Trenden att röka e-cigaretter sprider sig på svenska skolor. 13-åringarna Wille, Rasmus och Julia säger att nästan alla deras kompisar har testat.

Men när Wille tog ett bloss i korridoren fick rektorn nog. Hon beslagtog hans e-cigarett och sedan dess har han inte sett den elektroniska hylsan i stål med smaksatt rökvätska.

— Jag bryr mig inte, den ­kostade 75 kronor liksom.

Nu sitter Wille nersjunken på en stol i ett av högstadie­skolans grupprum tillsammans med Rasmus. På ett bord intill sitter Julia. De går i sjuan på en skola i Stockholm och har alla testat e-cigaretter. Något de be­dömer att merparten av skolans cirka 200 elever har gjort.

E-cigaretterna började dyka upp på skolan för ungefär ett år sedan.

— Du kan köpa dem i vilken tobaksaffär som helst, berättar Wille.

Nikotinbaserad rökvätska till e-cigaretterna klassas som läkemedel, vilket kräver godkännande av Läkemedelsverket för att få säljas. Något sådant finns inte för dessa produkter. Trots det säljs nikotinhaltiga vätskor i Sverige, och på nätet är utbudet enormt.

Men bland e-cigarett­rökarna på Willes, Julias och Rasmus skola har det inte före­kommit något nikotin, säger de. Bara rökvätskor med olika smaker, som jordgubb, smörkola och lakrits.

— Det är som en liten vatten­pipa, förklarar Julia.

Därför fanns det viss tolerans från lärare och rektor i början. Wille och några andra elever passade på att testa gränserna. Men efter bolmandet i korridoren satte ledningen ner foten och beslutade, precis som flera andra skolor, om ett förbud mot rökning av e-cigaretter på skol­området.

Skolorna anser att e-cigaretter kan vara en inkörsport till tobaksrökning, något som bland annat WHO varnar för. Dessutom vet man förhållande­vis lite om skadeverkningarna ännu.

Julia, Wille och Rasmus har viss förståelse för förbudet, samtidigt tycker de att det är »lite töntigt«. De tror inte att det är farligt att röka e-cigaretter så länge de inte innehåller nikotin.

Vårsolen skiner in genom de stora fönstren i grupprummet på tredje våningen. Utmed en fasad på andra sidan gatan ­sitter några elever och röker. Vanliga cigaretter, som de fimpar på marken när de är klara.

— Det är många på skolan som röker vanliga cigg också, säger Julia och tillägger att hon är en av dem.

Hon säger att hon började för att hon tyckte att det var coolt. Det är samma sak med e-cigaretter tror hon, man testar för att det känns häftigt och förbjudet. Men hon är inte intresserad av att testa nikotin­haltiga e-cigaretter.

— Det är inte därför man röker e-cigg, säger hon.

Rasmus och Wille håller med.

— Jag ser e-ciggen mer som en leksak — det är något man gör när man inte har något annat att göra. Det är gott och det är kul att trixa med röken, göra rökringar och så, säger Rasmus.

Fotnot: Wille, Rasmus och Julia heter egentligen något annat.

Varför tar de betalt för att stå på skolparkeringen? Varför finns det inga krokar på skolans toaletter? Varför kan de inte tillaga mat ­i kafeterian? Vem fixar?

Frågorna hopar sig. På Värmdö Gym­nasiums hemsida försöker skolans elevskyddsombud väcka elevernas intresse för den gemensamma arbetsmiljön.

— Vi är ett slags första kontrollanter av arbetsmiljön på skolan. För skolan är vårt arbete och vår arbetsmiljö, precis som det är för lärarna, säger elevskyddsombudet Felix Mollberger.

Sedan 1990 har grundskole- och gymnasieelever rätt att välja elevskyddsombud. Enligt Sveriges Elevkårers senaste undersökning svarade bara 28 procent av gymnasie­skolorna och 11 procent av grundskolorna att de har elevskyddsombud.

Men Felix Mollberger tvekade inte när klassen i tvåan tillfrågades om någon skulle kunna tänka sig att ställa upp som elevskyddsombud.

— Det lät som att det var något som behövdes. Och jag var beredd att ta det ansvaret.

Elevskyddsombuden har enligt arbets­miljölagen rätt att få utbildning och information och vara med på skyddsronder, men har inte som personalens skyddsombud rätt att stoppa arbetet.

