Regeringen vill införa ytterligare en timme matematik i veckan för elever på högstadiet.

Matematik är det största skälet till att ungdomar inte har högskolebehörighet, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt. Därför vill regeringen öka lektionstiden för högstadieelever med en timme i veckan, enligt SVT Nyheter.

I april förra året beslutade riksdagen, på förslag från regeringen, att införa en extra timme matematik på lågstadiet från och med hösten 2013.  

– Vi tror att mer undervisning i matte, tillsammans med det mattelyft vi gör för att lärare ska fortbilda sig, kan rätta till kunskapsproblemen. Och då har vi redan föreslagit mera matte för de tidigare årskullarna. Så – allt genomfört blir det en timma mer igenom hela grundskolan, säger Fredrik Reinfeldt till SVT Nyheter.

Socialdemokraterna tycker att tanken är god med en undervisningstimme mer, men befarar att det blir en symbolhandling med tanke på att det råder brist på lärare i ämnet.

Satsningen på högstadiet kostar 490 miljoner kronor per år och ska införas från och med höstterminen 2016.

… elev i år 3 på Viktor Rydbergs gymnasium, som har börjat sälja iphone-skal till förmån för Sveriges lärare.

Varför då?
– Jag vill påminna samhället om vilket fantastiskt jobb lärarna gör och skapa en positivare syn på läraryrket genom att stärka lärarnas varumärke. En jätteduktig konstnär har designat skal med två olika motiv, ”Lärarinnan” och ”Magistern”.

Hur kom du på idén?
– Det var när jag var i USA och insåg vilken häftig syn hela samhället har på lärarna där. De förknippas med passion, makt och respekt. Det vill jag överföra till Sverige.

Vad ska projektet leda till?
– Alla intäkter går till ett nyinstiftat lärarpris - utmärkelsen Kunskapens väg. Det ska gå till en lärare vars undervisning utmärkt sig extra mycket, som utses på en gala i december.
 

Socialdemokraterna vill öppna folkhögskolorna för gymnasieungdomar. Utbildningen ska ge behörighet till högskola.

Socialdemokraterna vill göra gymnasiet obligatoriskt. Ett led i det är att öppna folkhögskolorna för gymnasieungdomar, rapporterar SVT. Utbildningen ska ge behörighet till högskola.

– Folkhögskolorna har visat sig vara väldigt bra på att motivera ungdomarna och få fler att klara av sin gymnasieutbildning, säger Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson Ibrahim Baylan till SVT.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) är positiv till förslaget, men poängterar att Folkhögskolorna i så fall måste ha behöriga lärare och ge betyg inom sin gymnasieverksamhet.

I dag klassas Folkhögskolorna som vuxenutbildning och har normalt en åldergräns på 18 år.

Protester på skolor mot Sverigedemokraternas besök riskerar att sätta stopp för samtliga partibesök i Skolsverige. Men Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tycker att det är fel väg att gå. – Att inte bjuda in partierna signalerar en maktlöshet, säger Per-Arne Andersson på SKL.

Upprörda elever blockerade i början av veckan ingången till Globala gymnasiet i Stockholm för att förhindra att en inbjuden representant från Sverigedemokraternas ungdomsförbund (SDU) kom in i skolan. Rektor Pernilla Ericols försökte övertala eleverna att släppa in SDU, men gick bet.

Enligt SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand har protesterna vid partiets skolbesök trappats upp. Senast i fredags möttes SDU av protester och hindrades från att komma in på en skola i Västerås.

– Ett antal skolbesök som vi gjort har bevakats av polis. Det är beklagligt att vi ska behöva göra så när andra bara kan vandra in och ta sin debatt. Vi kan inte presentera oss och vår politik på ett normalt sätt om vi står utanför och möter en blockad, säger han

Globala gymnasiets rektor Pernilla Ericols är besviken på att det inte gick att genomföra det planerade partibesöket och måste nu ta ställning till hur skolan ska göra i fortsättningen.

– Vi vill ha en öppen skola där debatt och diskussion välkomnas. Men frågan är hur mycket tid, utrymme och oro det här ska få ta och till vilket pris vi ska driva igenom de saker vi tror på. Det finns en risk att skolor tar den enkla vägen och säger nej till alla politiska partier, säger hon.

I Trelleborg ställs nästa veckas besök av partiledaren Jimmie Åkesson in på Söderslättsgymnasiet. Skolledningen ställde in besöket då det blev känt att det förbereddes en motdemonstration, skriver Trelleborgs Allehanda.

Men att helt sluta med att bjuda in partier till skolan för att slippa hantera eventuella bråk och protester vid vissa partiers besök är ingenting som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rekommenderar. Där uppmanar man i stället rektorerna att ta makten och initiativet.

