men någonstans måste du få pysa ut, säger Sara.

Fotnot: Den intervjuade läraren heter egentligen någonting annat.

— Som lärare ska man inte glömma att man är närstående och för vissa är det mest professionellt att ta ett steg tillbaka. Lärare som har en egen stark sorg behöver få utrymme för den utanför klassrummet, säger Elin Santell.

Elevhälsan har huvudansvaret för de elever som mår akut psykiskt dåligt efter en skolkamrats självmord. Men lärarna har en viktig roll när det gäller att visa medmänsklighet och upprätthålla de ramar som ger eleverna trygghet, anser Elin Santell.

— Under en period kanske man lägger ner undervisningen. Men det kan ändå vara idé att hålla lektionerna enligt schemat och fylla dem med samtal kring det som hänt.

Vad ska en lärare säga när eleverna ställer frågor om självmordet?

— Som lärare kan man kräva att skolledningen fattar beslut om vad som ska sägas. Det viktiga är att undvika spekulationer och ge eleverna så tydlig information som möjligt.

Ska läraren säga att det var ett självmord?

— Ja, om polisen har bekräftat det. Men om familjen eller polisen inte vill gå ut med dödsorsak så ska man som lärare respektera det.

Det finns forskning som visar att ett självmord kan utlösa nya självmord bland ung­domar som går i sådana tankar. Men den risken minskar drastiskt om man vågar prata om det som hänt, säger Elin Santell.

— Det kan vara så banalt som att beskriva vad som händer rent biologiskt när man dör. Vissa ungdomar har en glorifierad reinkarnationstanke och tänker att de ändå får ett nytt liv om de misslyckas i detta.

Enligt Elin Santell är det en myt att samtal om självmord riskerar att väcka den björn som sover.

— Forskning visar att om man talar om självmord så ökar det benägenheten hos dem som är deprimerade att söka hjälp, ­säger hon.