Om det till exempel är så kallt i ett klassrum att det är svårt att koncentrera sig kan eleverna anmäla detta till elevskyddsombudet.

— Då ser vi till att den informationen skickas vidare och tas om hand.

Felix Mollberger drar handen genom den stora vågiga kalufsen. Han odlar långa tunna polisonger och har ett pyttelitet bockskägg på hakan.

— Många av eleverna vet nog inte ens om att vi har elevskyddsombud på skolan. Men det är viktigt att alla vet att de kan vända sig till oss om de skulle ha några klagomål.

I uppsökande syfte genomför därför elevskyddsombuden en webbenkät med frågor om elevernas fysiska och psykiska arbetsmiljö, en enkät som hundratals elever redan har svarat på.

Det kanske största arbetsmiljö­pro­blemet på Värmdö Gymnasium är ljus­hallen. Det är där vi sitter och pratar just nu.

Ljushallen är skolans hjärta. Det är ofta här eleverna samlas när de har rast. Det är en stor öppen sal med marmorgolv och högt i tak. Från den jättelika glasväggen väller ljuset från vårsolen in.

Fler och fler elever slår sig ned vid borden och sofforna. Sorlet stiger.

— Det kan vara väldigt högt ljud här. Allt man säger och gör blir förstärkt när ljuden ekar mellan väggarna. Men skolan är så gammal att den har blivit k-märkt. Så man får inte göra vad som helst, som att lägga om golven eller ljudisolera väggarna.

Den höga ljudnivån i ljushallen är ett återkommande problem, som elevskyddsombud år efter år har tagit upp. Och numera står några svarta och vita skärmväggar utplacerade mellan grupperna av pratande elever i ljushallen.

— Skärmarna har i alla fall hjälpt lite, konstaterar Felix Mollberger.

Flyget har landat i tid på Aéroport Charles de Gaulle men en VIP-resenär har blivit av med sitt bagage, en oersättlig golfbag av välkänt, lyxigt märke.

Mindre bemedlade backpackers prasslar med Paris­kartor och métrobiljetter och knappar sig fram mellan appar med hotellguider och billiga restauranger.


Adriana James och Nami­ella Smith behöver inte snåla. Med en reskassa på två miljoner kronor har de valt det luxuösa hotellet Hyatt Paris Made­leine, centralt i det ­åttonde arrondissementet. Nu ska de lägga stan för sina fötter — eller snarare sin limousine — och se allt från Eiffel­tornet till Mona Lisa.


Deras medresenär José Carlos har en skralare budget på 10 000 kronor och får nöja sig med ett enkelt boende nära Gare du Nord. Han har flytt sina spritproblem och tänker inte komma tillbaka förrän han har ställt allt till rätta.


Plötsligt rycks resenärerna tillbaka till verkligheten och blir åter eleverna Norhan Mohammed, Rachel Suleiman och Hamza Toulbi på Mölle­vångsskolan i Malmö. Deras lärare Mélanie Piedoie börjar berätta, på franska, om Paris arrondissements, stadsdelar.


— Paris är som en snigel, un éscargot, där stadsdelarna vindlar sig som en snäcka, i spiralform, inifrån och ut. Arron­dissementen är inte bara stadsdelar, utan som egna små universum — olika varandra, som Möllevången och Limhamn här i Malmö, säger hon.



Under hela årskurs 9 är franskgruppen ute på »Den stora resan«, Le grand voyage, som Mélanie Piedoies projekt heter. Under resans gång får eleverna olika uppdrag som de utför genom uppgifter kopplade till moment i kursplanen. Parallellt lär de känna språket, staden Paris och den franska kulturen. Allt redovisas i en blogg, gemensam för läraren och klassen.


Centrala för undervisningen är alla de digitala inslag Mélanie Piedoie letar upp: Youtube-klipp, appar, bilder och musik med anknyt­ning till resor, Paris och Frankrike.

Till det lägger hon konkreta ting som vykort, kartor, ­franska skrivböcker och specialimporterat godis för att skapa en autentisk känsla. 


Mélanie Piedoie har inspirerats av spelet »Backpacker«, som går ut på att skapa en resa utifrån en bestämd budget.