– Att inte bjuda in partierna signalerar en maktlöshet och ger en bild av att man inte vågar ta debatten. Vi vill att skolorna ska ta makten och initiativet eftersom det här är viktigt. Men man måste göra det här klokt och i god tid så att man äger processen själv från skolan och kan styra hur man vill ha arrangemangen, säger Per-Arne Andersson, chef för avdelningen lärande och arbetsmarknad på SKL.

Skolverket, som tagit fram riktlinjer för hur skolan ska behandla politiska partier, får många frågor från skolor om hur man ska hantera partibesöken.

– Det är ju jättesvåra avvägningsproblem och det är inte någon lätt sak för rektorer att hantera. Men bara för att det är svårt innebär det inte att man kommer undan det, säger Jonas Nordström, chefsjurist på Skolverket.

Pengar för att ta in vikarier. Det är vad lärare i första hand önskar för att klara arbetet med de nationella proven. Färre eller mer digitaliserade prov står inte lika högt på önskelistan, enligt en undersökning från Lärarförbundet.

Undervisningen blir lidande under de tidsperioder då de nationella proven genomförs och rättas. Det tycker drygt 60 procent av de mer än 1.000 lärare som svarat på en enkät från Lärarförbundet.

Men vad ska man göra åt problemet? I undersökningen har lärarna fått skatta betydelsen av ett antal åtgärder. Knappt 50 procent av de svarande tycker att det är viktigt att minska antalet nationella prov. Knappt 45 procent tycker att det är viktigt att digitalisera proven.

Högst på lärarnas önskelista står dock ett tillskott av resurser, till exempel i form av vikarier som kan tas in under provperioderna. Närmare 85 procent svarar att resurser är avgörande för att klara arbetet med de nationella proven.

I lördags gick Lärarförbundet och Sveriges elevråd ut med en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken löd ”För många nationella prov” och ett förslag som fördes fram var att proven i SO och NO borde bli frivilliga. Men enligt Lärarförbundets egen undersökning är det alltså inte antalet prov utan bristen på resurser som lärarna upplever som det största problemet.

Varför lyfte ni inte den frågan i artikeln?
– Resursfrågan lyfter vi fram i alla möjliga sammanhang så det är väl täckt. Vi slåss alltid för mer resurser så det är ingen ny ståndpunkt. Det nya är att vi vill ha en total översyn av de nationella proven, säger presschef Håkan Carlsson på Lärarförbundet.

Har ni något stöd för att tro att lärare vill ha färre prov?
– Ja, definitivt. Många vittnar om oerhörd arbetsbelastning.

Men de kanske bara vill ha mer tid och resurser för att arbeta med proven?
– Det är möjligt och därför är det bra med en översyn om vilka prov man ska ha och hur man ska genomföra dem, säger Håkan Carlsson.

De nationella proven i SO och NO i årskurs 6 och 9 infördes förra året. När utbildningsminister Jan Björklund kommenterade Lärarförbundets debattinlägg var han kritisk till tanken att göra just dessa prov frivilliga. Att peka ut dem var att nedvärdera SO- och NO-ämnena, enligt ministern.

– Vi har infört prov i de ämnena eftersom de är viktiga. Skolan ska allmänbilda eleverna, kommenterade han i Svenska Dagbladet.

Men enligt Håkan Carlsson på Lärarförbundet ligger det ingen värdering bakom förbundets förslag.

– Nej, något måste göras snabbt med hänsyn till lärarnas ökade arbetsbelastning. Därför har Lärarförbundet valt att peka på proven i NO och SO som tillkommit senast. Vi tycker att de proven kan vara frivilliga under tiden man gör en översyn av alla de nationella proven, säger han.

I förra veckan föreslog regeringen att de nationella proven ska digitaliseras och rättas nationellt. Löser inte det problemet?

– Vi vet inte vilka prov regeringen vill digitalisera och rätta centralt. Ett problem med digitala prov är att det blir mer av flervalsfrågor och inte samma utrymme för analys. Vi är positiva till digitalisering men vet inte i vilken utsträckning det är möjligt, säger Håkan Carlsson.

Vårdförbundet nobbar Sverigedemokraterna i valrörelsen. Men Lärarförbundet har inte fattat något sådant principbeslut.

Tidningen Vårdfokus rapporterade i förra veckan att Vårdförbundets förbundsstyrelse har beslutat att inte delta i arrangemang med Sverigedemokraterna och att inte bjuda in SD till förbundets möten med riksdagspartierna om vårdpolitik. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro förklarade att Sverigedemokraternas politik bygger på en helt annan värdegrund än förbundets och att partiets värderingar är oförenliga med medlemmarnas yrkesetik om alla människors lika värde.

– Vi har ingen sådan allmän policy. Vi bjuder in de partier som vi anser vara relevanta från tillfälle till tillfälle. Men det är ingen demokratisk rättighet att delta i Lärarförbundets arrangemang, säger kanslichef Sören Holm på Lärarförbundet.

Han påpekar att Lärarförbundet på central nivå inte har några kontakter med Sverigedemokraterna.

– Partiet är inte huvudspelare i de frågor vi tycker är viktiga. Dessutom är den politik som företrädare för Sverigedemokraterna står för inte förenlig med Lärarförbundets värdegrund.

Vad är inte förenligt med värdegrunden?
– Synen på människors lika värde.

Hur ser Lärarförbundet på om en lokalavdelning samverkar med Sverigedemokraterna?
– Om ett parti har stort inflytande på en ort kan det finnas anledning att finna en lokal samtalsarena. Förbundsstyrelsen kan inte förbjuda det.

Kan man vara medlem i Lärarförbundet om man kandiderar i valet för Sverigedemokraterna?
– Ja, vi utesluter ingen på grund av deras partitillhörighet. Varje år bjuder Lärarförbundet in riksdagens partier i utbildningsutskottet till en träff med förbundsstyrelsen. Hittills har SD:s representanter valt att inte vara med vid sådana tillfällen.

Kräftgången för Sverige i internationella mätningar fortsätter. Svenska femtonåringar ligger under genomsnittet i OECD när det gäller problemlösning. – Vi hade hoppats på ett bättre resultat, säger Magnus Oskarsson, Pisas projektledare i Sverige.

[uppdaterad 2014-04-01 kl 12:20]

I den senaste Pisa-studien som mäter ”kreativ problemlösning” får Sverige 491 poäng, jämfört med OECD-genomsnittet på 500.

Studiens syfte är att mäta elevernas förmåga att lösa komplexa problem som har med verkliga livet snarare än med traditionell skolkunskap att göra. Det har hävdats att detta skulle vara svenska elevers starkaste gren, vilket är en förhoppning som nu kommer på skam.

I topp hamnar Singapore, Korea och Japan med 562, 561 respektive 552 poäng. Finland utmärker sig som bästa europeiska land med 523 poäng.

Resultatmässigt ligger Sverige på samma nivå som bland annat Irland, Danmark, Ryssland, Slovakien och Portugal.

Det brukar i debatten hävdas att svenska elever trots låga kunskapsresultat ändå är duktiga när det kommer till kritiskt tänkande och kreativitet. Men det stämmer inte, enligt denna rapport.

De svenska femtonåringarna klarar sig relativt bra när det gäller att lösa statiska problem liknande dem som finns i läroböcker och läxförhör. Men de klarar sig sämre när det kommer till uppgifter som kräver mer intuitivt tänkande, där all information inte läggs fram, utan behöver kompletteras med tolkningar, kreativitet, uthållighet och nyfikenhet.

OECD rekommenderar därför att svensk skola fokuserar mer på att träna ett öppet sinne inför nya situationer, att eleverna vågar tvivla, ifrågasätta och i större utsträckning använda intuition för att lösa problem.

Skolverket har, precis som i huvudstudien som presenterades i höstas, ingen entydig förklaring till resultatet. I huvudstudien lyfter myndigheten fram en rad hypoteser som man tycker ska undersökas vidare. 

– Utifrån den här kompletterande bilden bedömer vi att det är särskilt intressant att förstå mer kring dels undervisningen och dess förutsättningar, dels det som handlar om värdeförskjutningar och elevers attityder till skolan och studier, sa Helén Ängmo, överdirektör på Skolverket, när rapporten presenterades på tisdagen.

Hon framhöll att undervisning av hög kvalitet är oerhört viktigt, men menade att man måste ställa sig frågan hur förutsättningarna ser ut. Har lärare tillräckligt med tid för förberedelser? Arbetar man systematiskt med kvalitetsarbete? Arbetar man forskningsbaserat och modernt? Såna saker måste undersökas vidare, tycker Helén Ängmo.

– Vi tycker också det är allt viktigare att försöka förstå vad som ligger hos eleverna själva. Vad är deras attityder till skolan och studier? Vi vet att elever i länder som ligger högt i Pisa skattar utbildning väldigt högt, att det är en central väg till framgång.  

När det gäller orsakerna till resultaten är det viktigt att tala om att studien hänger samman med resultatet i hela Pisa, enligt Ängmo. Tendensen där är att Sverige är under genomsnittet på fyra områden och har fallande resultat i tre områden.

– Vi måste alltså söka förklaringar på fler områden.