Därför delar hon in eleverna i två grupper: backpackers och lyxresenärer. Sedan får eleverna själva uppfinna en fiktiv karaktär med namn, bakgrund och syfte med Parisresan. ­Under resan ställs de olika karaktärerna inför utmaningar som Mélanie Piedoie skräddar­syr åt dem. Som att en VIP:s aktier plötsligt rasar på börsen.


— Jag är spelmästare också, förklarar hon. 


Projektet är flexibelt så att hon kan stanna upp när exempelvis ett moment i grammatiken kräver längre tid än väntat.

En aktuell uppgiftär att skriva en resebeskrivning, hur en karaktär tar sig från Malmö till Paris. Den ska först skrivas i presens, för att sedan göras om till passé composé.


Nackdelen med projektet är det gigantiska förarbetet, menar Mélanie ­Piedoie. Att leta upp alla länkar och annat digitalt material, kolla upp att det inte har försvunnit från nätet när det är dags för just det momentet och — inte minst — att skaffa bildrättigheter.


— Men allt förarbete innebär att efterarbetet blir så mycket kortare. Och en fördel är att man håller sig ständigt upp­daterad på vad som verkligen gäller i dagens Frankrike.

Texten har tidigare publicerats i tidningen Alfa nr 1/14.

Lagom till valåret har film­arkivet.se lagt ut 65 svenska val- och propagandafilmer från 1930- till 1990-tal.

Tanken är att filmerna ska kunna användas i under­visningen för att sätta i gång diskussioner inför årets val. Här kan man se statsminister Per-Albin Hansson tala direkt in i kameran och uppmana folket att rösta i valet 1944 eller skådespelaren Stig Järrel drömma mardrömmar om det skattefria samhället 1954.

Något modernare är Miljö­partiets valfilm från 1988 där man kan se animerade varianter av politikerna Ingvar Carlsson och Carl Bildt.

Filmarkivet.se är ett sam­arbete mellan Svenska film­institutet och Kungliga biblioteket och alla filmer på sajten får visas upp i klassrummet.

Till en början uteslöt rege­ringen förskollärarna helt i förslaget men ändrade sig. De förskollärare som i dag arbetar i förskoleklass får vara kvar om de vidareutbildar sig i bland annat läs- och skrivinlärning.

En skräddarsydd fortbildning för förskollärarna i för­skoleklass ska ge dem behörighet för hela det nya lågstadiet. Med 75 procent arbete kombinerat med 50 procent studier ska fortbildningen ta två år. Förskollärarna får full lön under den tiden.

— Det är ett upplägg som är realistiskt att genomföra samtidigt som verksamheten kan fungera. Det är klart att det krävs en insats för att gå vidare­utbildningen men vi tycker att det är hyggliga villkor, säger Bertil Östberg, statssekreterare vid utbildningsdepartementet.

Det håller inte Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén med om.

— Vi förutsätter att en fortbildning helt ska äga rum på arbetstid, säger hon.

En knäckfråga är synen på förhållningssätt och pedagogik för de yngsta barnen i skolan.

I de nuvaran­de för­skole­klasser­na är förskolans pedagogik i regel framträdande. Regeringen anser att det nya årskurs 1 tydligt ska vara det första året i grundskolan.

— Det kan finnas för­skolepedagogik som är intressant även för det nya lågstadiet, men det kan inte vi på departementet avgöra. Det får professionen och den utredning som vi tillsatt titta på, säger Bertil Östberg.

Lärarförbundet förordar en obligatorisk förskoleklass där den nuvarande förskoleklassens pedagogik och didaktik på lekens grund finns kvar. Precis som i dag ska både förskollärare och grundskollärare vara behöriga och ansvara för undervisningen.

Gärna fortbildning för förskollärarna i ämnen och ämnesdidaktik — så länge den sker på arbetstid, anser förbundet.

Socialdemokraterna före­slog en tioårig grundskola redan för två år sedan, med en obligatorisk förskoleklass som ett första steg. Partiet har ännu inte tagit ställning till detaljerna i regeringens förslag.

— Men det vore dumt att inte att ta till vara förskollärarnas erfarenheter och kunskaper, säger Håkan Bergman (S), ledamot i riksdagens utbildningsutskott.

— För så små barn är leken en viktig del av inlärningen och kan inte ersättas med katederundervisning.