Helén Ängmo pekade också på vad Skolverket gör med anledning av Pisa-resultaten.

– Vi försöker förstå den fallande kunskapsutvecklingen, men vi jobbar också med en rad utvecklingsinsatser som ska stärka lärares kompetens, till exempel mattelyftet.

Magnus Oscarsson är projektledare för Pisa i Sverige. Han är märkbart besviken över det svenska resultatet.

– Vi hade hoppats och trott att svenska elever skulle vara bättre på interaktiva problem än på statiska. Men tyvärr var det inte så. Snarare är det tvärtom.

Positivt är dock att Sverige har en relativt sett liten mellanskolsvariation när det gäller problemlösning. Det innebär att oavsett vilken svensk skola en elev går på så kommer resultatet att bli ungefär detsamma. Bara Finland har mindre kunskapsskillnader mellan skolor än Sverige.

– Det är intressant att den sociala spridningen är mindre på databaserade uppgifter än andra. Det tyder på att datoranvändningen kan minska skillnaden mellan skolor, säger Magnus Oscarsson.

Utbildningsminister Jan Björklund är inte förvånad över resultatet i den nya Pisa-mätningen. – Kunskaper och problemlösning hänger ihop. Den som kan mycket har också lättare att lösa problem, säger han med hänvisning till svenska elevers dåliga resultat även på Pisas övriga delmoment.

– Det har funnits en föreställning i Sverige att vi inte är så bra på faktakunskaper och baskunskaper, men att vi kompenserar det med en hög förmåga till kreativitet och problemlösning. Flumskolans försvarare har ofta argumenterat på det sättet. Nu visar det sig svart på vitt att det är vi inte. Kunskaper och problemlösning hänger ihop, säger Björklund.

Jan Björklund påpekar att Pisa-mätningen gjordes samtidigt som den som presenterades i december förra året.
– Det var den sista årskullen i Sverige som gick ut den gamla grundskolan där man knappt hade betyg, där man inte hade tidigare nationella prov och där lärarledd katederundervisning var tabubelagt, säger han.
– Resultaten för hela Pisaundersökningen, både den mätningen från december och den som redovisas i dag, visar på behovet av att med kraft fullfölja den omläggning av svensk skolpolitik som vi nu är inne i.

Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson, Rossana Dinamarca, tycker att Björklund drar helt fel slutsatser.
– Jag baxnar, säger hon.
Dinamarca hänvisar till Skolverkets nationella utvärderingar av grundskolan från 1992 och 2003. Enligt henne visar de att problemlösningsförmågan var bra och förbättrades till 2003.
– Den gamla skolan, som han kallar för flumskolan, visade på mycket bättre problemlösande förmåga än vi har i dag. Det borde signalera något till Jan Björklund.
Men de elever som gjorde Pisaundersökningen var de sista som gått alla åren i den gamla skolan?
– Det här är elever som är 15 år och som gått i en skola där lärarna alltmer fått en fokusering på det enkelt mätbara. Även om inte reformerna slagit till så har det ändå varit tydliga signaler från regeringen, vilket också har effekt på skolan.

Enligt socialdemokraternas Ibrahim Baylan fördjupas krisen för den svenska skolan allt mer. Skulden lägger han inte oväntat på regeringen.
– Vid ett flertal tillfällen har man hävdat att just på den här typen av förmågor är vi bättre på än andra, men tyvärr är det inte så. Det är allvarligt eftersom arbetsmarknaden efterfrågar just den typen av kompetens.
Enligt Skolverket skiljer det sig också i attityder mellan svenska elever och eleverna i toppländerna. I de sistnämnda skattas utbildning högre.
– Det är förvånande. Alla vet att en fullvärdig gymnasieutbildning är mer eller mindre obligatorisk för att få jobb. Men jag tror att det faktum att eleverna lämnas ensamma i dag gör att de inte uppfattar att det är så viktigt.

Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin säger i en kommentar att det behövs en skolpolitik som ger lärarna tid åt sitt uppdrag och mandat att sätta in stöd i tid.
– I stället för betyg på tioåringar och bänk och schema till sexåringar måste vi satsa på det forskningen visar gör skillnad: mer tid med lärare, högre lärarlöner så fler vill bli lärare och stöd till eleverna redan i de första årskurserna, säger Fridolin i ett pressmeddelande.

Ulf P Lundgren, tidigare generaldirektör på Skolverket och en av upphovsmännen bakom OECD:s Pisa-undersökningar, tycker att resultatet är intressant.
– Jag hade räknat med bättre resultat eftersom Sverige tidigare legat bra i andra tester av problemlösning, säger han.
– Men det har funnits en diskussion som går åt det här hållet, där många menar att skolans vanliga prov, som hela tiden blir fler, inte är särskilt problemlösande. Det verkar ju stämma. Amerikanska studier visar också att det som är lätt mätbart kommer i fokus.