Miljöpartiet ser frågan om obligatorium som en skendebatt och vill bevara förskoleklassen ungefär som den är i dag. Partiet säger nej till kurs­planer och kunskapskrav i förskoleklassen.

— Vi kan inte sätta sex­åringarna i skolbänken med en linjal och kräva att de ska prestera, säger Jabar Amin, skolpolitisk talesperson för Miljöpartiet.

Bertil Östberg betonar att utformningen av den tioåriga grundskolan är långt ifrån färdig. Först sommaren 2015 ska den statliga utredningen vara klar. Han utlovar också någon form av övergångsregler, även om det införs ett fortbildningskrav för förskollärarna.

— Vi måste göra överväganden när det gäller exempelvis äldre förskollärare och de som arbetat länge i förskoleklass. Men det går inte att säga i dag hur de övergångsreglerna ska se ut, säger Bertil Östberg.

Med ert förslag måste många grundskollärare undervisa yngre barn än vad de gör i dag. Behöver de också fortbildning?

— Ja, visst finns det anledning att tänka på fortbildning för lågstadielärare som kanske aldrig har jobbat med sex­åringar. Men det får utredningen titta närmare på.

Trenden att röka e-cigaretter sprider sig på svenska skolor. 13-åringarna Wille, Rasmus och Julia säger att nästan alla deras kompisar har testat.

Men när Wille tog ett bloss i korridoren fick rektorn nog. Hon beslagtog hans e-cigarett och sedan dess har han inte sett den elektroniska hylsan i stål med smaksatt rökvätska.

— Jag bryr mig inte, den ­kostade 75 kronor liksom.

Nu sitter Wille nersjunken på en stol i ett av högstadie­skolans grupprum tillsammans med Rasmus. På ett bord intill sitter Julia. De går i sjuan på en skola i Stockholm och har alla testat e-cigaretter. Något de be­dömer att merparten av skolans cirka 200 elever har gjort.

E-cigaretterna började dyka upp på skolan för ungefär ett år sedan.

— Du kan köpa dem i vilken tobaksaffär som helst, berättar Wille.

Nikotinbaserad rökvätska till e-cigaretterna klassas som läkemedel, vilket kräver godkännande av Läkemedelsverket för att få säljas. Något sådant finns inte för dessa produkter. Trots det säljs nikotinhaltiga vätskor i Sverige, och på nätet är utbudet enormt.

Men bland e-cigarett­rökarna på Willes, Julias och Rasmus skola har det inte före­kommit något nikotin, säger de. Bara rökvätskor med olika smaker, som jordgubb, smörkola och lakrits.

— Det är som en liten vatten­pipa, förklarar Julia.

Därför fanns det viss tolerans från lärare och rektor i början. Wille och några andra elever passade på att testa gränserna. Men efter bolmandet i korridoren satte ledningen ner foten och beslutade, precis som flera andra skolor, om ett förbud mot rökning av e-cigaretter på skol­området.

Skolorna anser att e-cigaretter kan vara en inkörsport till tobaksrökning, något som bland annat WHO varnar för. Dessutom vet man förhållande­vis lite om skadeverkningarna ännu.

Julia, Wille och Rasmus har viss förståelse för förbudet, samtidigt tycker de att det är »lite töntigt«. De tror inte att det är farligt att röka e-cigaretter så länge de inte innehåller nikotin.

Vårsolen skiner in genom de stora fönstren i grupprummet på tredje våningen. Utmed en fasad på andra sidan gatan ­sitter några elever och röker. Vanliga cigaretter, som de fimpar på marken när de är klara.

— Det är många på skolan som röker vanliga cigg också, säger Julia och tillägger att hon är en av dem.

Hon säger att hon började för att hon tyckte att det var coolt. Det är samma sak med e-cigaretter tror hon, man testar för att det känns häftigt och förbjudet. Men hon är inte intresserad av att testa nikotin­haltiga e-cigaretter.

— Det är inte därför man röker e-cigg, säger hon.

Rasmus och Wille håller med.

— Jag ser e-ciggen mer som en leksak — det är något man gör när man inte har något annat att göra. Det är gott och det är kul att trixa med röken, göra rökringar och så, säger Rasmus.

Fotnot: Wille, Rasmus och Julia heter egentligen något annat.

Flyget har landat i tid på Aéroport Charles de Gaulle men en VIP-resenär har blivit av med sitt bagage, en oersättlig golfbag av välkänt, lyxigt märke.