Svensk skola står inför en tuff uppgift att föra tillbaka Sverige till en utbildningspolitisk toppnation, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.
– Lärarna måste få rätt förutsättningar för att kunna göra det jobbet, säger hon i ett uttalande.

På Lärarnas Riksförbund anser man att mycket av de dåliga resultaten i Pisa-undersökningen kan förklaras av de stora svenska klasserna.
– Att samma länder toppar den här undersökningen som de tidigare visar att problemlösning hänger ihop med kunskaper. Men man behöver också i grupp skapa en förmåga till kreativt tänkande. Det går inte att lämna eleverna ensamma till att komma fram till egna slutsatser. Det måste de också lära sig och då i mindre grupper, säger förste vice ordförande Anders Almgren.

Har den gymnasiala lärlingsutbildningen någon framtid i Sverige? Lärarnas tidning ställde frågan till riksdagspartierna.

Tomas Tobé (M):

– Ja. Lärlingsprogrammet ger fler unga en starkare ställning på arbetsmarknaden och minskar vägen mellan utbildning och arbete. Fler elever bör få möjligheten. Regeringen satsar därför över en miljard på att öka lärlingsutbildningens kvalitet och attraktivitet under 2014-2017.

Ibrahim Baylan (S):

– Ja, vi vill att alla ska genomföra en gymnasieutbildning. Lärlingsmodellen är värdefull för alla dem som inte vill gå en traditionell utbildning. Collegealternativet, som finns som teknikcollege eller inom vård, är också en väg att gå. Det skulle man kunna utveckla.

Tina Acketoft (FP):

– Ja, för att skapa fler alternativ till ungdomarna, minska avhopp från gymnasiet och matcha arbetsmarknadens behov. En gymnasieutbildning är den bästa vägen till arbete. Därför är det viktigt med olika sorters utbildningar så att alla kan hitta något som passar dem; teoretisk, praktisk, lärlings eller lärlingsanställningar - alla behövs idag.

Ulrika Carlsson (C):

– Ja, det tror jag absolut. Vi kommer att behöva den typen av specialistutbildningar det visar man både i Tyskland, Österrike och Danmark. De som nu går får vara föregångare och det är en mycket krävande utbildning. Men vi behöver arbeta både med kvalitén och attraktiviteten.

Yvonne Andersson (KD):

– Ja, jag har drivit det som en viktig fråga sedan jag kom in i riksdagen 1998. Jag tycker att gymnasieskolan varit för teoretiskt inriktad. Vi har ett behov av mer yrkeskompetenta människor där det handlar om handens kunskap och praktisk kunskap. Lärlingsutbildningen är fantastisk där man lär sig samtidigt som man får göra det.

Esabelle Dingizian (MP):

– Ja, jag tror på lärlingsutbildningen ifall man förankrar den med alla berörda parter. Då är lärling en väg av många. Vi tycker även om collegealternativet men vi tror på mångfald. Det ska vara fler och bra vägar, där lärling ingår, men kvalitén måste förbättras och utbildningen ska jämställas med andra utbildningar.

Rossana Dinamarca (V):

– Nej det ser inte ut så. Eleverna har själva dömt ut utbildningen. Det är få som söker och många som hoppar av. Jag tror att man istället ska satsa på lärlingar för äldre elever. Jag tror att de yngre eleverna i gymnasiet behöver bredare utbildningar.

Carina Herrstedt (SD):

– Ja absolut, det är ett jättebra sätt att förbereda ungdomar inför arbetslivet om de inte vill gå en teoretisk gymnasieutbildning. Många skoltrötta som hoppar av skolan efterfrågar gymnasieutbildningar där man har större chans att komma ut på företag. Det är tragiskt att det ska vara så svårt att hitta praktikplatser.

Allt färre elever börjar på lärlingsutbildningarna och dessutom hoppar många av. Trots kritik från näringsliv och lärare håller regeringen fast vid lärlingsspåret.

Utbildningskoncernen Praktiska har dominerat marknaden sedan lärlingsförsöket startade. Under de senaste åren har skolorna genomgått ett stålbad.

Medan Folkpartiet länge har profilerat sig som Sveriges skolparti tycks väljarna ha en annan åsikt. 21 procent av svenskarna säger att de har störst förtroende för Socialdemokraterna i skolfrågorna, visar en Sifoundersökning som gjorts på uppdrag av Svenska Dagbladet.

Med elva procent hamnar Folkpartiet visserligen på andra plats, men den delas med Moderaterna.

Larmen om bristande kvalitet och sjunkande skolresultat tycks slå hårdast mot den sittande regeringen trots att förslag på skolreformer pumpas ut i rask takt.

– Regeringen uppfattas ha haft ganska många år på sig att ändra skolans kvalitet, ändå kommer det värre och värre rapporter, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, till tidningen.

Undersökningen gjordes i slutet av mars och 1 000 personer intervjuades. "Vilket parti har du störst förtroende för i skolfrågor?", löd frågan.

En tredjedel har svarat "Vet ej" på frågan.

Förbjud vinster i välfärden. Det tycker sex av tio svenskar i en Sifo-undersökning som Aftonbladet låtit göra.

58 procent av de tillfrågade tycker att det är ett mycket bra eller ganska bra förslag att förbjuda vinster inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Däremot vill 46 procent att kommunerna ändå ska se till att det finns skattefinansierade, privata alternativ.

– Även om de tycker det är bra att inte tillåta vinstutdelning, så vill de att det ska finnas privata alternativ. Det kan förefalla motstridigt, men så är det, säger TNS Sifos opinionschef Toivo Sjörén till Aftonbladet.

TNS Sifo har frågat 1 000 personer under perioden 25-31 mars.

I februari 2010 lät Lärarnas tidning göra en Skopundersökning om vinstuttag i friskolor. Då tyckte 18 procent att fristående skolor ska ha rätt att dela ut vinst till ägarna. 76 procent tyckte att fristående skolor ska vara skyldiga att återinvestera hela vinsten i skolan. 6 procent hade ingen uppfattning.

Skolverket har beviljat bidrag för 14 000 karriärtjänster för 2014. Det är en ökning sedan förra året men bidrag för minst 1 000 tjänster fryser inne även i år.

Totalt kunde kommuner och fristående skolor ansöka om bidrag för 15 000 karriärtjänster.

Att 14 000 bidrag nu beviljats är inte samma sak som att så många karriärtjänster tillsätts. Det är först i höst när kommunerna ska rekvirera ut bidraget som det visar sig om det faktiskt skett en ökning. 2013 kunde kommunerna söka bidrag för cirka 4 000 karriärtjänster, men en fjärdedel av de beviljade bidragen begärdes aldrig ut.

– Det är en stor utmaning för kommunerna att hinna tillsätta tjänsterna. För varje karriärtjänst kan man dessutom behöva täcka upp med mer pedagogiska resurser. Huvudmännen har kommit en bra bit på väg med sitt rekryteringsarbete, säger Peter Östlund, projektledare vid Skolverket.

För att bli förstelärare krävs minst fyra års väl vitsordat undervisningsarbete. Läraren ska också ha visat en särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och ett starkt intresse för att utveckla undervisningen.

Lektorer ska ha en examen på forskarnivå och arbetat som lärare i minst fyra år samt ha visat pedagogisk skicklighet.

Både förstelärare och lektorer måste även ha en lärarlegitimation för att bidraget ska betalas ut. Kommunerna och de fristående huvudmännen har möjlighet att själva fördela bidraget mellan förstelärare och lektorer.

2013 tillsattes 38 lektorstjänster och 3040 förstelärartjänster. En stor majoritet av dessa, 93 procent, var tidsbegränsade förordnanden.

En lärare har för första gången anmälts till Lärarnas ansvarsnämnd för oskicklig yrkesutövning. Enligt Skolinspektionen har läraren varit överdrivet sträng, ställt för hårda krav och misslyckats med att stödja barnen i deras lärande.

Skolinspektionen har anmält lärare till Lärarnas ansvarsnämnd tre gånger tidigare. Dessa anmälningar har grundat sig på att läraren begått brott eller visat sig olämplig genom olika typer av kränkningar mot elever.

I det här fallet är oskicklighet i yrkesutövningen en av grunderna för anmälan. Enligt Skolinspektionen har läraren, som arbetat i en kommun norr om Stockholm, inte lyckats anpassa undervisningen utifrån elevernas olika behov och stödja dem i deras lärande.

Myndigheten pekar på att läraren uppfattats som arg och sträng samt att han ställt för hårda krav på eleverna. Han ska inte heller ha låtit eleverna gå på toaletten under lektionerna. Läraren ska inte ha bättrat sig trots att han fått stöd och handledning i sitt sätt att bemöta eleverna.

Skolinspektionen yrkar varning även på den grunden att läraren visat sig mindre lämplig att bedriva undervisning. En lärare kan betraktas som mindre lämplig om läraren kränker, trakasserar eller på annat sätt agerar olämpligt mot elever. Skolinspektionen pekar bland annat på att läraren ska ha hotat eleverna med armhävningar som bestraffning.