Mindre bemedlade backpackers prasslar med Paris­kartor och métrobiljetter och knappar sig fram mellan appar med hotellguider och billiga restauranger.


Adriana James och Nami­ella Smith behöver inte snåla. Med en reskassa på två miljoner kronor har de valt det luxuösa hotellet Hyatt Paris Made­leine, centralt i det ­åttonde arrondissementet. Nu ska de lägga stan för sina fötter — eller snarare sin limousine — och se allt från Eiffel­tornet till Mona Lisa.


Deras medresenär José Carlos har en skralare budget på 10 000 kronor och får nöja sig med ett enkelt boende nära Gare du Nord. Han har flytt sina spritproblem och tänker inte komma tillbaka förrän han har ställt allt till rätta.


Plötsligt rycks resenärerna tillbaka till verkligheten och blir åter eleverna Norhan Mohammed, Rachel Suleiman och Hamza Toulbi på Mölle­vångsskolan i Malmö. Deras lärare Mélanie Piedoie börjar berätta, på franska, om Paris arrondissements, stadsdelar.


— Paris är som en snigel, un éscargot, där stadsdelarna vindlar sig som en snäcka, i spiralform, inifrån och ut. Arron­dissementen är inte bara stadsdelar, utan som egna små universum — olika varandra, som Möllevången och Limhamn här i Malmö, säger hon.



Under hela årskurs 9 är franskgruppen ute på »Den stora resan«, Le grand voyage, som Mélanie Piedoies projekt heter. Under resans gång får eleverna olika uppdrag som de utför genom uppgifter kopplade till moment i kursplanen. Parallellt lär de känna språket, staden Paris och den franska kulturen. Allt redovisas i en blogg, gemensam för läraren och klassen.


Centrala för undervisningen är alla de digitala inslag Mélanie Piedoie letar upp: Youtube-klipp, appar, bilder och musik med anknyt­ning till resor, Paris och Frankrike.

Till det lägger hon konkreta ting som vykort, kartor, ­franska skrivböcker och specialimporterat godis för att skapa en autentisk känsla. 


Mélanie Piedoie har inspirerats av spelet »Backpacker«, som går ut på att skapa en resa utifrån en bestämd budget.

Därför delar hon in eleverna i två grupper: backpackers och lyxresenärer. Sedan får eleverna själva uppfinna en fiktiv karaktär med namn, bakgrund och syfte med Parisresan. ­Under resan ställs de olika karaktärerna inför utmaningar som Mélanie Piedoie skräddar­syr åt dem. Som att en VIP:s aktier plötsligt rasar på börsen.


— Jag är spelmästare också, förklarar hon. 


Projektet är flexibelt så att hon kan stanna upp när exempelvis ett moment i grammatiken kräver längre tid än väntat.

En aktuell uppgiftär att skriva en resebeskrivning, hur en karaktär tar sig från Malmö till Paris. Den ska först skrivas i presens, för att sedan göras om till passé composé.


Nackdelen med projektet är det gigantiska förarbetet, menar Mélanie ­Piedoie. Att leta upp alla länkar och annat digitalt material, kolla upp att det inte har försvunnit från nätet när det är dags för just det momentet och — inte minst — att skaffa bildrättigheter.


— Men allt förarbete innebär att efterarbetet blir så mycket kortare. Och en fördel är att man håller sig ständigt upp­daterad på vad som verkligen gäller i dagens Frankrike.

Texten har tidigare publicerats i tidningen Alfa nr 1/14.

Lagom till valåret har film­arkivet.se lagt ut 65 svenska val- och propagandafilmer från 1930- till 1990-tal.

Tanken är att filmerna ska kunna användas i under­visningen för att sätta i gång diskussioner inför årets val. Här kan man se statsminister Per-Albin Hansson tala direkt in i kameran och uppmana folket att rösta i valet 1944 eller skådespelaren Stig Järrel drömma mardrömmar om det skattefria samhället 1954.

Något modernare är Miljö­partiets valfilm från 1988 där man kan se animerade varianter av politikerna Ingvar Carlsson och Carl Bildt.

Filmarkivet.se är ett sam­arbete mellan Svenska film­institutet och Kungliga biblioteket och alla filmer på sajten får visas upp i klassrummet.