Satsningar på en dator till varje elev leder till ökad arbets­belastning för lärarna och minskade personalresurser.

Skolor som satsar på datorer till alla elever drabbas ekonomiskt. Det är en av slutsatserna i Örebro universitets stora forskningsstudie Unos Uno.

En-till-en innebär att alla elever får en egen dator eller surfplatta. Örebroforskarna har under tre års tid granskat effekterna av en-till-en-satsningar i ett tjugotal svenska skolor. Det visar sig att skolorna många gånger tvingas minska lärartätheten för att klara kostnaderna.

— Mellan skål och vägg berättar rektorerna att de tvingas öka gruppstorlekarna, ha föreläsningar i dubbelklass och satsa på att fylla upp klassrummen, säger Åke Grönlund, en av forskarna bakom studien.

Ett problem enligt honom är att huvudmännen räknar på inköpskostnaden men missar den totala ägandekostnaden för datorerna.

— Det kan handla om den tid anställda lägger ner på uppdatering av program, felsökningar, väntetid på service med mera, säger han.

Den totala ägandekostnaden blir ofta så stor att den inte kan kompenseras helt med neddragningar på läromedel eller lokaler. Även resurserna för personal drabbas, enligt Åke Grönlund.

I studien vittnar både lärare och elever om att eleverna arbetar mer ensamma efter införandet av en-till-en. Lärarnas undervisningstid minskar till förmån för andra arbetsuppgifter.

— Lärarna ägnar sig åt teknikrelaterat fix och har fått ytterligare arbete med att uppfinna och producera nytt lärmaterial. Det beror bland annat på att skolan dragit ner på läromedelskontot för att få råd med datorer, uppger Åke Grönlund.

Minskar inte den typen av ­arbete efter hand?

— Det är svårt att säga eftersom det lärmaterial som tas fram i början av satsningen måste förnyas efter ett tag.

Dessutom tar examination och kontroll alltmer tid på grund av den ökade individualisering som en-till-en ­medför, enligt Åke Grönlund.

— Det handlar om ökat behov av käll- och äkthetskontroll, fler och mer komplicerade lokala bedömnings­kriterier och bedömnings­metoder, förklarar han.

Behöver eleverna lika mycket lärartid när de har tillgång till egen dator?

— Eleverna behöver ledning av lärare, annars är det risk att de i stället använder tiden för att surfa på internet. Tekniken ändrar lärarnas roll, men det blir inte färre utan fler arbetsuppgifter, säger Matilda Wiklund, en av de andra forskarna bakom studien.

Forskarnas enkäter visar att 42 procent av lärarna tycker sig ha fått mer arbete genom en-till-en. 19 procent upplever inte någon ökad arbetsbelastning.

Samtidigt ser många lärare positiva effekter. 37 procent av lärarna tycker att en-till-en lett till bättre kunskaper för eleverna, jämfört med 17 procent som inte ser någon sådan effekt. Det är också en klar majoritet som upplever att ­arbetssättet är roligare för både elever och lärare.

Men det här är genomsnittssiffror och en slutsats av studien är att inställning till en-till-en skiljer sig mycket från skola till skola.

— Det är jättestor spridning mellan skolor och man får vara försiktig med medeltalen. Om man till exempel ser på hur nöjda eleverna är så ­varierar det mellan cirka 30 och 80 procent, säger Åke Grönlund.

Kommunerna måste veta vad de vill med förstelärarna. Det räcker inte att staten skyfflar in pengar. Det säger Per-Arne Andersson, SKL.

Förstelärarna fortsätter att väcka känslor. Två rubriker ur Lärarnas tidning under detta läsår speglar reaktionerna:

Även om det är staten som står för lärarnas lönelyft är det kommuner och friskole­företag som ska organisera deras tjänster.

På kommunernas intresseorganisation Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är Per-Arne Andersson chef för den avdelning som arbetar med skolan. Därmed är han också ansvarig för frågor om karriärtjänster. Han tar emot i den magnifika ljushallen i kontorshuset på Södermalm i Stockholm. Hans uppfattning är att karriärtjänsterna har kommit i gång bra i de flesta kommuner.

— Men inte överallt. Ett skäl till det var den korta tiden inför den första omgången med karriärtjänster, säger han.

80 procent av drygt 3 000 förstelärare och en handfull lektorer arbetar i kommunala skolor. Regeringens proposition hade knappt hunnit gå till trycket när SKL presenterade hur ett karriärsystem för lärare kan utformas i praktiken.

Hur ska kommunerna göra för att karriärtjänsterna ska bli bra?

— Kommunen måste tänka igenom ordentligt vad man vill åstadkomma och vilka krav det ställer på verksamheten. Utifrån det bör man i första hand utse förstelärarna internt genom annonsering. Dels för att den som utses ska känna till vad som förväntas och dels för att kollegerna ska förstå varför just den läraren utsågs. Då kan förstelärarna få den legitimitet som krävs.

Reformen innehåller inga pengar utöver lönesatsningen. Hur kan en högre lön och en ny titel för vissa lärare höja undervisningens kvalitet?

— Det går inte att bara skyffla in pengar och tro att det leder till utveckling. Skolorna måste börja arbeta på ett nytt sätt än tidigare.

— Duktiga lärare behöver ta ansvar, inte bara för sin egen undervisning utan också för undervisningens utveckling på hela skolan. Det ansvaret har rektorn haft och har fort­farande, men han eller hon måste också få stöd av lärarna.

Varför räcker det inte att vara en skicklig ­lärare i det egna klassrummet?

— Då får ju bara vissa elever del av den skickliga lärarens undervisning. Det finns en uppfattning om att alla lärare är lika duktiga, men jag har sett tillräckligt för att säga att så är det inte alls.

— Här i Sverige vill vi inte låtsas om att alla lärare inte är lika bra, men det är något man måste acceptera. Och hur ska yrket utvecklas om ingen får titta in i mitt klassrum? Professionen måste gemensamt utveckla läraryrket och sprida de kunskaperna.

Om kommunen ger lärare nya utvecklingsuppdrag utan att skjuta till egna resurser, vad händer då med lärarens arbetsbelastning?

— Det handlar om att omfördela tid och det är något man gör inför varje läsår. Det finns ett statiskt tänkande om att varje lärare ska göra allt från A till Ö. Men uppdraget som lärare är alltför komplicerat för att varje lärare själv ska planera sin egen undervisning, ta hand om eleverna på egen hand och sedan göra allt efterarbete.

Hur ska man lösa det i praktiken?

— Skolledning och lärare behöver kartlägga hur det ser ut på skolan för att få en gemensam bild att utgå från. Sedan kan man komma fram till vem som ska göra vad och hur det ska gå till, det jobbet måste göras på varje skola om man vill utvecklas.

Många lärare i dag verkar ju ganska slut­körda, hur ska de orka med det här också?

— De orkar inte därför att resursanvändningen inte är optimerad. I det så kallade prio-projektet i Stockholm såg vi att tid frigjordes när man tog bort onödiga möten. Men vad gör man om rektorn inte ser att många möten är onödiga? Det problemet måste rektor och personal gemensamt diskutera.

— En skola med en rektor och 30 lärare kan inte ha 31 olika sätt att göra saker på. Det är inte effektivt.

Vad tycker du om karriärtjänster i förskola och fritidshem?

— Det kan jag mycket väl tänka mig. Det finns en underskattning av fritidshemmens betydelse. Bra skolor och bra fritidshem hänger oftast samman, men från skolans sida har man ofta inte förstått fritidshemmens roll för att få en hög kvalitet i skolan.

Hur ska den negativa trenden för fritids­hemmen brytas?

— Nu är jag inte så säker på att det finns en negativ trend, men fritidshemmen är helt klart ett utvecklingsområde. Det har varit enklare att fokusera på skolan eftersom det är där kommunerna får kritik. Om skolledning och lärare verkligen diskuterar hur de vill ha det kommer de att se att det finns ett tydligt samband mellan skola och fritidshem, att det finns ett gemensamt tänkande.

Nu gör staten en rejäl satsning på lärarnas löner. När gör kommunerna det?

— Kommunerna satsar redan nu mer på lärarnas löner än vad staten gör. Jag kan konstatera att lärarna borde ha haft en bättre löneutveckling, men jag håller inte med om att den dåliga löneutvecklingen började på 90-talet. Det började långt tidigare. Sedan har vi inte vågat sätta ner foten och öka lönespridningen.

— På många håll har det funnits en ohelig allians mellan rektor och fack om att inte ta ut svängarna när det gäller skillnader mellan lägsta och högsta lön. Och på sikt behöver lärarnas löner höjas generellt.

Varför inte 10 000 mer till varje lärare redan nästa år?

— Utan att resultaten förbättras? Tänker du att lärare sitter och tjuvhåller på sin goda undervisning och plockar fram den när de får 10 000 kronor mer i lön? Det är ingen framkomlig väg att betala ut en massa pengar på en gång utan att göra saker annorlunda.

— Vi måste få i gång en dynamisk utveckling utifrån insikten att alla lärare inte är lika bra på allt lärararbete, att alla lärare inte kan göra samma saker och där skolledning och ­lärare tar ett gemensamt ansvar för att utveckla yrket.